Köpings rockad – vad gör Jämtland?

CJ Jackson i fjol mot Wetterbygden. FOTO: VILLEGAS PETTERSSON

Köping gör en spelarrockad som kan få dramatiska konsekvenser.

Devin Watson lämnar och ersätts av CJ Jackson – fjolårets succeguard.

Watson gjorde två hyfsade matcher mot Jämtland i helgen. 13 respektive 11 poäng samt ett i övrigt okej guardspel, men han verkar ändå vara en begränsad spelartyp.

Bloggen förstår fullt ut att Köping väljer att bryta Watsons kontrakt. Speciellt när en sån stjärna som Jackson blir ledig. Hans 17,3 poäng och 5,2 assists i snitt i fjol visar vilken kvalitet han håller.

CJ Jackson är en matchvinnartyp och en publikfavorit.

Det här betyder att ”Jotti” Nikolaidis plötsligt har en uppställning som känns väl så vass som de övriga topplagen. Ja, tittar vi på den första niomannaroteringen håller Köping hög klass.

Jackson, Jonah Radebaugh, Gustav Hansson, Niklas Larsson, Alan Zekovic, Ernests Kalve, Craig Victor, Mich Petersen och Alexander Larsson.

Som basketbloggare i Jämtland är det ofrånkomligt att tanken direkt går till Adnan Chuks lag. Funderar ”Älgarnas” headcoach på samma scenario?

Finns det tankar på att göra det byte på PG-positionen som känns helt självklart?

Alltså att ersätta Eugene Harris med en kvalitetsspelare a la CJ Jackson?

Eller åtminstone med en spelare som har speed, som har en naturlig talang att ”slå” sin motståndare i duellspelet och som kan skjuta från distans.

Jag hatar att skriva det, men Eugene Harris saknar tyvärr alla dessa egenskaper. Hur god lagspelare han än är, hur populär han än är i laget räcker det inte.

Bloggen är heller inte ensam om att tycka så. Efter helgens floppdubbel mot Köping har ett flertal genuina supporters instämt i vår klagosång. De har hört av sig med sin oro. Senast i dag, på stan.

– Jag såg matcherna hemma på datorn och det såg så segt ut. Jag tänkte: Varför skjuter de så få treor, sa en person som kom fram till Bloggen och som verkade genuint bekymrad.

Frågan är: känner Adnan Chuk samma oro? Ser han utseendet på sitt lag och på spelet på samma sätt som vi på läktaren och framför datorn gör?

Bloggen älskar verkligen det extremt målmedvetna, drivna och viljestarka ledarskap som Adnan Chuk representerar. Det är ett fundament för framgång. Men ibland måste man kunna erkänna ett felsteg. Annars riskerar det att få stora konsekvenser. Inte bara för honom själv utan för ett helt lag, en klubb och en stor supporterskara.

Kan han på allvar sätta sig in i hur Jämtlandspubliken upplever dagsläget?

Ibland, men bara ibland, kan man behöva vara ”politiskt korrekt” och ställa in sig i ledet. Sätta örat mot marken och lyssna in vad (basket) folket tycker.

Alltså anpassa sig till vad flertalet eller mängden anser.

Utan att veta vad Jämtlandspubliken tycker i detalj i den här frågan, vågar jag mig på en gissning: de många och trogna supportrarna gillar i-n-t-e nuvarande status på Chuks lag.

Något måste ske.

Att förvänta sig en total formförbättring hos Eugene Harris är ju sympatiskt. Men det kommer självklart inte att ske.

Eugene Harris må vara en toppenkille på alla sätt, men han är knappast den som kan leda Jämtland till framgång. Inte heller den som kan charma publiken och locka nya åskådare till ”Bruce Arena”.

Förbättringspotentialen är för stor.

Alltså: här pratar vi inte om en small forward, en roteringsspelare som kommer in efter nio minuter eller en back up-center. Vi pratar om Jämtlands viktigaste spelare. Den som startar anfallen, den som ska bära sitt lag.

Vad Adnan Chuk tycker lär vi få veta inom kort. Om sju dagar börjar SBL. Bortamatch mot Umeå.

Bloggen gör sig inga illusioner. Jämtland kommer att starta säsongen med Eugene Harris som PG. Oavsett vilka åsikter som Bloggen och andra för fram.

Så lätt lär inte Adnan Chuk vika sig. Han är envis och har inte för vana att vika sig för opinionen. Det är i grunden en bra egenskap. Att tro på ”de sina” och visa förtroende är en självklarhet i ett starkt ledarskap.

Men.

Det finns alltid en gräns för allt.

Frågan är i vilket skede den kommer när det gäller Eugene Harris?

Publicerat av

Hans Andersson