Basketfeber rör om i grytan

Basketfeber rör upp känslor här och där. FOTO: TT

Vår blogg Basketfeber har plötsligt blivit ett samtalsämne även en bit utanför ”Älgarnas” land.

Framförallt i Knalleland, alltså i Borås med omnejd (där vi hade vår hemvist i nära ett år, från 1997 till sommaren 1998). Men även i Umeå där Mr Basket menar att vår tuffa kritik av Jämtland Basket riskerar oss utestänga oss från den inre kretsen i klubben.

Anledningen är den ”älgjakt” eller de inlägg som Basketfeber har publicerat om den senaste händelsekedjan i Jämtland. Inte minst efter dubbelsmällen mot Köping och kommentarerna om Eugene Harris och Adnan Chuk.

Älgjakten är inledd. Men vi skjuter inte med skap ammunition. Bara med lösplugg. Syftet är nämligen inte att fälla. Bara att belysa, aktivera och få folk att intressera sig ännu mer för världens bästa sport.

Vi har helt klart gått hårt åt ”Älgarna” och orsaken är att den här bloggen verkligen bryr sig om basket. Vi är lidelsefull i det vi gör (det är därför det ibland jobbas med inlägg ända fram till några timmar efter midnatt, som denna gång).

Nej. Vi är inte fabriken som skjuter ut de snabba slutsatserna. Bara när saker och ting blir övertydligt. Som i fallet Davon Bell i fjol (även om han var bättre än vad många tyckte) och Eugene Harris.

Därför har Basketfeber då och då även en kritisk sträng. Men den avslutas oftast i en konstruktiv anda. Alltså där vi ger vårt svar på problemet. Som när det gäller Bell och Harris.

Tidernas kanske största satsning (även om Mikael Bernervall starkt motsätter sig det, ”sååå dyrt är det inte”) har startat tveksamt. Dåliga resultat, ett spelsätt som är långt ifrån den publikbasket som Torbjörn Gehrke har skämt bort oss med och en bärande pointguard som helt saknar spets, sting, kvalitet och lyskraft.

Det är summa summarum av våra nyligen utdelade rallarsvingar.

Nick Rajacic, en av de mest engagerade, kunniga och troligen också en av de mest lästa av Sveriges basketskribenter, har på sistone och utifrån detta identifierat denna blogg.

Ja, inte bara identifierat. Han har också diskuterat, recenserat och bollat åsikter om oss med några andra basketexperter. Till exempel förre Jämtlandscoachen (både herr och dam) Henrik Johansson.

I podcasten ”Bänkvärmarna” fick Basketfeber häromveckan (13 oktober) utrymme. Det var ris och ros, salt och ljus.

Inte så att vi blev klädd i tjära och fjädrar och tvingades rida bak och fram på en åsna, men några feta smällar på fingrarna fick vi minsann.

Henrik Johansson.

Hur ska man reagera på det?

Ja, i vår värld finns det bara ett sätt: Basketfeber är hedrad att få bli uppmärksammad i de här entusiastiska och kunskapsfyllda kanalerna.

Den gode Henrik Johansson är en av de frispråkiga i Bänkvärmarna. Han kommenterade Basketfebers kritik av årets Jämtland Basket och gav oss några ”hurringar”.

Henrik har som sagt ett förflutet i Jämtland Basket. Han var headcoach både för herr och damlaget i ligan samt verkade som andrecoach under Mathias Eckhoff.

Eckhoff är förresten en av den här Bloggens STORA favoriter. Den skicklige norrmannen (som älskar att ”spela schack” med sina motståndare) är nummer 3 på vår lista över headcoacher i Jämtland.

Torbjörn Gehrke är given etta. Framförallt för sin succeresa de fyra sista åren (2016-20), då han lyckades mixa sportsliga resultat med att skapa en Basketfeber utan motstycke i detta älgarnas land.

John Dieckelman är måhända en lite vassare coach, men han lyckades aldrig med det som Gehrke gjorde. JD står dock i särklass i ett annat avseende: som den coach som rekryterade en viss Doremus Bennerman till Jämtland.

Ur den synvinkeln har John en unik plats i jämtarnas baskethjärta.

Gehrke, Dieckelman och Eckhoff, alltså.

Var Henrik Johansson placerar sig?

Ja, ifråga om driv, entusiasm och arbetskapacitet högt upp.

Vad gäller resultat och ledarskap… inte lika högt.

Henrik Johansson var en ”budgetlösning” under en tid då Jämtland försökte hitta någon slags stabilitet som förening.

Han gjorde mycket nytta under de år han jobbade i Jämtland, men här pratar vi ändå om en äkta ”gröngöling” jämfört med vår topptrio. Henrik var kanske lite väl ung när han fick headcoachrollen och dessutom kom han in i ett skede då förutsättningar var ljusår från de som till exempel Torbjörn Gehrke hade.

Henrik fick sin beskärda del av kritiken från lokalmedia i Östersund. ÖP och LT gjorde inte direkt vågen i samband med hans arbete i Jämtland.

Min bild av Henrik blev dock allt bättre med åren. Hans mod att ta utmaningen, hans stora kärlek till sporten, hans självförtroende och tydliga integritet, men också hans starka vilja att förkovra sig, blev på något sätt det som kom att prägla honom under Jämtlandstiden.

En annan sak som imponerade var Johanssons lojalitet och starka klubbkänsla. Han iklädde sig verkligen Jämtlandskostymen, med hull och hår.

Därför har jag en äkta respekt för basketmänniskan Henrik Johansson… och kan även smälta hans kritik av Basketfeber.

Var hamnar då Nick Rajacic i detta lite förvirrade blogginlägg?

Nick Rajacic. FOTO: BORÅS TIDNING

Ja, det var ju han som satte stenen i rullning. Utan hans inledande ”drive på korgen” skulle det här inlägget aldrig ha skrivits.

Nick har ammunition i sin bössa som är högkalibrig. Det vet hela basket-Sverige. Där kan vi tala om att skjuta prick.

Han är särklassig vinnare i kategorin ”Tidernas retsticka i basket-Sverige”. Där tar han guld.

Men det är också hans stil. Provocerande inlägg (gärna med glimten i ögat och gärna riktat till folket i Luleå) som rör om i basketgrytan.

Vad Basketfeber tycker om det?

Det hör inte hit.

Vi avstår att i detalj recensera allt och alla. Vi är uppmuntrade av alla som väljer att skriva om speciellt svensk basket. Oavsett om det är på sajter, i papperstidningar, med twitter, med bloggar eller på Facebook.

I en värld där antalet tidningar eller skribenter inte precis klättrar på varandra för att få skriva om svensk basket, ska vi vara rädda om varje röst.

Hellre kritik och hårda svingar än inga svingar alls.

Eller som Basketfeber brukar säga: de är lätt att lyssna till de som har djup insikt i ett ämne. Även om deras åsikter kan ”skava”.

Problemet kommer när folk saknar insikt, men ändå propsar på att torgföra sin åsikt. Det är då som man ryggar tillbaka.

Ps: Tipset om att komplettera Basketfeber med twitter är mottaget. Ska övervägas.

EXTRA: Sporten avslöjar

I kväll…

Vid 20.30-tiden i kväll kommer Sporten på ÖP och LT att släppa en ”bomb” på våra sajter.

Om den är stor eller liten får ni själva avgöra, men vi kan väl säga så här: för alla som gillar Jämtland Basket kan det vara värt att hålla koll på våra sajter.

Förmodligen är vi också den första sajten/tidningen i Sverige som släpper nyheten. Som alltid är det ju lite extra roligt att vara först ur startblocken.

Massamba och Durham smyger igång

Thomas Massamba mot Charles Barton och Jämtland mot Djurgården i fjol.

Belgiens basketliga, lite pretentiöst kallad EuroMillions Basketball League, drar snart igång.

Ligastart är 6 november och inför den har lagen smugit igång med träningsmatcher. Två före detta Jämtlandsbekantingar lär kunna ha en framträdande plats i varsitt lag.

Jabril Durham spelar i år i Belgien. Hans coach är välkände Vedran Bosnic.

Jabril Durham i Mons Hainaut och Thomas Massamba i Phoenix Brussel.

Durham – som i fjol spelade i ryska Vostok – hade en fin match mot Mechelen, med 20 poäng. Lagkamraten och förre Södertäljespelaren Auston Barnes gjorde 12 poäng. Coach för Mons Hainaut i år är en annan Sverigebekanting, Vedran Bosnic.

Durham och Massamba har också mött varandra i en träningsmatch nyligen. Då blev det mycket tuffare för Durham, kanske beroende just på att Massamba spelade tufft försvar på honom.

Amerikanen stannade på blott 3 poäng, medan Massamba bokfördes för 5 poäng.

Belgien har haft ett svårt smittoläge till följd av pandemin och ligan kommer därför att spelas utan publik till 19 november. Årets liga innehåller tio lag, uppdelade i två grupper.

Stabil start av Puidet

Jaan Puidet är tillbaka i Estland och i TalTech.

Jaan Puidet har startat säsongen i Estland på ett övertygande sätt.

Den förre Jämtlandsspelaren matchas hårt av sin coach Kris Killing i TalTech, 29 minuter i snitt de första tre matcherna.

I lördagens hemmamatch mot Tartu gjorde Puidet sin bästa insats hittills. 32 minuter och 15 poäng, 9 returer och 3 assists.

Det hjälpte ändå inte. Förlust med 67-79.

Hoppsan – 68-80 även för Jämtland U

Viktor Stepanovski svarade för en godkänd insats. 19 poäng, 6 returer och 2 assists, men skottprocenten var blygsam.

Vilken märklig baskethelg.

Jämtland Baskets premiärhelg slutar med dubbla förluster. Båda med 68-80.

Adnan Chuks Jämtland A i går mot Luleå och Ingemar Nords Jämtland U i dag mot Sundsvall.

Dystert, dystert.

Problemet i dagens division 1-drabbning var en skruttig sistaperiod samt Sundsvallsguarden Isak Åhnstrand. Han lastade i 30 poäng efter 5/10 på treorna. 18-åringen hade även 8 assists på sina 30 minuter.

Åhnstrand, som provtränade med Umeå i somras, verkar ha kvalitet för spel klart högre upp.

En annan förlustfaktor var att Jämtland U aldrig hittade det rätta lagspelet. 11-22 i assists är ju inte så bra.

Mest produktiv framåt var A-lagstrion Viktor Stepanovski, Tim Nord och John Pålsson. De sköt i 19, 18 respektive 16 poäng.

Skönt för alla tre att få gå rejäla minuter och få stort ansvar.

Tim Nord hade en klart godkänd match. 6/10 på tvåorna och 2/4 på treorna, 3 steals och bara 1 turnover.

Nästa uppgift för Jämtland blir borta mot nykomlingen Sloga.

Jämtland U-Sundsvall 68-80

22-20, 16-17, 15-17, 15-26

Jämtland U: Viktor Stepanovski 19, Tim Nord 18, John Pålsson 16, Johan Petersen 7, Axel Blomgren 4, Filip Lindstedt 2, Victor Lilliesköld 1, Marcus Persson 1.

14:00: Jämtland U-Sundsvall

Vi får hoppas att Ingemar Nord slipper skrika och domdera för mycket i dag.

I går de stora ”älgarna”. I dag ”små-älgarna”.

Det är alltså premiärdags även för Jämtland U. På hemmaplan, i ett mittderby mot KFUM Sundsvall.

Den serie det gäller är division 1 norra, med lag från Luleå och ned till Stockholm. I år består den av åtta lag. Det var nio lag i det första skedet, men Akropol har tyvärr dragit sig ur.

Det innebär blott 14 matcher, vilket är alldeles för lite. Unga talanger behöver klart fler matcher för att utvecklas.

Headcoach för Jämtland U är Ingemar Nord och han mönstrar ett lag med åtminstone fyra A-lagspelare. John Pålsson, Viktor Stepanovski, Johan Petersen och Tim Nord.

Pålsson och Stepanovski fanns med i SBL-premiären mot Luleå, men blev sittande kvar på bänken i hela matchen. Lita på att de är spelsugna i dag.

Ingemar Nords lag har mött Sundsvall två gånger på försäsongen och förlorat båda. Kan det bli revansch i dag?

Det Första Stora Beslutet

Tyvärr.

Då har Mikael Bernervall och övriga styrelsen i Jämtland Basket fått sin första, stora sportsliga utmaning på sitt bord.

Nära två månader har gått och alla ser att värvningen av Eugene Harris är en jätteflopp. Kanske till och med en av de mest felaktiga rekryteringar som gjorts av en Jämtlandscoach – någonsin.

Adnan Chuk har helt enkelt gjort en monumental felbedömning av sin förre SM-guldhjälte. Oavsett hur mycket tro och tålamod som Chuk har med sin utvalde PG – det här håller inte.

Harris har haft nära två månader på sig och vi ser tyvärr ingen förbättring. Nästan tvärtom.

Hans fysik verkar inte vara där den ska vara, vilket nästan är det värsta. Det mest elementära kravet på ett proffs är att han ska vara kroppsligt förberedd. Att han ska vara stark och uthållig nog och för att klara de fysiska utmaningarna. Stå pall i försvar, kunna slajda och följa med sin motståndare och när det behövs, ”stänga” ned honom.

Hans kvalitet som skytt är undermålig. 2 poäng bara i går och mot Umeå blev han till och med nollad.

Förmågan att pressa upp bollen hårt och bryta sig igenom finns inte där.

Antalet assists skulle kunna uppväga en del, men den är också borta.

Om Harris vore en defensiv mästare som Thomas Massamba vore en del förlåtet, men den biten är också ack så svag.

Summa summarum: Jämtland spelar med en pointguard som knappt håller ligaklass.

Det här drar förstås också ned Adnan Chuks gloria som headcoach och rekryterare.

Nu måste någon dra i bromsen. Helst Chuk själv. Annars måste Mikael Bernervall kliva in och ta sitt ansvar som arbetsgivare.

Nu är det dags för Jämtland Baskets styrelse att göra det som krävs.

Det här handlar nämligen inte om Chuk eller Harris.

Frågan är mycket större än så.

Jämtland Basket är inte bara ett basketlag. Det har också blivit ett varumärke, med mängder av ”intressenter” som bryr sig. Företag och privatpersoner som betalar in sina slantar för att få se ett vinnande lag och profiler som gör skillnad.

Där har det redan börjat att jäsa på allvar. Ja, grytan av kritik håller redan på att koka över.

En logisk reflektion hos dessa ”finansiärer” är förstås: varför ska jag fortsätta att sponsra i det här läget, när ledningen inte tar det beslutet som är det mest självklara?

När alla ser att hela Jämtlands lag lider av att man har en spelare som inte når upp till de mest enkla kraven man bör ha på en spelmotor.

Som Bloggen ser det finns det bara ett rimligt alternativ:

Bryt kontraktet med Harris och försök skriva åtminstone ett korttidsavtal med Charles Barton. Kanske fram till jul, om han fortfarande och helst vill utomlands igen.

Då köper sig Jämtland tid och kan ställa upp en bakplan med två kompetenta spelare i Barton och Lewis samt två lovande avlastare i Adam Johansson och Viktor Stepanovski.

Langevine stor ljuspunkt

Ett stort ljus i mörkret.

Deppigheten är förstås stor hos Jämtland Baskets supportrar efter premiären och den svidande förlusten mot ett riktigt bra Luleå.

Bloggen har fått ta emot kommentarer som inte är glada. Det talas om hur sorglig premiären var, att det saknades tempo och att Eugene Harris inte håller måttet.

Tyvärr fick Bloggen rätt i det mesta. Speciellt vad gäller Harris och det statiska spelet. Det var forcerat och utan enkelhet. Men det känns inte bra att stappla negativiteter på varandra vad gäller den allmänna bilden.

Förhoppningsvis lossnar det på lördag mot Borås och vi kan få börja stapla glada omdömen istället.

Det fanns ändå några utropstecken i kväll.

• Andra och tredje perioden. Då klev Jämtland upp, stängde till i försvar och kom nästan ikapp.

• Cyril Langevine. Grymt stark och atletisk under korgarna. 18 (!) returer på 25 minuter, varav 6 offensiva. Om Jämtland hade fått bättre snurr på offensiven skulle han ha fått fler enkla lay ups och gjort fler än sina 8 poäng.

• Försvaret på Adam Rönnqvist var mycket bra. Anes Zekovic, Daniel Johansson och de andra höll honom på 4 poäng i det öppna spelet.

• Daniel Johansson spelade med mod och energi. Han ville mycket och var aktiv framåt och i försvar. En totalinsats av bra nivå. Hade tyvärr lite oflyt med bollen, vilket gav 4 turnovers.

En frisk fläkt.

Barton behövs

Charles Barton gjorde en klart godkänd debut.

68-80 är ju inga snygga siffror.

Men gör man hela 23 turnovers mot Luleås 11 går det förstås inte att vinna.

25-14 i fouls är också en orsak till förlusten. Jämtland hängde inte riktigt med i tempot.

Ett osynkroniserat hemnalag kastade bort hiskeligt många bollar och fick inte alls något flyt framåt. Det var hackigt, lite väl stillastående och för lågt bolltempo.

Luleås fysiska försvar tvingade in Jämtland i en passivitet som också gav negativa effekter i skyttet.

– Vi blev osäkra och tvekade för mycket, menar Adnan Chuk.

Sportens Sanna Svanebo frågade om det är en oroande start.

– Om det håller i sig är det klart att det är oroande. Så här har det inte sett ut på träningarna. Men det är bara att fortsätta att träna och försöka springa mer, menade han.

Chuk var klart nöjd med Charles Barton och han själv sa bland annat så här:

– Jag trivs här. Jag har inte spelat på jättelänge och behöver lära mig laget. Men jag är besviken över resultatet och håller med Adnan. Vi är inte bestämda i det vi gör, sa Barton.

Förbättringspotentialen är som väntat stor hos Jämtland.

Visst. Jämtland vann period 2 och 3 och Cyril Langevine var fantastisk under korgarna med 18 (!) returer.

Daniel Johansson hade stor energi, sprang mycket och visade härlig vilja. 9+6 är en okej start för Jämtlandsforwarden.

Charles Bartons debut gav mersmak. Visst skulle han ha kunnat dela bollen lite mer och involverat de övriga, men 18+4 i poäng och assists är klart bra.

Vi kan också säga så här: Den förväntade matchbilden blev verklighet.

Adnan Chuks långsamt spelande lag, där otajmingen fortfarande är stor och med en PG (Eugene Harris) som inte håller ligaklass kunde som väntat inte stå emot motsatsens Luleå.

Bloggen hade gärna blivit överbevisad direkt, men det här var tyvärr exakt som vi hade misstänkt. Jämtlands avsaknad av bakplans-speed och duellförmåga bredvid Barton måste identifieras.

Redan på måndag måste Jämtland våga ta det oundvikliga beslutet att meddela Harris att klubben söker en annan lösning.

Det är den första åtgärd Jämtland behöver ta.

Nästa beslut måste bli att försöka behålla Barton.

Chuk måste ha guards som kan skapa öppningar och underlätta för det övriga laget.

Charles Barton och en hel Zach Lewis kan vara svaret som guardpar. Eugene Harris är INTE svaret. Premiärmatchen bör vara beviset som räcker.

Amerikanens bästa tid verkar vara passerad. Han är alldeles för begränsad både offensivt och defensivt och hela Jämtland blir lidande. Harris verkar helt enkelt inte ha skött sommarträningen och det är ju oförlåtligt om man är proffs.

Då så. Premiären är överstökad. Nu har Chuck, Bennerman och Kiriakidis en vecka på sig att åtgärda, korrigera och förbättra.

Borås nästa lördag och en liten önskan då är mera speed från guards och fler snabba första-pass.

Dagens långsamma och otajmade spel är knappast vad Jämtlandspubliken vill ha.

16:04: Jämtland-Luleå

Den väldige lagkaptenen RT Guinn, en comebackande Tavrion Dawson samt det spännande Södertäljeförvärvet Hampus Ramstedt är tre av spelarna i årets Jämtland Basket.

Efter mer än sju månader utan Basketligan eller SBL är det äntligen dags igen.

Jämtland spelar match. Dessutom hemma i ”Bruce Arena” och dessutom SVT-sänd.

Tyvärr utan publik. Det får vänta till i november och det är förstås ett minus.

– Det är inte idealiskt och det kan påverka, men samtidigt: många människor har inget jobb i dag (och lider). Vi får i alla fall spela basket, menar Tavrion Dawson, som gör en otroligt intressant comeback efter fjolårets skräckskada.

250 åskådare kommer dock att sitta i basket-restaurangen och skrika i dag. Två stora bildskärmar ska visa en match som förhoppningsvis ger mycket Jämtlandsglädje.

Jämtland-Luleå i SM-kvartsfinalen 2019. Ingen fullsatt ”Bruce Arena” i dag. 50 åskådare gäller mot Luleå och Borås. Sedan utökas antalet till 300 från 1 november.

Adnan Chuks nya lag inleder säsongen med två hemmamatcher – dessutom mot ligans kanske bästa lag. Ja, Bloggen tippar faktiskt att både Luleå och Borås kommer att nå SM-final.

Borås med sitt snabbspelande och snabbskjutande lag som vill komma till raska avslut och gärna nå 100 poäng i varje match. Borås i fjol och i år påminner starkt om Torbjörn Gehrkes semifinal-gäng i Jämtland, 2018/19; massor av fart, massor av skyttar och ett okomplicerat spel.

Luleå, där Adam Rönnqvist och Jonatan Arvidsson är återbördade, har en helsvensk bakplan. Modigt och udda tänkt av Peter Öqvist och det kan bli en fullträff.

Om Denzel Andersson dessutom återvänder från proffsspel i Italien har Luleå ett flertal vassa svenskar som kompletterar den spännande utlandstrion Murry och Davis x 2.

Det är just Rönnqvist och Arvidsson som Jämtland behöver bromsa in i dag. Om Adnan Chuk lyckas hitta rätt manskap där finns det nog en hyfsad chans till premiärseger för Jämtland.

Jämtland och Luleå är två av de lag som jag tror kommer att bli avsevärt bättre under säsongen. Det nya Jämtland är fortfarande i fas 1 i nybygget. Man försöker hitta sin identitet, vem man är eller vem man vill vara.

Chuks bygge är ett långsiktigt projekt och det skulle förvåna mycket om bitarna faller på plats redan nu.

Chuks manskap är nog fortfarande också lite nedtränat. Man saknar viktige Zach Lewis medan ersättaren Charles Barton J:r behöver tid att komma in i spelet och hitta sin tajming.

Luleå hade bara spelat en (!) träningsmatch innan premiären mot Norrköping. Där finns förstås mycket förbättringspotential. Framförallt hos spelare som förre NBA-proffset Toure Murry (vilken fantastisk förstärkning). Ändå var man nära att vinna i Stadium Arena.

Räkna med att Rönnqvist och kompani har blivit ytterligare några procent vassare sedan dess.

Adam Rönnqvist.