Surt när Sverige blev straffat

Chris Czerapowicz var bäst i Sverige. FOTO: TT

Straffkasten.

Eller ska vi säga de tuffa attackerna på korgen.

Kanske var det en delförklaring till Sveriges tunga EM-förlust (76-78) mot Nederländerna. Blågult kom inte lika ofta in med drives på korgen och fick därför skjuta 14 straffkast mot Nederländernas 27.

Nederländerna var också klart vassare att straffa Sverige på deras turnovers. 31-14 i poäng efter en bollförlust är tydliga siffror.

46-30 i poäng från bänkspelarna är en annan intressant notering.

I övrigt var det i stort sett jämnt skägg mellan lagen.

En faktor som inte var till Sveriges fördel handlade om spelet från bakplanen. Utan Ludde Håkansson (coronasjuk) saknade Hugo Lopez den samlade poängkraften som hade kunnat göra skillnad.

Thomas Massamba fick 14 minuter och var habil. Han spelade på säkerhet, men det syntes att han saknar matchtempo. Säsongen med Brussel har knappt börjat och den förre Jämtlandsspelaren behöver självklart få många tuffa matcher i kroppen för att nå toppformen.

Huvudrollen som PG gick till Melwin Pantzar som spelade 25 minuter och hade 7 poäng, 5 returer och 7 assists.

Kanske är det av värde att lyfta in debutanten Adam Rönnqvist på söndag mot Kroatien. Även om kroaterna är ett klart bättre lag kan Rönnqvists irrationella och framtunga spelstil göra viss skillnad.

Bäst framåt var Chris Czerapowicz med 21 poäng, varav 4/8 från distans.

Anes Zekovic tillsammans med Hugo Lopez och Nich Spires. FOTO: BILDBYRÅN

Anes Zekovic, nämnde Rönnqvist samt Niklas Larsson blev alla sidsteppade i denna match. Den svenska truppen består nämligen av 15 spelare och bara 12 får byta om till match.

Förhoppningsvis får någon av dem chansen på söndag.

Förlusten gör att Sveriges chanser sjunker. Nu blir det svårt att nå EM-slutspelet, även om Turkiet föll igen och har 0-3 i matcher. Tror dock att Shane Larkin och hans lagkompisar kommer att ta de segrar som behövs mot Nederländerna och Sverige.

Om Sverige ska lyckas måste man nog vinna två av de tre sista matcherna, vilket kan bli riktigt marigt.

Vad som fattas för ett svenskt avancemang?

Kanske bara Jonas Jerebko och Jeffery Taylor. Så enkelt kan det vara.

Ändå känns det fåfängt att börja prata i såna termer. De svenska världsstjärnorna har inte varit med i landslaget på många år så det här är verkligheten.

Vi måste (självklart) leva här och nu.

Marcus Eriksson och William Magarity hade förmodligen kunnat göra skillnad, men så här är basketlivet. Vissa spelare är indisponibla, för alla lag.

Sanningen är att svensk basket behöver få fram fler talanger, fler unga stjärnor som kan göra skillnad. Bryter vi ned det uttalandet i små atomer börjar det med att få fler unga att välja basket framför ishockey, fotboll, handboll och innebandy.

Det är kanske denna fråga som borde ligga överst på Fredrik Joulamos bord. Om inte bör den nye generalsekreteraren delegera ansvaret till lämpliga personer.

Satsa på de unga. Satsa på skolorna. Kraftsamla för att basket ska bli den nya popsporten bland svenska barn och ungdomar.

Prioritera frågan mer än någonsin.

Ta in all intern och extern expertis som går att uppbringa för att få tips och vägledning.

Vänd på alla stenar.

Ta upp frågan om att kunna omfördela förbundspengar till klubbarnas ungdomsakademier. Det skulle bli det startskott som behövs för att raketen ska kunna lämna startrampen.

Börja nu – inte i morgon.

Publicerat av

Hans Andersson