Svenskt i EuroLeague-finalen

Söndagens final i EuroLeague kommer att ha en svensk representant; Jeffery Taylor i Real Madrid. FOTO: TT

Söndagens final i EuroLeague kommer att innehålla en svensk aktör: Jeffery Taylor i Real Madrid.

Den Norrköpingsfostrade forwarden spelade 16 minuter i fredagens semifinal mot CSKA Moskva. Facit: 3 poäng och 1 retur.

Spanjorerna vann semifinalen med 92-84.

Finalen spelas mot Fenerbache som besegrade Zalgiris Kaunas från Litauen med 76-67. Tid: 20:00. Matchen sänds i TV3 Sport.

Årets Final Four avgörs i Belgrad i Serbien. Alltså i ett äkta basketland och i en av de största basketstäderna i Europa. Hallen heter Kombank Arena och tar 20 000 åskådare.

EuroLeague innehåller 16 lag som spelar en egen liga över hela säsongen. Här är grundseriens utseende:

CSKA Moskva 24-6 48 poäng

Fenerbache 21-9 42 poäng

Olympiacos 19-11 38 poäng

Panathinaikos 19-11 38 poäng

Real Madrid 19-11 38 poäng

Zalgiris Kaunas 18-12 36 poäng

Baskonia 16-14 32 poäng

Khimki Moskva 16-14 32 poäng

Unicaja Malaga 13-17 26 poäng

Maccabi Tel Aviv 13-17 26 poäng

Valencia 12-18 24 poäng

Brose Bamberg 11-19 22 poäng

Barcelona 11-19 22 poäng

Crvena Zvezda (Belgrad) 11-19 22 poäng

Armani Milan 10-20 20 poäng

Anadolu Efes 7-23 14 poäng

Blir Luleå ett nytt Jämtland?

Gustav Hansson mot Tom Liden. Jämtland mot Luleå. Båda lagen riskerar att slås sönder efter årets besvikelser i slutspelet.

Luleå siktade på SM-guld, men föll i den avgörande finalen – på hemmaplan.

2 700 åskådare och feststämning – men det blev förlust mot Norrköping. Spelare, ledare och publik fick gömma undan löpsedlar och guldhattar. Grym besvikelse i hela Norrbotten.

En månad dessförinnan såg vi ett Jämtland som siktade på SM-semifinal – men som föll i den avgörande kvartsfinalen – på hemmaplan.

1 700 åskådare och feststämning – men det blev förlust mot Borås. Spelare, ledare och publik tvingades konstatera att semifinaldrömmen gick i kras. Igen. Grym besvikelse i hela Jämtland.

Det finns flera gemensamma nämnare hos Luleå och Jämtland. Till exempel risken att båda lagen splittras. Att många spelare lämnar och att Peter Öqvist och Torbjörn Gehrke tvingas bygga nytt.

I och för sig ingen sensation eftersom det här scenariot ofta brukar hända de lag som misslyckas att nå sina mål. I Luleås och Jämtlands fall var det dock oerhört små marginaler.

Hade lagen vunnit sina sista matcher skulle det ha blivit semifinal respektive SM-guld. Då hade det varit stor glädje istället…

Jämtland riskerar att tappa allt mellan fem och sju spelare. Luleå kan hamna i samma knipa.

Yannick Anzuluni är redan förlorad och Brandon Rozzell och Quinton Upshur lär också försvinna. Tom Liden kan vara på väg hem till Södertälje. Anton Saks återvänder kanske till Norrköping medan Brice Massamba möjligen också är redo att flytta söderut.

Adam Rönnqvist har tidigare förklarat sig vara intresserad att prova på proffslivet i Europa.

Dessutom undrar vi om den förre Jämtlandsspelaren Anton Kobylak Berglund verkligen orkar fortsätta i Luleå en säsong till. 22-åringen fick ytterst lite speltid under år 2 i Jämtland och i år har det inte blivit så mycket mer. Bara 5,33 minuter per match är inget som utvecklat en före detta U20-landslagsman.

”Koby” behöver hitta ett lag där han får spela mycket och vara betydelsefull.

Kan han få det ”löftet” av Peter Öqvist eller måste ”Koby” röra på sig?

Sanslöst starkt av Chuk och hans delfiner

Gerry Blakes mot Adam Rönnqvist. Blakes spelade 35 minuter och gjorde 11 poäng, tog 8 returer och hade 6 assists. FOTO: TT

Tim Schuberg mot Quinton Upshur. FOTO: TT

Jublande delfiner. FOTO: TT

Dolphins gjorde det.

76-71 i sjunde matchen och SM-guldet är tillbaka i Norrköping.

Adnan Chuks psykologiska krigföring mot Peter Öqvist och Luleå lyckades. Åtminstone såg det ut så. Knepet att lägga all press på sina motståndare och peka på att hans egna delfiner redan vunnit ett slags guld ity att man gjort mer än någon kunnat tro, var smart.

Det är ju också så att Chuks noga uttänkta matchplan, den som vissa har kallat tråkig och statisk, vann över Öqvists tempobasket.

En intressant reflexion: Blir det Adnan Chuks och Norrköpings spelstil som nu kommer att bli stilbildande i svensk basket?

Den lite långsamma och utstuderade och den som påminner om det vi ofta får se i Euroleague?

Klart är i alla fall att det är just denna spelstil som betalat sig mest i år. Även om den inte alltid lyckades i grundserien.

Jämtland, till exempel, vann två av fyra matcher mot Norrköping. Den andra med hela 92-72 – dessutom på bortaplan.

Eller kommer vi närmare sanningen om vi påstår att det är Adnan Chuks kvaliteter som coach vann SM-guldet?

Kanske.

Dolphinscoachen är utan tvekan en jättetalang i att leda basketlag. Hans förmåga att krama ut allt ur sitt lag, att välja rätt spelare i alla lägen och inte minst att kunna spela hela slutspelet utan två av sina stora insidepjäser i Dubas och Medjedoub – det är STORT.

Dolphins vann till exempel returmatchen i både final 6 och 7.

Vi imponeras på flera sätt över Norrköpings guldlag. Ja, vi är också lite överraskade.

Vi trodde att laget var lite för grått, lite för statiskt och för mycket beroende av Joakim Kjellbom. Men när 38-åringen är så här bra ska man självklart använda honom till max.

Vi trodde inte heller på Chuks beslut att ta tillbaka Johnell Smith. En guard som sett sina bästa år, som tappat speed och offensiv förmåga.

Den förre poängkungen var också en birollsinnehavare i många matcher i grundserien, men i slutspelet klev han fram. Där har Smith visat vad kyla och rutin kan betyda.

Uttrycket ”Tråkiga Norrköping” känns förlegat i dag. Ja, faktiskt också fel.

”Effektiva Norrköping” är närmare sanningen.

Till sist: vi behöver förstås inte fundera på vem som ska ta över efter Vedran Bosnic som svensk förbundskapten. Den frågan har fått sitt svar under slutspelet.

Den assisterande förbundskaptenen heter Adnan Chuk och givetvis ska han flyttas upp ett pinnhål när Bosnic tackar för sig.

”Gurras” besked det bästa tänkbara

Gustav Hansson i bortasegern mot Södertälje, där han var en av matchvinnarna. Hans tvåpoängsskott i slutsekunderna räddade förlängning – där sedan William Walker avgjorde. FOTO: LT

Gustav Hansson stannar alltså i Jämtland Basket.

I fjol kom beskedet 9 maj, i år kom det 17 maj – på Norges nationaldag.

Hanssons ”ja” är oerhört viktigt och betydelsefullt. Särskilt eftersom Torbjörn Gehrke riskerar att tappa halva laget från i år.

Preston Purifoy, Niklas Larsson, Will Paul, Brandon Taylor och Toni Prostran är alla avskrivna, helt eller delvis. Jämtland hyser fortfarande en gnutta hopp att Jaan Puidet och Olle Lundqvist ska stanna, men båda har tankarna på annat håll.

Puidet söker en ny utmaning i Europa medan Lundqvist går ut gymnasiet i sommar och gärna vill utomlands. Möjligen kan den envisa knäskadan (hopparknä) stoppa spel i sommar/höst, men skulle det gå så illa kanske det blir operation i den nya klubben.

Samma typ av operation som Martin Pahlmblad och Alexander Lindqvist gjorde och som fick dem spelklara.

Om det här scenariot blir verklighet, kommer Jämtland att tappa sju spelare. Fem utlänningar och två svenskar.

Det är nästan klubbrekord. Det betyder en helt ny utmaning för Gehrke och Zeljko Brlek, som alltså måste bygga upp ett nytt lag. Det innebär också massor av jobb för att hitta nya spelare.

Gehrkes semester lär inte bli så lång. Den mesta tiden kommer förmodligen att handla om att prata med agenter och spelare, kolla videos, analysera statistik med mera.

– Exakt. Det är så många spelare som vi behöver ersätta att jag och vårt team nog behöver stora delar av sommaren för att hitta rätt, menar han.

I det här perspektivet blir Gustav Hanssons klartecken enormt viktigt. Inte bara för att han är en mycket kapabel spelare med en fantastisk inställning, utan också för att han är en trogen ”älg”.

Trohet och kontinuitet är A och O när man bygger ett vinnande lag. Det var en viktig faktor bakom att fjolårets Jämtland slutade trea i grundserien.

Intrimmade spelare, som var vana vid rådande spelsystem och vana vid varandra och coacher som kände till spelarnas starka sidor och respektive personligheter – allt detta samverkade till det mycket starka resultatet.

Gustav Hansson är oerhört laddad inför nästa säsong. Så här ser han på framtiden och varför han väljer att stanna i Jämtland Basket:

– Jag ser chansen att få spela i en större roll som en bra utmaning. Speciellt då jag även trivs bra i Östersund just nu.

Gustav Hansson nöjer sig inte med status quo utan vill utvecklas.

– Det viktiga för mig nästa säsong är att ta ett steg till i mitt spel och producera mer och på så sätt hjälpa laget.

Observera det sista som Hansson säger: ”… och på så sätt hjälpa laget”.

Det är precis det här som symboliserar 23-åringen; Osjälviskheten, lagkänslan, det kollektiva tänket, villigheten att göra det som krävs för lagets skull.

Är det inte underbart att höra en elitspelare tala om l-a-g-e-t framför sig själv?

Annars är det ju nästan alltid tvärtom. Det mesta i dagens elitidrott går ut på vad spelaren själv kan få ut, vad som gynnar honom själv.

”Hur bra är kontraktet? Hur mycket speltid kan jag få? Betalar klubben hela hyran för lägenheten?

”Jag, mig och mitt”. Den oheliga alliansen som sällan genererar långsiktig framgång eller bra lagkänsla.

Gustav Hansson har en annan attityd. Han har lätt för att underordna sig coacher och lagkompisar. Han gnäller aldrig, visar aldrig en dålig attityd. Han kommer till varje träning och gör alltid sitt yttersta. Är det en konditionsövning är det ”Gurra” som är först (eller Jaan Puidet). Är det en taktikgenomgång är det ”Gurra” som lyssnar mest och bäst.

Gustav Hansson är helt enkelt en drömspelare för varje coach. Möjligen kan hans osjälviskhet på kort sikt hämma hans eget spel, men i ett lag är den här attityden värd lika mycket som ett SM-guld.

Det fina med kråksången är dock att Hansson också har de spelkvaliteter som behövs. Hans speed, försvarsförmåga, skott och duellspel håller hög klass.

– Jag känner att jag har verktygen för att producera mer för laget och jag är redo att visa det, förklarar han.

Som ni säkert förstår har Bloggen ett gott öga till Jämtlandsguarden. Vi anser honom vara en av Sveriges bästa unga spelare på positionen. Det var han även som U20-landslagsman.

Steget till att kliva upp i A-landslaget är dock ofta det största för många spelare. Då ska man även konkurrera med utlandsproffs. Där har Gustav Hansson en radda konkurrenter framför sig.

Sveriges A-landslag är kanske inte Hanssons högsta prio – men vi tänker annorlunda.

Om Thomas Massamba har kunnat nå dit – varför ska inte Jämtlands mest trogne ”älg” kunna göra det också?

Massamba är ingen supertalang vad gäller den offensiva biten. Vare sig i duellspel eller i skott. Hans styrka är – just det: försvaret och inställningen.

Exakt de områden där Gustav Hansson har sina stora förtjänster.

Kan Massamba borde Hansson kunna.

Det är så vi ser på saken.

Energisk, stryktålig och försvarsstark. Gustav Hansson har många goda egenskaper. Här driver han förbi en Umeåspelare i en hemmamatch i fjol.

Supergrym vändning av Dolphins

Vilken match och vilken vändning av Norrköping!

SM-final 6 blev en fantastisk tillställning, med dubbla förlängningar och med ett hemmalag som vände ett 17-poängsunderläge till seger med 95-90.

Eugene Harris med 28 poäng, varav 7/11 från distans. Gerry Blakes med 26 poäng och Joakim Kjellbom med 18+18. Dessutom: Dolphins vann returmatchen med 44-39.

De som möjligen klagat på att Norrköping spelar en långsam och tråkig basket fick sig nog en tankeställare i kväll. Det är kanske just den här typen av spel som måste till för att kunna betvinga Luleå.

Å andra sidan lär ju Peter Öqvist och hans spelare fundera på hur det är möjligt att tappa en stensäker ledning på 17 poäng…

Kommer den mentala kollapsen att påverka laget på fredag? Eller blir det som vanligt – hemmaplansfaktorn avgör igen?

Match 7 spelas i Luleå på fredag. Då ska det avgöras. Vågar du missa den?

Alla bilder från TT.

Joakim Kjellbom mot Tom Liden.

Gerry Blakes i en lay up-situation.

Segerleendet stelnade hos Luleå och Tom Liden.

Brandon Rozzell var bra, men inte tillräckligt bra denna kväll.

Eugene Harris gjorde sin klart bästa match i Norrköping.

Mikael Lindquist – har han någonsin varit bättre än i år?

Eliasson: ”Jag var inte redo”

Jesper Eliasson i Jämtland Baskets linne säsongen 2014/15.

Han var en av de första spelare som Torbjörn Gehrke värvade till Jämtland Basket. Jesper Eliasson anlände till ”Älgarnas” högkvarter sommaren 2014, samtidigt som gamla Solnakompisen Niklas Larsson.

Båda med U-landslagsmeriter och båda tillhörande 94-kullen.

Nu är Eliasson tillbaka i Solnahallen, men hos AIK. Det är där han inom något år hoppas få göra comeback i Basketligan.

– Vi satsade och hoppades att det skulle ske första året (våren 2017), men det blev inte så. Det var synd eftersom det var ett riktigt bra drag runt AIK. Tyvärr har det intresset dött en del i år, menar Jesper när Bloggen får en pratstund med honom.

Årets säsong blev lite av ett antiklimax både för AIK och för Jesper själv. Skador på flera spelare och en slutlig fjärdeplats.

Jesper var kanske den mest olycklige i hela truppen eftersom han var skadad året ut. Inte en enda match blev det.

– Jag hade problem med ena foten. Det är så i basket att man ofta stukar fötterna, men den här gången blev det extra jobbigt. Ett av mina ledband orkade inte riktigt hålla uppe foten. När jag blev bra stukade jag den igen så jag kunde inte spela några matcher alls.

Nu verkar dock allt vara bra och Jesper siktar på nästa säsong. Troligen med i stort sett samma lagkompisar.

– Många av spelarna har så mycket av sina liv här, med jobb och så. Eftersom lönerna inte är speciellt höga i basketsverige, skulle jag tro att de flesta blir kvar i AIK.

Jesper Eliasson har återigen satt ned sina tältpinnar i Stockholm. Efter en utflykt till Norrland, hos Jämtland och Sundsvall, ska det mycket till för ett nytt klubbyte.

– Det var lärorikt att spela för Jämtland och Sundsvall. Men jag var inte redo att flytta hemifrån när jag kom till Jämtland. Det var svårt och gick inte som jag hade tänkt.

– I Sundsvall var jag mer redo på det personliga planet. Då visste jag hur det fungerade. Men då blev det strul runt omkring klubben, med löner som inte kom.

Niklas Larsson och Jesper Eliasson inför ett derby mot Sundsvall, säsongen 2014/15.

Tre ÖB-lag till A-slutspel

ÖB F14 lyckades bäst av klubbens fem lag i Basketfestivalen i Göteborg.

Fem lag på plats och tre av dem tog sig till A-slutspel.

Så lyder en kort summering av ÖB:s utflykt till Göteborgs Basketfestival.

Bäst gick det för det enda flicklaget på plats, F14. Laget vann fyra av sex matcher och åkte ut i åttondelsfinal mot danska Herlev (14-27). Herlev är ett mycket kapabelt lag, vilket man visade i Scania Cup, där man gick till final.

ÖB: P15 och P13 tog sig också vidare till A-slutspel, men åkte ut mot Eos respektive Kekava från Lettland.

Totalt vann de fem ÖB-lagen 11 av sina 25 matcher. P13 – som bland annat coachas av Jonny Ibrahimson – vann sina tre första matcher innan det blev smörj mot Kekava.

P16 och P14 gick till B-slutspel, där det blev tidigt respass.

Puidet spanar efter ny utmaning

Chansen är liten att Jaan Puidet stannar ett fjärde år i Jämtland.

Jaan Puidet verkar vara förlorad för Jämtland Basket.

26-åringen vill, som Torbjörn Gehrke tidigare har berättat, gärna se om han kan hitta en ny utmaning. Någon annanstans i Europa.

– Jag vet ingenting om nästa säsong. Jag tittar mig omkring för att se om det finns något för mig där ute. Jag vill gärna testa mig själv i nya utmaningar, förklarar han.

Den estländske slitvargen befinner sig på hemmaplan där han tar igen sig efter säsongen. Men sommarvilan blir inte lång.

– Jag mår bra. Nyligen blev jag uttagen till Estlands 3-mot-3-landslag, så vi ska börja träna tillsammans.

VM i 3-mot-3 avgörs på Filippinerna, 4-14 juni.

Förre Jämtlandsspelaren är Veckans lirare i Belgien

Brandon Peterson mot Södertälje i SM-slutspelet, 2013/14.

Brandon Peterson slog till med en vass prestation i omgång 33 i Belgiens högstaliga. Peterson hade 20 poäng, 9 returer och 6 assists för sitt Brussels i segern mot Liege.

Den förre Jämtlandscentern belönades därigenom med utnämningen Veckans spelare i hela ligan.

Den 27-årige amerikanen gör en stabil säsong för Brussels. Han snittar 7,8 poäng och 6,8 returer. Den sistnämnda siffran är den tredje bästa i ligan.

Vi noterar vidare att Brandon Peterson fortsätter att vara så där härligt stryktålig som man önskar från alla spelare. Han verkar ha en sån där kropp som tål det mesta.

I Jämtland var han, så vitt vi vet, aldrig skadad. Likadant i Brussels. BP har spelat alla 33 matcher för sitt lag i år. Han har även representerat klubben i Champions League.

Peterson har avverkat en hel del klubbar under sin proffskarriär. Debuten skedde i Jämtland, 2013/14 och sedan dess har han spelat i Turkiet, Polen, Grekland och Frankrike.

Här är läget i Uppsala

Uppsala, här i form av Anes Zekovic, till höger, ser ut att få behålla stora delar av laget.

I Uppsala Basket laddar man om kanonerna efter en säsong som inte riktigt gick som tänkt. Laget missade slutspel, vilket man inte är vana vid.

Ingen skugga ska emellertid falla på Kevin Gaines och hans mannar. Inte efter fjolårssommarens stora spelarflykt och den snålt tilltagna budget som man hade att jobba efter.

– Vi vet ju alla hur ansträngd ekonomin var i fjol, förklarar Lukas Friberg, en av lagets nyckelspelare.

Friberg ser ut att bli kvar i Uppsala, även om han står utan kontrakt just nu.

– Jag vill jättegärna stanna. Jag har allt ordnat här och så.

Inga tankar på att byta?

– Drömmen är att bli utlandsproffs och om andra (svenska) lag skulle höra av sig kommer man förstås att lyssna.

Det som verkar klart i Uppsala är att Kevin Gaines stannar som coach. Enligt uppgift tecknade han ett flerårsavtal i fjol. Förmodligen kommer även många spelare att fortsätta, speciellt eftersom huvuddelen av laget är så pass ungt.

Frågetecken finns för Alan Zekovic och Rickard Eriksson. Den förstnämnde är aktuell för college i USA medan Eriksson kan vara på väg att sluta helt.

– Jag hoppas att Rickard fortsätter. Han är en jätteviktig ledare i laget med sin rutin, säger Lukas Friberg, som har en känsla av att de flesta övriga spelare kommer att stanna.

– Drömmen är att vi får hem en del eller alla av de utlandsproffs som har Uppsala som moderklubb.

Uppsala spelade årets hemmamatcher i nya IFU Arena, men frågan är vad som händer till hösten. Blir det en flytt tillbaka till Fyrishov?

– Haha! Jag vet inte. Jag har också hört det ryktet. Vi får se.

Lukas Friberg hoppas att klubbledningen hittar en eller flera utlandsproffs som kan lyfta laget.

– Det är viktigt att vi fyller luckorna. Men det ska också vara bra personer, med rätt attityd till träning och allt.

Tills dess att Uppsala hittar en stabilitet i ekonomin och kan börja satsa på allvar, är det viktigt att det finns påfyllning av spelare underifrån.

– Ja, och vi har haft turen att ha en sån bra ungdomssida, säger Lukas och nämner insidekille Lukas Brandin, som en av de yngre spelare som kan vara redo att blomma ut nästa säsong.

Brandin missade i stort sett hela fjolårssäsongen på grund av skada.