Eckhoff och coachjakten

Nummer 1 just nu?

Jakten på ny headcoach för Jämtland Basket ökar i intensitet.

Bloggens efterforskningar har resulterat i ett dagsläge som kan se ut så här:

1. Mathias Eckhoff.

Han är intresserad och Jämtland är intresserad. Ja, här har vi en coach som är oerhört omtyckt och respekterad bland basketfolket i länet. Eckhoff har en gloria från sina tidigare sejourer i Jämtland som fortfarande glänser starkt i både styrelsens och publikens ögon.

”Problemet” är att han fortfarande äger en stor familj, med döttrar på 10 och 12 år. De lär inte vilja flytta med. Hur kan en sån ekvation lösas?

Om han väljer att lämna Oslo är risken att han enbart klarar av ett eller två år innan han måste hem till familjen.

Rent kvalitetsmässigt kan dock Jämtland knappast få en bättre coach. Eckhoff har ett knivskarpt intellekt och en baskethjärna som likt landsmannen och schackgeniet Magnus Carlsen älskar att slå sin motståndare.

Den här mannen är äkta klass. Trovärdig. På alla sätt. Dessutom med relativt färsk erfarenhet från internationell basket på supernivå. Vi talar om Nigerias och Angolas högklassiga landslag – med spel i Afrikanska Mästerskapen och OS i Rio. Jo, jag tackar…

I Bloggens värld får Eckhoff minst 9/10 i ranking när det gäller konsten att coacha ett lag. Inte minst hans sätt att bygga ett lag med defensivt fokus. Det här handlar om en person med högsta basket-IQ, som kan sporten från A till Ö. Norrmannen har även en social kompetens av yppersta klass. Han skulle absolut kunna axla Gehrkes roll som ambassadör.

Det som talar för att Eckhoff väljer att återvända till Jämtland Basket är drivkraften. Vi tror att han lockas av det nya Jämtland. Draget runt klubben. Ambitionen. Basketfebern. Men också av den inre glöden att göra ett sista (?) ryck i sin coachkarriär.

2. Boris Balibrea.

Verkar ha klart enklare att flytta. Har gjort tre mycket fina år i Wetterbygden och vill ta nästa steg. Superseriös. Noggrann. Driven till max. En vinnare, med tydlig linje och höga krav.

Spanjoren skulle kunna vara perfekt för unga spelare, ity att han ser ut att ha den typen av coachingstil. Utåt sett verkar han lite grå och tråkig, vilket är ett minus. Kanske kan charmen hos Bruce the Moose avhjälpa den bristen…?

3. Adnan Chuk.

Vet vad han vill och med en stil som ger resultat. Dock ingen favorit hos Bloggen. Förespråkar en alldeles för långsam och tråkig spelstil och är har heller inte den utåtriktade charm som Torbjörn Gehrke vant Jämtlandspubliken vid.

Resultatinriktad mer än något annat, vilket kommer att gå ut över underhållningsvärdet. Kommer säkert att nå framgång, men troligen utan den glädje och frihet som byggt den jämtländska basketfebern. Nej, tack.

4. Torbjörn Gehrke.

Ja, faktiskt. Historiens bästa och mest populäre coach i ”Älgarnas land” är kanske ändå inte avskriven. Populariteten verkar bara öka och öka efter avskedet och delar av publiken hoppas fortfarande på en kovändning från styrelsen.

Om det är möjligt?

Självklart. I denna kaotiska mardröm av virussmitta, av overkligt många dödsfall och fruktansvärt trauma och annat elände som påverkar oss, är allt möjligt. Bloggen kan absolut se ”Pecka” och gänget göra en ”pudel” – om de andra alternativen misslyckas. Och om det ekonomiska läget fortsätter att skörda offer.

I så fall skulle Jämtland Basket kopiera Friidrottsförbundet. De kovände och återinstallerade Karin Torneklint som förbundskapten. Förklaringen: Vi vill inte göra några hastiga personalförändringar i denna turbulenta tid. Tryggheten först.

Var det inte exakt det scenariot som Gehrke förordade i vår intervju i förra veckan…?

5. Håkan Larsson.

Ett långskott. Kompetent och spännande, men alltför grön. Har även en social situation med en son på 16 år som ska spela hockey med Luleås J18-lag och en dotter i 12 årsåldern.

Då är kanske Umeå ett enklare alternativ.

Bloggen fick rysningar

Två år till som lagkapten.

Det var oförberett och det kom plötsligt.

När ”Pecka” Johansson i direktsändning avslöjade att ”our team captain is staying for two more years” fick Bloggen plötsligt rysningar.

Jag blev varm. Något sköljde över mig på ryggen. Ungefär som ett oväntat utslag av… Basketfeber.

Jämtland Baskets omåttligt populäre lagkapten, den spelare som redan håller på att bli en legendar i klubben, har kommit överens om att stanna i ytterligare två säsonger. Otroligt.

Två år till, alltså.

Vi hade trott på ett år och en lagom avslutning på karriären där vid 40 års ålder. En jämn och fin siffra.

RT Guinn tänker dock inte som oss. Han älskar basket och vill köra på. Fortsätta springa, fortsätta skjuta och ta returer, fortsätta att sätta sina mäktiga screens med de 208 cm och 120 kilo som är hans signum. Han vill fortsätta att leda sina Småälgar i jakten på den där SM-finalen som försvann i i år.

Det är stort. Riktigt stort.

Men å andra sidan. Om Roger ”Jösse” Lilliesköld kunde spela ligabasket tills dess att han var 43 och Luis Scola kunde leda sitt Argentina i VM-final mot Spanien som 39-åring – ja, då borde RT kunna kliva ut i det blåvita linnet för sitt älskade Jämtland.

Den svensk-amerikanske jätten är dessutom minst lika vältränad, minst lika stark mentalt. Ja, vissa skulle säkert påstå att RT de senaste två åren har varit den kanske mest fysiske och kraftfulle spelaren i hela SBL.

Nyheten togs emot med ovationer på sociala medier. Det var också raffinerat tajmat inför gårdagens SM-kvartsfinal mot Luleå. FB-sändningen var tänkt att bli måndagens basketmässiga höjdpunkt i älgarnas land, men RT-nyheten tog över.

Det var svårt att fokusera på matchen. RT-nyheten levde så att säga kvar.

I dag, tisdag, är känslan precis lika bra. Det här var exakt det som behövdes i dessa kaotiska virus-tider då allt är som en enda hemsk mardröm. Människor dör som flugor och till och med experter står rådlösa inför det fruktansvärda skeendet.

Det är då vi behöver få en strimma av glädje och nytt hopp. Beskedet om RT Guinn är förstås bara en enkel basketnyhet och sekundärt när människor avlider eller förlorar sina jobb, men för alla inblandade har det nog en större betydelse än vad många tror.

RT är dessutom ingen vanlig basketspelare. Han är en spelare, en samlande lagkapten och lite av en unik urkraft. Han har den där speciella karisman som kan hålla ett helt lag, en klubb, en supporterskara i ”sin hand”.

Vi har sett det i samband med matcherna i ”Bruce Arena”, hur publiken har flockats för att bli fotade med RT eller få en autograf. Jämtlands lagkapten berör människor som kanske ingen annan kan i detta basketlän.

Jag lovar: skicka ut RT i skolor runt om i kommunen och Jämtland kommer att ha en särklassig chans att sälja sporten till den unga generationen. Att få ett besök av denna jätte i klassrummet, kanske på en engelskalektion, borde få många elever att falla pladask.

Kanske också på att direkt efter skoldagen rusa hem till pappa och mamma och be dem köpa ett par basketdojor…

Att se en basketmatch på teve eller från läktaren är en sak, men att få träffa en 208 cm lång stjärna i sitt eget klassrum, prata med honom, ta honom i hand – det är något som förmodligen slår allt.

Det är såna händelser och stunder som kan vara helt avgörande för en åtta- eller nioåring som – på gott och ont – är så mottagliga för yttre påverkan.

RT Guinn är helt enkelt en basketsportens ambassadör på ett sätt som vi måhända aldrig tidigare sett här i Jämtland. Han är fullt i klass med en viss Doremus Bennerman – vilket säger det mesta.

Nummer 34.

Hyllningen av Kjell Gisterå

Kjell Gisterå, i mitten, kommer att hyllas i kvällens fiktiva SM-kvartsfinal. Han var i många år en av de viktigaste och mest lojala ledarna i Jämtland Basket, med ett stort engagemang. Både på läktaren och utanför själva arenan.

Jämtland Basket har sorg.

Kjell Gisterå är död. En av klubbens mest långlivade supportrar, ledare och engagerade personer och inte minst arkitekten till nya Sporthallen, avled i förra veckan. Kjell gick bort efter en flerårig och hård kamp mot sjukdom.

Det gör ont i hela kroppen. I hela basketfamiljen. Kjell Gisterå var en självklar del av den grupp människor som drev Jämtland Basket framåt. Han var en naturlig del av läktargänget, ett stöd i med och motgång. Aldrig neutral, alltid med Jämtlandshjärtat bultande på insidan.

Han ömsom satt och stod på läktaren, hejade och skrek med sin skånska dialekt och levde med. Den vanligtvis så stillsamme och korrekte Kjell bytte lite av skepnad när han iklädde sig sina ”basketögon”. Då blev han en äkta supporter, som kunde ropa högt, fräsa ifrån och fångas av sportens dramatiska skiftningar.

Den sista gången som Bloggen träffade honom var inte alls så länge sedan. Vi stötte plötsligt på varandra utanför en affär i Östersund. Självklart diskuterade vi basket och de senaste händelserna i Jämtland. Skador, nyförvärv och framtida förhoppningar.

Kjell hade energi i rösten, engagemang i blicken. Vi utbytte åsikter och var överens om att något positivt var på väg att hända med Gehrkes gäng.

När vi lämnade varandra hade jag ingen aning om att det skulle vara den sista gången vi sågs.

I dag har vi bara minnen kvar. Men väldigt goda minnen. Kjell Gisterå var en sann hedersman. Mycket skicklig och prisad i sitt yrke. Han var pålitlig och sann, med värme och integritet. Han var en person som man är tacksam för att ha fått lära känna.

Jämtland Baskets beslut att tillägna och hedra Kjell med att spela kvällens SM-kvartsfinal i ”Gisterå Garden” känns perfekt.

Det vore förstås lämpligt om det dessutom kunde bli nytt publikrekord – alltså över 1 700 åskådare.

Grattis, Thomas Massamba

Jämtlands försvarsgeneral fyller år.

I dag säger Bloggen ett stort grattis till Thomas Massamba. Jämtland Baskets pointguard fyller 35 år.

Det är en fin ålder för en basketspelare. Då har man samlat på sig mängder av värdefull erfarenhet och vet hur man ska träna, spela och förbereda sig.

Thomas Massamba är, precis som RT Guinn, ett proffs uti fingerspetsarna. Seriös och noggrann och med en inställning som är ett föredöme för yngre spelare. Hans största kvalitet är helt enkelt den mentala aspekten.

Därför kan Jämtlandsguarden mycket väl fortsätta några år till på högsta nivå. Om det sedan blir i Jämtland eller i någon annan klubb återstår att se.

– Alla spelare från årets trupp är aktuella till nästa säsong och vi har ett par ”gubbar” som vi jobbar på. Det kan bli klart i närtid, sa Pecka” Johansson tidigare i veckan.

Jämtland Baskets klubbdirektör berättar att arbetet fortskrider på alla fronter.

– Vi jobbar parallellt med spelare och den nya coachstaben. Det är inte omöjligt att vi redan har lämnat anbud till vissa, säger han lite hemlighetsfullt.

Coachfrågan – hur optimistisk är du?

– Jag är rätt övertygad om att vi kommer att hitta rätt.

”Pecka” tror dessutom att det är lite av klubbarnas marknad just nu. Det osäkra läget i samhället och i sportens värld kan göra att både spelare och ledare väljer att acceptera ett kontrakt för att säkra upp ett jobb.

Hur det än blir med Thomas Massamba nästa säsong vill Bloggen i alla fall önska honom en riktigt fin födelsedag denna lördag.

Den tuffa trion och den med störst rutin i årets Jämtland Basket. Jaan Puidet, 28, Thomas Massamba, 35 och RT Guinn, 39.

Tavrion Dawson först ut

Steven Haney, Tavrion Dawson och Jordan Semple.

Det har viskats och tasslats en tid. Basketfolk med insyn har sagt att avtalet i princip varit klart.

Under fredagen blev det officiellt.

Tavrion Dawson stannar i Jämtland Basket.

Beskedet är förstås en jättenyhet. Lagets bästa spelare på försäsongen, den som skulle bli den stora matchvinnaren, väljer att återvända till sitt Jämtland.

– Vi såg ju Tavrions kvaliteter på förssäsongen, där han med sitt kompletta forwardsspel kändes som väldigt modern. Han var då definitivt en nyckelspelare och en anledning till att vi kände stor optimism, förklarar ”Pecka” Johansson i ett pressmeddelande.

På grund av den hjärtskärande fotledsskadan i premiärmatchen blev det inget mer spel. Bara tråkig rehabträning. Nu har dock läget ljusnat. Dawson har börjat löpträna och siktar på spel i någon Sommarliga i USA eller Kanada.

Sedan ska han vara redo för Den Stora Revanschen i svenska Basketligan.

– Jag är jättetaggad att komma tillbaka till Östersund. Klubben har gett mig så mycket kärlek och respekt kring min skada och rehabilitering. Jag längtar efter att få komma tillbaka i 100-procentig form, visa fansen vad jag kan och göra staden stolt, säger han.

En Dawson i toppform skulle vara en av d bästa spelarna i ligan. Det visade han i augusti och september. Hans insatser på träningarna i ”Bruce Arena” imponerade stort, men ännu mer imponerande var det han visade i träningsmatcherna.

23-åringen gjorde poäng och tog returer på ett sätt som ingen annan i laget. Allt kom så naturligt. Drivarna mot korgen, trepoängsskyttet, ja, hela rörelseschemat andades klass.

Med honom i laget fick Torbjörn Gehrke den där fokuspunkten och matchvinnaren som kunde göra skillnad. Låt oss tro att Tavrion Dawson återfinner den formen i sommar.

Dawson var en av de sista utlänningarna som lämnade årets Jämtland Basket. Han och Jaan Puidet åkte hem ungefär samtidigt.

Kanske kommer även Puidet att återvända i augusti. Kanske som nybliven ”hemmafostrad spelare” efter fyra säsonger i Jämtland. Klubben ska i alla fall ansöka om det.

– Den chansen är inte så stor, men Jaan kan ju komma tillbaka ändå (som en av fyra utlänningar), säger ”Pecka” Johansson.

Nya motståndare för ÖB och Jämtland U

22 omgångar och ett nytt Norrlandslag väntar för Popkeys ÖB.

Nästa års förbundsserier har presenterats i dag, torsdag. ÖB dam och Jämtland U är kvar i sina respektive division 1-serier och får några nya motståndare att tampas med.

Elena Popkeys ÖB ställs mot ett nytt Norrlandslag, KFUM Umeå. Totalt blir det tolv lag i norrettan och 22 omgångar.

Herrarnas norretta krymper till tio lag. Jämtland U får två nya motståndare – Hammarby och Uppsalaklubben Sloga. Här blir det också en dubbelserie, men alltså enbart med 18 matcher.

Jämtland U och Ingemar Nord kommer nästa säsong att spela i en mer slimmad norretta. Det blir endast tio lag och således 18 matcher.

Den södra division 1-serien har det ännu värre med antalet lag. Bara åtta klubbar är berättigade eller vill komma till spel. Det innebär blott 16 omgångar.

Djurgården kan bli kvar

Djurgården har cirka 30 dagar på sig att uppvisa en ekonomi och en organisation som håller för ligaspel.

Det kan bli ligaspel i lilla Brännkyrkahallen även nästa säsong.

Djurgården får nämligen en chans att bli kvar i SBL.

Anledningen: varken Fryshuset eller något annat topplag i Superettan har ekonomi eller organisation för att flyttas upp i Basketligan.

Det finns dock ett avgörande krav på Djurgården. Klubben måste visa att man har muskler nog för spel nästa säsong. Senast 30 april vill förbundet/SBL ha ett svar på det.

Samtidigt berättar tävlingschefen Olle Lunden (på en fråga från VK-bloggaren Peter Hegethorn) att det kan bli aktuellt med några Corona-relaterade förändringar i Ligan.

En minskning av antalet domare från tre till två och ett reducerat antal omgångar från 36. Båda ändringarna är alternativ för att ekonomiskt kunna underlätta för klubbarna.

Det som händer nu är säkert att arbetet kommer att intensifieras i Djurgården. De närmaste 30 dagarna blir avgörande för om Stockholmsklubben kan övertag SBL-ledningen att man har vad som krävs. Vi tror framförallt att det handlar om att säkerställa en ekonomi som klarar en säsong.

Annars blir det en liga med nio lag – vilket förstås vore djupt olyckligt.

Där bakom ser dock Superettan ut att bli den starkaste hittills. Ursprungsförslaget är att serien utökas från 9 till hela 13 lag nästa säsong.

Fyra division 1-lag flyttas upp – Uppsala, Ockelbo, Kalmar och Marks BG.

En konstig känsla

Den sista matchen är spelad. Nu går Torbjörn Gehrke (eller tvingas gå) mot nya projekt.

Som om inte det var nog med den fasansfulla virusepidemin.

Nu väljer Jämtland Basket att klippa banden med Torbjörn Gehrke.

Tidernas bäste Jämtlandscoach tvingas lämna klubben – efter att ha byggt det kanske bästa laget i ”älgarnas” historia. Gehrke hade slagläge. Spelarna kände vittring på SM-final och kanske något ännu bättre. Publiken hade börjat drömma. ”Bruce” var redo för guldparty (nåja).

Då klipper ledningen av ”navelsträngen”.

Ingen kan i dag med säkerhet säga att det här är det rätta vägvalet.

Erik Westin förklarar att det är det tuffaste beslut som han har tagit.

”Pecka” Johansson talar om ”kluvna känslor” och om det fantastiska bidrag som Torbjörn Gehrke gett till klubben.

En trofast supporter ringer till Bloggen och är förtvivlad. Gråten stockar sig i halsen. Vi försöker att trösta.

Steven Haney lovordar Gehrke, beskriver sin coach som ”extremt medkännande och passionerad”. Både han och Jordan Semple berättar om Gehrke som någon som ”alltid tagit hand om dem som är runt honom” och som varit ”ett föredöme som coach och som person”.

En kollega jämför Gehrke med Graham Potter. Samma sorts påverkan på omgivningen, om än med olika ledarstilar.

Stora ord. Starka känslor.

Vad det här säger oss?

Jo, att Torbjörn Gehrke har gjort enorma avtryck hos spelare, ledare och publik. Att han parallellt med sin skicklighet som coach haft en personlighet som påverkat på djupet.

Hans knivskarpa intellekt, blixtsnabba tunga och förmåga att uttrycka sig i tal och skrift har gjort honom till en oslagbar ambassadör för Jämtland Basket.

”Den tuffe och kaxige stockholmaren” har helt enkelt gått hem hos jämten. Han har blivit en älg bland alla andra älgar.

Torbjörn Gehrke är helt enkelt unik. En diamant i basketens underbara värld. En färgstark personlighet som det knappt finns så många fler av.

Därför kommer han att bli oerhört saknad.

Den som ersätter kommer självklart aldrig att kunna fylla Gehrkes skor fullt ut. Han kommer också att bli jämförd med honom. På gott och ont.

Sånt är livet. Såna är förutsättningarna när man byter ledare.

Som sagt. Det är lätt att bli känslomässig vid en separation. Speciellt i det här fallet.

Relationen mellan Jämtland och Torbjörn Gehrke har nämligen varit speciell. Den har nästan känts som ett äktenskap.

Relationen som började sommaren 2014 var ju perfekt för båda parter.

På den ena sidan hade vi ett Jämtland som efter flera års ökenvandring suktade efter vatten. Efter en hjälpande hand som kunde leda klubben till en blomstrande oas. Som hade förmåga att skjuta in ny kunskap, nya krafter och ge en kick inför en ny resa.

På den andra sidan fanns Torbjörn Gehrke, som själv var i behov av uppfräschning. Hans egen lilla ”ökenvandring” i division 1 (Alvik) hade gjort honom lite rastlös. Han behövde ett fräscht projekt.

Det började sommaren 2014. Mattias Markusson var en av de första spelare som Torbjörn Gehrke värvade.

Det var som gjort för ett passande ”äktenskap”.

Förhållandet började dock med gnissel och två missade fester (slutspel). Sedan började parterna att hitta varandra. Arbetet började att bära frukt. Från 2016 fram tills nu har det varit succéartade resultat både på och vid sidan av planen.

Jämtland Basket har blivit en maktfaktor i svensk basket. Underhållande spel, stora profiler, en historisk semifinalplats, publikrekord på publikrekord, utmärkelser och flerårig Basketfeber.

Torbjörn Gehrke har lyckats.

Han har blivit historiens bäste Jämtlandscoach. I konkurrens med John Dieckelman även den mest omtyckte. Avgjort den med störst utstrålning.

Därför är måndagens avskedsbeslut väldigt tufft att smälta.

Jo, jag vet. Det är inte mycket som varar för evigt och sex år är ändå en ganska lång tid. Vissa spelare, ja kanske även klubben, behöver kanske en ny injektionsspruta för att ta nästa steg. En ny röst, med nya infallsvinklar. En coach som trycker på lite andra knappar, som har en annan verktygslåda.

Självklart kan det vara så att Jämtland och Gehrke har ”gått lite trött” i relationen. Att det på vissa håll kan finnas ett behov av en separation, men likafullt är det en smärtsam process att behöva gå igenom.

De Gehrke-supportrar som inte klarar av separationen kan ju trösta sig med Bloggens eget lilla hemmasnickrade framtidsscenario:

I en värld som plötsligt blir alltmer surrealistisk och fylld av oväntade händelser, borde det kunna finnas plats för stora skrällar även inom basketvärlden: till exempel att Torbjörn Gehrke återvänder som headcoach till Jämtland Basket om sisådär tre år.

Då har parterna varit från varandra tillräckligt länge för att inse att man trots allt behöver varandra. Då kanske kärleken börjar spira igen.

Större under har ju hänt. Till exempel Stina Nilssons chock att byta från skidor till skidskytte.

Med en sån önskedröm om en framtida återförening och comeback i ”älgarna” blir det möjligen lättare för alla ”Gehrke-lovers” att tackla det här beskedet.

Gustavsson lämnar Umeå

Lämnar Umeå efter åtta produktiva år. FOTO: TT

Jesper Gustavsson lämnar headcoachrollen i Umeå. VK-bloggaren Peter Hegethorn rapporterar att parterna delar på sig när kontaktet går ur i april.

– Det är bäst för båda parter, säger sportchefen Luca Romano.

Den 34-årige före detta ligaspelaren i Jämtland Basket och damcoachen i samma klubb, har lotsat Umeå i alla de sex år som klubben varit i ligan. Ja, det var också han som tog upp klubben i ligan.

Jesper själv kommenterar beskedet så här:

– Det känns både vettigt och rimligt att inte förlänga. Både jag och klubben behöver något nytt.

Umeåordföranden Michael Jalmby har mycket gott att säga om Gustavsson.

– Jesper har gjort ett fantastiskt jobb för klubben de senaste åtta åren. Jag högaktar hans superproffsiga jobb.

Bloggen kan bara instämma. Den unge Guatavsson har dessutom inte alltid haft en särskilt lätt uppgift, med en ekonomi och en organisation som på flera sätt skilt sig från de bästa ligalagen. Det känns onekligen som att han många gånger har tvingats ”koka soppa på en spik”.

Trots det har Umeå stått upp väldigt väl och varit en respekterad kraft i SBL.

Målet är att ersätta Gustavsson med en annan svensk coach. Som dessutom är erfaren och har jobbat på SBL-nivå eller en liknande miljö.