Klart med Umeås femte utlänning

Jesper Gustavsson ser ut att få en klart konkurrenskraftig trupp. FOTO: TT

Umeå har precis gjort klart med en femte utlandsspelare. Det är 201 cm långe amerikanen Cole Welle, 23 år och med ett collegeförflutet på California Golden Bears.

I fjol spelade Welle med Nottingham Hoods i Englands andraliga. Hans snitt var då 17+11.

Coachen Jesper Gustavsson har stora förhoppningar på Welle.

– Cole var här på vår try out och var i mina ögon ruggigt intressant. Han snackar bra i försvar och gör allt korrekt på planen. Man skulle kunna likna honom vid en mer atletisk Johan Rönström.

Jesper Gustavsson har därmed klart med fem nya importspelare. Rashard Odome, Georgio Milligan (båda USA), Callum Lawson (Storbritannien) Adam Presutti (Italien) samt Welle.

Plussa på med en comebackande Nathan Dawit, nye Jakob Johansson, Albin Frank och Anton Leth, samt troligen också pålitliga svenskduon Andre Nilsson (inte skrivit på än) och Egal Saleman (skadad och fortfarande utan kontrakt) och Umeå har en klart intressant trupp.

BKV-spelaren: Nytt rekord

Jaan Puidet med två av sina stora supportrar, Lars-Ove Lundeteg och Eva Axstål. Eva har gjort ett makalöst jobb med att rekrytera givare till årets satsning.

Här är dagens glädjebesked för Jämtland Basket: satsningen på BKV-spelaren (som i år är Jaan Puidet) har satt ett nytt rekord.

Under måndagen sprängdes 234 000-kronorsgränsen – den summa som kom in i fjol.

I dagsläget har stödet nått 237 000 kronor, fördelat på minst 115 givare.

Det är egentligen en fantastisk siffra på alla sätt. Framförallt med tanke på att det i huvudsak handlar om privatpersoner, inte företag med en helt annan kassa.

Dessutom ska vi veta att en liknande satsning gjordes i fjol. Det brukar kunna innebära en viss form av mättnad under år 2.

Så är alltså inte fallet. Tvärtom.

Faktum är att målet, som är 250 000 kronor, plötsligt är inom räckhåll.

Antalet givare har just nu ökat med ett 30-tal och dessutom har alltså rekordet slagits. Det visar på en imponerande styrka och engagemang hos ”basketfamiljen” i Jämtland.

Precis som Bloggen tidigare sagt tror vi att det ryms flera dimensioner i ”BKV-spelaren” än enbart en summa pengar. Det skapar en vi-känsla och ett genererande intresse, som i förlängningen är en viktig byggsten i arbetet runt laget.

Cupvecka

ÖB och Elena Popkey åker till Stockholm på söndag för cupmatch. Där befinner sig även Jämtland för sin cupmatch.

Det börjar brännas allt mer för våra tre elitlag. Seriestarten är bara 16 dagar bort för Jämtland Basket medan Jämtland U och ÖB inleder 29 september respektive 5 oktober.

Dessförinnan ska det spelas i den nystartade Svenska cupen och det redan till helgen – i Stockholm.

Jämtland möter Norrort och ÖB ställs mot Blackeberg. Om det skulle bli varsin seger väntar i omgång 2 matcher mot Umeå x 2. Bortaplan för Jämtland och hemma för ÖB.

Gehrke köper inte Bloggens linje

Bloggen är rejält tveksam till årets Jämtland och inte minst Davon Bell. Torbjörn Gehrke tycker tvärtom.

Finlandsresan gav en storförlust och en seger. Men också stora frågetecken och något utropstecken.

Då säger Bloggen så här:

Vibrationerna eller den där inneboende känslan är bättre i dag än i går. Segern mot Nokia lugnar känslorna något. Inte mycket, men ändå så pass att vi bör kunna sova utan att få mardrömmar.

Bollrörelsen var bättre. Slarvet mindre. Tajmingen satt snyggare i löpningar, dribblingar och skott.

Ändå är vi är långt ifrån övertygade om att årets Jämtland har vad som krävs för att ens vara i närheten av fjolårets resultat.

Insatsen mot Karhu var långa stunder så hemsk att det sätter sina spår. Ett närmast obefintligt försvarsspel och ett anfallsdito som saknade både genombrottsstyrka och det skytte som präglade fjolårets lag.

Dessutom med en ny PG i Davon Bell som varken vill eller kan skjuta speciellt bra. Som inte är en 1-mot-1-spelare. Det är alltså han som Torbjörn Gehrke, övriga laget, publik och sponsorer ska lita på. Jag ryser vid tanken.

Torbjörn Gehrke säger något helt annat om helgen.

Han håller inte med Bloggen. Han säger att han och vi ser basket på olika sätt. Gehrke tycker inte alls att Karhumatchen var så dålig. Han pekar på att skottprocenten var helt okej, men att hans lag hade vikit ned sig i den fysiska striden.

På den sistnämnda punkten är vi dock överens.

Gehrke menar vidare att potentialen på årets lag är ”otrolig”. Att man redan nu är mycket längre fram än vad Myers, Rönnqvist, Shonganya och de andra var i fjol. Att man med Bell fått en osjälvisk PG som involverar flera och att han startar anfallen på exakt det sätt som han vill.

Jämtlands headcoach pekar på att man nu har ett l-a-g, inte några stjärnor som man är beroende av. Att man i år inte kommer att ha de där djupa svackorna som infann sig i fjol.

Vad gäller att ”vara längre fram än man var i fjol” är dock ett rent faktafel. I fjol öppnade laget med att vinna både mot Luleå och Karhu på hemmaplan i augusti/september. Detta efter en strålande offensiv, med en skyttekraft som årets lag bara kan drömma om.

Två segrar och storspel i fjol, mot en storförlust och en seger i år.

En springande punkt i vår olustiga känsla inför årets Jämtlandslag är tre fundamentala faktorer:

1. Vem ska skjuta i skotten från distans förutom Steven Haney? När Luleå i dag vann finalen mot Karhu satte man 23 (!) treor. I dag sköt Jämtland i åtta treor. Risken är att Jämtland behöver tre matcher för att nå siffran 23 (även om den är exceptionell på alla sätt). Gehrke saknar helt enkelt skyttar och vi tror att det kommer att stå laget dyrt.

2. Jämtland lider brist på både genombrottsspelare och en riktigt vass PG. Hur gärna vi än vill att Davon Bell ska lyckas kan vi inte se att han kommer att göra det. Amerikanen ser redan nu ut som en klassisk felrekrytering. Då ska vi veta att guardkollegan Jaan Puidet inte heller har den anfallande egenskapen högst upp på sitt CV.

3. Jämtland blir lättläst för motståndarna. De kan backa av mot lagets guards och kraftsamla för att stoppa Haney, Semple och Dawson. Då stryper man Jämtlands huvudsakliga kraftförsörjning och kan vinna matchen. Enkel matematik. De övriga lagen har vapen överallt, men inte Gehrke. Han nöjer sig med att ha vapen på position 3, 4, 5…

Samtidigt pekar Torbjörn Gehrke på att Södertälje vann SM-guld utan genombrottsspelare. Att guldet bärgades genom l-a-g-e-t. Inte genom individualister.

– Jag har byggt det här laget på att vi inte ska vara beroende av enskilda spelare. Det var vi för mycket i fjol. Rönnqvist och Myers kunde vinna matcher på egen hand, men mot de bästa lagen förlorade vi oftast. Då saknade vi andra som kunde kliva fram, menar Gehrke och förklarar att årets Jämtland är tänkt att vara en minimodell av Södertälje – med en begränsad PG som INTE (!) är en duellspelare, men dock en lagorienterad sådan. Hmmm.

På ett sätt är det lugnande att coachen är så säker. Att han syns ha tänkt många varv mer än oss andra. Gehrke bör ju veta vad han pratar om. Han har ändå vunnit SM-guld och är en av Sveriges mest respekterade coacher.

Å andra sidan har Bloggen den där olustiga känslan av att TG har tänkt ”för mycket”. Att han försvårar och systematiserar spelet. Att han glömt vad som gjorde Jämtland så vasst i fjol.

Det var individualisterna. Skyttet. Genombrottskraften som kunde öppna upp stängda matcher. Offensivlustan. Atletismen. Förmågan att snitta över 90 poäng.

Det är så som till exempel Borås bygger sitt lag också i år – och resultatet är fantastiskt.

Det finns en annan sak som är minst lika viktig. Kanske ännu viktigare: kommer publiken verkligen att vallfärda till nya Sporthallen i år för att få se detta ”osjälviska” och ”o-spännande” lag?

Just nu pekar alla tecken på att årets Jämtland har ett sämre skytte, en svagare genombrottskraft, en minskad atletism och en tydlig brist på den där enkla men charmiga anfallsviljan?

Förlåt, men det är inget som får Bloggen att ropa högt eller bli entusiastisk.

Basket är och ska vara underhållning. Fart och fläkt. Skytte och poäng i mängd.

Med det här lagbygget pekar mycket på att publikfebern kommer att stanna av i Jämtland.

Jämtland sover över i Umeå

En natt i Västerbotten väntar Jämtland.

Jämtland Basket kommer att tillbringa natten i Umeå. Laget mellanlandar där i kväll, på resan hem till Östersund.

Måndagen lär bli en återhämtningsdag. Sedan blir det träning tisdag till torsdag innan en ny resa väntar på fredag. Denna gång till Södertälje, där det ska spelas en träningsmatch mot finska ligalaget Helsingfors.

Torbjörn Gehrke och hans lag stannar kvar i Stockholm till på söndag, då det är match mot Norrort i Svenska cupen.

Seger och vissa ljusglimtar

Årets första seger kom mot Nokia, men oj vad många skönhetsfläckar vi såg i spelet. Torbjörn Gehrke har ett digert arbete framför sig.

Jämtland tog revansch för gårdagens hemska insats mot Karhu och vann med 102-91 mot Nokia.

Ledning i stort sett hela matchen, men ett uselt försvarsspel i fjärde perioden höll på att ställa till det. Nokia tilläts göra vad man ville framåt.

Antingen drivade man till korgen eller också sköt man treor. Ett stillastående Jämtland hade inget motvapen, varken när Nokia satsade på attacker från guards eller när man svingade bollen för att hitta sina skyttar.

Den stora ledningen krympte minut för minut och det var endast ett par megalånga treor från Steven Haney som räddade upp situationen.

Defensiven ser alarmerande ut. Ihåligt och svagt under korgarna.

Offensiven var klart bättre. Tavrion Dawson och Steven Haney var stundtals riktigt bra, liksom Jordan Semple.

Skönt för alla inblandade att åka hemåt med en seger i bagaget. Det blev också en allmän skärpning jämfört med i går. Bättre skytte, snabbare och bättre avslut samt klart bättre lagspel. Hela 24 assists är en glädjande siffra. Vissa individuella prestationer gladde också.

Men.

Ingen får tro att dagens seger är beviset för att årets Jämtland håller någon jättehög klass. Fortfarande saknas det en hel del bitar om vi jämför med fjolårets lag.

Bristerna finns framförallt på bakplanen. Torbjörn Gehrke saknar två målgörande och mönsterbrytande guards. Men också och en center som kan regera under korgarna.

Myers och Rönnqvist var i fjol outstanding i sitt skytte och sina penetreringar och Shonganyas inledande månader lika exemplariska (innan han efter sin skada blev en fullständigt annan spelare).

Årets Jämtland har helt enkelt inte två hot från bakplanen. Ja, är det något dessa två matcher visat är det att bakplanen är det STORA problemet. Faktiskt DET JÄTTELIKA PROBLEMET.

Torbjörn Gehrke har helt enkelt inga högpotenta vapen alls där. Så illa är det.

Davon Bell har inte de verktyg som behövs för vara den ledande guarden i en klubb som vill vara toppaspirant. Han är tyvärr exakt den spelare vi hade befarat. Snabb och en okej passare, men inte mycket mer.

Jaan Puidet håller hög klass på många sätt, men han är inget reellt anfallshot. Snarare en nyttighetsspelare som behöver en målgörande PG bredvid sig. Då kommer han att växa och bli en sån där matchvinnartyp som vi är vana vid.

Gustav Hansson är perfekt att ha från bänken, men han behöver också en vass guard bredvid sig.

Framåt ser Tavrion Dawson bäst ut. Vänsterhänt och avig. Bra händer. Stark. Men hans benägenhet att vilja spela ute på golvet (trepoängsskyttet är helt okej) betyder att han inte är den där närvarande kraften under korgarna. Bara 1 (!) retur i dag. Det vägs upp av 24 poäng.

Jordan Semple kan det mesta, men han är ingen atletisk hoppare. Han ”smyger i” sina poäng och kommer nog att ligga på 6-7 returer per match. Satte också 24 poäng.

Steven Haney lyfte sig i dag. Hans beryktade bössa började att hitta rätt (4/8 på treorna). Det var alltså hans långa skytte som avgjorde matchen i slutskedet. Nio returer är också väldigt bra.

RT Guinn var återigen ingen direkt påverkansfaktor. Han missade mycket både nära och långt ifrån. Men hans tid kommer. En 38-åring är aldrig som bäst i september.

Olle Stumer vill mycket, men han behöver tid att hitta seniortempo och tuffhet.

Alexander Yemane har kommit längre fram i sin utveckling. Hans relativa ligarutin och hans skytte är viktiga bitar att ha från bänken.

John Pålsson fortsätter att få nyttiga minuter. Max Tandberg vilade på grund av en handskada som han ådrog sig i det första bytet mot Karhu.

Nokia-Jämtland 91-102

25-32, 17-17, 25-27, 24-26

Jämtland: Tavrion Dawson 24, Jordan Semple 24, Steven Haney 22, Davon Bell 8, RT Guinn 7, Gustav Hansson 5, Jaan Puidet 4, Alexander Yemane 4, Olle Stumer 2, John Pålsson 2.

Returer: 38-35 (Haney 9).

Treor: 36-26 procent (Haney 4/8, Dawson 2/4).

Assists: 24-13 (Bell 8).

Söndag: 13:30: Nokia-Jämtland

Jordan Semple, Jaan Puidet och de övriga Jämtlandsspelarna jagar snabb revansch för lördagens minst sagt mediokra insats mot Karhu.

Dag 2 i Finland och vi har två matcher att se fram emot. ”Bronsmatchen” mellan gårdagens förlorare, Nokia och Jämtland samt ”guldfajten” mellan Karhu och Luleå (16:00).

I den sistnämnda matchen tippar vi seger för Luleå, som imponerade stort i går. Att göra 114 poäng i sin första match, efter bara två dagars träning ihop, visar att Peter Öqvists lag har något alldeles extra på gång.

Torbjörn Gehrke har haft sitt lag samlat i tre veckor, men det hjälpte inte ett dugg mot Karhu. Insatsen var riktigt svag och det är inte konstigt att alarmklockorna redan har börjat ringa.

Varken försvaret eller anfallet fungerade. Och det är bara 18 dagar kvar till premiären mot Djurgården…

Bloggen tror inte att spelare och ledare har sovit särskilt gott i natt. Kanske att ”älgarna” till och med ha haft mardrömmar om de överlägsna ”björnarna” från Karhu…

Torbjörn Gehrkes analys är att Jämtland blev fysiskt dominerat. Att man var oförberedd på den tuffa närkontakten och spelet. Så var det verkligen.

Karhus aggressiva och tuffa spel syntes chocka jämtarna.

Det är dock en konsekvens av att man inte spelat någon träningsmatch. Gehrkes plan var att enbart träna de första tre veckorna. Att lägga tiden på att nöta in spelsystem.

Rätt eller fel, det får den närmaste framtiden visa.

Det vi kan hoppas på mot Nokia är en snabb revansch över hela linjen. Från Torbjörn Gehrke på coachbänken och ut på planen. Att man lär sig av misstagen, kliver upp i det fysiska spelet och förbättrar sig ett antal procent.

Om vi får önska oss något annat är det ett ett anfallsspel där bollen flyttas snabbare och man kommer till enklare avslut.

Usch vad dåligt – och Bell lika tam som väntat

Usch, vilken trist premiär.

Jämtland Basket startade säsongen på ett miserabelt sätt.

Karhu utklassade Torbjörn Gehrkes lag med 94-75 efter stundtals ha gjort ”slarvsylta” av ett statiskt och ihåligt Jämtland.

Tidernas sämsta premiär av ett Jämtlandslag?

Ja, förmodligen.

Den basketbloggare som har tippat Gehrkes lag sist i SBL fick garanterat ”vatten på sin kvarn”. Speciellt som att Umeå förra veckan gjorde två helt jämna matcher mot Karhu.

I så fall borde Jämtland vara cirka 15 poäng sämre än Umeå, men så illa ska det väl inte behöva vara.

Hur som helst: det här ger riktigt dåliga ”vibbar”.

Gehrke hade innan matchen pratat om den ovanligt sköna känsla han hade. Att det här laget har något alldeles extra.

I så fall ”maskerade” man det bra i dag.

Nä, det här var helt enkelt en tankeställare som hette duga.

Vad har då Jämtland att säga till sitt försvar?

Ja, det finns ändå några faktorer som man kan peka på:

1. Karhu vann guldet i Finland i fjol och det bör betyda att man ska hålla riktigt hög klass. Högre än Jämtland. Finska ligan är generellt sett bättre än den svenska.

2. Jämtland gjorde sin första match efter tre veckors träning. Det är omöjligt att ha maximalt tempo och tajming i ett sånt skede. Eller?

Luleå visade att det visst går. I dagens match mot Nokia utklassade man finländarna efter bara två träningar ihop.

3. Torbjörn Gehrke har tvingats bygga ett nästan helt nytt lag sedan i fjol. Sju nya spelare gör att det kommer att ta tid att hitta rätt överallt.

4. Karhu sköt stundtals överjordiskt bra. Från alla håll. 60 procent på treorna till exempel.

Å andra sidan möttes Jämtland och Karhu i fjol också och då vann Gehrkes lag…

Den stora skillnaden mellan lagen var skyttet och försvaret. Karhu var snabb att ta rätt positioner i defensiven. Snabb att springa hem. Snabb i sidled. Extremt fysisk i man-man-spelet.

Det tvingade fram hela 21 turnovers från Jämtland. Ja, här fick man i sanning en lektion i hur man ska spela försvar.

Gehrkes lag fick inget gratis. Dessutom saknade man spelare som kunde ”slå” sin motståndare eller skjuta från distans – för att på så sätt öppna upp Karhu.

Fjolårets fina trepoängsskytte var som bortblåst. I dag såg man verkligen skillnaden mellan att ha två guards som älskar att göra mål och två guards som har sina styrkor på andra områden.

Utan att bli alltför tjatig: en av dessa två spelare MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE vara ett hot utifrån. Annars blir Jämtland alldeles för enkelspårigt och kan fullständigt glömma alla tankar på att nå långt.

Davon Bell var som väntat alldeles för tam. Alldeles för ofysisk i duellspelet. Han kunde inte alls bryta upp försvaret (som en viss Teyvon Myers kunde). Varken med drives eller med skytte.

Vår prognos om att Torbjörn Gehrke har gjort en felrekrytering har tydligen rört upp känslorna, men efter dagens insats står det ännu mer klart. Bell håller tyvärr inte den nivå som krävs som PG i ett finaljagande lag (även om SM-final är det sista man tänker på efter den här matchen).

Hade amerikanen haft ett skytte av klass skulle han ha kunnat såra Karhu, men icke.

Till de som kritiserar Bloggen för att dra snabba slutsatser har vi en hälsning: Nio gånger av tio bör man absolut avvakta med definitiva betyg tills det har snurrat en tid. Spelare kan växa och bli viktiga lagmedlemmar. Det är sant.

… men ibland, när man i ett tidigt skede observerar saker och ting och sätter dem i ett större perspektiv, då måste man också våga sticka ut hakan.

Precis som i fjol när vi direkt såg kvaliteten hos Teyvon Myers. Visst var han då och då fladdrig och sprallig i spelet och ville kanske avgöra väl mycket på egen hand, men de goda egenskaperna lyste lång väg.

Vi säger inte att vi har det slutliga svaret på hur Davon Bell passar in i Jämtland, men tendensen från träningarna håller tyvärr i sig.

Torbjörn Gehrke och hans lag behöver en annan typ av PG. Så fort det går. Annars kan det snabbt gå utför.

Bäst framåt var Jordan Semple och Tavrion Dawson. 17 respektive 16 poäng och bitvis lovande tendenser.

Steve Haney kom helt bort i det fysiska spelet. Den amerikanske storskytten var en besvikelse.

Jaan Puidet får godkänt för sin arbetsinsats. Alexander Yemane var pigg och till sin fördel. Gustav Hansson jobbade stenhårt, men kom sällan loss eftersom Karhus försvar var så högt och så extremt aggressivt.

Olle Stumer ville mycket, men hamnade väl långt från korgen. Likadant med RT Guinn. Max Tandberg och John Pålsson fick sina minuter (7 respektive 9 minuter) och det kommer att betala sig framöver. Max sköt 1/2, John 0/4.

I match 2 vann Luleå mot Nokia med hela 114-79. Därmed blir det final mellan Karhu och Luleå i morgon. Nokia och Jämtland får spela bronsmatch.

Karhu-Jämtland 94-75

27-12, 24-27, 25-10, 16-26

Jordan Semple 17, Tavrion Dawson 16, Davon Bell 11, Jaan Puidet 10, Alexander Yemane 7, Steve Haney 5, RT Guinn 6, Gustav Hansson 2, Olle Stumer 2, Max Tandberg 2.

Returer: 29-32.

Trepoängare: 43-36 procent (Haney, Yemane och Semple 1/1).

Turnovers: 11-21.

Mest speltid: Jordan Semple 25 minuter.

Lovande besked från Alfredsson

Jennie Alfredsson är hoppfull.

Här kommer ett besked som glädjer hela Östersund Basket: Jennie Alfredsson ser ut att kunna göra comeback på riktigt, även i matcher.

Den 24-åriga guarden/forwarden har nu kört i cirka tre veckor med ÖB och kroppen svarar fint på all träning.

– Det känns bra, även om jag får en viss smärta ibland. Men det kanske bara beror på att kroppen är chockad över att jag är igång och tränar igen, menar Jennie, som varit borta från basket i fem år på grund av envisa problem med benhinnorna.

Det här innebär att Alfredsson förhoppningsvis finns med när ÖB spelar i Svenska cupen mot Blackeberg nästa söndag.

18:00: Karhu-Jämtland

Torbjörn Gehrke och Jämtland får i helgen ett första formbesked.

I kväll börjar basketsäsongen på allvar för Jämtland. Torbjörn Gehrke har tagit sitt lag till norra Finland för en högklassig fyralagsturnering.

Dubbla mästarlaget Karhu och Nokia ska ta sig an Jämtland och Luleå. Fyra förmodade topplag i sina respektive ligor.

Både Karhu och Nokia ska enligt uppgift spela i Europa senare i september (Karhu mot Tsmoki-Minsk), så det är två lag som verkligen behöver vässa formen.

Nokia coachas av erkänt skicklige Greg Gibson, som tidigare haft samma jobb i Karhu. I laget finns bland annat Tyler Flack, en kompetent power forward som i fjol började säsongen i Norrköping Dolphins.