Folk och Kultur

Idag har jag haft möjligheten att delta i Folk och Kultur, ett stort kulturpolitiskt konvent i Eskilstuna med närmare 1000 deltagare. Ett konvent som vill främja ett tillgängligt och vitalt kulturliv i hela Sverige och sprida kunskap om kulturens betydelse både i sig och för hela samhället.

Kultur är alltför viktigt för att ses som en fritidsaktivitet bland andra. Tillgång till kultur är en mänsklig rättighet som måste säkras för att kunna hävda hennes människovärde och utvecklingen av hennes personlighet. (FN: deklaration artikel 22) Därmed är det också ett samhällsansvar.

Kulturperspektivet ska alltid vägas in i alla beslut som rör mänsklig utveckling. För människan är en alltigenom kulturell varelse som måste få utveckla sin hela personlighet, där hennes själsliga förmågor är lika viktiga som de materiella värdena.

Under dagen fick jag också delta i ett panelsamtal omkring ämnet ”Var är politiken i kulturpolitiken?” Kulturpolitiker kämpar ofta i motvind, till och inom sina egna partier. I nämnder och utskott uppstår en samsyn över partigränser för kulturens sak.

Frågan ställdes om denna partiöverskridande samsyn bland kulturpolitiker riskerar att leda till en avpolitisering av kulturpolitiken? Partierna ägnar detta politikområde liten uppmärksamhet. Är det dags att blåsa till kulturpolitisk strid mellan de olika partierna?

Jag tror det är dags att tydligare lyfta fram det egna partiets  ideologiska grund. Inte minst sedan Sverigedemokraterna börjat göra anspråk på att leda kulturdebatten med sin ensidiga kultursyn utan plats för mångfald och konstnärlig frihet.

För mig utgår en liberal kultursyn alltid från tron på fria individers utvecklingsmöjligheter. Det är ett sorts liberalt DNA. Kulturpolitikens uppgift är att riva hindren och möjliggöra en sådan utveckling. Men hon kan inte utvecklas utan att också ha ett sammanhang, en social samhörighet. Men denna ska hon få välja själv. Hennes identitet ska inte förknippas med en grupp eller ett särintresse. Identitetspolitik, både från vänster och höger är inte en liberal väg.

Det finns många viktiga skiljelinjer i kulturpolitiken. Framför allt mot Sverigedemokraterna. Men det är dags också för de sju andra partierna i riksdagen att vara med och ge liv åt kulturdebatten genom att lyfta fram sin bärande ideologi.