Mer fysik? Ja, visst

Jämtland Baskets headcoach vill se mer intensitet och tuffare närkampsspel från sitt lag.

Torbjörn Gehrke vill se mer fysiskt spel från sitt lag. Det var summa summarum av hans kommentarer till Sportens Sanna Svanebo efter förlusten mot Borås.

Gehrke menar att de djupa svackor man har haft i matcherna bland annat beror på att man tummar på närkampsspelet.

– Vi har varit för snälla mot varandra på träningarna. Under de här matcherna som vi har spelat märker vi att när vi vrider upp intensiteten och den fysiska kontakten, då ger vi oss själva chansen att spela. Problemet är att vi hamnat för långt efter i matcherna, säger han till Svanebo.

Självklart har Torbjörn Gehrke rätt. Det vore förmätet att ifrågasätta en coach som lever med sitt lag nästan 24 timmar om dygnet.

Högre intensitet kommer att försvåra för motståndarna. Det kommer att ge fördelar i försvarsspelet. Fler vunna bollar och fler chanser till att slå om till snabba kontringar. Det kommer också att påverka det uppställda anfallsspelet. Mer aggressivitet med bollen. Fler tuffa attacker på korgen (inte minst från Davon Bell, som var alldeles för tam i går).

Vi vet att tufft och intensivt närkampsspel ofta är det som sårar svenska lag mest när de spelar ute i Europa. Vi är helt enkelt inte beredda på denna höga nivå av fysiskt spel. Något som till exempel Borås blev varse i höst.

Den här beskrivningen som Torbjörn Gehrke berättar om när det gäller hans lag är, tror vi, delvis en konsekvens av att årets Jämtland saknar skyttarna från i fjol. Man har inte de här naturliga målgörarna som kan bryta upp ett dödläge och ge sitt lag vind i ryggen.

I fjol kunde spelare som Oliver Gehrke, Rönnqvist och Myers vända en match genom sitt starka skytte – vilket då och då kunde kompensera en svag intensitetsnivå. Då ”kom Jämtland undan” med den svajigheten eftersom den offensiva uppsidan var så bra.

Det här Jämtlandslaget är dock alltför mycket beroende av lagspelet för att komma till avslut. Det hade räckt en bra bit om Davon Bell haft fler vapen i sin arsenal, men han är tyvärr alltför begränsad i sitt spel.

Det här gör att Gehrke sitter i en rävsax.

Med 1-4 i matchkvot och en framtid som ser ut att sluta i en kamp för att överhuvudtaget gå till slutspel, kan strategiska beslut snart bli ett måste.

1. Kommer en förbättrad intensitet att ge Jämtland det lyft man behöver?

Det vore en välsignelse på alla sätt. Då skulle Gehrke kunna köra vidare med den här truppen och strax före eller efter jul försöka rekrytera ”den felande länken” – en spelare som på allvar kan lyfta Jämtland mot SM-finalnivå.

Om det behövs något mer än en vässad intensitet – vad skulle det kunna vara?

2. En smärre rockad i laget?

Ja, kanske. Vi vet att spelare som Gustav Hansson och Alexander Yemane har fina bössor. Båda skulle kunna vara X-faktorer med sitt skytte. Bör Gehrke ge dessa två mer ansvar att avsluta?

Mer av Gustav Hansson? Ja, gärna.

Ja, kanske det.

Bör Davon Bell ges en större roll att penetrera och skapa lägen genom sin snabbhet och förmåga att slå sin motståndare?

Ja, det är Bloggens åsikt.

Även om Bell är begränsad i sin offensiv, har han speeden. Den bör utnyttjas till max. Att kunna passera ett första hinder i 5-mot-5-spelet öppnar upp för så mycket. Både egna drives mot korgen och passningar ut på vingarna.

3. Ett tredje alternativ är att sitta still i båten.

Det skulle betyda att Gehrke och kompani tror på det här nya laget, med Toomas Raadik istället för Tavrion Dawson. Att det till slut kommer att ge resultat. Att den ”inspelade fasen” snart är över och att alla bitar då faller på plats.

Har Jämtlandsledningen (och publiken) den tilltron till laget? Finns den tiden till att invänta segrarna? Speciellt när matcherna kommer så tätt?

Ett fjärde alternativ är kanske det sista tänkbara. Både ur lagperspektiv och ur ekonomisk synvinkel.

4. Ett nyförvärv.

Att bara värva sig ur ett svårt läge är det enklaste att göra, men samtidigt fyllt av risker. En ny spelare måste integreras i laget, vilket tar tid. Nya roller måste till. Vissa spelare tvingas kliva tillbaka i rangordningen.

Bloggen har inte svaret på vilket alternativ som är det bästa. Det räcker med att Torbjörn Gehrke, Wiktor Buszka, Erik Westin och ”Pecka” Johansson har det.

Innan ett eventuellt beslut kommer vore det ju helt underbart om det kan bli en hemmaseger på lördag mot Södertälje.

Det skulle förmodligen skingra en del av den ”dimma” som just nu ligger över ”älgaland”.

Med detta sagt är det inte rätt tid att bli alltför bekymrad. En förlust mot Borås är ingen katastrof. ”Knallarna” är Sveriges bästa lag just nu och troligen en av parterna i vårens SM-final.

Ljusglimtar och krigarhjärtan

Vilken match av Semple och Puidet.

79-94 är 15 poäng i baken, men i kväll svider inte förlusten mot Borås särskilt mycket.

Det Jämtland saknade i talang, skytte och offensiv kvalitet kompenserade man delvis med en härlig viljematch.

Jaan Puidet var enorm och Jordan Semple svarade för sin kanske bästa match i Jämtlandslinnet.

Jämtlandsduon symboliserade krigarhjärtat denna kväll. ”Älgarna” vägrade att vika ned sig utan gnuggade på med ett starkt lagspel ända in i mål. Det betalade sig inte med seger, men på fyra andra områden var Jämtland bäst:

Returer: Jämtland vinner med 39-30.

Returer offensivt: Jämtland vinner med 15-9, varav Puidet och Semple tar 5 var.

Steals: Jämtland vinner med 9-5, där Puidet tar 5 steals.

Assists: Jämtland vinner mer 23-20. Davon Bell var tråkigt blek i dribbling och skytte, men 9 assists är väldigt bra.

Skillnaden var, som väntat, trepoängsskyttet. Borås har byggt sitt lag just på det sättet, medan Torbjörn Gehrkes plan INTE är att skjuta från distans (vilket vi tror är en farlig taktik i längden).

Resultatet: 18-3 (!!!!!!) i antalet treor.

Borås sköt hela 40 treor mot Jämtlands 16, vilket också visar skillnaden i matchplan.

Även om Jämtland inte alls har den anfallstalang som Borås besitter (vilket är mycket jobbigt att behöva konstatera) är den här skillnaden i procentsats galet stor.

Som väntat var det Tyus och Fridriksson som banade väg för Boråssegern. De bombade i treor på ett sätt som Jämtland saknade motvapen till.

I dag vill vi dock hellre fokusera på Jämtlands imponerande krigarhjärta. Det gjorde att en match som i tredje perioden verkade över, blev en kamp.

Henrik Svensson tvingades till flera time outs och vid 82-75 hade Jämtland hemmalaget i viss gungning. Där hade Puidet och kompani gjort 16-5 i ett huj.

Då bombade Borås i ytterligare några treor och sedan var matchen över. Grymt imponerande, men faktum är att Jämtland också imponerade – med sin inställning.

Det, tillsammans med Puidet och Semple, var ändå kvällens tre stora utropstecken hos Torbjörn Gehrkes lag.

Det gör att vi ändå kan ha en viss tillförsikt inför lördagens kvällsmatch mot Södertälje.

”Hela klubben behöver ta ett omtag”

Hans Vågström, här tillsammans med Wiktor Buszka, i en division 1-match med ÖB dam.

Flera års exempellösa framgångar i SM och RM är över. Jämtlands ungdomsbasket går mot tuffare tider, där resultaten lär kunna vara negativa under ett flertal år framåt.

Det såg vi ytterligare exempel på vid helgens omgång 1 för 15- och 16-åringar i Stockholm och Umeå. ÖBU vann blott en av totalt tolv matcher i fyra åldersgrupper.

Coachen Hans Vågström är inte förvånad.

– En seger av tolv visar att vi inte är där vi vill vara. Men istället för att vara besvikna måste vi titta över vår verksamhet och förändra hur vi jobbar. Det vill säga om vi vill bli så bra som vi var för ett par år sedan.

Det är nog inte bara Vågström som inser att glanstiden är över. Den glanstid som till stora delar byggde på före detta ligaspelare och deras barn som tillsammans med hela klubben jobbade framgångsrikt.

– Vi behöver ta tag i ledarbiten och även tänka rätt hur vi ska träna och fostra en ny generation, menar Hans Vågström, vars lag var det enda som vann en match i helgen.

Den segern kom i P15, där ÖB vann med 54-46 mot Lobas. De övriga matcherna för Vågströms lag slutade med förluster; 55-89 mot Södertälje och 55-87 mot Hammarby.

Vågström, som numera är tränare på Östersunds BG, är i grunden en superoptimistisk person, vars glada attityd lätt smittar av sig på andra, har svårt att hitta ljuspunkter när han beskriver dagens resultat för ÖB Ungdom.

– Jag tror att hela klubben behöver ta ett omtag. Om vi vill ligga i framkant behöver vi vara tydliga med vad vi vill. Vi måste utbilda fler tränare. Vi måste nöta fundamental teknik tidigt i åldrarna och vi måste lägga ned den tid som krävs. Det måste ske gemensamt. Allt ansvar kan inte ligga på Mats (Lundqvist).

Vågström skymtar lite solsken här och var bland Östersunds BG-elever, men han är samtidigt inte rädd att peka på den STORA utmaningen alla står inför.

– Det är mitt jobb att ge entusiasm och hjälpa eleverna, men det är jätteviktigt att de själva förstår vad som krävs om de ska lyckas. De måste lära sig att ta motgångar och gå vidare. De måste träna hårt och inse att de behöver offra något.

Vågström menar att eleverna behöver skära ned på saker runt omkring basketen. Kompostid, tid med datorer, mobiltelefoner med mera.

– Nummer 1 är kanske ändå att de lär sig att planera sin egen tid, säger Hasse och nämner områden som sömn, mat, rätt återhämtning och självklart studierna.

 Resultat i RM, omgång 1
P15: ÖB-Södertälje 55–89, ÖB-Hammarby 58–87, ÖB-Lobas 54–46.
P16: ÖB-FOBB 55–75, ÖB-Örebro 41–80, ÖB-Arvika 50–54.
F15: ÖB-Hammarby 23–43, ÖB-Örebro 40–83, ÖB-Lugi 36–70.
F16: ÖB-Täby 56–58, ÖB-Onsala 48–69, ÖB-Södertälje 47–97.

19:04: Borås-Jämtland

Den estländska Jämtlandsduon Puidet och Raadik förbereder sig för TV-matchen mot Borås.

Omgång 5 och en bortamatch som ser ut som ”mission impossible”.

Efter att Borås närmast utklassat Luleå i helgen är det Henrik Svenssons lag som ”alla” pratar om.

Att kunna vara så pass överlägsen mot ett lag som storsatsat för att ”kunna hämta hem guldet till Norrbotten” visar hur långt Borås har kommit redan nu.

– Borås spelade precis som vi gjorde på försäsongen, berättar en djupt imponerad Torbjörn Gehrke.

Spelet som Borås visade upp var snabbt och tillsammans-fokuserat. Inget egoistiskt ”kladd” på bollen. Många passningar. Skott från alla håll och vinklar.

Med ett sånt spel är Borås laget att slå just nu. Så, hur ska Jämtland kunna rå på Marcus Tyus och kompani?

– Om båda lagen når sitt maximum tror jag att Borås är några ”singelpoäng” bättre just nu, svarar Gehrke, väl införstådd med att Jämtland modell 16 oktober, fortfarande letar efter sin bästa sida.

Jämtlands modell i kväll bör nog vara… noggrannhet.

Att ta vara på varje anfall. Att ”rusa hem” efteråt och stoppa Borås från att komma till skott snabbt och med enkla avslut. Sedan att mata bollen mycket inside och använda Raadik, Semple och RT Guinn mer än vanligt.

Då kanske Gehrkes lag kan göra matchen jämn i några perioder. Annars räknar Bloggen med en Boråsdominerad match.

Å andra sidan är det just nu inte Borås som Jämtland ska vinna mot. Viktigast i kväll är att Gehrkes lag fortsätter att gnugga på ”det nya spelet”. Att man blir en bättre version av ”Det nya Jämtland utan Tavrion Dawson”.

Till exempel hittar ett förbättrat försvarsspel. Där har vi det stora ”skavsåret”. Detta sagt även om segern mot Norrköping – den oerhört sköna – innehöll vissa förbättringar. De sista 13-14 minuterna var glädjande på många sätt.

Jaan Puidet, RT Guinn och de övriga skruvade då upp intensiteten åt båda håll. Det gav fina resultat: från 7 minus till 12 plus. Alltså totalt 19 poängs skillnad.

Det är den sekvensen som Torbjörn Gehrke gärna vill se längre perioder av i kväll.

Gehrke tar med sig tio spelare till Borås. Max Tandberg Vall (förkyld) och Nils Axelsson stannar hemma.

Ps: Matchen sänds på SVT Play. Kommentator är Björn Becksmo.

Är Steven Haneys bössa lika het i kväll som den var mot Norrköping?

Basketveckan: Alla Jämtlandslag i elden

Två matcher väntar för Jämtland i veckan. Dessutom ytterligare tre för ÖB och Jämtland U.

Jämtland A, Jämtland U och ÖB är alla igång med viktiga matcher i veckan.

Onsdag, fredag, lördag och söndag är matchdagar.

Det börjar på onsdag, då Torbjörn Gehrke tar sitt lag till Boråshallen för en av årets tuffaste bortamatcher. Borås, som stundtals utklassade Luleå på bortaplan i helgen, kommer att bli en formidabel motståndare.

På lördag är det dags igen. Hemmamatch mot regerande SM-guldvinnare Södertälje Kings. Återigen en 20.04-match.

ÖB reser till Stockholm för en ny bortadubbel. Mot Lidingö och AIK.

Jämtland U fortsätter att lira på hemmaplan. På söndag väntar topplaget AIK – en idealisk chans för att reparera eller sudda bort helgens förlustsmäll.

Pålssons positiva prestationer

John Pålsson är den Jämtlandsspelare som har förbättrat sig mest från i fjol.

John Pålsson.

Det är årets solskenshistoria i Jämtland Basket. Den 20-årige skytten har tagit överraskande stora kliv sedan i fjol – något han ytterligare visade prov på mot Ockelbo i söndagens division 1-match.

23 poäng blev det, varav 5/10 på treorna. Pålssons energi med bollen, förbättrade intensitet och fysik och inte minst hans starka skytte, är faktorer som gjort honom till årets utropstecken i Jämtland Basket.

Formförbättringen har dock inte kommit som en ”blixt från klar himmel” – även om vissa kan tycka det. John har verkligen jobbat för det. Han har tränat hårdare, varit noga med mat och annat och gjort en rejäl satsning på att ta nästa steg.

Därför är det så väldigt roligt att se resultatet. Att se att ambitionen betalar sig.

Mot Ockelbo var emellertid JP den ende som riktigt kom upp i nivå mot ett överlägset gästrikelag. Alexander Yemane – som tillfälligtvis hade tagit ett kliv ned från Jämtland A – ville mycket, men kom inte riktigt in i rytmen.

AY har normalt sett klart mer krut i sig än 12+5. Skönt ändå för honom att få gå tunga minuter i en bra tävlingsmatch.

Felix Tandberg hade också en lite tyngre dag, men var förstås hämmad av att hela laget kom snett in i matchen.

Nä, det är nog som John Pålsson sa till Bloggen efter matchen: ”Bara att stryka ett streck över det här”.

Vissa negativiteter är lönlösa att djupanalysera. Det blir bara fåfänga försök att hitta fel som är självklara och som alla ändå är medvetna om.

Bättre då att bara ta en kort genomgång på det grundläggande misstagen, sedan glömma förlusten (64-125) och gå vidare.

Vi måste ändå låta Wiktor Buszka fritt berätta från sitt hjärta vad han tycker om matchen:

– Matchen blev för fysisk för oss i anfall. Vi kanske inte förväntade oss att till exempel behöva göra extrajobbet för att bli fria efter en screen eftersom de bytte och ”spelade över”. Det gjorde att vårt anfall blev något stillastående. Spelarna missförstod varandra och det blev för stort behov av 1-1 för att rädda situationen med tanke på skottklockan.

Jämtlands problem i offensiven påverkade försvaret. Man hann inte sätta upp sina defensiva positioner i halvplansspelet.

– Vi hann inte rotera runt på skyttarna efter en attack.

Buszka pekade också på sitt lags orutin som ett skäl till att siffrorna rann iväg.

– Allt känns tyngre när man inte har rutinen att bara jobba på, vinna tillbaka en poäng här och där och minska underläget. Men beröm till Ockelbo som fortsatte att spela sitt spel oavsett vilka som var inne på planen.

Sammantaget en mycket utvecklande match, som om den tacklas på rätt sätt, kan ge Jämtland U en fin läropeng.

Wiktor Buszka.

Små stänk av glädje

Sinit Tesfaslassie i en lay up-situation.

ÖB vann hemmapremiären mot Västerås.

72-65 skvallrar om en jämn match, men det är inte helt sant.

– Vi ledde med 20 poäng ett tag, men började att slarva. Vi stressade istället för att ta det lugnt, säger Sinit Tesfaslassie.

ÖB-guarden var en av banans bästa spelare. Hon ledde sitt lag på ett fräscht sätt, med snabba fötter, attacker på korgen och ett aggressivt spel som syftade till att öppna upp Västeråsförsvaret.

Sån inställning är något Bloggen älskar att se. Att spelare försöka att skapa sitt eget skott och påverkar matchbilden med att ta bollen hårt till korgen. Det behöver inte alltid betyda att attackerna avslutas med poäng. Huvudsaken är att det blir rörelse mot korgen, att man är aktiv och att man sätter försvaret under press.

I Sinit Tesfaslassies fall slutade det med 15 poäng och 3 assists.

ÖB blandade och gav. Ibland fick man till flera minuters flyt och tajming i offensiven. Ibland blev det missar, slarv i dribbling och passning och tappade positioner i försvar.

Uppfriskande i alla fall att se ÖB:s aggressivitet med bollen. Det forcerade fram hela 31 straffkast, varav Stina Dahlin tvingade fram 12. Dahlin har en härlig förmåga att skapa lägen med sin speed och sin vilja att med fart ta bollen till korgen.

En annan positiv bit var trepoängsskyttet. 8/20 och 40 procent är helt okej. Allra bäst var Mika Vågström med 3/4.

Det som Elena Popkeys lag framförallt saknade var tuffheten och den bestämda attityden i försvar. Man var alldeles för snäll i duellspelet.

– Vi saknar ”size”, var Tesfaslassies förklaring och det har hon rätt i.

Dagens ÖB är fylld av många små guards och small forwards och formligen skriker efter en fysisk närvaro under korgarna. Mari Stewart gör ett styvt jobb, men hon är lite för kort för att kunna bli en dominerande faktor.

Nya Ciara Rosten är förhoppningsvis svaret på den frågan. Liksom Elsa Paulsson Glantz.

Båda satt på sidan om i dag, tillsammans med Shahara Ingram. Den som lär komma i spel snabbast är Rosten. Där väntar man bara på ett klartecken från Migrationsverket.

Paulsson Glantz behöver nog några fler veckor innan hennes knä är starkt nog.

Ingrams framtid handlar först om att vara en träningssparring. Om och när alla papper blir lösta runt hennes vistelse och uppehälle – ja, då kan även hon bli en spelare att räkna in. Just nu är hon enbart på besök i Ragunda, en plats hon i somras gästade tillsammans med sju andra amerikanska spelare.

Stina Dahlin i försvarsposition.

Mari Stewart och Ida Lundgren i närkamp.

De nästkommande matcherna spelas till helgen. En bortadubbel mot Lidingö och AIK. Kanske med Ciara Rosten i laget.

Tack för den, Haney

Steven Haneys distansbössa banade väg för Jämtlands första seger i år.

1 512 åskådare slets mellan hopp och förtvivlan.

Jämtland spelade torftigt på alla sätt, var i underläge med 47-56 och på väg att förlora sin fjärde raka match. Vi på presshyllan suckade av missmod och började redan att skissa på krisrubriker.

Då vände allt. Eller ska vi säga att Jämtlands ende (?) storskytt vaknade till liv.

Steven Haney hade i 26 minuter blivit helt utraderad av ett aggressivt Norrköping. Men plötsligt fick han den där extra halvmetern och då tog han chansen och avlossade sin bössa.

Först satte han en trea till 50-56 – och även det efterföljande bonuskastet. Ett fyrapoängsspel och Jämtland började känna vittring.

Fyra minuter senare var Haneys lag förbi. Man leder med 66-60 och har äntligen hittat det tvåvägsspel man sökt under hela säsongsstarten.

Jaan Puidet spelar tufft försvar.

Alltså ett intensivt försvar och ett effektivt anfall.

Det gör att man kan parera en snabb Norrköpingsrush på 6-0. Eller egentligen är det mest Steven Haney som gör det.

Jämtlands just nu ende riktigt pålitlige distansskytt (ja, så illa är det) sätter tre (!) treor på 1.25 och Jämtland går från 66-66 till 75-66.

När sedan Toomas Raadik fyller på med fyra poäng och Davon Bell med en tvåa är läget 81-68 och det är ”game over”.

Jämtlands första seger är i hamn och glädjen – kanske även lättnaden – är enorm överallt i hallen. Torbjörn Gehrke och hans lag, ja, hela klubben kan andas ut i några dagar. Helgen blir så otroligt mycket bättre. Luften känns plötsligt lättare att andas och det blir (mycket) enklare att gå till jobbet på måndag.

Timeout för Jämtland i andra halvlek.

Jämtlands vändning och seger ska INTE underskattas. Det är som Norrköpingscoachen Mikko Riipinen säger: ”Snyggt gjort av Jämtland. Det är inte lätt att spela med ryggen mot väggen”.

Segern var inte baserad på något ihållande storspel. Den byggde på stötvisa ”tomtebloss” av hög klass, av en stark kollektivism hos ett lag som länge agerade ängsligt och utan den där enkelheten i anfallsspelet.

Den som till slut löste upp nervknutarna var inte oväntat storskytten från Loyola Maramount University.

Mattias Markussons förre lagkompis.

Steven Haney.

Samtidigt konstaterar vi att det är precis den här egenskapen som ofta vinner matcher: spelare med känsliga händer eller med förmågan att från studs bryta ned ett försvar.

Det här hade fjolårets Jämtland på många händer. Den där talangen att kunna skapa sitt eget skott och kunna skjuta i treor från alla vinklar.

Årets lag är tyvärr inte alls lika talangfullt offensivt sätt. Anfallsspelet bygger mer på den kollektiva kraften, på att med fart kunna öppna upp och göra poäng nära korgen.

Problemet kommer när motståndare bromsar Jämtland och tvingar laget att spela uppställd 5-mot-5-basket. Då blottläggs bristerna. Det är då som Jämtland blir för stillastående, för enkelt att försvara mot.

Utan Tavrion Dawson sjunker högstanivån alarmerande mycket. Det är därför som Bloggen är så fundersam över årets lag.

– Vi har fortfarande en väg att vandra i försvarsspelet, men det är ändå där vi måste börja. Om vi hittar ett starkt lagförsvar kommer vi att kunna vinna bollar och anfalla med fart, som vi vill, menar Torbjörn Gehrke.

Ett fartfyllt anfallsspel, med snabba förflyttningar av spelare och passningar ska alltså öppna upp för enkla avslut nära korgen.

Kan det verkligen hålla en hel säsong?

Eller kommer Jämtland till slut att tvingas förstärka med en kreativ kraft ute på vingen?

20:04: Jämtland-Norrköping

Toomas Raadik gjorde ett lovande intryck i sin debut. Han och övriga Jämtland siktar i kväll på att ta ännu ett steg på prestationsskalan.

Den tredje raka hemmamatchen och en ny chans att spräcka vinstnollan.

Norrköping gästar nya Sporthallen och då säger Torbjörn Gehrke att det är ”upp till bevis” för honom och hans lag.

Lite så är det.

Kravribban har ökat efter fjolårets succésäsong och årets starka försäsong. Att därför börja med triss i förluster är en präktig skuffelse.

Nåväl. Från och med i dag, fredagen 11 oktober, börjar en ”ny tid” för Jämtland Basket.

Turbulensen med en chockartad skada på Tavrion Dawson börjar ebba ut.

Dawson själv har, enligt uppgift, äntligen blivit opererad och alla bör då ha fått veta om han kan vara tillbaka denna säsong.

Ersättaren Toomas Raadik har fått nästan en vecka på sig att bli inspelad i laget.

Hela laget har trimmats in i det nya spelsätt som behövs för att ta sig vidare utan Dawson. Det betyder till exempel att Davon Bell blir mer av en poängspelare och ett aggressivt anfallshot.

Dimman börjar att skingras. Konturerna blir klarare.

Norrköping kommer på besök och det är till stora delar ett nytt lag som matchar upp. Profiler som Joakim Kjellbom, Adnan Chuk, Mikael Lindquist och Johnell Smith är borta.

Nu leds laget främst av nye guarden och poängspelaren Tyre Gathright, Tim Schuberg, Anes Zekovic, Anton Saks och LaDarrien Griffin. En mycket duglig förstafemma. Bakom dessa finns massor av talang.

Nye headcoachen Mikko Riipinen har byggt ett lag som har en fin bredd. Ett framtidslag. Dessutom kommer Dolphins säkert inom kort att ha en ny guard på plats eftersom Kareem Canty fick lämna laget i veckan.

Plötsligt vänder det

Triss i amerikanskor. Ingram, Rosten och Stewart ska förhoppningsvis bli de pusselbitar som får ÖB att fungera på ”alla cylindrar”.

Plötsligt händer det.

Eller plötsligt vänder det.

Båda meningarna passar in på dagsläget i ÖB dam.

Efter en höst som varit mer svajig än någonsin, börjar det plötsligt blåsa en varm och behaglig bris över Krister Blomgrens klubb. Grundaren, eldsjälen och sportchefen till basketens enda damklubb i Jämtland kan äntligen blicka ut över ”sin” skapelse och veta att man har ett lag som matchar målsättningen.

Så har det inte varit tidigare i höst. Elena Popkey har varken haft spets eller bredd nog för att på ett seriöst sätt kunna satsa på serieseger. Den bilden förstärktes i helgen, då man föll klart mot Djurgården.

I dag är läget plötsligt ett annat. Se bara:

ÖB har beslutat att försöka behålla Mari Stewart. Anledningen: hennes starka premiärhelg i Stockholm, då hon snittade hela 19,5 returer per match och visade att hon verkligen har den kvalitet som behövs. Det innebär att Popkey i så fall förfogar över två USA-spelare i frontlinjen; Stewart och nya centern Ciara Rosten.

Klubben väljer dessutom att ta in in 25-åriga USA-guarden Shahara Ingram – som anlänt till laget i veckan. Hon är först och främst tänkt som träningssparring.

– Shahara är på besök i Ragunda och spelar gratis för oss. Hon bor där och åker in några gånger per vecka för att träna här, förklarar Elena Popkey.

ÖB har därmed fem (!) amerikanskor i laget. Tre spelare och två coacher (Popkey och Sidney Santos).

Det betyder att Östersundslaget borde kunna utmana Djurgården om seriesegern, det mål som ÖB har i år.

Nu handlar det bara om att få Rosten och kanske även Ingram spelklara och även hitta ytterligare ett boende till Stewart. Det sistnämnda låter som en bagatell, men fullt så enkelt är det inte. Att få tag på en centralt belägen bostad i Östersund brukar inte vara det lättaste.

Elena Popkey berättar för Sportens Sanna Svanebo att ÖB behöver ”rätt” prisnivå på lägenheten. Allt handlar om att inte dra på sig onödiga kostnader i en situation som redan är en utmaning.

I söndagens hemmapremiär mot Västerås blir det dock troligen enbart Mari Stewart som kommer till spel.

– Ciaras ärende (ansökan om arbetstillstånd) är hos Migrationsverket. Vi vet inte när de är klara med handläggningen, men det brukar ta några veckor. Först när tillståndet är klart kan hon bli godkänd för licens hos förbundet, säger Åsa Blomgren, kanslichef i ÖB.

Ragunda vill gärna behålla Ingram som coach i klubben. Om man lyckas med det kommer hon att få en nyckelroll i verksamheten.

Vid sidan av ett eventuellt jobb hos Ragunda lär hon också vilja vara med och köra hos ÖB när tid finns.

I så fall en vinn-vinn-situation för alla parter.

– Så kan det bli. Just nu är hon på besök hos oss så att vi får lära känns varandra bättre, säger en ledare i Ragunda.