Tajmingen är en sak – resultaten en annan

Karriären som svensk förbundskapten är över för Vedran Bosnic. Men stödet från många spelare är starkt. FOTO: TT

Det plötsliga avskedandet av Vedran Bosnic har helt klart rört upp känslorna. Spelare, ledare, publik och massmedia blev tagen på sängen och många har uttryckt sin förvåning, besvikelse – ja, närmast chock över främst två faktorer:

1. Att beskedet kom mitt uppe i ett viktigt EM-kval. Fel läge alltså enligt kritikerna.

2. Att ingen spelare blev kontaktad innan, ingen runt laget. Att allt slog ned som en blixt. Men också att uppslutningen kring Bosnic verkar så massiv, att man värderar honom högt. Att flertalet spelare anser att han är det bästa Sverige har.

Flertalet landslagsmän har uttalat sig i Aftonbladet, men även till Magnus Jason, en basketjournalist, som refererar till spelarna på basketsverige.se. Många spelare är besvikna, chockade och arga över förbundets hantering av frågan.

Södertäljes Alexander Lindqvist går längst i sin kritik. ”Det är fel och tokigt. Vi hade den bästa coach Sverige någonsin haft” säger han till Sportbladet och berättar också om hur han ett tag tänkte bojkotta spel i landslaget (som tyvärr verkar vara en trend på flera nivåer inom svensk herrbasket).

Bosnic kan mycket väl vara den bästa coach som verkat i ett A-landslag. Men det är ju inte poängen. Förbundet kan inte ta hänsyn till gamla resultat. Till förbundskaptenens till synes förträffliga relationer med vissa spelare. Till för förbundskaptenens överlägsna fokusering och uppoffring för sitt lag.

Vedran Bosnic må ha all kunskap i världen, allt engagemang som går att uppbåda, men vad spelar det för roll om man förlorar mot Danmark?

Jag upprepar: förlorar mot Danmark?

Vad spelar det guldklingande namnet Vedran Bosnic för roll om A-landslaget misslyckas att ta nya utvecklingssteg? Om man i bästa fall, stampar på samma nivå som när han tog över, sommaren 2014?

Förbundet, precis som alla andra förbund, måste leva här och nu. De har ansvaret för produkten och alla med insyn vet att Sveriges A-landslag aldrig (?) varit sämre än just nu.

Så varför ska inte Mats Carlson, Fredrik Joulamo, Johan Stark och de andra dra i bromsen?

Vedran Bosnic har haft mer än fyra år på sig.

Glöm hans exemplariska meritlista. Den är oväsentlig. Det är enbart hans arbete som förbundskapten som ska värderas. Där har han misslyckats.

Kanske beroende på att Vedran Bosnic envisas med sin östeuropeiska disciplinbasket, där improvisation, frihet och individuella egenskaper ibland kan tryckas undan för det ”heliga systemet”.

Bosnic har så många goda egenskaper, men också svagheter. Fråga Adam Rönnqvist – så får vi kanske ett annat svar än de vi fått läsa de senaste dagarna.

Vedran Bosnic är dessutom inte större än förbundet. Han är ingen unik ledare på så sätt. Ingen ”helig ko” som inte får slaktas.

Förbundet observerar, identifierar, analyserar, väger för och emot… och så kommer de till ett beslut. Vecka ut och vecka in. Alltid för svensk baskets bästa.

Möjligen har inte herrar Carlson, Joulamo, Stark och de övriga samma höga kunskap, samma närvaro som många eftersträvar, men de är ändå cheferna.

De och deras beslut ska självklart respekteras. Inte smulas sönder inför öppen ridå.

Ibland skulle jag önska att svensk idrott, ja, svenskt samhälle överlag hade samma syn på chefsrollen och sina överordnade som i Finland.

Utan att generalisera för mycket får jag uppfattningen om att finsk basket, finsk idrott, det finska folket har lättare för att svälja beslut från ”överheten”.

De accepterar och går vidare. Inser vilken som är chef och ödslar inte energi på att kverulera, ta strid och öppet visa sitt missnöje.

Jag vet inte vad denna finska egenskap i så fall bottnar i. Om det är en form av naturlig ödmjukhet och ärlighet över sakers tillstånd eller om den kommer av att Finland många gånger varit lillebror på flertalet områden. Man har vant sig vid att stå med mössan i hand och ta de smulor som ges.

Alexander Lindqvist, Martin Pahlmblad och de andra som sågar förbundet, skulle sannolikt må bättre av att svälja förtreten, stänga truten och inse vem som bestämmer. Privata åsikter är en sak, men att offentligt gråta ut över sina chefers ”inkompetens” är ALDRIG rätt väg att gå.

Man kan ha åsikter om tajmingen, men förlorar man mot Danmark – ja, då vore det konstigt om inte vissa huvuden faller.

Publicerat av

Hans Andersson