Örebro Kommuns första fristadsstipendiat

Ikväll fanns Örebro Kommuns första fristadsstipendiat Fikret Atay på plats i Konsthallen för att presentera sig under titeln ”Artist talk”.

Men vägen till denna kväll har varit lång. Redan 2012 lämnade Liberalerna på mitt initiativ in en motion till kommunfullmäktige om att ansöka om medlemskap i ICORN (nätverket av internationella städer för förföljda kulturarbetare) Medlemskapet var en förutsättning för att kunna ansöka om att bli en fristad för förföljda kulturarbetare.

Efter behandling av motionen antogs den 2014 och efter ytterligare processer om vem som kunde passa in i Örebros kulturella kontext blev beslutet en bildkonstnär. Vår starka koppling till internationell konst genom OpenArt var här av betydelse. Under 2017 kom stipendiaten på plats i Örebro.

Genom att vara en fristadskommun har Örebro Kommun gett temporärt skydd och Residence åt en förföljd kulturarbetare och därigenom sänt en stark signal om konstens och yttrandefrihetens egenvärde.

Fikret Atay är född 1976 och kommer från den turkiska staden Batman nära den irakiska gränsen. Där levde han under ständig osäkerhet som konstnär och fick utöva sitt konstnärskap i hemlighet. Den verklighet som omgav honom var att se vänner bli bortförda av en sorts hemlig polis och aldrig bli återfunna.

Han har vuxit upp inom den kurdiska kultursfären och hans konstnärskap har formats i spänningsfälten mellan Öst och Väst, mellan vanliga medborgares livsvillkor och militärens censurerande närvaro, kulturens påbjudna traditioner och behovet av utbrytningsförsök. Fikret Atay arbetar i huvudsak med videobaserad konst.

Fikret Atay gör modern, visuell konst, ofta foto eller videokonst. Han är internationellt uppmärksammad och är bland annat representerad på Tate Modern i London. Hans konst handlar ofta om identitet och om en plats. Han försöker skapa ett förhållande till den lokala kulturen och vill göra den universell så att den kan förstås av världen.

Konsten är enkel och gör på sätt det möjligt för betraktaren att känna sig inbjuden och bli delaktig. Fikret vill gärna göra ett nytt videoverk här i Örebro som tar avstamp i vår identitet och kultur.

Jag känner stor glädje och tillfredsställelse över att Örebro Kommun nu är med bland de 21 svenska städer som har tagit emot förföljda kulturarbetare.  Välkommen Fikret Atay!

 

Dold konst öppnas

I lördags fick jag möjlighet att inviga utställningen ”Den dolda konsten 2” på Örebro Konsthall. Utställningen visar ett urval konstverk ur kommunens stora konstsamling som omfattar omkring 8000 verk. Det handlar om konst inköpt de senaste tio åren varav 39 valts ut för denna utställning. Konst som finns ute i offentliga miljöer men som inte alla har tillgång till. Här kommer en sammanfattning av invigningstalet.

Temperaturen stiger inom konstområdet i Örebro. Särskilt märkbart efter ett OpenArt-år med 200 000 aktiva besökare. OpenArt har genom åren definitivt blivit ett draglok för att öka konstintresset i staden. Och det avspeglar sig även under mellanåren. Vår fina konsthall har ökande besökssiffror. Att konsten är en viktig angelägenhet har visat sig inför den här utställningen som uppmärksammats i ett helt uppslag i NA samt reportage i SVT Örebro och P4 Örebro

Denna utställning visar relativt nyinköpt konst från åren 2007 till 2017. Förra gången 2015 visades konst från de senaste 100 åren. Att nu konsthallen än en gång ser till att fler får ta del av konstverken känns väldigt rätt. Gärna tredje gången gillt för mig för att skapa tradition!

Örebro Kommun har tagit ett stort ansvar för att bygga upp en konstsamling. Redan på 1800-talet genom donationer men framförallt från 1950-talet. Redan 1968, bland de första i landet, införde Örebro Kommun ett beslut att avsätta 1% av kostnaden vid nybyggnation av kommunala byggnader till konst. Denna regel har starkt bidragit till den imponerande samlingen. Det är stora värden det handlar om – framförallt konsthistoriskt men även ekonomiskt. Därför är det glädjande att Kulturnämnden i sin tillsynsplan för 2018 har lagt in – översyn och rutiner för underhåll av all konst – som en viktig punkt.

En ytterligare temperaturhöjning är att Kulturnämnden 2017 beslutade inrätta ett konstnärligt råd i Örebro kommun med huvudansvar för frågor om konst vid gestaltning av det offentliga rummet. Det har bland annat inneburit att konsthallen fått en särskild intendent för offentlig konst. Samtidigt utarbetas just nu en ny konstpolicy för kommunen som ska vara ett styrdokument för det konstnärliga rådet. Och det är konsthallen som fått uppdraget att leda arbetet där.

Att kommunen på det här sättet tar ansvar för att konsten – både utomhus och inomhus – blir en tillgång för medborgarna är lovvärt. Det finns säkert de som kan tycka att pengarna borde gått till tydliga nyttoföremål i byggnaderna. Men konst medför nytta i en helt annan dimension – som är livsviktig för oss människor. Det måste vi slå vakt om!

För all konst är till för att bli sedd. Den blir ju på ett sätt inte riktigt till förrän den når betraktarens ögon och möter ett gensvar där. Konstnären Kjell Sundberg i Kristinehamn har tankar om detta och säger så här; ”Precis som i skriftspråket, där uttrycket, magin ligger mellan raderna, så uppstår för bildspråket magin i mötet mellan bildens kontrasteringar som kallt-varmt, hårt- mjukt, statiskt-vegetativt mm. En energi uppstår som fortsätter vibrera långt efter betraktarens möte med bilden.”

Fler Örebroare borde dras in i denna magiska värld! Visst kunde vi ha fler utställningslokaler som bidrog till detta. Men viktigast är nog själva grundinställningen. Förståelsen av vad konstupplevelser kan ge, precis som Kjell Sundberg uttryckt det. Jag har läst om fransmännen att besök på konstutställningar är en sorts religion för dem. Kanske ett sätt att vördnad för magin i mötet med god konst. Vi svenskar kan ha samma känsla för naturupplevelser. Vet inte om fransmännen har det. Om inte kan de kanske lära något från oss svenskar och vi kan på motsvarande sätt lära oss något från dem om betydelsen av att gå på konstutställningar!

Tegelhuset i Odensbacken får 60 000 från Kulturnämnden

Tegelhuset i Odensbacken får 60 000 i driftbidrag för det första halvåret 2018. Det beslutade Kulturnämnden på sitt nämndmöte i går kväll. Initiativet kom från Liberalerna och stöddes av M, MP och V.

Föreningen Tegelhuset i Östernärke erbjuder en central mötesplats för vuxna, barnfamiljer och föreningsliv i Odensbacken. De är en viktig aktör i det civila samhället och fyller ett stort behov att erbjuda meningsfull fritid i Östernärke. Inte minst för pojkar och flickor 9-12 år som de haft verksamhet för på onsdagar. Många föreningar och grupper har hittat dit och ryms i deras trevliga lokaler i det gamla bankhuset.

Den nystartade föreningen har stora ambitioner och vill gå vidare i sin utveckling. Bland annat har de kommit in med en utmaning att få driva fritidsgårdsverksamhet.

Även 2017 fick föreningen stöd efter förslag från Liberalerna. Men Kulturnämndens majoritet av S KD, C hade inte tänkt fortsätta med det 2018. Nu fick de tänka om efter en massiv påtryckning från en samlad opposition.

Örebro-Europas kulturhuvudstad?

Det är verkligen glädjande varje gång kulturen lyfts fram som något avgörande viktigt. Maria Larsson pekar till och med på i sin gästkrönika i NA (12/1) att kulturens attraktivitet kan vara en tillväxtfaktor i Örebro.

Mycket finns på plats i Örebroregionen som kunde vara en utgångspunkt för en ansökan att bli Europas kulturhuvudstad 2029, precis som Maria Larsson påpekar. Vi har en rad kulturarrangemang som intresserar och engagerar både lokalt, nationellt och internationellt. Men steget till att ansöka är långt större.

Redan 2012 gjorde Kulturnämnden en utredning i frågan.

Några av slutsatserna var att framförhållningen både organisatoriskt och ekonomiskt är en stor utmaning. Örebro skulle behöva en 10-årsperiod av beslutsam förberedelse för att klara det. Detta visar erfarenheterna både från Umeå och Åbo.

Det innebär att startskottet behövde gå 2019, alltså om ett år.

Då skulle ett etablerat samarbete mellan Örebro Kommun och Regionen behöva finnas på plats och därtill beslut om den ekonomi som krävs för ett förverkligande. Även om staten bidrar med pengar behövs en egen stark ekonomi.

Åbo stad själva satsade ca 180 miljoner fram till 2011!

Det krävs stort nytänkande för att åstadkomma summor av denna storleksordning när kulturnämndens budgetår efter år dras med krympande anslag.

Ett annat bekymmer – ett grundproblem för Örebro – är att det inte finns en egen stark och samlad kulturorganisation. Tyvärr inte ens en kulturchef som kunde ta ett samlat grepp över en så stor, närmast gigantisk satsning som denna.

Med detta sagt som realistisk utgångspunkt vill jag verkligen betona att det vore ett fantastiskt lyft för vår region om det kunde bli möjligt att vara med på resan mot målet att bli en av Europas kulturhuvudstäder. Kanske Örebroregionen behöver en utmaning av den här dimensionen för att ta sig samman och starta en utvecklingsprocess!

Och det finns fler bra ingångsvärden än de Maria Larsson nämner. Örebro kommun har tillsammans med regionen flera starka kulturinstitutioner som tillsammans med föreningsliv och enskilda kulturarbetare kan skapa
ett kulturårsprogram av nationellt/internationellt interesse.

Örebro kommuns engagemang i den teckenspråkliga världen kan i ett europeiskt perspektiv anses som en viktig faktor i en ansökan från Örebro stad. Den regionala kulturplanen kan också ha betydelse för samordningen av en kulturhuvudstadssatsning då regionens involvering i projektet har betydelse i bedömningen.