Adam Rönnqvist var fantastisk under en sekvens kort före och efter paus. Han sköt i 6/7 treor och förde upp Jämtland till ledning.
En inledande regnskur behöver inte betyda att hela sommaren är förstörd.
92-97 mot Luleå är ingen knock out. Det är en marginell seger på poäng, där små detaljer avgjorde.
När Bloggen intervjuade Gustav Hansson stod han i en matkö, en stund efter matchen.
– Kan jag ringa dig om en halvtimme? Vi ska just äta, sa Jämtlands assisterande lagkapten.
Vi lyckades dock övertala honom att ta fem minuter på studs. Vi rev av en intervju som var lika snabb som Gustav själv är när han driver upp bollen över basketgolvet.
Korta frågor – korta svar.
Det han tryckte på var att små, små detaljer avgjorde kvartsfinal 1. Försvaret i vissa sekvenser på Corban Collins och på Tavarius Shine. De sista sekunderna i tredje perioden, då Jämtland brände och istället öppnade upp för Thomas Massamba att chansskjuta i en trea, planka-i (!) på periodsignalen.
– Vi gjorde många saker väldigt bra, menade Gustav Hansson.
Så var det.
Jämtland behöver inte alls skämmas över insatsen. Man gjorde fyra helt jämna perioder. Man visade krigarvilja. Man vände 28-42 till ledning 66-59 i en av de bästa sekvenser Bloggen sett av ett Jämtlandslag i Luleå.
Tänk bara: att göra 16-1 och totalt 38-17 i en kvartsfinal mot Luleå, på bortaplan – det är grymt starkt.
Det var anfallsbasket av yppersta märke och en defensiv som höll hög klass.
Tyvärr dog den kombinationen ut. Luleå fick utrymme att skjuta, man slog sin motståndare i 1-1-spelet och man skaffade sig medvind.
Samtidigt blev Jämtland lite för enkelriktat. Man hade behövt mer leverans från spelare som Paulos och Johansson, lite mer snabba fötter och fysik i försvar.
Men Jämtland är Jämtland. Här finns inga försvarsspecialister som Puidet och Purifoy (även om Bloggen ibland längtar efter den typen av jämtar som på ren råstyrka, fysik och talang, kan stoppa sin motståndare).
Årets Jämtland är konstruerat med extremt offensiva byggklossar. Man spelar med fart och fläkt och älskar att avsluta snabbt. De flesta, inte minst publiken, älskar den typen av basket. Att vara det näst bästa anfallslaget i SBL:s är förstås en enorm merit och också något som skapat den Basketfeber som råder i Jämtland just nu.
Torbjörn Gehrke har sannerligen hamrat in en tydlig identitet i sitt lag och det ska han ha massor av beröm för.
Nu gäller det för honom och laget att inte tumma på det. Man ska självklart behålla det spelet. Mata på med attacker. Tvinga Luleå att springa, att jaga. Ända till dess att laget måste hissa vit flagg.
Den justering Jämtland behöver göra är att vässa sin defensiv något snäpp.
Inga stora penseldrag eller förändringar. Kanske någon fler minut på Gustav Hansson, något mindre tid för Teyvon Myers. Ännu lite mer fokus på att bromsa Collins tidigt i anfallen.
Det kan räcka på torsdag.
Någon större ”makeover” ska inte behövas. Det borde räcka med att varje spelare förbättrar sitt defensiva utförande med någon liten procent.
I så fall kan vi ha 1-1 i matchserien på torsdag kväll vid 22-tiden.
Gustav Hansson var solid och övertygande under sina 20 minuter.