Liten revansch

Lite bättre. Både offensivt och defensivt.

Det var långt ifrån en toppeninsats.

Ändå såg det bättre ut från Eugene Harris i går. Defensiven var avsevärt förbättrad, med mer intensitet och aggressivitet.

Två turnovers på 25 minuter är helt okej. Spelet med bollen och beslutsfattandet likaså.

1/6 i skyttet är ju inte bra, men 6 poäng och 4 assists ändå ett steg åt rätt håll.

Om det sedan räcker för att bli kvar i Jämtland återstår att se.

– Vi har inte tagit något beslut. Men vi har inte ekonomiskt utrymme för tre guards, säger ”Pecka” Johansson.

Zach Lewis känns given, speciellt efter gårdagens insats. Det innebär att det står mellan Charles Barton och Harris. Även om Barton är rekryterad som skadeersättare till Lewis.

Samtidigt är ”Pecka” Johansson medveten om att Zach Lewis precis är tillbaka efter skada. Nu gäller det att inte pressa honom för hårt utan se till att han får bygga upp sin styrka.

Det kan faktiskt bli så att Jämtland väljer att spela med nuvarande manskap fram till 20 november. Då kommer ett 18 dagar långt landslagsuppehåll i SBL.

Dit är det sex matcher.

Sedan måste klubbledningen sätta ned foten och ta ett beslut för resten av säsongen.

Det här är Bloggens tips: alla kurvor och parametrar pekar på att Eugene Harris blir den som måste lämna laget. Hans brister är tyvärr för tydliga, framförallt i offensiven.

Om det går att lösa den ekonomiska biten kan det bli så att Charles Barton tar platsen som PG.

Makalöst drama och makalös moral

Bruce the Moose gratulerar sina älgkamrater efter den fantastiska segern mot Borås.

Ni som hade valt att inte ratta in lördagens sena basketmatch på webben gick miste om en fantastisk tillställning.

Alla andra, framför datorer och mobiler eller kanske till och med mitt i lejonets kula, fick bevittna en av 2000-talets mest dramatiska matcher i ”Bruce Arena”.

Borås såg ut att vara uträknat. Jämtland ledde och kontrollerade matchen. Spelade klart bra, med fint lagspel, stark returtagning och individuella prestationer av hög klass (främst Langevine, Dawson och Lewis).

Då gick Henrik Svensson över till en zon, varpå Jämtland blev så där äckligt stillastående och passivt.

Samtidigt började Avery Woodson – värvad från finska Kouvot, som ersättare till Marcus Tyus – hitta rätt från distans. Trots hård bevakning satte han några otroliga treor och Borås hade plötsligt vittring.

Det slutade med en ny och osannolik trea från Woodson – och förlängning. 79-79.

Deppigt i Jämtland och deppigt på läktaren.

En till synes given seger var på väg att ”slarvas” bort. Borås gick in i förlängningen med vind i ryggen och ”Bruce Arena” höll andan.

Väl där såg Jämtland länge ut som ett slaget lag. Woodson fortsatte att skjuta och penetrera med framgång och med 43 sekunder kvar hade Borås liten matchboll.

89-86 och Adnan Chuk tar time out.

Med 34 sekunder kvar tänds ett litet hopp. Pierre Hampton krånglar i en tvåa till 88-89.

Det följs av en mycket aggressiv Jämtlandspress, där bland annat Hampton och Eugene Harris tvingar Borås till ett tillbakaspel.

Jämtland får alltså bollen och kan genom Tavrion Dawson göra 90-89.

Då är det sju sekunder kvar och Henrik Svensson tar time out.

Spänningen är närmast olidlig.

Borås kommer alltså att få det sista anfallet.

Bollen går förstås till Woodson, men den här gången skjuter han ring-ut. Returen går till jämtar och slutsignalen skriker ut sin härliga röst.

Jämtland har lyckats krångla sig ur underläget, men också ur den mentala rävsax som blir resultatet av en tappad ledning i slutsekunderna.

90-89 är på alla sätt en moralisk seger av yppersta märke. Inte konstigt att Adnan Chuk på presskonferensen berättar hur ”stolt” han är över sina spelare.

– Killarna visar en otrolig moral. De håller sig kalla och genomför våra spel istället för att deppa, som lätt är hänt i ett sånt svårt läge, menar han.

Vi ska inte överdriva segern alltför mycket (Borås saknade ändå några tunga kort), men i prestationen fanns ändå så pass många utropstecken att vi nog kan börja hoppas på allvar.

Av historien vet vi också att den här typen av matcher och vändningar kan få långsiktig betydelse av positiv art. Det blir som en sån där minnesbild som går att ta fram när det kan kännas lite motigt.

Vi ska heller inte underskatta den stora mentala faktorn som blir resultatet av att vända och vinna mot fjolårets seriesegrare.

Det bästa med denna härliga lördagskväll, förutom segern, var detta:

• Jämtlands motståndskraft. Man vägrade att vika ned sig. Man grävde fram fyra avslutande spel (två offensiva, två defensiva) som vände på en match som såg förlorad ut.

• Zach Lewis. Vilken rolig comeback han gjorde. Kreativ med bollen. Bra i skyttet. Irrationell i duellspelet. Han har de egenskaper som behövs bredvid Barton och Harris.

• Tavrion Dawson och Cyril Langevine. 24 poäng och 4 assists respektive 16 poäng och 16 returer (varav 6 offensiva). Lovande samspel och en tydlig påverkan på matchbilden. Langevines förmåga att ta den fysiska fajten, använda sin atletism och ta returer är bland det absolut bästa vi sett av en Jämtlandsspelare. Han är helt enkelt grymt stark i tresekundersområdet.

• Pierre Hampton. Nyttig med sin storlek och fysik. 12+8 är fina siffror bredvid Dawson och Langevine.

• 15 turnovers på 45 minuter är klart bättre än 23 på 40 minuter, som i premiären.

• Med tanke på matchutvecklingen känns det här som mer än en seger och två poäng. Det var också ett rungande bevis för ryggraden i laget. För att den mentala styrkan finns där.

Zach Lewis tillförd en ny dimension till Jämtlands bakplan.

20:04: Jämtland-Borås

Rätt matchplan är ett måste för att kunna betvinga fjolårets grundserievinnare.

Jämtland med sin insidestyrka och det långsamma, metodiska anfallsspelet – mot de rörliga och snabbskjutande trepoängsspecialisterna i Borås.

Är det så vi ska se kvällens kraftmätning i ”Bruce Arena”?

Ja, kanske.

Henrik Svensson verkar i alla fall fortsätta med fjolårets spelsätt; att ha fart på ben och boll och söka trepoängsskott.

33 skottförsök mot Köping följdes av hela 43 från distans mot Norrköping. Det är extrema siffror.

Som jämförelse: Jämtland sköt 21 trepoängsskott mot Luleå och Luleå själv lastade iväg 23 i går mot Umeå.

När Borås hittar flytet från distans kommer man att bomba sönder de flesta lag i ligan. Inte konstigt att Adnan Chuk i gårdagens TV-intervju på Jämtlands FB-sida pekade på att kontrollera trepoängslinjen som en viktig matchplan i kväll.

Det vill till att Jämtlands headcoach träffar rätt i valet av defensiv taktik. Borås har ett väl intrimmat och organiserat spel där man delar bollen mycket och där många är utrustade med känsliga händer.

Adnan Chuk pratar om att man vill hitta sitt eget spel och att man ska fortsätta att tro på det man gör. Det är ju helt rätt.

Allt handlar om att identifiera det spelsätt som passar den här upplagan av Jämtland. Att gnugga in det till perfektion och maximera den matchplanen i match efter match.

Men det går ju aldrig att fortsätta spela basket med den okreativa bakplan som man startade premiärmatchen med. Även om Eugene Harris vaknar på rätt sida i dag är han knappast den som ska leda detta Jämtland.

Varken i kväll eller i framtiden.

Nycklarna till ”bilen” måste ges till Charles Barton. I kväll och gärna för resten av säsongen.

”Den glade göteborgaren” har kvaliteter i form av duellspel och skytte som Harris (tyvärr) saknar.

Med Barton vid spakarna kommer det att bli mer tempo och mindre studsande. Mer rytm. Han är också ett mycket större anfallshot.

Med sitt målsinne och sitt fina skytte är Zach Lewis en viktig pjäs i årets Jämtland. Frågan är om han gör comeback redan i kväll.

Det talas om att Zach Lewis eventuellt ska göra comeback i kväll. Det vore otroligt roligt, även vi tror att det smartaste ändå är att skjuta upp återkomsten till dess att han byggt upp muskeln ännu en tid.

Lewis har i alla fall den där naturliga instinkten och skyttet som tyvärr alltför få jämtar besitter i årets storväxta och fysiska lag.

Bloggen såg Zach Lewis i träning i veckan och även om han verkade att enbart gå för halv maskin i vissa övningar, är det väldigt lovande att han ändå är så pass bra med i träning.

Frågan är vad som händer när Lewis är fullt kry och kan spela max i alla situationer. Då måste en annan guard lämna skutan.

– Vi kan inte ha tre guards (alltså tre spelare av den löneklass som Barton, Lewis och Harris representerar), sa ”Pecka” Johansson häromdagen.

Bloggen utgår från att Jämtlands klubbledning har börjat samtalen med Eugene Harris om framtiden. Samtal som bör handla om hans bristande prestationer och om hur fortsättningen ska se ut.

Med tanke på hur de två första månaderna har varitär det givet att överväga ett byte på guardpositionen.

Att byta PG redan nu är förstås lite drastiskt, men absolut inte unikt. Såna här problem drabbar många lag.

Det hjälper emellertid inte alltid att tjura på och försöka ”vänta in” en islossning. Vissa situationer kräver ett obekvämt beslut. Annars blir bara lidandet förlängt.

Problemet med Eugene Harris kan dock vara av ekonomisk art.

Den meriterade amerikanen är förstås inte hitplockad på ett provkontrakt. Hans avtal löper säkerligen för hela säsongen.

Har Jämtland råd att bryta det och riskera att tvingas betala lönen ända till i april samtidigt som man kontrakterar en ersättare (möjligen Charles Barton)?

Adnan Chuk kan mycket väl sitta i en klassisk rävsax. En felaktig värvning där avtalet inte kan brytas utan att båda parter är överens.

Vid 34 års ålder och med en försäsong som inte varit särskilt imponerande, lär Harris knappast kunna välja och vraka bland anbuden.

Meritlistan är fin, men den konkreta prestationen finns tyvärr inte där hos Eugene Harris.

Samtidigt vill vi gärna understryka en sak: Eugene Harris får gärna överbevisa oss. Han får gärna slå till med ett skytte och ett offensivt och defensivt agerande som i fornstora dagar.

Precis samma förvandling vi önskade i fjol när vi gick på som värst mot Davon Bell.

Det var ju säkert dessa kvaliteter som Adnan Chuk hade hoppats att han skulle få se när han värvade Harris.

Problemet är bara att medan Bell aldrig tappade sina spetsegenskaper i form av det fantastiska drivet och förmågan att blixtsnabbt kunna ta med sig bollen upp i banan, saknar Harris tydliga och utstickande talanger.

Alltså sånt som gör skillnad.

Basketfeber rör om i grytan

Basketfeber rör upp känslor här och där. FOTO: TT

Vår blogg Basketfeber har plötsligt blivit ett samtalsämne även en bit utanför ”Älgarnas” land.

Framförallt i Knalleland, alltså i Borås med omnejd (där vi hade vår hemvist i nära ett år, från 1997 till 1998). Men även i Umeå där Mr Basket menar att vår tuffa kritik av Jämtland Basket riskerar att utestänga oss från den inre kretsen i klubben.

Anledningen är den ”älgjakt” eller de inlägg som Basketfeber har publicerat om den senaste händelsekedjan i Jämtland. Inte minst efter dubbelsmällen mot Köping och kommentarerna om Eugene Harris och Adnan Chuk.

Älgjakten är inledd. Men vi skjuter inte med skap ammunition. Bara med lösplugg. Syftet är nämligen inte att fälla. Bara att belysa, aktivera och få folk att intressera sig ännu mer för världens bästa sport.

Vi har helt klart gått hårt åt ”Älgarna” och orsaken är att den här bloggen verkligen bryr sig om basket. Vi är lidelsefull i det vi gör (det är därför det ibland jobbas med inlägg ända fram till några timmar efter midnatt, som denna gång).

Nej. Vi är inte fabriken som skjuter ut de snabba slutsatserna. Bara när saker och ting blir övertydligt. Som i fallet Davon Bell i fjol (även om han var bättre än vad många tyckte) och Eugene Harris.

Därför har Basketfeber då och då även en kritisk sträng. Men den avslutas oftast i en konstruktiv anda. Alltså där vi ger vårt svar på problemet. Som när det gäller Bell och Harris.

Tidernas kanske största satsning (även om Mikael Bernervall starkt motsätter sig det, ”sååå dyrt är det inte”) har startat tveksamt. Dåliga resultat, ett spelsätt som är långt ifrån den publikbasket som Torbjörn Gehrke har skämt bort oss med och en bärande pointguard som helt saknar spets, sting, kvalitet och lyskraft.

Det är summa summarum av våra nyligen utdelade rallarsvingar.

Nick Rajacic, en av de mest engagerade, kunniga och troligen också en av de mest lästa av Sveriges basketskribenter, har på sistone och utifrån detta identifierat denna blogg.

Ja, inte bara identifierat. Han har också diskuterat, recenserat och bollat åsikter om oss med några andra basketexperter. Till exempel förre Jämtlandscoachen (både herr och dam) Henrik Johansson.

I podcasten ”Bänkvärmarna” fick Basketfeber häromveckan (13 oktober) utrymme. Det var ris och ros, salt och ljus.

Inte så att vi blev klädd i tjära och fjädrar och tvingades rida bak och fram på en åsna, men några feta smällar på fingrarna fick vi minsann.

Henrik Johansson.

Hur ska man reagera på det?

Ja, i vår värld finns det bara ett sätt: Basketfeber är hedrad att få bli uppmärksammad i de här entusiastiska och kunskapsfyllda kanalerna.

Den gode Henrik Johansson är en av de frispråkiga i Bänkvärmarna. Han kommenterade Basketfebers kritik av årets Jämtland Basket och gav oss några ”hurringar”.

Henrik har som sagt ett förflutet i Jämtland Basket. Han var headcoach både för herr och damlaget i ligan samt verkade som andrecoach under Mathias Eckhoff.

Eckhoff är förresten en av den här Bloggens STORA favoriter. Den skicklige norrmannen (som älskar att ”spela schack” med sina motståndare) är nummer 3 på vår lista över headcoacher i Jämtland.

Torbjörn Gehrke är given etta. Framförallt för sin succeresa de fyra sista åren (2016-20), då han lyckades mixa sportsliga resultat med att skapa en Basketfeber utan motstycke i älgarnas land.

John Dieckelman är måhända en lite vassare coach, men han lyckades aldrig med det som Gehrke gjorde. JD står dock i särklass i ett annat avseende: som den coach som rekryterade en viss Doremus Bennerman till Jämtland.

Ur den synvinkeln har John en unik plats i jämtarnas baskethjärta.

Gehrke, Dieckelman och Eckhoff, alltså.

Var Henrik Johansson placerar sig?

Ja, ifråga om driv, entusiasm och arbetskapacitet högt upp.

Vad gäller resultat och ledarskap… inte lika högt.

Henrik Johansson var en ”budgetlösning” under en tid då Jämtland försökte hitta någon slags stabilitet som förening.

Han gjorde mycket nytta under de år han jobbade i Jämtland, men här pratar vi ändå om en äkta ”gröngöling” jämfört med vår topptrio. Henrik var kanske lite väl ung när han fick headcoachrollen och dessutom kom han in i ett skede då förutsättningar var ljusår från de som till exempel Torbjörn Gehrke hade.

Henrik fick sin beskärda del av kritiken från lokalmedia i Östersund. ÖP och LT gjorde inte direkt vågen i samband med hans arbete i Jämtland.

Min bild av Henrik blev dock allt bättre med åren. Hans mod att ta utmaningen, hans stora kärlek till sporten, hans självförtroende och tydliga integritet, men också hans starka vilja att förkovra sig, blev på något sätt det som kom att prägla honom under Jämtlandstiden.

En annan sak som imponerade var Johanssons lojalitet och starka klubbkänsla. Han iklädde sig verkligen Jämtlandskostymen, med hull och hår.

Därför har jag en äkta respekt för basketmänniskan Henrik Johansson… och kan även smälta hans kritik av Basketfeber.

Var hamnar då Nick Rajacic i detta lite förvirrade blogginlägg?

Nick Rajacic. FOTO: BORÅS TIDNING

Ja, det var ju han som satte stenen i rullning. Utan hans inledande ”drive på korgen” skulle det här inlägget aldrig ha skrivits.

Nick har ammunition i sin bössa – som är högkalibrig. Det vet hela basket-Sverige. Där kan vi tala om att skjuta prick.

Han är särklassig vinnare i kategorin ”Tidernas retsticka i basket-Sverige”. Där tar han guld.

Men det är också hans stil. Provocerande inlägg (gärna med glimten i ögat och gärna riktat till folket i Luleå) som rör om i basketgrytan.

Vad Basketfeber tycker om det?

Det hör ju inte riktigt hit.

Vi är uppmuntrade av alla som väljer att skriva om speciellt svensk basket. Oavsett om det är på sajter, i papperstidningar, med twitter, med bloggar eller på Facebook.

I en värld där antalet tidningar eller skribenter inte precis klättrar på varandra för att få skriva om svensk basket, ska vi vara rädda om varje röst.

Hellre kritik och hårda svingar än inga svingar alls.

Eller som Basketfeber brukar säga: de är lätt att lyssna till de som har djup insikt i ett ämne. Även om deras åsikter kan ”skava”.

Problemet kommer när folk saknar insikt, men ändå propsar på att torgföra sin åsikt. Det är då man ryggar tillbaka.

Ps: Tipset om att komplettera Basketfeber med twitter är mottaget. Ska övervägas.

EXTRA: Sporten avslöjar

I kväll…

Vid 20.30-tiden i kväll kommer Sporten på ÖP och LT att släppa en ”bomb” på våra sajter.

Om den är stor eller liten får ni själva avgöra, men vi kan väl säga så här: för alla som gillar Jämtland Basket kan det vara värt att hålla koll på våra sajter.

Förmodligen är vi också den första sajten/tidningen i Sverige som släpper nyheten. Som alltid är det ju lite extra roligt att vara först ur startblocken.

Massamba och Durham smyger igång

Thomas Massamba mot Charles Barton och Jämtland mot Djurgården i fjol.

Belgiens basketliga, lite pretentiöst kallad EuroMillions Basketball League, drar snart igång.

Ligastart är 6 november och inför den har lagen smugit igång med träningsmatcher. Två före detta Jämtlandsbekantingar lär kunna ha en framträdande plats i varsitt lag.

Jabril Durham spelar i år i Belgien. Hans coach är välkände Vedran Bosnic.

Jabril Durham i Mons Hainaut och Thomas Massamba i Phoenix Brussel.

Durham – som i fjol spelade i ryska Vostok – hade en fin match mot Mechelen, med 20 poäng. Lagkamraten och förre Södertäljespelaren Auston Barnes gjorde 12 poäng. Coach för Mons Hainaut i år är en annan Sverigebekanting, Vedran Bosnic.

Durham och Massamba har också mött varandra i en träningsmatch nyligen. Då blev det mycket tuffare för Durham, kanske beroende just på att Massamba spelade tufft försvar på honom.

Amerikanen stannade på blott 3 poäng, medan Massamba bokfördes för 5 poäng.

Belgien har haft ett svårt smittoläge till följd av pandemin och ligan kommer därför att spelas utan publik till 19 november. Årets liga innehåller tio lag, uppdelade i två grupper.

Stabil start av Puidet

Jaan Puidet är tillbaka i Estland och i TalTech.

Jaan Puidet har startat säsongen i Estland på ett övertygande sätt.

Den förre Jämtlandsspelaren matchas hårt av sin coach Kris Killing i TalTech, 29 minuter i snitt de första tre matcherna.

I lördagens hemmamatch mot Tartu gjorde Puidet sin bästa insats hittills. 32 minuter och 15 poäng, 9 returer och 3 assists.

Det hjälpte ändå inte. Förlust med 67-79.

Hoppsan – 68-80 även för Jämtland U

Viktor Stepanovski svarade för en godkänd insats. 19 poäng, 6 returer och 2 assists, men skottprocenten var blygsam.

Vilken märklig baskethelg.

Jämtland Baskets premiärhelg slutar med dubbla förluster. Båda med 68-80.

Adnan Chuks Jämtland A i går mot Luleå och Ingemar Nords Jämtland U i dag mot Sundsvall.

Dystert, dystert.

Problemet i dagens division 1-drabbning var en skruttig sistaperiod samt Sundsvallsguarden Isak Åhnstrand. Han lastade i 30 poäng efter 5/10 på treorna. 18-åringen hade även 8 assists på sina 30 minuter.

Åhnstrand, som provtränade med Umeå i somras, verkar ha kvalitet för spel klart högre upp.

En annan förlustfaktor var att Jämtland U aldrig hittade det rätta lagspelet. 11-22 i assists är ju inte så bra.

Mest produktiv framåt var A-lagstrion Viktor Stepanovski, Tim Nord och John Pålsson. De sköt i 19, 18 respektive 16 poäng.

Skönt för alla tre att få gå rejäla minuter och få stort ansvar.

Tim Nord hade en klart godkänd match. 6/10 på tvåorna och 2/4 på treorna, 3 steals och bara 1 turnover.

Nästa uppgift för Jämtland blir borta mot nykomlingen Sloga.

Jämtland U-Sundsvall 68-80

22-20, 16-17, 15-17, 15-26

Jämtland U: Viktor Stepanovski 19, Tim Nord 18, John Pålsson 16, Johan Petersen 7, Axel Blomgren 4, Filip Lindstedt 2, Victor Lilliesköld 1, Marcus Persson 1.

14:00: Jämtland U-Sundsvall

Vi får hoppas att Ingemar Nord slipper skrika och domdera för mycket i dag.

I går de stora ”älgarna”. I dag ”små-älgarna”.

Det är alltså premiärdags även för Jämtland U. På hemmaplan, i ett mittderby mot KFUM Sundsvall.

Den serie det gäller är division 1 norra, med lag från Luleå och ned till Stockholm. I år består den av åtta lag. Det var nio lag i det första skedet, men Akropol har tyvärr dragit sig ur.

Det innebär blott 14 matcher, vilket är alldeles för lite. Unga talanger behöver klart fler matcher för att utvecklas.

Headcoach för Jämtland U är Ingemar Nord och han mönstrar ett lag med åtminstone fyra A-lagspelare. John Pålsson, Viktor Stepanovski, Johan Petersen och Tim Nord.

Pålsson och Stepanovski fanns med i SBL-premiären mot Luleå, men blev sittande kvar på bänken i hela matchen. Lita på att de är spelsugna i dag.

Ingemar Nords lag har mött Sundsvall två gånger på försäsongen och förlorat båda. Kan det bli revansch i dag?

Det Första Stora Beslutet

Tyvärr.

Då har Mikael Bernervall och övriga styrelsen i Jämtland Basket fått sin första, stora sportsliga utmaning på sitt bord.

Nära två månader har gått och alla ser att värvningen av Eugene Harris är en jätteflopp. Kanske till och med en av de mest felaktiga rekryteringar som gjorts av en Jämtlandscoach – någonsin.

Adnan Chuk har helt enkelt gjort en monumental felbedömning av sin förre SM-guldhjälte. Oavsett hur mycket tro och tålamod som Chuk har med sin utvalde PG – det här håller inte.

Harris har haft nära två månader på sig och vi ser tyvärr ingen förbättring. Nästan tvärtom.

Hans fysik verkar inte vara där den ska vara, vilket nästan är det värsta. Det mest elementära kravet på ett proffs är att han ska vara kroppsligt förberedd. Att han ska vara stark och uthållig nog och för att klara de fysiska utmaningarna. Stå pall i försvar, kunna slajda och följa med sin motståndare och när det behövs, ”stänga” ned honom.

Hans kvalitet som skytt är undermålig. 2 poäng bara i går och mot Umeå blev han till och med nollad.

Förmågan att pressa upp bollen hårt och bryta sig igenom finns inte där.

Antalet assists skulle kunna uppväga en del, men den är också borta.

Om Harris vore en defensiv mästare som Thomas Massamba vore en del förlåtet, men den biten är också ack så svag.

Summa summarum: Jämtland spelar med en pointguard som knappt håller ligaklass.

Det här drar förstås också ned Adnan Chuks gloria som headcoach och rekryterare.

Nu måste någon dra i bromsen. Helst Chuk själv. Annars måste Mikael Bernervall kliva in och ta sitt ansvar som arbetsgivare.

Nu är det dags för Jämtland Baskets styrelse att göra det som krävs.

Det här handlar nämligen inte om Chuk eller Harris.

Frågan är mycket större än så.

Jämtland Basket är inte bara ett basketlag. Det har också blivit ett varumärke, med mängder av ”intressenter” som bryr sig. Företag och privatpersoner som betalar in sina slantar för att få se ett vinnande lag och profiler som gör skillnad.

Där har det redan börjat att jäsa på allvar. Ja, grytan av kritik håller redan på att koka över.

En logisk reflektion hos dessa ”finansiärer” är förstås: varför ska jag fortsätta att sponsra i det här läget, när ledningen inte tar det beslutet som är det mest självklara?

När alla ser att hela Jämtlands lag lider av att man har en spelare som inte når upp till de mest enkla kraven man bör ha på en spelmotor.

Som Bloggen ser det finns det bara ett rimligt alternativ:

Bryt kontraktet med Harris och försök skriva åtminstone ett korttidsavtal med Charles Barton. Kanske fram till jul, om han fortfarande och helst vill utomlands igen.

Då köper sig Jämtland tid och kan ställa upp en bakplan med två kompetenta spelare i Barton och Lewis samt två lovande avlastare i Adam Johansson och Viktor Stepanovski.