Solsken här och där, men…

Davon Bell var stundtals riktigt bra, men hade behövt ha samma skärpa i försvaret.

Det är tufft att erkänna det, men i kväll var det en viss klasskillnad.

Jämtlands första halvlek i en svår bortahall var godkänd och lite till. Ledning med 53-49 sedan Steven Haney hade skjutit i en trea på ”buzzern”.

Haney, Bell och Toomas Raadik stod på dubbla poängsiffror och den offensiva kraften var riktigt lovande.

Sedan växlade Wetterbygden över till ett annat spår. Då hängde inte Gehrkes lag riktigt med.

Rönnqvist och Sabin tog för sig framåt. De bröt sig loss och gick på korgen eller sköt utifrån.

Exakt de två spelare som enligt matchplanen skulle begränsas tog över matchen. D-e-t känns inte bra.

Torbjörn Gehrke var riktigt besviken. Han kände att hans lag hade vittring på årets första bortaseger. Därför blev andra halvlekens misslyckande som en riktig snyting.

Gehrke hade behövt få mer kvalitet från vissa spelare. Jordan Semple hade till exempel en tung kväll.

Bäst var Davon Bell och Steven Haney. 20 respektive 19 poäng. Bells försvarsinsats håller tyvärr inte samma klass. Roligt också att Max Tandberg fick hela 19 minuter. Det kommer att göra honom gott. Men som flera gånger tidigare i höst saknade Jämtland den breda leveransen. Både i poäng och i returer.

Det behövs helt enkelt fler som är ett hot framåt. Ja, det är ett måste.

Dagens Jämtland behöver ny inspiration. Nya profiler som har spetsegenskaper och som kan skapa entusiasm hos både medspelare och publik.

Det här laget jobbar verkligen hårt för att uppfylla de högt ställda målen. Det går inte att klaga på arbetsinsatsen, på viljan att ta strid, men det brister i den rena talangen och spetsen.

Efter nio omgångar och 1/4 av SBL måste vi tyvärr konstatera det vi gjorde redan under sensommaren; Torbjörn Gehrkes lag saknar en eller två spjutspetsar för att kunna bli ett hot mot alla lag, i alla matcher.

Antalet skyttar och spelare som kan göra skillnad är för få. En hel Tavrion Dawson skulle förmodligen ha fått pendeln att svänga, men även med honom i laget saknades det något.

En Tyler Sabin eller en Teyvon Myers.

Det är ju också så här: ibland blir det inte som man har tänkt sig. Uppgjorda planer, förväntade skisser och utvalda spelare når inte den nivå man hade hoppats på.

Torbjörn Gehrke har i tre år i rad träffat mycket rätt i sitt lagbygge. Han har värvat in stora profiler, spelare med spetsighet.

Durham med passningarna, Cinac med vinnarskallen, Bruesewitz med talangen, Purifoy med det atletiska försvarsspelet, Shonganya med returstyrkan, Rönnqvist med skottet…

Resultatet blev framgång på framgång på framgång.

I år, då SBL är jämnare än någonsin, är Gehrkes lagbygge inte alls av samma kvalitet. Då måste man någonstans acceptera och identifiera bristerna, bita i det sura äpplet och ta lite tuffa beslut.

Helt enkelt korrigera på vissa nyckelpositioner.

Det är inte meningen att man ska behöva lägga ett tungt poängansvar på spelare som Puidet och RT Guinn. De ska komplettera.

En dominerande PG och en kraftfull 5-4:a. Det är vad Jämtland behöver för att kunna lyfta uppåt.

Då kommer de övriga spelarna att hitta sina roller på ett mer markant sätt. Utan att tvingas till att göra mer än vad de egentligen ska göra. Då blir det rätt balans i laget.

Ingen är felfri och feltänk kan drabba alla. Även de som har just rekryteringar som en av sina huvuduppgifter.

En ”fågel” viskar i örat att Jämtland möjligen kan vara i färd med att göra precis en sådan ”korrigering” som vi pratar om.

I så fall innebär det Gehrke och de övriga till slut har insett att förstärkningar är ett måste om säsongen ska kunna vändas från oro och förluster till optimism och glädje?

Om det är så – ja, då kanske Bloggen trots allt kan sova några timmar i sträck utan att störas av mardrömmar…

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *