Basketfeber rör om i grytan

Basketfeber rör upp känslor här och där. FOTO: TT

Vår blogg Basketfeber har plötsligt blivit ett samtalsämne även en bit utanför ”Älgarnas” land.

Framförallt i Knalleland, alltså i Borås med omnejd (där vi hade vår hemvist i nära ett år, från 1997 till 1998). Men även i Umeå där Mr Basket menar att vår tuffa kritik av Jämtland Basket riskerar att utestänga oss från den inre kretsen i klubben.

Anledningen är den ”älgjakt” eller de inlägg som Basketfeber har publicerat om den senaste händelsekedjan i Jämtland. Inte minst efter dubbelsmällen mot Köping och kommentarerna om Eugene Harris och Adnan Chuk.

Älgjakten är inledd. Men vi skjuter inte med skap ammunition. Bara med lösplugg. Syftet är nämligen inte att fälla. Bara att belysa, aktivera och få folk att intressera sig ännu mer för världens bästa sport.

Vi har helt klart gått hårt åt ”Älgarna” och orsaken är att den här bloggen verkligen bryr sig om basket. Vi är lidelsefull i det vi gör (det är därför det ibland jobbas med inlägg ända fram till några timmar efter midnatt, som denna gång).

Nej. Vi är inte fabriken som skjuter ut de snabba slutsatserna. Bara när saker och ting blir övertydligt. Som i fallet Davon Bell i fjol (även om han var bättre än vad många tyckte) och Eugene Harris.

Därför har Basketfeber då och då även en kritisk sträng. Men den avslutas oftast i en konstruktiv anda. Alltså där vi ger vårt svar på problemet. Som när det gäller Bell och Harris.

Tidernas kanske största satsning (även om Mikael Bernervall starkt motsätter sig det, ”sååå dyrt är det inte”) har startat tveksamt. Dåliga resultat, ett spelsätt som är långt ifrån den publikbasket som Torbjörn Gehrke har skämt bort oss med och en bärande pointguard som helt saknar spets, sting, kvalitet och lyskraft.

Det är summa summarum av våra nyligen utdelade rallarsvingar.

Nick Rajacic, en av de mest engagerade, kunniga och troligen också en av de mest lästa av Sveriges basketskribenter, har på sistone och utifrån detta identifierat denna blogg.

Ja, inte bara identifierat. Han har också diskuterat, recenserat och bollat åsikter om oss med några andra basketexperter. Till exempel förre Jämtlandscoachen (både herr och dam) Henrik Johansson.

I podcasten ”Bänkvärmarna” fick Basketfeber häromveckan (13 oktober) utrymme. Det var ris och ros, salt och ljus.

Inte så att vi blev klädd i tjära och fjädrar och tvingades rida bak och fram på en åsna, men några feta smällar på fingrarna fick vi minsann.

Henrik Johansson.

Hur ska man reagera på det?

Ja, i vår värld finns det bara ett sätt: Basketfeber är hedrad att få bli uppmärksammad i de här entusiastiska och kunskapsfyllda kanalerna.

Den gode Henrik Johansson är en av de frispråkiga i Bänkvärmarna. Han kommenterade Basketfebers kritik av årets Jämtland Basket och gav oss några ”hurringar”.

Henrik har som sagt ett förflutet i Jämtland Basket. Han var headcoach både för herr och damlaget i ligan samt verkade som andrecoach under Mathias Eckhoff.

Eckhoff är förresten en av den här Bloggens STORA favoriter. Den skicklige norrmannen (som älskar att ”spela schack” med sina motståndare) är nummer 3 på vår lista över headcoacher i Jämtland.

Torbjörn Gehrke är given etta. Framförallt för sin succeresa de fyra sista åren (2016-20), då han lyckades mixa sportsliga resultat med att skapa en Basketfeber utan motstycke i älgarnas land.

John Dieckelman är måhända en lite vassare coach, men han lyckades aldrig med det som Gehrke gjorde. JD står dock i särklass i ett annat avseende: som den coach som rekryterade en viss Doremus Bennerman till Jämtland.

Ur den synvinkeln har John en unik plats i jämtarnas baskethjärta.

Gehrke, Dieckelman och Eckhoff, alltså.

Var Henrik Johansson placerar sig?

Ja, ifråga om driv, entusiasm och arbetskapacitet högt upp.

Vad gäller resultat och ledarskap… inte lika högt.

Henrik Johansson var en ”budgetlösning” under en tid då Jämtland försökte hitta någon slags stabilitet som förening.

Han gjorde mycket nytta under de år han jobbade i Jämtland, men här pratar vi ändå om en äkta ”gröngöling” jämfört med vår topptrio. Henrik var kanske lite väl ung när han fick headcoachrollen och dessutom kom han in i ett skede då förutsättningar var ljusår från de som till exempel Torbjörn Gehrke hade.

Henrik fick sin beskärda del av kritiken från lokalmedia i Östersund. ÖP och LT gjorde inte direkt vågen i samband med hans arbete i Jämtland.

Min bild av Henrik blev dock allt bättre med åren. Hans mod att ta utmaningen, hans stora kärlek till sporten, hans självförtroende och tydliga integritet, men också hans starka vilja att förkovra sig, blev på något sätt det som kom att prägla honom under Jämtlandstiden.

En annan sak som imponerade var Johanssons lojalitet och starka klubbkänsla. Han iklädde sig verkligen Jämtlandskostymen, med hull och hår.

Därför har jag en äkta respekt för basketmänniskan Henrik Johansson… och kan även smälta hans kritik av Basketfeber.

Var hamnar då Nick Rajacic i detta lite förvirrade blogginlägg?

Nick Rajacic. FOTO: BORÅS TIDNING

Ja, det var ju han som satte stenen i rullning. Utan hans inledande ”drive på korgen” skulle det här inlägget aldrig ha skrivits.

Nick har ammunition i sin bössa – som är högkalibrig. Det vet hela basket-Sverige. Där kan vi tala om att skjuta prick.

Han är särklassig vinnare i kategorin ”Tidernas retsticka i basket-Sverige”. Där tar han guld.

Men det är också hans stil. Provocerande inlägg (gärna med glimten i ögat och gärna riktat till folket i Luleå) som rör om i basketgrytan.

Vad Basketfeber tycker om det?

Det hör ju inte riktigt hit.

Vi är uppmuntrade av alla som väljer att skriva om speciellt svensk basket. Oavsett om det är på sajter, i papperstidningar, med twitter, med bloggar eller på Facebook.

I en värld där antalet tidningar eller skribenter inte precis klättrar på varandra för att få skriva om svensk basket, ska vi vara rädda om varje röst.

Hellre kritik och hårda svingar än inga svingar alls.

Eller som Basketfeber brukar säga: de är lätt att lyssna till de som har djup insikt i ett ämne. Även om deras åsikter kan ”skava”.

Problemet kommer när folk saknar insikt, men ändå propsar på att torgföra sin åsikt. Det är då man ryggar tillbaka.

Ps: Tipset om att komplettera Basketfeber med twitter är mottaget. Ska övervägas.

Publicerat av

Hans Andersson