Hur ska vi tänka?


Antto Nikkarinen – fågel eller fisk?

Kommentarerna efter Jämtlands första ligaförlust i år lät inte vänta på sig.

”Förlust mot Umeå igen!! Som inte hade vunnit någon match innan!!”.

”Varför ska just Jämtland bli det första laget som Umeå vinner mot?”.

En supporter blev riktigt förgrymmad över Antto Nikkarinens dyrbara felpass i slutet. Utan dem hade det kanske blivit den fjärde raka segern.

Så. Hur ska vi reagera? 

Hur ska vi tänka efter ännu en förlust i Umeå?

Ska vi fundera på om Antto Nikkarinen är överskattad? Det här var trots allt hans andra raka match där han helt kommer bort. Orosmolnen ökar runt finländaren.

Ska vi gå på Torbjörn Gehrke och hans matchplan att närmarkera Arik Smith, men ”negligera” Nick Schlitzer (25 poäng)?

Ska vi kritisera Will Paul som tillät Andre Nilsson att dominera inside?

Ska vi risa det kollektiva försvarsspelet? 89 poäng bakåt är inte godkänt någon dag i veckan.

Svaret?

Som alltid vinner och förlorar man som ett lag. Jämtland föll eftersom den samlade prestationen inte riktigt höll måttet. 

Umeå hade helt enkelt större hjärta. Var beredd att offra sig mer.

Vi tror att Jämtland var en aning segerskadat. Tre raka segrar i ligan samt den tunga träningsvinsten borta mot Norrköping hade ”bedövat” laget en aning.

Medan Umeå spelade desperat basket, var Jämtland invaggat i en falsk säkerhet.

Det märktes när Willie Paul satte en trea fram till 51-38. Då tog laget foten från gasen istället för att döda matchen fullständigt.

Det var den köttbit som Umeå behövde. Man lade nya vedträn på sin brasa, fick upp elden igen och gick ikapp.

Just där förlorade Jämtland matchen.

Hade Nikkarinen och de övriga bestämt sig för att stänga butiken där – då skulle ledningen ha kunnat vara 15-17 poäng inför fjärde perioden.

Överskattning av sin egen förträfflighet. Underskattning av kampviljan i Umeå.

Mer behövdes inte.

Å andra sidan var Jämtland bara ett felpass ifrån att ha vunnit fjärde raka.

S-å små är marginalerna ibland.

En sista fundering: inkörningen av en ny spelare i rotationen brukar ta tid. Andra spelare måste stå tillbaka och plötsligt ändras hackordningen. William Walkers inträde i Jämtland är en fantastisk möjlighet, men det ställer också nya krav på coacherna och på laget.

Vissa spelare får mindre tid och allt påverkar den samlade prestationen.

I går valde Torbjörn Gehrke att rulla på tio spelare. Det kan vara vanskligt eftersom vissa måste sitta i långa perioder, till exempel Olle Lundqvist och Gustav Hansson.

Umeå nötte på med åtta spelare. Samma antal som Södertälje och Ludwig Degernäs använt sig av i den oväntat starka ligastarten.

Jämtland har onekligen ett kärt ”problem” här. Många är kapabla. Många vill spela mycket. Men vilka ska Torbjörn Gehrke satsa på mest?

På fredag mot Luleå gäller det att ha löst den ekvationen. Mycket större utmaning än så får inte Jämtlandscoachen just nu.

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *