Det omätbaras renässans

Gillar du att ta en match med en bok som är utanför din bekvämlighetszon men som lockar dig med att få tänka nytt? Som lockar med att förstå vad som är orsak och verkan i ett samhälle med ökande etisk stress? Då ska du läsa filosofen Jonna Bornemarks bok ”Det omätbaras renässans”!

Bild: Privat

För mig, ovan vid ett filosofiskt, akademiskt språk tog det tre dagar att komma igenom 5 sidor, späckade med noter (59 st i boken) och nya ord ( 6 sidor ordförklaringar) Redan då var jag nära att ge upp. I synnerhet som det var 300 sidor kvar. Men något satte sig kvar i skallen efter de där första sidorna, något som triggade mig att inte ge upp. Och det var tur, för efter att ha fullföljt läsningen har jag fått en ny orienterings över den kultur som råder i offentlig verksamhet. Lite nyfiken? Läs då några små sammanfattningar här som ingångar:

Vi lever i en kultur som vill separera subjektivitet från objektivitet, att det är i objektiviteten som sanningen och kunskapen finns. Men då friskriver vi oss från ansvar, professionellt omdöme och empati, eftersom det ligger djupt i det subjektiva och inte går att utöva i objektivitetens namn. Hur kom vi dit? Här är Bornemarks bakgrund:

 

Bild: Privat

1400-tals filosofen Cusanos har två kunskapsbegrepp – ratio och intellectus, där ratio står för det som kan mätas och kategoriseras medan intellectus innebär ett prövande förhållningssätt till den föränderliga verkligheten. Två begrepp som kompletterar varann. Så sunt! Men så kom upplysningsfilosofen Descartes och gav oss den hårda dualism som rensat världen på allt utom det fysiska, mätbara, och stängt inne själen i sig själv.

Det är i förlängningen av honom vi fått New Public Management (NPM), ett styrsystem för offentlig verksamhet – exempelvis skolan – som inspirerats av industrin. Det baseras på målstyrning, detaljgranskning och kontroll, i stället för tillit och professionell handlingsfrihet. Och det mynnar ut i det vi känner igen idag;

 

”Förpappringen är den samhällsmodell där allt måste göras två gånger, en gång i verkligheten och en gång i pappersöverbyggnaden.”
”I dag innebär kvalitet att inte göra fel och att ha dokumentation på att man inte gjort fel. 25 procent av personalkostnaden i vården går till att skapa material som kan granskas i efterhand.”

Bild: Privat

”Kvalitetssäkring och granskning har blivit samma sak, vilket är djupt problematiskt, eftersom kvalitet då kopplas till att kontrollera och misstänkliggöra personalen. Och det har väldigt lite med verkligt kvalitetsarbete att göra.”

Det omätbaras renässans finner vi hos de många lärare som försöker skapa utrymme för det som är viktigt på riktigt. De gör mikromotstånd, som inte behöver vara en revolution. Många har inte ord för det men protesterar ändå mot mätbarhetssamhället, att lärares kompetens inte kan reduceras till staplar.

Bokens avslutande ord:
Så jag hör viskningarna, jag hör ropen. Vi måste tänka på ett annat sätt. Vi måste ge plats åt det som inte genast kan identifieras och mätas, vi måste ge plats åt erfarenhet, professionell kunskap och reflektion. Vi måste ge plats åt det omätbara. Och när det finns en stor och spridd längtan efter det omätbaras renässans, då är den redan här.

Kulturens frihet och egenvärde

Mitt i all glädje över att få vara tillsammans med över tusentalet kulturengagerade människor och känna värme och gemenskap med dem drog ändå en isig vind genom årets kulturkonvent i Eskilstuna. Mot bakgrund av vad som händer mitt i Europa, till och med inom EU kom kulturens frihet och egenvärde att stå i fokus.

Därför stod liberala EU-parlamentarikern Cecilia Wikström på stora scenen och försvarade kulturens frihet med glöd i rösten. Kulturutövande är ingen harmlös fritidssysselsättning. Kultur är på blodigt allvar och striden för dess frihet måste tas när länder inskränker pressfrihet, stänger universitet och stryper det fria kulturlivet. Det är vad som sker i Ungern idag.

EU-parlamentariker Cecilia Wikström – Privat bild
Bild: Pixabay

Det är ingen slump att flera av årets programpunkter i Eskilstuna handlade om politisk styrning, konstnärlig frihet och armlängds avstånd mellan politikens makthavare och verksamma inom kultursektorn. I ett föränderligt politiskt landskap är kulturverksamheter sårbara. Idag är det lugnt i Sverige, vi har en regering som med tydlighet markerar kulturens frihet och skyddet för demokratin, men en mandatperiod bort kan detta förändras.

Med nationalistiska ideologier i förarsätet kan minnes och kunskapsinstitutioner utsättas för tryck och samtidskonsten kan få uppleva ett hårdnande klimat med hot och hat och ändrade ekonomiska förutsättningar. I Eskilstuna talades det därför om att nya strategier kan behövas när det inte längre gå att lita på det kulturstöd man fått i många år.

Kulturminister Amanda Lind – Privat bild

 

När nya kulturministern Amanda Lind inför stor publik i Stiga Sports Arena fick frågan om kulturens situation om 20 år kunde man ha förväntat sig politikersvar om förbättringar och genomförda satsningar inom kulturområdet. Det hade fungerat för några år sedan. Nu blev perspektivet ett annat. Direkt och spontant svarar hon att hon hoppas att sådant som konstnärlig frihet och armlängds avstånd fortfarande ligger fast.
Portalparagrafen i Sveriges nationella kulturpolitiska mål känns nu allt viktigare för varje år som går: ”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund”

En bok som gör skillnad

I jul och nyårstider blir vi översköljda av alla bildmediers lockelser att sjunka ner i fåtöljen och njuta av allt från galashower, serier på Play och Netflix och konserter och föreställningar. Jag kände att jag behövde bryta av och sätta mig några timmar med en bok. Inte som en ytterligare påspädning av att koppla av från en verklighet som tränger sig på, utan att få hjälp med en stunds konstruktiv eftertanke över det liv jag lever och hur jag lever det.

Bild: Privat

Jag tog fram en nyligen inköpt bok av Stefan Einhorn ”Konsten att göra skillnad”. Den boken är anledningen till att jag skriver det här. Einhorn har kallats ”godhetsapostel” och mera negativt ”godhetsknarkare”. Själv säger han att bägge är rätt, men att det dras fel slutsatser om vad det innebär. Han menar att även om jag själv lyfts fram som god kan det innebära att andra inspireras till något liknande. Man får sätta sig över Jantelagen. Knarkare är ju negativt, men kan vändas till något positivt, eftersom hjärnans belöningssystem är konstruerat så att vi njuter av goda gärningar. Alltså gör vi något i enlighet med hur vi är konstruerade.

Bild: Pixabay

Jag vet inte om SVT och julvärden Kattis Ahlström på något sätt påverkats av Einhorn. Intressant i alla fall att hennes tema för julkvällen just var att fokusera på det goda, medmänsklighet – det som bor i oss alla. Och att varje liten handling av godhet kan göra skillnad. Kan tyckas givet inför jul, men gjordes här med stort eftertryck.

Det jag slås av när jag läser ”Konsten att göra skillnad” är hur Einhorn använder i stort sett allt utrymme i boken för att sakligt och med starka exempel täppa till alla utvägar för att kunna fly undan ansvaret att vara medmänniska. Tanken att det ändå inte betyder något vad jag gör i det stora hela. Han belyser på en mängd sätt vad en enda handling – av stor eller liten vikt – kan betyda för någon annan. Vad ett enda människoliv är värt bland alla miljoner som verkar vara utan chans att överleva.

Bild:Privat

Olika människors insatser lyfts fram. Under den återkommande rubriken : En enda människa nämns Denis Mukwege, Malala, Oscar Schindler, Günther Schabowski och många fler. Men också handlingar som vem som helst av oss kunde ha gjort. Som kvinnan som alltid letar efter möjligheter att ge, hjälpa. En orkidé till den alltid surmulna kvinnan i mataffären som började gråta och sa: Du är den första….

Att se det unika och värdefulla med varje människa, varje handling lyckas Einhorn belysa på ett för mig väldigt trovärdigt sätt. Han skriver:

Vi måste komma ifrån tankefelet att vi inte kan vara världsförbättrare. För sanningen är att vi alla kan göra skillnad i det lilla och i det stora. Varje människa kan göra tillvaron lite ljusare eller mörkare.

ur Schindlers list

Det starkaste i boken är när Einhorn lyfter fram Oscar Schindler. I en nyckelscen i den svartvita filmen ”Schindlers list” ser den penninghungrige cynikern Schindler hur nazisterna brutalt tömmer ghettot i Krakow. Då plötsligt fokuserar bilden på en liten flicka, klädd i röd kappa mitt i det svartvita. Schindler tycks då se att varje människa i ghettot kan räddas eller gå under.

ur Schindlers list
ur Schindlers list

Under några följande få månader lyckas han rädda 1100 människor från döden. Ändå faller han vid avskedet från dem ner förkrossad över att han inte gjorde mer. Jag blev tvungen se om filmen men av helt annat än historiska skäl. Även upplevelsen av filmen blev en bidragande orsak till att jag skriver det här.

ur Schindlers list

Einhorns bok har bara 151 sidor. Det finns en anledning. Att många ska orka läsa hela boken och bli väckt till insikt och handling. Läs den du också!

Politisk hetta omkring Open Art

Idag har det varit debatt i Kommunfullmäktige om budgeten för 2019. I debatten som rörde programnämnd Samhällsbyggnad blev ett litet gräl mellan den styrande minoriteten och moderaterna om deras kulturpolitik. Debatten kom bland annat att handla om Open Art och om kommunens ansvar för den och dess finansiering. Det hettade till så pass att debatten sedan fortsatte på sociala medier. I trådarna på Facebook fanns både missförstånd och ren okunskap, så därför kände jag behov av att försöka reda ut begreppen och ge fakta om helheten. Detta eftersom jag följt Open Art sedan starten i Kulturnämnden och av eget intresse.

Bild: privat

Open Art är en del av Örebro Kommuns och dess Kulturnämnds uppdrag att förmedla samtidskonst till Örebroarna. Men basen för detta uppdrag finns hos konsthallen mitt i centrala Örebro. Det är konsthallen som fått uppdraget att ge konstupplevelser, sprida information och kunskap om konst och göra konsten tillgänglig för barn, ungdomar och vuxna.

Man kan se Open Art som en sorts utvidgning av Örebro Konsthalls uppdrag.  I viljan att låta fler få se samtidskonst tog konsthallschefen Mats Nilsson 2008 initiativet att ställa ut samtidskonst utomhus i centrala Örebro. Ingen kunde ana att det skulle bli så lyckat. Idag är Open Art en egen verksamhet inom kulturnämnden och en nationellt och internationellt uppmärksammad biennal som under tre månader förvandlar stadslandskapet till ett livfullt potpurri där konst i alla dess former leker tittut med stadens invånare och besökare.

Open Art är alltså en del av kulturnämndens uppdrag att vara en aktör inom konstområdet och därför är det naturligt att Örebro kommun är den som tar ansvar att lägga fast Open Arts framtida utformning.

Bild: privat

Det har kommunen så här långt skött bra. Direkt efter 2017 år biennal, som visade på otydligheter i styrningen och som resulterade i turbulens i organisationen (delvis symptom på  en sorts växtverk) gav kommundirektören utredaren Ulf Wilder i uppdrag att göra en utvärdering. Den mynnade ut i en slutrapport med en åtgärdslista, där ett klargörande av vision, mål och strategier stod överst. Kommundirektören tog fasta på detta och gav konsultföretaget New Republic uppdraget att gå vidare i utredning och analys samt att presentera en vision för Open Art, där det också skulle finnas ett övergripande mål och detaljerade mål med indikatorer för uppföljning. Detta jobb är nu slutfört och har mottagits positivt i kommunstyrelsen och kulturnämnden.

Bild: privat

Nästa steg är nu att kommundirektören på kommunstyrelsens uppdrag går vidare för att finna möjliga vägar för alternativ organisering och finansiering av Open Art 2021. Förberedelserna för 2019 års biennal är redan långt framme och den kommunala delen av finansieringen är redan klar med ett bidrag på 7,5 miljoner. Till det kommer förväntade sponsorintäkter som 2017 uppgick till 4 miljoner. Alltså en total budget som kan landa på 11 miljoner.

I den slutrapport som Ulf Wilder presenterade fanns en tydlig rekommendation:

När analys, mål och strategiarbetet samt processanalyser genomförts bör organisationen få tid på sig att pröva sin funktion inom ramen för befintlig förvaltningstillhörighet innan överväganden om alternativ organisationsform genomförs.

Exempel på sådana framtida organisationsformer är bolag, stiftelser eller entreprenader. Kommunen är då skyldig att släppa fram det bästa alternativet. Men för ett förverkligande av alternativ utförare måste en ordentlig grundfinansiering skickas med. Det är med Open Art som med andra kulturinstitutioner, den ska ses som en del av en kulturpolitisk ambition och stödjas därefter. Den som får uppdraget måste ha en stabil ekonomisk grund och kunna styrka sin långsiktiga ambition. Detta för att kommunen ska kunna försäkra sig om att det ursprungliga uppdraget genomförs och att den höga kvalitén säkras

Saknad: O helga natt på Stortorget!

Jag cyklade Storgatan fram mot Stortorget igår. Då slog det mig hur annorlunda situationen var mot förra året. Avspärrningar, scenbygge, massor av folk som förberedde O helga natt konserten på söndag. Jag kom på mig att sakna det när jag cyklade fram på den lugna Storgatan. Saknade förväntan i luften inför att vi Örebroare skulle samlas för en stor gemenskapsmanifestation med julbudskapet i centrum. Och så gick tankarna vidare och jag återupplevde hur jag stod där i en liten klunga bland alla de 20 000 och upptäckte att några var körsångare. Plötsligt sjöng vi stämmor och möttes på det sätt som bara att sjunga tillsammans förmår.

Bild: Örebroguiden
Bild: Örebroguiden

Nej, det känns inte bra att konserten inte gick att arrangera i år. En enkel förklaring är att företaget som äger rättigheten (Ambitiös Holding AB) inte klarade av kostnaderna. Detta trots miljonstöd från Örebro kommun. Den tidigare ägaren Soul NPP gick i konkurs och nu verkar Ambitiös vara på väg dit också. På så sätt har förutsättningarna för O Helga Natt konserten känts osäkra under flera år.

Den mer komplicerade förklaringen är Örebro Kommuns del i att situationen uppstått. Bolagens ekonomiska situation kan man inte ansvara för. Dessutom var det helt rätt att kommunen (som startade konserten i enkelt format) överlät arrangemanget till ett privat företag. Kommunen ska inte syssla med sådant som icke-kommunala arrangörer kan göra lika bra. Ja, till och med bättre – så bra att TV4 satsat på konserten vilket lyft den ytterligare.

Men Örebro kommun får ändå ta på sig ett stort ansvar för att konserten inte kunde genomföras i år. För det första måste kommunen ha insett att konserten har stor betydelse för staden. Både för samhörighetskänslan den skapar, PR-värdet och inte minst kulturellt för den högklassiga showen med musik i olika genrer, dans och förnämliga artister. De 20 000 som kommit år efter år kommit till Stortorget är väl det tydligaste beviset på värdet. Mot denna bakgrund borde det ha inneburit att kommunen tidigt hade förvissat sig om att planerna inför evenemanget kändes trygga. Men när väl kontakterna togs upp var det redan sent och det fanns missförstånd om vem som lovat vad.

Bild: Örebroguiden

O helga natt är ett evenemang där kommunens eventbolag Örebrokompaniet en naturlig roll. Men när det gäller kulturarrangemang finns också en Kulturnämnd som borde kopplas in. Så är inte fallet. Den har hållits helt utanför.

Det finns också en tredje part, samhällsutvecklingsavdelningen inom kommunstyrelseförvaltningen. Den ansvarar för kommunens del i julkalendern i rådhusets fönster, en annorlunda konstutställning som uppskattats och varit unik. Även den ägs av Ambitiös AB och här har samma problem uppstått på grund av bristande kommunikation. Kommunen skyller på att man inte hört något från arrangören och så ställs den in av både ekonomiska och praktiska skäl.

Bild: Örebroguiden

Örebro har ett ökande och attraktivt kulturutbud. Mycket av det kräver inte kommunens inblandning. Men det finns många arrangemang i ett gränsland, där kommunen behöver vara välinformerad om sådant som har en potential att ha betydelse för kommunens egna kulturpolitiska ambitioner. I dag finns ingen tydlig samordning inom kommunen omkring kulturfrågorna. Vi Liberaler har under många år lyft fram behovet av en kulturchef med ansvar för samordning och strategisk utveckling. Nu ligger ansvaret på olika händer och i fallet O helga natt ställs den för kulturfrågor ansvariga nämnden helt utanför. Årets fiasko med både O helga Natt-konserten och Rådhuskalendern gör behovet av förändring tydligt

Kulturinstitutionerna behöver starka och fasta ensembler

Att vi behöver offentligt finansierade kulturinstitutioner i hela landet finns det bred kulturpolitisk uppslutning omkring. Men hur de ska finansieras och hur de ska vara uppbyggda finns det olika meningar om.

Det är viktigt att se vad en kulturinstitution tillför i betydelsen av infrastruktur. Infrastruktur avser säkrande av grundläggande funktioner i samhället. Det vi mest associerar till är transportsystem men det kan också gälla abstrakta strukturer som samhällsinstitutioner, vilka kan ses som sammanhållande ”lim” i samhället. Här har kulturen en given plats! Kulturinstitutionerna är ett nav i svenskt kulturliv. De är den kulturella infrastruktur vi kommer att behöva på lång sikt.

Entré konserthuset. Bild: Privat

Just nu står de professionella kulturinstitutionerna under stark press. Under de senaste fyra åren har deras ekonomiska situation blivit alltmer utsatt. Kultursamverkansmodellen som infördes 2011 – en i grunden bra reform – fick inte med sig nödvändig finansiering vilket inneburit att regionerna/kommunerna som huvudmän fått ta ett allt större ansvar. Det har de generellt sett inte svarat upp emot. Kulturinstitutionernas ekonomi har därigenom urholkats.

Därför måste staten under kommande mandatperiod öka sin insats för att på så sätt stimulera regioner/kommuner att svara för sin del. Signaler att detta kommer att ske har givits i valrörelsen från många partier. En rimlig fördelning skulle vara 50% vardera.

Förutom en tillräcklig finansiering är det också viktigt hur institutionerna är uppbyggda. Om institutionerna är navet i kulturlivet är den fast anställda konstnärliga personalen kärnan. Nu ifrågasätts denna ordning. Projektanställningarna ökar, ofta med motiveringen att det ger större flexibilitet. Den andra, långt viktigare aspekten att fast, konstnärlig personal på institutionerna behöver trygga tillsvidareanställningar för att vara med och bygga en hållbar och långsiktigt utveckling av både utbud och innehåll betonas inte alls på samma sätt.

Bild: Privat

 

En rad faktorer talar för fasta ensembler. Ett arbetslag med trygga anställningar skapar trygga arbetsplatser, där medarbetarna lär känna varandra väl. De lär dessutom känna det egna samhället, kan på så sätt få förmågan att skapa konstnärliga uttryck för att belysa skeenden och problem. De kan också bidra till att stärka ortens allmänna kulturliv genom ledarskap och pedagogiska insatser. De är också är vanliga samhällsmedborgare som betalar sin skatt, bildar familjer och därigenom ger ett ytterligare bidrag till samhället och samhällsekonomin.

Trygga anställningar bidrar också till att värna den konstnärliga friheten. Författaren Lena Andersson liknar kulturinstitutionerna vid de tryckbehållare som finns för explosiva experiment. Sådana behållare måste ha ett starkt skal, starka väggar. En scenkonstensemble som vill experimentera måste få göra det inom en institution med starkt skal, starka väggar. Annars vågar man inte. Fasta anställningar skapar trygghet att föra fram ibland kontroversiella – men viktiga – konstnärliga uttryck. En projektanställd är däremot mer utsatt och riskerar att inte vara välkommen tillbaka om man misslyckas eller inte anses passa in. Fasta anställningar utesluter inte behovet av projektanställda. De förekommer naturligt och finns kontinuerligt även nu.

Bild: Privat
Länsteatern Örebro

Våra kulturinstitutioner har byggts upp i hela landet under en lång period sedan 1974. Ett beslut att reducera själva kärnan i institutionerna får långtgående konsekvenser och innebär troligen att de aldrig kommer att återuppbyggas. Detta måste förhindras! För starka institutioner är ett nav i svenskt kulturliv och den kulturella infrastruktur som behövs för ett långsiktigt och hållbart kulturliv.

Nytt Kulturpolitiskt program på plats!

Vi liberaler är nöjda med att Örebro Kommun nu antagit ett nytt kulturpolitiskt program för tiden 2018-2022. Verkligen på tiden – det förra var från 2002! Jag har haft möjligheten att vara Liberalernas representant i den parlamentariska gruppen. På så sätt har jag kunnat påverka att många liberala hjärtefrågor fått plats. De 43 ska-satserna som finns i programmet är uppfordrande för alla politikområden i kommunen och en stor utmaning som vi liberaler vill vara med och förverkliga.

Några för oss särskilt viktiga punkter ur programmet
• De kommunala kultursatsningarna och prioriteringarna ska ses som investeringar och drivkrafter som bidrar till att skapa reflekterande individer som förstår sig själv och andra.
• Kulturen ska genomsyra alla politikområden inom kommunen. Det är först när politikområdena knyts samman som Örebro kommun får en enhetlig kulturpolitik.

I våra egna liberala satsningar vill vi
– Se mer kultur i skolan för det bidrar till ökad stimulans. Vi vill samarbeta med Kulturnämnden för att förverkliga detta.
– Införa en kulturcheck för åldrarna 6-15 år
– Bygga ut det sociala musikkonceptet El Sistema till ännu fler stadsdelar.
– Öka civilsamhällets möjligheter att erbjuda skapande aktiviteter genom att höja kulturföreningsbidragen
– Vi vill att samverkansformer på olika nivåer etableras. Mellan de kommunala förvaltningarna och med Region Örebro Län.
– Se en renodlad kulturnämnd och kulturförvaltning. De bör finnas som en enhet under kommunstyrelsen och ha en kulturchef i spetsen.

Programmet betonar vikten av att det kulturpolitiska programmet följs upp i konkreta handlingsplaner i berörda verksamheter men också att en gemensam, förvaltningsövergripande handlingsplan tas fram.

Vi liberaler står upp för att kulturen ska få sin rättmätiga plats i Örebro Kommun. All kultur skall ses som en investering i mänsklig välfärd!
Läs hela programmet här!https://www.orebro.se/download/18.1d8f9a39155628f7384168eb/1535713710094/Kulturpolitiskt%20program.pdf

 

Kultur behöver genomsyra alla människors liv

Under våren har jag i 23 olika inlägg på den här bloggen berättat om liberal kulturpolitik. Både i ett nationellt perspektiv och lokalt för Örebro. Jag brinner för att kultur ska få genomsyra alla människors liv. Varför är det så viktigt? Jo, kulturen vidgar rummet för tanken, reflektionen och fantasin. Kulturen stärker människors självtillit, inlevelseförmåga och medvetenhet. Kulturen tillgodoser livsbehov så att jag växer och kan bli en hel människa.

Jag sitter sedan många år i Kulturnämnden och företräder oppositionen. Jag har med oro sett hur nuvarande kommunledning med S, KD och C år efter år fått spara för att få ihop en budget. Det har inte skett någon höjning av budgetramen under de senaste två mandatperioderna trots att Örebro växer snabbt och nämnden har ansvar för att betjäna alltfler.

Bild:Pixabay

Inför nästa mandatperiod måste kulturen lyftas till den nivå den hör hemma, som grundelement i begreppet mänsklig välfärd. Det vill jag och liberalerna medverka till! Därför måste Kulturnämnden få ökade resurser! Och de skall användas till att stödja den kultur som är viktig och behöver finnas men som inte har tillräcklig bärkraft för att stå på egna ben. Både elit och bredd finns med bland de verksamheter som behöver få långsiktigt goda förutsättningar.

Så här sammanfattar vi våra viktigaste vallöften:

Ge alla skolelever rätt till kultur
– garantera alla skolelever minst en professionell scenkonstföreställning varje år
– inför en kulturcheck för åldrarna 6-15 år
– skolbiblioteken ska rustas upp och ha bibliotekarier som blir en del av undervisningen.
– utöka kulturskolans El Sistema- satsning till att omfatta fler stadsdelar

Bild:Pixabay

Ge civilsamhällets kulturliv ökat stöd
– Civilsamhällets kulturföreningar och studieförbund tar ansvar för att

Bild: Privat

vardagskulturen fungerar. De som varje vecka tar ansvar för att människor blir delaktiga av kultur ska stödjas mest.

Ge alla äldre större tillgång till kultur
– Äldre är inte en grupp utan årsrika individer som ska ha tillgång till kulturaktiviteter efter sina egna önskemål.
– fler kulturaktiviteter ska genomföras för människor i vård och omsorg
– inför en hälsopeng riktad till föreningar som erbjuder olika aktiviteter för äldre

Entré konserthuset. Bild: Privat

Värna och utveckla kulturinstitutionerna
– De professionella kulturinstitutionerna och kulturskaparna spelar en mycket viktig roll för kulturlivet i Örebro. De är en sorts ryggrad i utbudet av kultur och är med sin höga kvalité en förebild och sporre för många kulturutövare i vår region.
– Örebro Kommun ska verka för att kontinuerligt skapa bättre ekonomiska och konstnärliga förutsättningar för Länsmusiken med Svenska Kammarorkestern.
– Örebro kommun och Region Örebro Län bör samverka mer inom kulturområdet, särskilt omkring Länsmuseét och dess utveckling.

Vi måste ha råd med kultur. Därför kan aldrig nya, ändamålsenliga lokaler för barn och unga i kulturskolan, bibliotekslokaler som lockar flera, en multiscen som kommer att ge utrymme för kulturell mångfald kallas för skrytbygge. Vi liberaler har haft synpunkter på brister i öppenhet och planering av kulturkvartersprojektet och kommer att ha synpunkter på hur innehållet i verksamheterna utformas, men vi står fasta i att kulturen behöver en synlig plats som identitetsmarkör för en stad med ett rikt kulturliv.

Ska kulturlivet få den ökade status det förtjänar måste Örebro få en renodlad kulturnämnd direkt under kommunstyrelsen. Den ska ledas av en kulturchef och självständig kulturnämnd och kulturförvaltning. En sådan förändring skulle medverka till att skapa samordning och lyfta hela kulturområdet. Vi liberaler vill gå i spetsen för att förverkliga detta!

Har kulturpolitiken havererat i årets valrörelse?

I gårdagens DN skriver Hanna Fahl om kulturpolitikens frånvaro i årets valrörelse. Hon citerar professor Roger Blomgren som spetsar till det genom att säga att kulturpolitiken har havererat. Haveri passar bra som alarmistisk rubrik men inte så mycket mer. Frånvaro kan möjligen vara relevant om man bara räknar in förslag på enskilda reformer.

Jag skulle säga att den djupast liggande kulturfrågan, den om kulturens frihet, faktiskt gör årets val till ett kulturval. Precis som med demokratifrågorna står vi inför ett vägval när SD, om de får inflytande efter valet, vill ta kommandot över kulturpolitiken och strypa dess frihet, ta bort stödet till våra kulturinstitutioner och skrota begreppet mångfald. Djupast sett handlar det om vilket samhälle vi vill ha, ett där kulturen står fri eller strypas av klåfingriga politiker.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Hotet mot kulturens frihet har ökat, men ännu finns tid att stå emot. För att befästa kulturens egenvärde är den stora framtidsfrågan inför nästa mandatperiod att få in kulturområdet som en del i välfärdsbegreppet. Detta för att den ska få tyngd och relevans. Kultur är en investering i mänsklig välfärd och måste värderas därefter. Att arbeta in detta synsätt i politikens centrum kommer att ta tid, men det kommer att gå med målmedvetet arbete.

Ett intressant initiativ som syftar till att skapa förutsättningar för en långsiktig förändring är kulturkonventet ”Folk och kultur”. Det första konventet hölls i februari i Eskilstuna på initiativ från kulturinstitutionerna. Ett brett representerat kulturliv som kom samman i Eskilstuna gav uttryck för att man vill se en aktiv kulturpolitik, mer resurser och mer kunskap om konstens och kulturens roll i samhällsutvecklingen. Konventet återkommer 2019 och ytterligare fördjupning omkring kulturens betydelse för individen och samhället pågår hela tiden inför det mötet.

På det lokala planet finns redan nu stora möjligheter att lyfta kulturen. I Örebro har ett nytt kulturpolitiskt program precis sjösatts. Där slås fast att kulturen ska genomsyra alla politikområden.

Programmet vill se konkreta handlingsplaner och slår fast att de kommunala kultursatsningarna ska ses som investeringar och drivkrafter att utveckla människor till reflekterande individer. Som liberal kulturpolitiker kommer jag att utifrån detta nya program göra allt jag kan för att medverka till en ny ingång för kulturen i kommunpolitiken.

Mer kultur i skolan genom El Sistema

Skolstarten närmar sig. Betydelsen av en bra skola har aldrig känts mer angelägen. Skolan skall tillgodose många behov hos eleverna. Framförallt ge de baskunskaper som är själva förutsättningen för att bli en del av vårt samhälle. Men det behövs mer än så. Skolan behöver också värna bildning. Det är ett grundfundament för att skapa reflekterande individer som förstår sig själva och andra.

Därför tror vi liberaler på mer kultur i skolan och på mer estetiska lärprocesser och mer estetiska diskussioner.

Sedan några år har en ny, klassintegrerad musikundervisning provats i Hagaskolan i Örebro. Den startade som ett socialt utvecklingsprojekt men har nu permanentats. El Sistema är en global musikrörelse som ger barn och unga möjlighet att stimulera sitt behov av kreativitet och skapar en positiv utveckling genom att spela och sjunga tillsammans. El Sistema fyller många olika funktioner. Verksamheten skapar samband mellan integration, utbildning och kultur. Den gynnar mångfald och alla barns rätt till kultur genom att undervisning har varit gratis på instrument och sång och legat i anslutning till skoldagen.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

 

 

Vi liberaler vill se en mycket tydligare satsning på denna verksamhet och har avsatt en miljon konor för att El Sistema skall kunna startas i ytterligare två stadsdelar. Vi vill att Kulturskolan även i fortsättningen ska vara ledande i detta uppdrag men även andra aktörer med kompetens inom musikskoleområdet kan anlitas. En särskild utvecklingsledare behöver rekryteras för långsiktig planering.

Bild: Pixabay

El Sistema kan bli en viktig, ny inkörsport till kulturskolans ämnesundervisning. Kulturskolan har genom åren haft stora svårigheter att kunna rekrytera barn från de stora stadsdelarna med många invandrarfamiljer. El Sistema har redan under de tre åren inneburit att en stor andel av eleverna i årskurs 2 som slutat med El Sistema frivilligt valt att fortsätta med instrumentspel, vilket kommit som en positiv effekt. Det är ett mycket gott resultat, satt i relation till det fåtal barn från Oxhagen som hittills deltagit i Kulturskolans ordinarie verksamhet.

Av många goda skäl behöver vi mer kultur i skolan. Därför är El Sistema en väldigt viktig framtidssatsning.