Blågula jämtar är frukten av en rätt filosofi

Jämtlands alla talanger ges plats och förtroende. Det betalar sig.

Vi står inför en ny landslagssommar och för Jämtlands del är det fyra spelare som är inblandade.

Daniel Johansson, Alexander Yemane, Oliver Gehrke och Adam Johansson.

De två första är uttagna i U20-landslaget, de två sistnämnda i U18-landslaget. Yemane är just nu reserv bakom de 16 spelare som förbundskapten Henrik Svensson nominerat till veckans läger i Södertälje.Kvartetten kunde ha varit en kvintett om Olle Lundqvist varit hel, men där är det fortsatta knäbesvär.

Landslagsuttagningarna skapar stor glädje hos headcoach Torbjörn Gehrke.

– Det är det här vi siktade på när vi startade vår (ungdoms)satsning 2014, menar han.

Att fostra egna elitspelare måste vara en av de största ”kickar” som klubbledare kan uppleva. Glädjen att få se egna produkter gå hela vägen och få representera Sverige går utanpå det mesta. Det enda som kan övertrumfa detta är nog när klubbens A-lag går långt i SM-slutspelet.

Inte konstigt då att ”Pecka” Johansson, Torbjörn Gehrke, Mats Lundqvist, Krister Blomgren och de andra känner en enorm tillfredsställelse över varje landslagsuttagning.

– Vi är oerhört glada och stolta över både vår egen verksamhet och spelarnas förmåga, förklarar Gehrke.

Jämtlands headcoach ska ha stort beröm för sitt mod att våga matcha sina unga talanger i A-laget, men även hans filosofi att låta Jämtland U bestå av nästan idel egna spelare. Det är sagt även om Gehrke haft lite tur och kommit in i klubben under den största talangproduktionen i mannaminne.

Samtidigt är en blomstrande ungdomsverksamhet ingen garanti för att A-laget ska kunna dra nytta av situationen. Har man en headcoach som hellre satsar på rutin och på kortsiktig framgång spelar det ingen roll hur många U-landslagsspelare som klubben sprutar ut.

Den ekvationen fick Torbjörn Gehrke lära sig i Solna, där klubbledningen prioriterade det snabba resultaten framför att ge egna talanger (som till exempel Mats Levin) chansen i A-laget.

Sanningen är att Jämtland Basket genom åren haft en liknande inställning. Många gånger har det varit häftigare att värva utifrån än att satsa på sina egna produkter.

– Vad gäller våra talanger här i Jämtland är det ju först och främst deras eget engagemang, vilja och talang som gett dem chansen att nå landslaget. De har jobbat hårt för att nå dit, menar Gehrke.

Sant. Men utan rätt coachning, medveten och tuff matchning i Stockholmsserien och i allehanda USM och cuper inom och utom Sverige, rätt träning och tidig uppflyttning i seniorserier, hade spelarna nog inte nått så här långt.

Både JB och ÖB har haft ett långsiktigt tänk i flera år. Det gäller både på ungdoms- och A-lagsnivå. På det senare området har det säkert grymtats här och var över Gehrkes vågade satsning på att ge ynglingar plats i A-laget, men med facit i hand måste vi ge honom rätt.

Nu ser vi resultatet. Ja, inte i form av semifinaler och finaler i SM-slutspelet, men när det gäller spelare som får chansen i diverse U-landslag.

Gehrke har heller inga planer på att korrigera sin filosofi. Nästa års satsning i SBL och division 1 kommer att bli densamma.

Spelare som bröderna Johansson, Oliver Gehrke, Alexander Yemane, John Pålsson, Petter Salmonsson samt de unga guardparet Oskar Alm och Johan Petersen kommer att få större roller än förut. Både i SBL och i Basketettan.

– Målet för ligalaget i år är att vi ska komplettera truppen med fem landslagsmeriterade spelare eller importer av motsvarande kvalitet. Det betyder att Gustav Hansson samt våra egna och unga talanger kommer att fylla positionerna och speltiden från nummer 6 till 12.

Det låter våghalsigt. Speciellt med tanke på att Torbjörn Gehrke siktar på SM-final detta femte och sista (?) år som headcoach för Jämtland. Att bygga ett lag med nästan uteslutande unga spelare (på strax över eller under 20 år) bakom förstafemman – ja, det har knappast någon svensk ligacoach vågat göra förut.

Åtminstone inte en coach med så höga mål.

Torbjörn Gehrke törs göra det. Ur rent ekonomisk hänsyn är det förstås helt rätt, men också ur en moralisk aspekt. Varför ska en klubb lägga ned så mycket tid och kraft på sin U-verksamhet om man inte följer upp alla talanger, tror på dem och ger dem chansen i A-laget?

Sedan måste man förstås också vara pragmatisk i perioder. Får man inte upp talanger i den fart och mängd som är önskvärt, behöver man rekrytera utifrån. Allt detta går i cykler, men det viktiga är att välja den väg man helst vill vandra på.

Publicerat av

Hans Andersson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *