En konstig känsla

Den sista matchen är spelad. Nu går Torbjörn Gehrke (eller tvingas gå) mot nya projekt.

Som om inte det var nog med den fasansfulla virusepidemin.

Nu väljer Jämtland Basket att klippa banden med Torbjörn Gehrke.

Tidernas bäste Jämtlandscoach tvingas lämna klubben – efter att ha byggt det kanske bästa laget i ”älgarnas” historia. Gehrke hade slagläge. Spelarna kände vittring på SM-final och kanske något ännu bättre. Publiken hade börjat drömma. ”Bruce” var redo för guldparty (nåja).

Då klipper ledningen av ”navelsträngen”.

Ingen kan i dag med säkerhet säga att det här är det rätta vägvalet.

Erik Westin förklarar att det är det tuffaste beslut som han har tagit.

”Pecka” Johansson talar om ”kluvna känslor” och om det fantastiska bidrag som Torbjörn Gehrke gett till klubben.

En trofast supporter ringer till Bloggen och är förtvivlad. Gråten stockar sig i halsen. Vi försöker att trösta.

Steven Haney lovordar Gehrke, beskriver sin coach som ”extremt medkännande och passionerad”. Både han och Jordan Semple berättar om Gehrke som någon som ”alltid tagit hand om dem som är runt honom” och som varit ”ett föredöme som coach och som person”.

En kollega jämför Gehrke med Graham Potter. Samma sorts påverkan på omgivningen, om än med olika ledarstilar.

Stora ord. Starka känslor.

Vad det här säger oss?

Jo, att Torbjörn Gehrke har gjort enorma avtryck hos spelare, ledare och publik. Att han parallellt med sin skicklighet som coach haft en personlighet som påverkat på djupet.

Hans knivskarpa intellekt, blixtsnabba tunga och förmåga att uttrycka sig i tal och skrift har gjort honom till en oslagbar ambassadör för Jämtland Basket.

”Den tuffe och kaxige stockholmaren” har helt enkelt gått hem hos jämten. Han har blivit en älg bland alla andra älgar.

Torbjörn Gehrke är helt enkelt unik. En diamant i basketens underbara värld. En färgstark personlighet som det knappt finns så många fler av.

Därför kommer han att bli oerhört saknad.

Den som ersätter kommer självklart aldrig att kunna fylla Gehrkes skor fullt ut. Han kommer också att bli jämförd med honom. På gott och ont.

Sånt är livet. Såna är förutsättningarna när man byter ledare.

Som sagt. Det är lätt att bli känslomässig vid en separation. Speciellt i det här fallet.

Relationen mellan Jämtland och Torbjörn Gehrke har nämligen varit speciell. Den har nästan känts som ett äktenskap.

Relationen som började sommaren 2014 var ju perfekt för båda parter.

På den ena sidan hade vi ett Jämtland som efter flera års ökenvandring suktade efter vatten. Efter en hjälpande hand som kunde leda klubben till en blomstrande oas. Som hade förmåga att skjuta in ny kunskap, nya krafter och ge en kick inför en ny resa.

På den andra sidan fanns Torbjörn Gehrke, som själv var i behov av uppfräschning. Hans egen lilla ”ökenvandring” i division 1 (Alvik) hade gjort honom lite rastlös. Han behövde ett fräscht projekt.

Det började sommaren 2014. Mattias Markusson var en av de första spelare som Torbjörn Gehrke värvade.

Det var som gjort för ett passande ”äktenskap”.

Förhållandet började dock med gnissel och två missade fester (slutspel). Sedan började parterna att hitta varandra. Arbetet började att bära frukt. Från 2016 fram tills nu har det varit succéartade resultat både på och vid sidan av planen.

Jämtland Basket har blivit en maktfaktor i svensk basket. Underhållande spel, stora profiler, en historisk semifinalplats, publikrekord på publikrekord, utmärkelser och flerårig Basketfeber.

Torbjörn Gehrke har lyckats.

Han har blivit historiens bäste Jämtlandscoach. I konkurrens med John Dieckelman även den mest omtyckte. Avgjort den med störst utstrålning.

Därför är måndagens avskedsbeslut väldigt tufft att smälta.

Jo, jag vet. Det är inte mycket som varar för evigt och sex år är ändå en ganska lång tid. Vissa spelare, ja kanske även klubben, behöver kanske en ny injektionsspruta för att ta nästa steg. En ny röst, med nya infallsvinklar. En coach som trycker på lite andra knappar, som har en annan verktygslåda.

Självklart kan det vara så att Jämtland och Gehrke har ”gått lite trött” i relationen. Att det på vissa håll kan finnas ett behov av en separation, men likafullt är det en smärtsam process att behöva gå igenom.

De Gehrke-supportrar som inte klarar av separationen kan ju trösta sig med Bloggens eget lilla hemmasnickrade framtidsscenario:

I en värld som plötsligt blir alltmer surrealistisk och fylld av oväntade händelser, borde det kunna finnas plats för stora skrällar även inom basketvärlden: till exempel att Torbjörn Gehrke återvänder som headcoach till Jämtland Basket om sisådär tre år.

Då har parterna varit från varandra tillräckligt länge för att inse att man trots allt behöver varandra. Då kanske kärleken börjar spira igen.

Större under har ju hänt. Till exempel Stina Nilssons chock att byta från skidor till skidskytte.

Med en sån önskedröm om en framtida återförening och comeback i ”älgarna” blir det möjligen lättare för alla ”Gehrke-lovers” att tackla det här beskedet.

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *