Rosten och Dahlin

Ciara Rosten tar plats i tresekunders, tar returer, blockar skott…

…och underlättar därmed för Stina Dahlin och det övriga laget.

Sjunde matchen och den sjätte segern.

63-61 mot Luleå Stars i en klassisk nagelbitare betyder att det blir en riktig seriefinal mot Luleå BG i morgon.

Elena Popkey matade tunga minuter på sex spelare och det var nog klokt. Matchen låg länge i vågskålen och därför gällde det att coacha för seger.

Stina Dahlin, Sinit Tesfaslassie och Mika Vågström fick alla mellan 33 och 35 minuter, Ciara Rosten landade på 30 minuter.

Dahlin var matchens profil. 22 poäng, 9 returer, 3 assists, 7 steals och bara 2 turnovers. Vågström hade 15 poäng och svarade för sin bästa match hittills i ÖB.

Rosten har fortfarande problem att hitta rytmen i målgörandet. Bara 11 poäng i dag. Men så länge hon snittar mellan 15 och 20 returer per match (17 blev dagens skörd) gör hon en väldig nytta.

Rostens blotta närvaro ger hela ÖB en bättre balans – och är dessutom ett formidabelt hot för motståndarna.

Fantastisk första halvlek

Steven Haney var en av banans bästa spelare.

En fantastisk första halvlek, som Jämtland vann med 45-37. Det hade kunnat vara 55-37 om man inte slarvat i slutet.

Mycket starka insatser av Jordan Semple och Steven Haney. Skytte, penetreringar och returer.

Glimtar av hög klass från Max Tandberg Vall. Hans explosiva steg och attackvilja öppnade upp Luleåförsvaret ett par gånger och med mer noggrannhet hade han kunnat nå 10 poäng i matchen. Vi säger det igen; den här killen är en guldklimp. Han har något som inte många andra unga svenska guards har – en atletism, en tuffhet och ett förstasteg som gör skillnad.

Plussa på med ett starkt försvarsspel och en spelförståelse som är över medelnivå.

Ja, Max har så pass mycket naturlig talang att han kan bli en X-faktor redan i år. När han vågar släppa handbromsen fullt ut kommer han att kunna göra skillnad. Sanna mina ord.

Många nyttiga minuters speltid för Tandberg Vall, John Pålsson, Alexander Yemane och Olle Stumer.

Presskonferensen där Torbjörn Gehrke berättade att klubben har gjort klart med en ny forward, troligen en amerikan.

Det är vad Bloggen tar med sig från cupmatchen mot Luleå.

Förlusten med 73-90 är inget att deppa över. Det är den skillnad det ska vara när Jämtland kommer utan Jaan Puidet och Gustav Hansson.

Vi pratade med båda två innan matchen. Hansson har fortfarande viss smärta och obehag i ryggen.

– Disken trycker på ischiasnerven. Vi trodde först det var något muskulärt, men det är ett diskbråck. Jag ska vila två veckor, sedan får vi ta det därifrån, berättade han.

Puidets prognos verkar bättre. I går kunde han inte ta emot en passning på grund av smärtan i de båda tummarna, men…

– … det blir bättre för varje dag. Jag hoppas på spel på fredag, även om jag kan behöva tejpa, sa han.

Kanske kan Jämtlands nye amerikan (?) vara spelklar då.

Vem det är kommer vi att få reda på i helgen.

– Lördag eller söndag. Det är några småsaker som vi ska fixa först, menade Torbjörn Gehrke.

Jämtlandscoachen berättade att den nye spelaren ska ersätta Toomas Raadik, men att estländaren kommer att stanna kvar under en övergångsperiod. Den inställningen är fantastisk.

Gehrke kallar Raadik för ”oerhört proffsig” och vi instämmer till fullo. Att sätta laget framför jaget är alltid stort. Det vittnar om mognad, om en förståelse för helheten och inte bara till sin egen situation.

Raadik må vara begränsad i sin kvalitet som spelare, men som lagkompis och som människa visar han prov på storhet. Han använder både hjärta och hjärna och vill alltså först och främst underlätta för sitt lag och för Torbjörn Gehrke.

Toomas Raadik visar en storartad inställning.

Det är han värd massor av applåder för så länge han är kvar i Jämtland.

Davon Bell hade en tuff kväll. Han kom sällan loss och stannade på bara 3 poäng och 4 assists. I försvaret hade han svårt att spela starkt på sin motståndare hela matchen.

3+4 är ju galet lite för att vara en utländsk PG, även om det inte blev den typ av basket som han är bäst på.

Bloggen har också kritiserat Bell tidigare, men vi tänker inte fortsätta att älta samma sak. Det är bara kontraproduktivt.

Amerikanen gör verkligen sitt yttersta i alla lägen. Han krigar ända in i kaklet och tar stryk för lagets bästa. Många utländska proffs har gjort mycket mindre för sitt lönekuvert än han.

Bell har helt klart kvaliteter. Han spelar med hjärta, med energi och med fokus. Det är egenskaper som kommer att hjälpa laget. Hur länge är osäkert att säga.

Torbjörn Gehrke behöver trots allt en mer produktiv guard, en spelare som helst kan skjuta sina treor och bryta ned försvar med sin styrka.

Fram tills den dagen, som nog bör komma, väljer vi att INTE såga Davon Bell i stycken. Det är som ingen mening. Bloggen inser att vi hellre bör fokusera på det som ändå är bra i hans spel.

Davon Bell.

Hans förmåga att snabbt komma framåt med bollen. Hans oerhört snabba förstasteg och hans split vision. Det är egenskaper som mycket väl kan bli ännu mer viktiga när den nye forwarden ansluter till Jämtland.

Varför det undrar ni säkert.

Om våra uppgifter stämmer är denne Mr X nämligen en snabbfotad och atletisk spelare som gillar att springa snabbt. En kontringsstark spelare som kan dra nytta av Bells passningar.

En annan spelare som har det motigt är Olle Stumer. Även här brister det inte i engagemang eller vilja. 19-åringen jobbar och krigar. Han attackerar och skjuter. Spelar försvar och tar returer. Men han får inte i bollen i korgen.

Här gäller det för Gehrke att ha tålamod. Fortsätta att matcha honom. Fortsätta att peppa och kasta in honom i hetluften. Till slut kommer Stumer att göra saker av instinkt. Han kommer att dribbla, passa och skjuta som han gör på träning – utan att tänka så mycket.

Just nu spelar han med mentala spärrar. Allting blir svårt och osynkroniserat.

När väl han bygger på sina minuter i matcherna kommer han att ställas inför situationer han är van vid. Då kommer tryggheten och då kommer det självklart att lossna.

Det är bara en tidsfråga.

Nyheter från ÖB

Elena Popkey och Sidney Santos under träning.

En resa till Norrbotten och två matcher mot Luleå Stars och serieledande Luleå BG.

Det är vad som väntar ÖB dam i helgen.

Elena Popkey och Sidney Santos tar med sig tio spelare. Popkey själv skulle förstås vilja vara den elfte spelaren i truppen, men hon tvingas skjuta upp sin comeback.

Veckans test att träna 100 procent gick inte helt bra.

– Jag har haft en del smärta i mitt knä efter det så jag behöver dra tillbaka mina planer lite grann, säger hon.

Bakslaget är det första som Elena Popkey har haft sedan operationen i somras. I övrigt har allt gått enligt plan.

– Jag vet inte varför jag har fått ont just nu. Jag ska försöka att vara smart framöver, kommenterar hon.

Det lär betyda att Popkey behöver smyga igång sin träning med laget på ett mer försiktigt sätt. Och att hon får vänta med spel tills en bit in i december.

Här är ÖB:s trupp i helgen:

Sinit Teafaslassie, Amanda Pettersson, Jennie Alfredsson, Jonna Nilsson, Smilla Vågström, Stina Dahlin, Mika Vågström, Moa Edström, Ida Lundgren, Ciara Rosten.

Saknas: Elena Popkey, Elsa Paulsson Glantz och Helena Axelsson.

Notera: vad gäller Shahara Ingrams eventuella medverkan i årets lag finns det ännu inget definitivt besked att lämna.

20:04: Jämtland-Luleå

Älgar” som jagar en plats i Final Four.

Fredag kväll och basket igen.

Den här gången är det dock inte SBL utan en cupmatch i den tredje omgången.

Därmed är det också historia som skrivs i nya Sporthallen. På många sätt.

Jämtland är en seger från Final Four – det sammandrag (i Södertälje) efter jul där vinnaren ska utses. Den slutliga vinnaren får därefter en plats i FIBA Europe cup.

– Föreningen har aldrig vunnit något mästerskap så vi ser det här som en enorm match, säger Torbjörn Gehrke till Sportens Fredrik Sjölund.

Vad talar då för Jämtland i kväll?

Inte så mycket. Skador ställer till det för Gehrkes lag och det tillsammans med Luleås starka form gör gästerna till jättefavorit.

”Älgarna” behöver maximera allt man har samtidigt som ett Luleå, utan centern LaRon Smith, som lämnar klubben, måste göra en risig insats. Då kanske vi kan få se en hemmaseger.

Bloggens syn på cupmatchen är att den just nu har ytterst lite värde för Jämtland. Ligan är så oerhört mycket mer betydelsefull. Däremot är matchen en gyllene chans att rotera och ge bänkspelarna speltid.

Det här är en möjlighet för spelare som Alexander Yemane, Olle Stumer, Max Tandberg Vall och John Pålsson att ”ta för sig” och bygga självförtroende – vilket i så fall kommer att ge utdelning senare i ligan. Både för dem själva och för laget.

Därför kan vi utan problem svälja en förlust i kväll. Det finns trots allt mycket viktigare uppgifter längre fram.

Parallellt med cupmatchen fortsätter Jämtland att jobba med att förstärka laget. Spelare är inringade och även kontaktade, men under gårdagen fanns det (enligt säker källa) inget konkret att rapportera om.

Däremot berättar Torbjörn Gehrke i dag på klubbens hemsida att man kommer att presentera en ny spelare de närmaste dagarna.

Solsken här och där, men…

Davon Bell var stundtals riktigt bra, men hade behövt ha samma skärpa i försvaret.

Det är tufft att erkänna det, men i kväll var det en viss klasskillnad.

Jämtlands första halvlek i en svår bortahall var godkänd och lite till. Ledning med 53-49 sedan Steven Haney hade skjutit i en trea på ”buzzern”.

Haney, Bell och Toomas Raadik stod på dubbla poängsiffror och den offensiva kraften var riktigt lovande.

Sedan växlade Wetterbygden över till ett annat spår. Då hängde inte Gehrkes lag riktigt med.

Rönnqvist och Sabin tog för sig framåt. De bröt sig loss och gick på korgen eller sköt utifrån.

Exakt de två spelare som enligt matchplanen skulle begränsas tog över matchen. D-e-t känns inte bra.

Torbjörn Gehrke var riktigt besviken. Han kände att hans lag hade vittring på årets första bortaseger. Därför blev andra halvlekens misslyckande som en riktig snyting.

Gehrke hade behövt få mer kvalitet från vissa spelare. Jordan Semple hade till exempel en tung kväll.

Bäst var Davon Bell och Steven Haney. 20 respektive 19 poäng. Bells försvarsinsats håller tyvärr inte samma klass. Roligt också att Max Tandberg fick hela 19 minuter. Det kommer att göra honom gott. Men som flera gånger tidigare i höst saknade Jämtland den breda leveransen. Både i poäng och i returer.

Det behövs helt enkelt fler som är ett hot framåt. Ja, det är ett måste.

Dagens Jämtland behöver ny inspiration. Nya profiler som har spetsegenskaper och som kan skapa entusiasm hos både medspelare och publik.

Det här laget jobbar verkligen hårt för att uppfylla de högt ställda målen. Det går inte att klaga på arbetsinsatsen, på viljan att ta strid, men det brister i den rena talangen och spetsen.

Efter nio omgångar och 1/4 av SBL måste vi tyvärr konstatera det vi gjorde redan under sensommaren; Torbjörn Gehrkes lag saknar en eller två spjutspetsar för att kunna bli ett hot mot alla lag, i alla matcher.

Antalet skyttar och spelare som kan göra skillnad är för få. En hel Tavrion Dawson skulle förmodligen ha fått pendeln att svänga, men även med honom i laget saknades det något.

En Tyler Sabin eller en Teyvon Myers.

Det är ju också så här: ibland blir det inte som man har tänkt sig. Uppgjorda planer, förväntade skisser och utvalda spelare når inte den nivå man hade hoppats på.

Torbjörn Gehrke har i tre år i rad träffat mycket rätt i sitt lagbygge. Han har värvat in stora profiler, spelare med spetsighet.

Durham med passningarna, Cinac med vinnarskallen, Bruesewitz med talangen, Purifoy med det atletiska försvarsspelet, Shonganya med returstyrkan, Rönnqvist med skottet…

Resultatet blev framgång på framgång på framgång.

I år, då SBL är jämnare än någonsin, är Gehrkes lagbygge inte alls av samma kvalitet. Då måste man någonstans acceptera och identifiera bristerna, bita i det sura äpplet och ta lite tuffa beslut.

Helt enkelt korrigera på vissa nyckelpositioner.

Det är inte meningen att man ska behöva lägga ett tungt poängansvar på spelare som Puidet och RT Guinn. De ska komplettera.

En dominerande PG och en kraftfull 5-4:a. Det är vad Jämtland behöver för att kunna lyfta uppåt.

Då kommer de övriga spelarna att hitta sina roller på ett mer markant sätt. Utan att tvingas till att göra mer än vad de egentligen ska göra. Då blir det rätt balans i laget.

Ingen är felfri och feltänk kan drabba alla. Även de som har just rekryteringar som en av sina huvuduppgifter.

En ”fågel” viskar i örat att Jämtland möjligen kan vara i färd med att göra precis en sådan ”korrigering” som vi pratar om.

I så fall innebär det Gehrke och de övriga till slut har insett att förstärkningar är ett måste om säsongen ska kunna vändas från oro och förluster till optimism och glädje?

Om det är så – ja, då kanske Bloggen trots allt kan sova några timmar i sträck utan att störas av mardrömmar…

19:04: Wetterbygden-Jämtland

Försvar, försvar och åter försvar”. Den ramsan kan vara vägen till årets första seger på bortaplan för Torbjörn Gehrkes Jämtland Basket.

Omgång 9 och Jämtland Basket tar flyg och hyrbilar till Stockholm respektive Jönköping.

– Nu är det bara att hoppas att det inte blir dimma, säger Sune Pettersson, lagets team manager.

Sune och övriga laget började måndagsträningen med videogenomgång i cirka 20 minuter. Förmodligen tittade man på några matcher med Wetterbygden och gick igenom hur man ska tackla ett av höstens bästa lag.

När Bloggen samtalade kort med Torbjörn Gehrke var en sak i fokus: försvarsspelet.

Det tror vi är helt rätt. Det gäller att bryta sönder hemmalagets ambitioner att komma till många avslut, framförallt från trepoängslinjen. En del i det är att tvinga Ty Sabin (med ett fjolår i spanska andradivisionen) och Adam Rönnqvist till hårt jobb.

Wetterbygdens stil är att springa mycket och snabbt och skjuta mycket och snabbt. Insidespelet är kanske inte lagets styrka.

Jämtland vill också spela snabbt, men problemet är att årets lag inte alls har lika många och bra skyttar som man haft de senaste åren. Då måste man kompensera det med ett effektivt försvarsspel.

Frågan är bara om ”älgarna” kommer att hänga med i svängarna mot det fartfyllda hemmalaget.

Läget med ”ÖB-femman”

Ciara Rosten.

ÖB-coachen Elena Popkey har på sistone haft en del huvudbry för delar av sitt lag. Skador har stört och fortsätter att störa laget.

Så här är statusen för de aktuella spelarna inför helgens bortadubbel mot Luleå Stars och serieledande Luleå BG:

Ciara Rosten: dras med en handskada. Den inträffade i ett moment för två veckor sedan under hennes premiärhelg i Stockholm. Efter ett läkarbesök står det klart att USA-centern inte behöver stå över varken träning eller match. Fortsatt tejpning och is på det skadade stället ska göra susen.

Elsa Paulsson Glantz: rehabiliteringen fortskrider enligt planen. Uppgifter från Popkey berättar att Elsa inom kort kan vara redo för comeback.

Det här innebär också att Elsa skrivit på för ÖB, allt för att hon ska vara spelklar när hon fysiskt sett är redo. Enligt sportchefen Krister Blomgren kan det vara inom 2-3 veckor.

Mika Vågström: stod över förra matchen på grund av en oroande knäskada. Det senaste beskedet är att hon känner sig ok. Hon är med på de övningar hon kan.

Shahara Ingram: Den nya USA-guarden fortsätter att träna då och då med ÖB samtidigt som hon hoppas få klart med ett jobb. Hon bor i Ragunda dit hon blivit inbjuden av basketklubben.

Elena Popkey: fortsätter bygga upp styrkan i sitt sedan i somras opererade knä. Enligt uppgifter är comebacken framflyttad från november till december.

ÖB har matchkvoten 5-1 och är tvåa just nu i division 1 norra.

Estländskt fokus hos BKV

Toomas Raadik och Jaan Puidet – två omtyckta estländare i Jämtland Basket. FOTO: EVA AXSTÅL

Torsdagens BKV-lunch i Östersund hade ett estländskt tema. Dagens gäster var Jaan Puidet och Toomas Raadik – Jämtland Baskets duo från Estland.

Puidet känner förstås de flesta supportrar till. Den viljestarke andreguarden är en av de mest populära utlandsproffs som ”älgarna” haft på senare år. Hans lojalitet och enorma vilja för sitt Jämtland Basket har helt klart vunnit publikens hjärtan.

Raadik däremot var en ny och intressant bekantskap för de övriga lunchgästerna. Den 205 cm långe powerforwarden är alltså den som ersätter Tavrion Dawson.

Jämtland Basket är ensam i SBL om att ha två estländare i laget. FOTO: EVA AXSTÅL

Time out. Puidet och Raadik lyssnar till Torbjörn Gehrkes visdomsord.

Det var tider det. Jaan Puidet hissar Antto Nikkarinen efter en stjärnfylld insats på hemmaplan.

Raadik är en vänsterhänt forward som trivs både från trepoängslinjen och i det ”färgade” området.

– Min styrka är skyttet och att jag aldrig ger upp, förklarade han.

Han var i fjol lagkamrat med Puidet i Tal Tech och de två har även spelat ihop i både A-landslaget och Universitetslandslaget.

– Vi känner varandra så pass bra att vi vet var vi har varandra på planen.

Toomas Raadik i sin Jämtlandsdebut, hemma mot Luleå.

29-åringen har blivit mer och mer varm i kläderna och det märks att han rent mentalt har ”landat” i sin nya klubb. Det faktum att han även fått en egen lägenhet har förstås påverkat.

– Jag trivs bra här. Östersund och Sverige påminner om Estland. Folket och klimatet är ungefär det samma.

Under samtalet dryftades vad som kännetecknar svensk och estländsk basket, men också saker som karakteriserar Estland.

– Att sjunga i kör är väldigt vanligt hemma hos oss, berättade Jaan och Toomas.

Jämtlands team manager Sune Pettersson uppskattar på alla sätt lagets två estländare.

– Verkligen. De är fantastiska. Toomas är en sån toppenkille. Riktigt ödmjuk, menar Pettersson.

Jaan Puidet startar ett anfall under säsongen 2017/18.

Årets första träning. Jaan Puidet välkomnas som årets BKV-spelare av trogna BKV-duon Eva Axstål och Lars-Ove Lundeteg.

Jaan Puidet gör sin fjärde säsong i Jämtland och det har medverkat till att bygga upp en väldigt speciell relation.

– Det känns som att jag har min familj här, berättar Jaan och tillägger vilken stor ära han tycker det är att få vara årets BKV-spelare.

Äkta segerglädje. Torbjörn Gehrke och Jaan Puidet skrattar gott efter vinsten och kanonmatchen mot Södertälje.

Jämtland grävde fram segern

RT Guinn – vilken iskyla i slutsekunderna.

Jämtland såg uträknat ut.

42-58 i början av tredje perioden och en insats som var rena mörkret.

Sedan kom mirakelvändningen.

RT Guinn och Steven Haney med sitt skytte, Jaan Puidet med sin enorma vinnarskalle och Gustav Hansson med sitt ”igelkottsförsvar” banade väg för höstens mäktigaste vändning.

Seger med 89-86 sedan RT hängt dit 1+1 med sekunder kvar.

Vilken match och vilken upplösning.

Det var inte snyggt eller elegant. Det var ingen seger med massor av utropstecken. Däremot ett äkta ”grävarbete”, där Puidet och kompani tvingades ”ned i gruvan” för att hämta upp guldet.

Kanske är det såna segrar som ändå är de skönaste.

Vad kan vi då lära oss av Jämtlands tredje seger i år och matchen i helhet?

Här är Bloggens analys:

1. Jämtland var helt klart påverkat av stjärnsmällen i Köping – även om Haney viftade bort det. Att bli ”kölhalad” på ett sånt sätt ger sår i själen. Delar av första halvlek och tre-fyra minuter in i tredje var på många sätt nästan lika förskräckliga. Davon Bell sprang mest omkring. Jordan Semple trycktes bort från tresekunders, RT Guinn hade 1/6 från distans. Det var en allmän tveksamhet. Försvaret fanns knappt där.

2. Det är fel att peka på en spelare när det ser så illa ut som mot Köping och långa stunder mot Umeå, men vi måste. PG-positionen är alldeles för viktig för att man ska nöja sig med en ”okej” lösning. Davon Bell är inte mer än ”okej”. Bells begränsade kvaliteter i anfall och försvar hämmar hela laget.

3. Det blir mer och mer tydligt att hela Jämtland behöver ny inspiration. En tändande gnista. En… ”stjärngosse” (vi närmar ju oss också den tiden på julen då det ska vara stjärngossar i rörelse). Torbjörn Gehrke påpekar att ett kreativt nyförvärv delvis är en ekonomisk fråga. Bra att han säger det. Då vet alla förutsättningarna. Men Bloggen tror att det till slut inte kommer att finnas någon återvändo. Erik Westin och styrelsen kommer att bli tvungna att agera eftersom det här laget fortfarande känns felbyggt.

Visst vore det fantastiskt om Jämtland kunde hitta en stjärngosse a la Teyvon Myers. En spelare som kan ta över matcherna, som på egen hand kan riva upp djupa sår hos motståndarna. Umeå har två sådana, Jämtland saknar tyvärr de kvaliteterna.

4. Publiken. 1 568 åskådare hade vigt kvällen åt Jämtland Basket. Trots hemska 70-89 mot Köping senast. Tala om trohet och intresse. ”Älgarnas” snitt är fina 1 417 åskådare. En imponerande siffra med tanke på den ojämna formen. Det är mer än både Borås och Norrköping. Kanske blev ”älgapublikens” högljudda stöd den detalj som gav Jämtland den extra energi som behövdes för att fälla Umeå.

5. Jaan Puidet. Vilken spelare. Vilken vilja. Vilken beslutsamhet. 10 poäng (som borde ha varit mer – det var några enkla missar). 9 returer. 7 assists. 1 block. BKV-spelaren gör skäl för varje satsad tusenlapp. 35 minuters spel och intentensiten är total. Självklar landslagsklass (Estland) på nytt av Jämtlands assisterande lagkapten.

6. RT Guinn och Steven Haney. Det finns en amerikansk film från 1991 som heter ”Inte utan min dotter”. Titeln på Jämtland Baskets tredje seger i år skulle kunna vara ”Inte utan RT och Haney”. De klev fram och gjorde skillnad med sitt skytte och sitt uppträdande. RT var fullständigt iskall vid 87-86, när han dräpte i 1+1. 38-åringen gjorde de fem sista poängen för sitt lag. Vilken ledare.

7. Rashard Odomes är ett fynd. 198 cm av atletism, kraft, explosivitet – och målgöraregenskaper. Precis den spelartyp som skulle få Sporthallen att lyfta – om han lirade för Jämtland. Han är en spelare som Bloggen med glädje skulle betala 200 kronor för att få se – varje gång. Odomes har sådana kvaliteter att han redan nästa år kan spela i någon toppliga i Europa.

8. Torbjörn Gehrke vann coachkampen – om än knappt. Hans beslut att coacha ”här och nu” betalade sig. Han gav tunga minuter till några få och lät spelare som Stumer och Raadik få begränsat med tid. Stumer behöver fortfarande hitta tempo, tuffhet och självförtroende. Raadik behöver främst få upp speeden i fötter och tanke. Bra också att Gehrke roterade in Max Tandberg. Han behöver minuter och känna att han behövs mer och mer. Max är en spelare som kan göra skillnad.

9. Bloggen har tippat Umeå före Jämtland i år. Det tipset förstärktes – trots resultatet. Så här bra har inte Umeå varit sedan året med Krayem och Germain Jordan. Det finns kvalitet på alla plan. Umeå är ett givet slutspelslag. Tro inget annat.

19:04: Jämtland-Umeå

Jämtland-Umeå i fjol. RT Guinn mot Andre Nilsson.

Norrlandsderby och en extra laddning för båda lagen.

– Absolut. Vi gillar att spela mot Jämtland och kanske speciellt jag, berättar Jesper Gustavsson.

Den 33-årige headcoachen i Umeå tillbringade flera år i Jämtland Basket. Både som damcoach och som spelare och har många vänner kvar i staden.

Kvällens match känns helt öppen. Ja, den kan gå åt vilket håll som helst.

Hemmaplan är en fördel för Jämtland, men i övrigt ser vi tyvärr inte så många faktorer som talar för Torbjörn Gehrkes lag. Kanonmatchen mot Södertälje behöver följas upp med flera liknande prestationer innan vi blir ”troende” på årets lag.

Dagens uppställning är alltför grå, alltför framtungt och saknar den spets och ”karismatiska” framtoning som finns hos många andra lag. Vem är stjärnan? Vem ska man luta sig mot i avgörande lägen? Vem kan med fart slå sin spelare och ta bollen till korgen? Var är trepoängsskyttarna som kan ge temporära fördelar i matcherna?

Sådana stjärnsmällar som senast har ofta en tendens att förfölja ett lag en tid. Eller har Gehrke och spelarna lyckats med konststycket att sudda bort den från sin tankevärld?

I så fall kan det bli en rolig kväll för Bruce The Moose och hemmapubliken.

Bloggen har tippat Umeå som ett överraskningslag i år och det tipset baseras på Gustavssons starka utlandskvintett. Milligan (med 52 procent på treorna) och Odomes är ett mycket kapabelt guardpar och i Presutti och Lawson har man två spelare som snittar mellan 39 och 43 procent på treorna och som gör skillnad. Centern Rodney Williams är atletisk och nyttig.

Umeås utlandsspelare verkar just nu mer spetsiga än Jämtlands dito och det är sannerligen en skillnad jämfört med i fjol.

Dessa fem backas främst upp av Andre Nilsson, Nathan Dawit och nye Jacob Johansson. Det är en klart kompetent åttamannarotering.

Umeå var nära att skrällvinna mot Södertälje den 11 oktober och kommer att ta många skalper i år.

Hos Jämtland biter man ihop tänderna och jagar efter en match som kan få laget på rätt köl igen. Det är många saker som behöver korrigeras jämfört med senast – eller?

– Nä, vi behöver varken korrigera eller reparera. Vi måste komma ut och pressa och ha fokus. Alla vet vad vi ska göra. Det behövs ingen speciell intelligens för det. Vi behöver göra som mot Södertälje, komma ut med ”eld”. Då tror jag att bitarna kommer att falla på plats, menar Jaan Puidet.

Vad som kommer att avgöra?

Det finns ett ordspråk som säger: ”hungriga vargar jagar bäst”.

Vilket lag är mest hungrigt i kväll?