Vägvisaren pekar uppåt – men hur är det med Rosten?

Ciara Rosten blev lite av tungan på vågen mot Luleå Stars. Hennes insats i slutet av matchen var en faktor som vände allt till ÖB:s fördel.

Mycket var svajigt, för att inte säga hela första halvlek. Den var så fylld av missar att man bara ville gråta. Till slut blev det ändå seger för ÖB mot Luleå Stars.

63-56 och femte segern av sex. Vägvisaren pekar trots allt uppåt för Elena Popkeys lag.

Nu väntar vi bara på att headcoachen själv kan göra comeback. Prognosen säger någon gång i november.

Amerikanskan behövs, minst sagt. Detta ÖB-lag har en del komponenter på plats, men det stora behovet är en fast hand där bak. En trygg ledare som kan styra rytmen i matcherna. Som kan läsa av spelet och göra de åtgärder som behövs.

Poäng ibland. Passningar ibland. Dra upp tempot vid behov eller bromsa in farten när det blir alltför uppskruvat (ungefär samma behov som vi tycker finns i Jämtlands ligalag).

Sinit Tesfaslassie har inte den förmågan än. Hon är mer en tvåa, som gillar att attackera och skapa. Hennes egenskaper kommer mer till sin rätt med Popkey bredvid sig.

Med Popkey i laget får ÖB den balans man behöver. Då finns det guards, en attackerande vinge i Stina Dahlin samt en renodlad insidespelare i Ciara Rosten.

För att bli riktigt komplett och kunna vinna ett Final Four (visst blir det ett sådant i år också?) behövs en stark powerforward bredvid Rosten.

Där kanske ekonomin sätter stopp. ÖB har ingen guldgruva att ösa ur och med tre USA-anställda på lönelistan (Popkey, Sidney Santos och Rosten) är nog utlandskvoten fylld. De som önskar ha tillbaka Mari Stewart önskar nog för mycket.

En optimal lösning vore kanske att Frida Joelsson får tillbaka motivationen, men det känns långsökt. Hon vill nog, precis som Olivia Lindgren, ta en säsong helt utan spel.

ÖB-ledningen lär få nöja sig med att ha Joelsson i matchsekreteriatet – som i helgen.

Det här problemet är dock ur världen när Elsa Paulsson Glantz är redo igen. Just nu tvingas hon sitta på sidan om, i väntan på att benskadan ska vara helt läkt.

Elsa Paulsson Glantz.

Under tiden är det bara att hoppas på att Ciara Rostens skada från förra helgen läker snabbt. Hon hade synbart ont när Bloggen tog henne i hand i dag. Det var en smärta som syntes i både ansikte och i hur snabbt hon släppte vår hand.

Det vore ju tragiskt om den spelare som ska ersätta Mari Stewart går sönder samma helg som Stewart tvingas hem till USA.

Med tanke på skadan är det lite orättvist att bedöma Ciara Rosten efter helgens match. 13+12 är okej siffror för ett utlandsproffs, men det stora frågetecknet var inte Rostens insats utan Popkeys matchning av henne.

Bloggen var inte ensam om att bli förvånad. Bara 20 minuters speltid är åtminstone 10 för lite.

Tar man hit ett proffs måste man matcha henne så mycket det går. Låta henne snabbt komma in i tempot. Att sätta henne på bänken i halva matchen är ett hån mot både Rosten och mot hela satsningen.

Om Popkey ville skydda sin USA-center från att förvärra skadan förstår vi coachningen. Annars fattar vi ingenting.

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *