Nytt fiasko för Chuks lag

Tavrion Dawson gjorde 20 poäng och var bäste jämte i dag.

Beklämmande dåligt i går.

Skärpning och revansch i dag?

Nej. Lika illa för andra dagen i rad.

Jämtland Basket, med coacher och upphaussat lag, signerade ännu en fiaskoartad insats i genrepet mot Köping.

Det var pinsamt dåligt och de fåtal åskådarna måste ha vandrat hemåt och undrat var detta ska ta vägen.

Ett storsatsande Jämtland, med en före detta SM-guldcoach vid rodret, är plötsligt nere på jorden med ett brak. Nio dagar innan SBL-premiären.

”Det är bara försäsong och Chuk testar olika saker” säger någon.

Trams säger vi.

Då ska man ändå kunna skymta tendenser och skuggbilder av något bra och stabilt. Framför allt ett eget spel som bär frukt.

Helgens insatser skapade istället massor av frågor. Främst riktade mot Adnan Chuk, vara påkostade nybygge redan ser ut som ett fiasko.

Den enda ljusglimten i dag var den första perioden. Seger med 27-17 sedan Daniel Johansson, Tavrion Dawson och Cyril Langevine klivit fram.

Sedan blev det kortslutning. Köping drog retfullt enkelt ut kontakten och strömavbrottet varade matchen ut.

Ett skämmigt svagt genrep där Chuks gloria redan halkat ordentligt på sned. Åtta perioder med ett krystat och hostande spel, utan flyt, utan fart och med få individuella glädjeämnen.

Gustav Hansson visade återigen att Adnan Chuk har svarat för en jättemiss när han nobbade att förlänga kontraktet. Visst hade det varit kanon att ha både Hansson och Adam Johansson i bakfickan, som inhoppare från bänken.

Hansson förvandlades på nytt Eugene Harris till en stationär statist, utan inflytande på matchbilden. Hur länge det dröjer innan Jämtlands klubbledning inser att man måste byta pointguard?

Kommer det ett besked redan till veckan?

Att fortsätta med Harris i förarstolen är ett sportsligt självmord, varken mer eller mindre. I dag blev det ynka 2 poäng och 3 assists på 27 minuter.

Det övriga laget blir på alla sätt lidande av dagens situation. Humöret sjunker och ifrågasättandet mot lagledningen ökar.

Jämtlands enorma problem på guardpositionerna blev alltså återigen avslöjat. Det var långsamt och ett evigt studsande. Chuks lag sprang rakt in i fällan på nytt och Harris klarade inte av att leda sitt lag på det sätt man har rätt att kräva.

Ingen av guardsen förmådde att pressa upp bollen, skapa öppningar och skjuta från distans. Det var temposvagt och illa, illa.

Jämtland hade grymt svårt att få fart på bollen och skapa enkla avslut. Köping var välsamlat och släppte inte till något gratis.

Då så. Då är träningsmatcherna avklarade och det som är så oroande är att Adnan Chuks lag har en formkurva som går spikrakt åt fel håll.

Lika dåligt som man började i matchen mot Nässjö, lika illa har man avslutat mot Köping.

Adnan Chuk sökte positiva besked och utropstecken i helgen, men nästan det enda han fick var gigantiska frågetecken.

• Två svidande förluster.

• Ett haltande lagspel, där man på guardpositionerna faktiskt inte ens höll SBL-klass.

• Det snabba tempot, med effektiva kontringar och ett rivigt kombinationsspel som präglade de sista fyra åren med Torbjörn Gehrke, är fullständigt bortraderat.

• Årets Jämtland (eller åtminstone helgens Jämtland) spelar förutsägbart, statiskt med ett evinnerligt studsande från bakplanen. Det är tråkbasket i dess värsta form och en nonchalans mot sin trogna publik.

Visst: Chuk saknade RT Guinn och Zach Lewis, men Köping hade också två avbräck (Niklas Larsson och Alexander Larsson).

Nä, tidernas största satsning till trots: Jämtland Basket går in i årets SBL-säsong som ett präktigt frågetecken.

Spelstilen, den långsamma och systembundna, känns dessutom helt passé. Nutidens basket bedrivs i ”omkörningsfilen”. Med snabba och mobila spelare som kan skjuta och skapa 1-1–lägen.

Adnan Chuks ”öststatsbasket”, om uttrycket tillåts, lär inte dra publik till ”Bruce Arena”.

Jämtlands storsatsning och tal om SM-final känns redan som falsk marknadsföring.

Dessutom: nu går det heller inte att skylla på att den tuffa försäsongen skapat tunga ben.

I det här läget borde spelarna spritta av energi och spelglädje, men icke.

De enda som lyckades hitta prestationer som var över det mediokra var Cyril Langevine, Tavrion Dawson och Daniel Johansson. Dessa tre tog för sig framåt, sköt bra och lyckades göra skillnad.

Är Davon Bell ledig?

Förresten: undrar om Davon Bell går utan jobb hemma i USA…?

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *