Grattis, Thomas Massamba

Jämtlands försvarsgeneral fyller år.

I dag säger Bloggen ett stort grattis till Thomas Massamba. Jämtland Baskets pointguard fyller 35 år.

Det är en fin ålder för en basketspelare. Då har man samlat på sig mängder av värdefull erfarenhet och vet hur man ska träna, spela och förbereda sig.

Thomas Massamba är, precis som RT Guinn, ett proffs uti fingerspetsarna. Seriös och noggrann och med en inställning som är ett föredöme för yngre spelare. Hans största kvalitet är helt enkelt den mentala aspekten.

Därför kan Jämtlandsguarden mycket väl fortsätta några år till på högsta nivå. Om det sedan blir i Jämtland eller i någon annan klubb återstår att se.

– Alla spelare från årets trupp är aktuella till nästa säsong och vi har ett par ”gubbar” som vi jobbar på. Det kan bli klart i närtid, sa Pecka” Johansson tidigare i veckan.

Jämtland Baskets klubbdirektör berättar att arbetet fortskrider på alla fronter.

– Vi jobbar parallellt med spelare och den nya coachstaben. Det är inte omöjligt att vi redan har lämnat anbud till vissa, säger han lite hemlighetsfullt.

Coachfrågan – hur optimistisk är du?

– Jag är rätt övertygad om att vi kommer att hitta rätt.

”Pecka” tror dessutom att det är lite av klubbarnas marknad just nu. Det osäkra läget i samhället och i sportens värld kan göra att både spelare och ledare väljer att acceptera ett kontrakt för att säkra upp ett jobb.

Hur det än blir med Thomas Massamba nästa säsong vill Bloggen i alla fall önska honom en riktigt fin födelsedag denna lördag.

Den tuffa trion och den med störst rutin i årets Jämtland Basket. Jaan Puidet, 28, Thomas Massamba, 35 och RT Guinn, 39.

Tavrion Dawson först ut

Steven Haney, Tavrion Dawson och Jordan Semple.

Det har viskats och tasslats en tid. Basketfolk med insyn har sagt att avtalet i princip varit klart.

Under fredagen blev det officiellt.

Tavrion Dawson stannar i Jämtland Basket.

Beskedet är förstås en jättenyhet. Lagets bästa spelare på försäsongen, den som skulle bli den stora matchvinnaren, väljer att återvända till sitt Jämtland.

– Vi såg ju Tavrions kvaliteter på förssäsongen, där han med sitt kompletta forwardsspel kändes som väldigt modern. Han var då definitivt en nyckelspelare och en anledning till att vi kände stor optimism, förklarar ”Pecka” Johansson i ett pressmeddelande.

På grund av den hjärtskärande fotledsskadan i premiärmatchen blev det inget mer spel. Bara tråkig rehabträning. Nu har dock läget ljusnat. Dawson har börjat löpträna och siktar på spel i någon Sommarliga i USA eller Kanada.

Sedan ska han vara redo för Den Stora Revanschen i svenska Basketligan.

– Jag är jättetaggad att komma tillbaka till Östersund. Klubben har gett mig så mycket kärlek och respekt kring min skada och rehabilitering. Jag längtar efter att få komma tillbaka i 100-procentig form, visa fansen vad jag kan och göra staden stolt, säger han.

En Dawson i toppform skulle vara en av d bästa spelarna i ligan. Det visade han i augusti och september. Hans insatser på träningarna i ”Bruce Arena” imponerade stort, men ännu mer imponerande var det han visade i träningsmatcherna.

23-åringen gjorde poäng och tog returer på ett sätt som ingen annan i laget. Allt kom så naturligt. Drivarna mot korgen, trepoängsskyttet, ja, hela rörelseschemat andades klass.

Med honom i laget fick Torbjörn Gehrke den där fokuspunkten och matchvinnaren som kunde göra skillnad. Låt oss tro att Tavrion Dawson återfinner den formen i sommar.

Dawson var en av de sista utlänningarna som lämnade årets Jämtland Basket. Han och Jaan Puidet åkte hem ungefär samtidigt.

Kanske kommer även Puidet att återvända i augusti. Kanske som nybliven ”hemmafostrad spelare” efter fyra säsonger i Jämtland. Klubben ska i alla fall ansöka om det.

– Den chansen är inte så stor, men Jaan kan ju komma tillbaka ändå (som en av fyra utlänningar), säger ”Pecka” Johansson.

Nya motståndare för ÖB och Jämtland U

22 omgångar och ett nytt Norrlandslag väntar för Popkeys ÖB.

Nästa års förbundsserier har presenterats i dag, torsdag. ÖB dam och Jämtland U är kvar i sina respektive division 1-serier och får några nya motståndare att tampas med.

Elena Popkeys ÖB ställs mot ett nytt Norrlandslag, KFUM Umeå. Totalt blir det tolv lag i norrettan och 22 omgångar.

Herrarnas norretta krymper till tio lag. Jämtland U får två nya motståndare – Hammarby och Uppsalaklubben Sloga. Här blir det också en dubbelserie, men alltså enbart med 18 matcher.

Jämtland U och Ingemar Nord kommer nästa säsong att spela i en mer slimmad norretta. Det blir endast tio lag och således 18 matcher.

Den södra division 1-serien har det ännu värre med antalet lag. Bara åtta klubbar är berättigade eller vill komma till spel. Det innebär blott 16 omgångar.

Djurgården kan bli kvar

Djurgården har cirka 30 dagar på sig att uppvisa en ekonomi och en organisation som håller för ligaspel.

Det kan bli ligaspel i lilla Brännkyrkahallen även nästa säsong.

Djurgården får nämligen en chans att bli kvar i SBL.

Anledningen: varken Fryshuset eller något annat topplag i Superettan har ekonomi eller organisation för att flyttas upp i Basketligan.

Det finns dock ett avgörande krav på Djurgården. Klubben måste visa att man har muskler nog för spel nästa säsong. Senast 30 april vill förbundet/SBL ha ett svar på det.

Samtidigt berättar tävlingschefen Olle Lunden (på en fråga från VK-bloggaren Peter Hegethorn) att det kan bli aktuellt med några Corona-relaterade förändringar i Ligan.

En minskning av antalet domare från tre till två och ett reducerat antal omgångar från 36. Båda ändringarna är alternativ för att ekonomiskt kunna underlätta för klubbarna.

Det som händer nu är säkert att arbetet kommer att intensifieras i Djurgården. De närmaste 30 dagarna blir avgörande för om Stockholmsklubben kan övertag SBL-ledningen att man har vad som krävs. Vi tror framförallt att det handlar om att säkerställa en ekonomi som klarar en säsong.

Annars blir det en liga med nio lag – vilket förstås vore djupt olyckligt.

Där bakom ser dock Superettan ut att bli den starkaste hittills. Ursprungsförslaget är att serien utökas från 9 till hela 13 lag nästa säsong.

Fyra division 1-lag flyttas upp – Uppsala, Ockelbo, Kalmar och Marks BG.

En konstig känsla

Den sista matchen är spelad. Nu går Torbjörn Gehrke (eller tvingas gå) mot nya projekt.

Som om inte det var nog med den fasansfulla virusepidemin.

Nu väljer Jämtland Basket att klippa banden med Torbjörn Gehrke.

Tidernas bäste Jämtlandscoach tvingas lämna klubben – efter att ha byggt det kanske bästa laget i ”älgarnas” historia. Gehrke hade slagläge. Spelarna kände vittring på SM-final och kanske något ännu bättre. Publiken hade börjat drömma. ”Bruce” var redo för guldparty (nåja).

Då klipper ledningen av ”navelsträngen”.

Ingen kan i dag med säkerhet säga att det här är det rätta vägvalet.

Erik Westin förklarar att det är det tuffaste beslut som han har tagit.

”Pecka” Johansson talar om ”kluvna känslor” och om det fantastiska bidrag som Torbjörn Gehrke gett till klubben.

En trofast supporter ringer till Bloggen och är förtvivlad. Gråten stockar sig i halsen. Vi försöker att trösta.

Steven Haney lovordar Gehrke, beskriver sin coach som ”extremt medkännande och passionerad”. Både han och Jordan Semple berättar om Gehrke som någon som ”alltid tagit hand om dem som är runt honom” och som varit ”ett föredöme som coach och som person”.

En kollega jämför Gehrke med Graham Potter. Samma sorts påverkan på omgivningen, om än med olika ledarstilar.

Stora ord. Starka känslor.

Vad det här säger oss?

Jo, att Torbjörn Gehrke har gjort enorma avtryck hos spelare, ledare och publik. Att han parallellt med sin skicklighet som coach haft en personlighet som påverkat på djupet.

Hans knivskarpa intellekt, blixtsnabba tunga och förmåga att uttrycka sig i tal och skrift har gjort honom till en oslagbar ambassadör för Jämtland Basket.

”Den tuffe och kaxige stockholmaren” har helt enkelt gått hem hos jämten. Han har blivit en älg bland alla andra älgar.

Torbjörn Gehrke är helt enkelt unik. En diamant i basketens underbara värld. En färgstark personlighet som det knappt finns så många fler av.

Därför kommer han att bli oerhört saknad.

Den som ersätter kommer självklart aldrig att kunna fylla Gehrkes skor fullt ut. Han kommer också att bli jämförd med honom. På gott och ont.

Sånt är livet. Såna är förutsättningarna när man byter ledare.

Som sagt. Det är lätt att bli känslomässig vid en separation. Speciellt i det här fallet.

Relationen mellan Jämtland och Torbjörn Gehrke har nämligen varit speciell. Den har nästan känts som ett äktenskap.

Relationen som började sommaren 2014 var ju perfekt för båda parter.

På den ena sidan hade vi ett Jämtland som efter flera års ökenvandring suktade efter vatten. Efter en hjälpande hand som kunde leda klubben till en blomstrande oas. Som hade förmåga att skjuta in ny kunskap, nya krafter och ge en kick inför en ny resa.

På den andra sidan fanns Torbjörn Gehrke, som själv var i behov av uppfräschning. Hans egen lilla ”ökenvandring” i division 1 (Alvik) hade gjort honom lite rastlös. Han behövde ett fräscht projekt.

Det började sommaren 2014. Mattias Markusson var en av de första spelare som Torbjörn Gehrke värvade.

Det var som gjort för ett passande ”äktenskap”.

Förhållandet började dock med gnissel och två missade fester (slutspel). Sedan började parterna att hitta varandra. Arbetet började att bära frukt. Från 2016 fram tills nu har det varit succéartade resultat både på och vid sidan av planen.

Jämtland Basket har blivit en maktfaktor i svensk basket. Underhållande spel, stora profiler, en historisk semifinalplats, publikrekord på publikrekord, utmärkelser och flerårig Basketfeber.

Torbjörn Gehrke har lyckats.

Han har blivit historiens bäste Jämtlandscoach. I konkurrens med John Dieckelman även den mest omtyckte. Avgjort den med störst utstrålning.

Därför är måndagens avskedsbeslut väldigt tufft att smälta.

Jo, jag vet. Det är inte mycket som varar för evigt och sex år är ändå en ganska lång tid. Vissa spelare, ja kanske även klubben, behöver kanske en ny injektionsspruta för att ta nästa steg. En ny röst, med nya infallsvinklar. En coach som trycker på lite andra knappar, som har en annan verktygslåda.

Självklart kan det vara så att Jämtland och Gehrke har ”gått lite trött” i relationen. Att det på vissa håll kan finnas ett behov av en separation, men likafullt är det en smärtsam process att behöva gå igenom.

De Gehrke-supportrar som inte klarar av separationen kan ju trösta sig med Bloggens eget lilla hemmasnickrade framtidsscenario:

I en värld som plötsligt blir alltmer surrealistisk och fylld av oväntade händelser, borde det kunna finnas plats för stora skrällar även inom basketvärlden: till exempel att Torbjörn Gehrke återvänder som headcoach till Jämtland Basket om sisådär tre år.

Då har parterna varit från varandra tillräckligt länge för att inse att man trots allt behöver varandra. Då kanske kärleken börjar spira igen.

Större under har ju hänt. Till exempel Stina Nilssons chock att byta från skidor till skidskytte.

Med en sån önskedröm om en framtida återförening och comeback i ”älgarna” blir det möjligen lättare för alla ”Gehrke-lovers” att tackla det här beskedet.

Gustavsson lämnar Umeå

Lämnar Umeå efter åtta produktiva år. FOTO: TT

Jesper Gustavsson lämnar headcoachrollen i Umeå. VK-bloggaren Peter Hegethorn rapporterar att parterna delar på sig när kontaktet går ur i april.

– Det är bäst för båda parter, säger sportchefen Luca Romano.

Den 34-årige före detta ligaspelaren i Jämtland Basket och damcoachen i samma klubb, har lotsat Umeå i alla de sex år som klubben varit i ligan. Ja, det var också han som tog upp klubben i ligan.

Jesper själv kommenterar beskedet så här:

– Det känns både vettigt och rimligt att inte förlänga. Både jag och klubben behöver något nytt.

Umeåordföranden Michael Jalmby har mycket gott att säga om Gustavsson.

– Jesper har gjort ett fantastiskt jobb för klubben de senaste åtta åren. Jag högaktar hans superproffsiga jobb.

Bloggen kan bara instämma. Den unge Guatavsson har dessutom inte alltid haft en särskilt lätt uppgift, med en ekonomi och en organisation som på flera sätt skilt sig från de bästa ligalagen. Det känns onekligen som att han många gånger har tvingats ”koka soppa på en spik”.

Trots det har Umeå stått upp väldigt väl och varit en respekterad kraft i SBL.

Målet är att ersätta Gustavsson med en annan svensk coach. Som dessutom är erfaren och har jobbat på SBL-nivå eller en liknande miljö.

Stannar i Södertälje

Allt tyder på att Ludwig Degernäs stannar i Kings. FOTO: TT

Ludwig Degernäs blir kvar som headcoach för Södertälje Kings.

Det är dagens säkra tips. Trots att klubbdirektören Johan Strömwall i förra veckan berättade om hur akut det ekonomiska läget är för Kings.

– Jag har två år kvar på mitt kontrakt, säger Degernäs till Bloggen.

En annan profil i Södertälje är Martin Pahlmblad. Han ser också ut att kunna bli kvar i klubben. Pahlmblad har ett kontrakt som löper ytterligare en säsong.

Ludwig Degernäs har inte alla tankar på basket just nu.

– Det är moment 22 i basketvärlden just nu, men det viktigaste är att vi tar hand om oss själva och våra nära och kära, säger förra årets SM-guldcoach.

Westin kvar i BKV-stolen

Sören Westin kvarstår som ordförande i BKV.

Sören Westin fick förnyat förtroende som ordförande när Basketkorgens Vänner höll sitt årsmöte.

Den mångårige och slitstarke basketprofilen – som även är ordförande för Svenska Basketligan – fortsätter att leda en förening som mer och mer blivit en viktig länk för Jämtland Baskets SBL-lag.

– Jag tycker att vi växer i betydelse. Det är kanske inte så mycket pengar som vi alltid bidrar med om man jämför med lite större sporter, men i basketmått är det ganska bra.

Det finns även andra faktorer som BKV ger viktiga bidrag med. Lite mer mjuka värden.

Gemenskapen, sammanhållningen och trivseln är saker som uppskattas mycket av medlemmarna, men även av de som kommer i kontakt med stödföreningen till Jämtland Basket.

– Med alla våra aktiviteter och vårt engagemang blir vi lite som en familj. Vi pratar, umgås och hejar på klubben. Det här skapad en viktig gemenskap mellan oss alla och jag tror också att det bidrar till klubbens stabilitet.

Årsmötet hölls på en passande plats – Sporthallens café. Eller cafet i Bruce Arena.

Jämtland Baskets populära maskot är ju också en ide och någon som växer i betydelse.

Bruce The Moose har i dagarna till och med fått ge namn till nästa veckas SM-kvartsfinal mot Köping. Förvisso fingerad kvartsfinal, men ändå.

Apropå årsmötet; tio-tolv personer fanns på plats och de var placerade vid bord med flera meter mellan sig – och med handsprit i lokalen.

– Vi tog direktiven på allvar för att hindra smittspridning, berättar Sören Westin.

Den nya BKV-styrelsen är bred och omfattar nio personer – precis som i fjol. Fleråriga duon Kjell Gisterå och Lars-Ove Lundeteg kliver av efter troget och energiskt jobb och de ersätts av två något yngre förmågor.

Johnny Gavelin och Torbjörn Hallqvist tar plats i styrelsen. Även dessa två är tvättäkta och hängivna basketsjälar med stor lidelse för Jämtland Basket och dess välmående.

Årsmötet tog också beslut att fortsätta med den populära satsningen på en årlig BKV-spelare. Den iden har blivit en formidabel succe, med bidrag på totalt nära 500 000 kronor som alltså gått till att delfinansiera de två spelare som BKV själv har utsett

2018/19 föll valet på Adam Rönnqvist och i år var det Jaan Puidet.

Vad gäller de regelbundna BKV-luncherna varannan fredag måste de skjutas upp tills vidare. Fredagens träff med Elena Popkey är alltså inställd.Orsak: Coronakaoset.

– Vi klarar helt enkelt inte att följa de rekommendationer som finns eftersom vi har många äldre med i våra samlingar. Av omtanke till dessa personer ställer vi in våra samlingar, förklarar Westin.

BKV-basen har genom åren insett att dessa lunchträffar fyller en icke oviktig funktion, som ett mer mjukt värde för alla intresserade.

– Vi har en enormt stor behållning av dessa luncher. Kanske speciellt de som inte är uppvuxna med eller har varit med under den tidsperiod som vi har haft basket i länet. Genom våra gäster får vi kunskap om många klubbar, spelare och ledare som varit eller är skriva. Det är en stor skatt att hälla ur.

Resultatet av att driva en förening som BKV, som till sin form mycket väl kan vara unik i svensk Basket, kan ses på flera sätt. Inte minst ur rent trivselperspektiv.

– Med alla våra aktiviteter och vårt engagemang blir vi lite som en familj. Vi träffas, umgås och hejar på klubben och det här skapar en viktig gemenskap mellan oss alla. Det bidrar också till klubbens stabilitet, tror Westin.

BKV har i dag cirka 100 medlemmar, en siffra som varje år växer med ett mindre antal. Nästa projekt är att få ännu fler medlemmar att bära BKV-spelarens matchlinne.

– Det skulle skapa mer av supporterkänsla på matcherna, avslutar Sören Westin.

Här är den nya styrelsen i BKV:

Ordförande: Sören Westin. Övriga ledamöter: Bill Gällman, Eva Axstål, Håkan Flodin, Björn Persson, Bo Wagenius, Birgitta Svanberg, Johnny Gavelin, Torbjörn Hallqvist.

Elvbo hem till Östersund

Danielle Elvbo, här med Isabelle Edholm, vänder hem till Jämtland.

Damligasäsongen är slut. Luleå får SM-guldet utan slutspel. Därmed tappar Umeå chansen att försvara sitt mästerskap från i fjol.

– Verkligen trist. Vi hade precis fått ihop laget och jag tror att vi skulle ha haft en väldigt stor chans att gå långt, säger Danielle Elvbo.

Den IFK Litfostrade guarden tycker att förbundet gör rätt som avslutar säsongen.

– Helt rätt när alla andra ligor gör det. Man får följa experternas råd.

Nu väntar en ovanligt lång försäsong, med mycket grundträning. Danielle kommer att köra en hel del på egen hand, i Jämtland. Inom kort går flyttlasset tillbaka till Östersund.

Här ska hon jobba, träna och fundera på framtiden.

– Alla dörrar och alla alternativ är öppna. Jag har inte beslutat mig för vad jag ska göra, säger hon.

Ett förslag är att följa den basketspelande pojkvännen utomlands för spel. Ett annat förslag är att stanna i Umeå och spela vidare i Damligan. Eller också flyttar hon hem till Jämtland och gör comeback i ÖB.

– Jag ska i alla fall börja med att söka jobb i Östersund. Jag har lägenhet där och nu måste jag arbeta på något sätt, säger hon och berättar hur skönt det ska bli att få komma ut i arbetslivet.

Idealet vore att arbeta halvtid med något lag och ägna den andra halvan åt att spela basket.

Helst vill Danielle jobba som fystränare, det yrke hon utbildar sig för. Med endast en C-uppsats kvar är hon riktigt nära att avsluta sina studier. Såvida hon inte tar ytterligare en sväng och bygger på med bland annat pedagogik.

En annan faktor att fundera på är hur kroppen mår framöver. Båda knäna är sargade, liksom ett finger. Det ger smärta och problem med rörligheten.

Operationen på det ena knäet hjälpte, men smärtan finns ändå där i vissa lägen. Danielle funderar om det helt enkelt blir för stor belastning att spela i Damligan.

Då kanske ”Kricke” (Blomgren) ringer och vill värva dig till ÖB?

– Haha! Det är inte omöjligt. I så fall får jag ta det i beaktande.

Danielle Elvbo i ÖB-dressen.