Vad vi har på vår agenda

Jag körde i dag förbi det fik som SVT:s Agenda gjorde ett litet nummer av i söndagens program.

Jag hade precis träffat DT-reportern Sven Thomsen. Han bevakar tillsammans med Anders Mojanis (i Malung) Västerdalarna. Vad Sven och jag hade pratat om? Vår framtida journalistik, och vilka möjligheter som finns i dag för att vara relevanta för vår publik 24 timmar om dygnet.

Sven och Anders är två av dem som finns därute för att bevaka dina rättigheter och spegla det som sker i (lokal)samhället ur det nära perspektivet.

Jag är väldigt imponerad av dem och deras kollegor både i DT och på andra platser där det lokala, kommersiella mediehuset är garanten för att makten verkligen granskas.

Tidigare skrev de. Och fotograferade. Men i dag producerar de även tv och direktrapporterar från nyhetshändelser. För att nämna bara två nya moment i deras dagliga jobb. De gör det för publiken, för lokalsamhället. Och de värderar nyheter, sätter dem i relation – de gör det journalistiska jobbet som de är ensamma om att göra där de verkar.

I SVT:s Agenda (13.54 minuter in i programmet), med rubriken Landsbygd i medieskugga, beskrevs en ensidig bild av ”tidningsdöden”; om orter där det blivit tyst och tomt i det så kallade mediebruset. Där målades Vansbro och Smedjebacken upp som exempel på hur orter inte längre bevakas med samma frenesi som tidigare.

S-ordföranden i Smedjebacken, Fredrik Rönning, pratade i Agenda om hur ”löften” inför valet inte torgfördes – och hänvisade till att det skulle ha skett om såväl DT som Dala-Demokraten fortfarande varit konkurrenter på orten (numera bevakar DT Smedjebacken, men även för DD:s räkning). Det kan, faktiskt, ha med nyhetsvärdering att göra.

Men – lokaljournalistik ska granskas, och en diskussion, ja, en debatt, om framtidens lokaljournalistik är mer än välkommen och den bör föras på alla plan, inte minst det politiska.

I Agenda omtalades hur Dala-Demokraten, som i dag har ett utbyte av redaktionellt material med DT,  tvingades att lägga ned lokalredaktioner i Dalarna. Det är inget nytt fenomen och skälet var glasklart: Att trygga utgivningen framöver, att Dala-Demokraten fortsatt skulle finnas och erbjuda bland annat opinions- och kulturjournalistik med annat perspektiv än exempelvis DT:s.

Som Dala-Demokratens redaktionschef och ansvarige utgivare, Bosse Andersson, säger i Agenda-programmet:

”Alternativet hade varit att Dala-Demokraten inte hade funnits kvar någonstans. Det är den verklighet som vi måste förhålla oss till”.

Alla mediehus brottas med nya intäktsmodeller när kunderna, det vill säga publiken, snabbt skaffar sig nya, digitala vanor. Detta samtidigt som intresset från allmänheten för god journalistik aldrig varit större tack vare att tillgängligheten ökat på ett sätt som vi bara hade kunnat drömma om för 15 år sedan.

Journalistiken upplever ingen egentlig kris. Det är däremot en omvälvande tid för hur vi levererar den – och varför.

Och det är om det diskussionen faktiskt borde handla.

Om hur DT – liksom övriga  i MittMedia-koncernen (där Dala-Demokraten ingår) – gör en kraftfull digital omställning för att trygga att vi även i framtiden ska kunna nå ut med vår journalistik alldeles oavsett distributionsform.

Om hur vi tillsammans med väljarna avkrävde politikerna löften i valrörelsen tack vare den egenutvecklade digitala valtjänsten #kandulova. Om vår opinions- och kulturjournalistik som både lokalt, regionalt och nationellt debatteras.

Och om hur vi bevakar orter som ingen annan bevakar därför att vi fortfarande prioriterar det av den enkla anledningen att det är vår anledning för att finnas.

Utveckling och begränsande deadlines

Ni vet hur söndagsförmiddagar kan vara.

Man degar lite extra i sängen, dricker kaffe, ringer en vän.

Och man råkar börja prata jobb med ens kompis och glider givetvis in på hens vanor, och eftersom man i grunden är nyfiken ställer man riktade frågor för att få svar på sånt man funderar på.

Jo, jag ägnade nån halvtimme åt det för en stund sen, mitt emellan en skafferirensning och ett vakande öga när betong skulle blandas.

Och jag frågade hur hen börjat sin morgon.

– Jag kollade FB, kollade aftonbladet.se och läste sen dt.se.

När?

– Innan jag klev upp ur sängen.

På surfplattan?

– Nej, i mobilen.

Sen då?

– Slog på tv:n, surfade runt och pratade med XX (sambon).

Nu då?

– Jag ska lyssna på en fotbollspodd.

Hur?

– I mobilen.

Och hen är inte unik. Jag tror att allt fler tar del av nyheter och nyhetsflödet på just det sättet. Man vill ha det när man behöver det – direkt. Och det är en vana – precis som papperstidningen har varit, och för många är, om morgnarna.

Men det ställer stora krav på oss, som jobbar med journalistik och journalistiskt innehåll, att förstå nya beteenden – eller nya och nya, så nya är de inte; morgonritualer har nog funnits sen gudvetnär – och faktiskt erbjuda våra kunder det de vill ha – när de vill ha det.

Därför producerar DT exempelvis tv-nyhetsprogrammet DT Puls varje vardag (se det på dt.se från klockan 15.05); därför ger vi ut e-tidning de dagar då vi normalt sett inte utkommit (söndagar och röda dagar); därför storsatsar vi på dt.se, där målet är att dels nyhetsförmedla, dels nutidsförmedla.

Det finns en skillnad i det, mellan att nyhetsförmedla och nutidsförmedla, den att  nyhetsförmedling sker konstant medan nutidsförmedling, enligt mitt sätt att se det, ger fördjupning, aha-upplevelser och är agendasättande.

Jag tror att papperstidningen i framtiden kommer vara mer av nutidsförmedlingens plats än nyhetsförmedlingens. Detta eftersom papperstidningen helt enkelt passar bättre för det; papperstidningen har ju (alltid) en begränsande deadline.

Och börjar man renodla kanalerna – framför allt dt.se och papperstidningen – är jag säker på att båda kommer att utvecklas – åt rätt håll, det vill säga attrahera.

Och på så sätt, genom att utveckla journalistiken och anpassa innehållet utifrån var publiken befinner sig, säkerställer vi att DT även fortsättningsvis attraherar vår publik – alldeles oavsett hur den vill ta del av det vi gör.

I mobilen, i surfplattan, på datorn, i tv, på radio eller i papperstidningen.

Med ett journalistiskt innehåll som är anpassat till hur användaren vill ha det.

Och apropå användare, hur kan DT tillsammans med sin publik hitta ännu fler sätt att kommunicera? Hur skulle ett publiknätverk i Dalarna kunna se ut? Och hur skulle det användas? Hör gärna av dig till mig på [email protected]

 

 

I eftermiddag dricker jag kaffe med 100 pers

När jag den 1 oktober tillträdde som chefredaktör och ansvarig utgivare i DT ville jag att DT:s publik skulle bjuda mig på kaffe och prata dels om vad man förväntar sig av DT, dels om framtidens journalistik och möjligheter.

I dag går kaffeturnéen – som ju Helsingborgs Dagblads Lars Johansson är ”idépappa till ”- vidare. Stopp: Mora – där 100 PRO:are bjudit in. Samtidigt som vi ska diskutera vad DT är för dem, kommer Camilla Sääf, vår privatmarknadskoordinator, att hjälpa till med att aktivera digitala konton och svara på frågor om hur man enkelt tar till sig vårt innehåll digitalt.

Är du intresserad av något liknande hos dig? Hör av dig till mig på [email protected].

Nutidsförmedling 24/7

I går kväll började en gård utanför Nås att brinna.

DT rapporterade, som vanligt, direkt när uppgifterna var bekräftade.

Och fortsatte sedan rapporteringen natten igenom. Bland annat genom att i ett fylligt tv-inslag berätta om brandförloppet och släckningsarbetets svårigheter. Och i text nutidsförmedlade vi i natt/tidigt i morse om hur två personer misstänks för inblandning i händelsen, som rubriceras som mordbrand.

Den texten skrevs av en av våra nattredaktörer, Jan-Arne Bäckström. DT, precis som övriga mediehus i MittMedia, har ju dygnet runt-bemanning för att ständigt kunna uppdatera det som händer när det händer.

Det är bra. Det är viktigt för oss. Men framför allt för er.

Vi måste vara relevanta 24/7 för att fortsätta vara ett självklart val för vår publik. Vårt uppdrag är att hålla dalfolket uppdaterat – men också ge fördjupning i skeenden och aldrig väja vare sig för det lätta eller svåra.

Nu på morgonen är branden utanför Nås den stora nyheten. Men mer kommer under dagen. Frågan är bara vad.

***

UPDATE: Alldeles nyss avslutades Faluredaktionens morgonmöte. Jag kan givetvis inte avslöja vad vi jobbar med i vårt nyhetsarbete, men flera uppslag och idéer, men även vidaregångar, lät spännande och till nytta för er, för vår DT-publik.

Ses vi i Hedemora på fredagseftermiddagen?

Egentligen borde jag inte blogga.

Men rapporterna från övervåningen säger att svenska herrlandslaget i fotboll inte är direkt nobelpristagare mot Ryssland, så … ja, varför inte, som det heter.

Varje dag hör människor som är engagerade i vad DT gör (och inte gör)  av sig. Ett av alla dessa möten, som skedde i telefon, det var i förra veckan, slutade med att vi bestämde oss för att vi faktiskt skulle ses för att diskutera.

Så tack vare Stig, som vi kan kalla honom eftersom han heter så, kommer vi att vara ett gäng som diskuterar DT:s journalistik och framtid i morgon, fredag, i Hedemora. Jag vet inte om jag kan bjuda in ännu fler, men klockan 14 träffas vi på Centrum-konditoriet. Skvallra inte om att jag skvallrade…

Engagemanget inspirerar

I onsdags tillträdde jag som chefredaktör och uppmanade er som har en relation till DT att ta en kopp kaffe med mig.

Den idén var inte min. Lars Johansson, chefredaktör i Helsingborgs Dagblad, var först på den anpassade Gudrun Schyman-tanken om hemmapartyn och jag läste häromdagen att han hade uppemot 50 planerade kaffeträffar inbokade.

Själv sitter jag just nu och vittjar mejlkorgen. Och jo, ni är flera som vill dricka kaffe med mig. Och på Facebook, i en grupp för Hedemorabor, har jag blivit medlem, inbjuden, så klart, bara för att där finns många som vill diskutera lokaljournalistik.

Det är väldigt inspirerande.

Intresset för vad DT gör (och inte gör) är stort.

Jag är uppriktigt imponerade och glad över engagemanget för vårt innehåll och vår struktur. Nu i kväll kom ett mejl från en trogen insändarläsare om förbättringar kring Torget på dt.se. Mejlaren föreslog bland annat tydligare korslänkning bland det insända materialet – och jag kan bara hålla med om att det skulle förbättra läsupplevelsen.

Och ett annat mejl, som damp ned alldeles nyss, handlade om huruvida DT ska producera tv eller inte. Jag svarade ungefär så här:

DT ska producera tv – för vår publik kräver det. DT måste kunna erbjuda sin journalistik på bästa möjliga sätt för publiken, och på så många sätt som möjligt för densamma. Det handlar om att även fortsättningsvis vara en självklar del i människors liv. När saker händer i Dalarna, ska dt.se vara den självklara informationskanalen. Och just tv fungerar ofta väldigt bra för att ge snabb nutidsförmedling, men också fördjupning. DT Puls, tv-nyhetsprogrammet som du kan se på dt.se varje vardag från klockan 15.05, är ett exempel på det.

Men jag kan avslöja att vi planerar att snart producera tv-nyhetssändningar för den som är morgonpigg. Har du idéer eller synpunkter på vad dt.se:s morgon-nyhets-tv skulle kunna innehålla, mejla mig på [email protected] Jag vidaresänder alla goda idéer till vår projektgrupp, som består av nyhetscheferna Jenny Andréasson och Linda Solum och journalisterna Catharina Grufman, Johan Solum och Martin Trygg.

Så, ja, kom igen – ge oss ännu fler förslag.

Vi ses väl över en kopp kaffe?