
Tavrion Dawson var djupt besviken. Riktigt modstulen.
– Det är svårt att svälja när man har det sista skottet och chansen att vinna och sedan försvinner segern, sa han.
Jämtlands bästa offensiva vapen just nu attackerade Södertäljeförsvaret för att avgöra i slutsekunderna, men blev blockad.
Cyril Langevine tog returen, men kom aldrig till skott. Det gjorde däremot Pierre Hampton, men hans finkänslighet var inte hundraprocentig och trepoängsskottet gick ring-ut.
Jämtland tvingades checka ut från 2020 med 77-78 i ansiktet. En tredje raka seger hade gett laget 7-6 i matchkvot och en okej säsongsstart.
Nu är det 6-7 och lite besvikelse. ”Älgarnas” storsatsning har inte resulterat i någon euforisk känsla eller någon himlastormande resultatrad.
Chuks lag är fyra poäng bakom Nässjö och åtta poäng bakom Norrköping. Det är inte godkänt.
Ändå har Bloggen en bra känsla. Till och med efter en sån här trist årsavslutning.
Anledningen kommer i slutet av detta blogginlägg. Först bara några reflexioner från 2020 års sista basketmatch i ”Bruce Arena”.
• Viktor Gaddefors. Kanske var det säsongens bästa individuella insats vi fick se. 32+16 och en klar seger i duellen mot Cyril Langevine. Det var hög landslagsklass från den Östersundsfödde (!) forwarden. Med en normal Gaddefors-match skulle Jämtland förmodligen ha vunnit.
• Tavrion Dawson. Jämtlands bästa spelare just nu gjorde sin bästa match i år. 26 poäng (6/9 på treorna!!), 7 returer och 3 assists på 35 minuter. Det hade varit ännu mer om Lewis och Bussey hade förmått slå sin första motståndare mer och därigenom fått in bollen till Dawson eller Langevine.

• Lewis och Bussey krigade sig igenom 29 respektive 20 minuter, utan att hitta något flyt. Men båda är ursäktade. Lewis har tvingats matcha nästan omänskligt hårt i höst och är lite tung i benen. Bussey saknar också rätt fysik. Hans långa uppehåll från matcher gör att han saknar tempo, tajming och ork. Ge honom några veckor och Adnan Chuk har en spelare som kommer att göra skillnad. Både med sitt ledarskap och sitt skytte.

• Cyril Langevine startade matchen ovanligt segt. Men det gjorde alla i ”Älgarna” utom Dawson. Efter paus var hela Jämtland ett annat lag. Bättre fart, mer lagspel och en mix mellan inside och outside. Langevine hade 2+6 före paus. Därefter blev det 18+6 i andra halvlek (totalt 20+12). Därmed har han 16+13 efter 13 matcher – en mycket bra siffra.
• Adam Johansson fick hela 15 minuter och fanns på planen i stora delar av det dramatiska slutskedet. 20-åringen var pigg och aktiv. En snygg trea samt en ännu snyggare attack, med kroppsfint och följd av en planka i-tvåa gav totalt fem poäng. Riktigt roligt att se.
• Jämtlands defensiva jobb var bra. Hårt och uppoffrande arbete, där Martin Pahlmblad och Dino Pita stängdes ned på ett fint sätt. Problemet var som sagt Viktor Gaddefors.

• Adnan Chuks coachning var inte alls perfekt. Vi hade sett fler minuter både på Daniel Johansson och RT Guinn. Åtta respektive tolv minuter är på tok för lite. Att mata på med 35 respektive 31 minuter på Dawson och Hampton behöver inte vara fel, men i så här täta matcher kan det slå fel. När tröttheten kommer, blir det ofta misstag. Exakt det hände också i slutsekunderna. Dawson blockades och Hampton brände sin trea.
Chuk behöver hitta en större rotation på sin starka bänk. Med ett så här pass brett material måste han våga lufta fler spelare på tyngre minuter. Vi instämmer till fullo i vad RT Guinn sa efter Umeåmatchen; att den breda bänken är Jämtlands styrka.

• Anes Zekovic fick 17 minuter och även om det bara blev 2 poäng och 3 assists ser vi tendenser till något bättre. Precis som med Bussey tror vi att det snart lossnar. Kanske redan mot lillebror Alan och Köping på måndag?

• Södertälje och Ludwig Degernäs har hittat sin stil. Man spelar med fart, frigör sina skyttar och sätter Viktor Gaddefors i bekväma situationer. Trevin Parks såg darrig ut i höstas, men spelar nu med självförtroende. Hela laget andas harmoni.
Till sist:
Trots förlusten och trots 6-7 i matchkvot har Basketfeber en positiv känsla inför fortsättningen av Ligan. Jämtland var bara ett missat skott från att betvinga höstens suverän och det utan ett fungerande guardspel från Lewis och Bussey.
Ändå höll det på att räcka.
Adnan Chuks lagbygge är bara i början. Den sista och viktigaste byggstenen är precis ditsatt (Bussey).

Nu får Zach Lewis spela mer tvåa, det han är värvad för. När Bussey har tränat ikapp kommer han att bli en stor tillgång och göra pusslet komplett.
Det kommer att öppna upp för det hela laget. Övriga spelare kommer att dra nytta av ett fungerande guardspel och rollerna blir mer utkristalliserade.
Chuk har sakta, men säkert börjat att hitta in med sin spelstil. Det går inte lika snabbt att anfalla som med Torbjörn Gehrke, men det finns en mycket stor grad av kompetens i laget. Framförallt en härlig fysik och en bredd.
När alla hittar sina specifika uppgifter och blir trygga i det kommer totalinsatsen att bli allt bättre.
Mer träning och några färre långresor bör också kunna vässa samspel och tempo. Fram tills nu har extremt mycket tid lagts på resor i buss och återhämtning.
Med ett så här pass nytt lag behövs det tid för att få allt att klicka. Vi tror att tiden talar för Jämtland.
