Konstsamverkan på Örebro slott

Den här veckan stängde Länsmuseét  för en stor renovering och ombyggnad som kommer att ta två år.  Under tiden kommer man hålla till på Örebro slott och bygga konstutställningar som så småningom kommer att fylla ett helt våningsplan. Att bygga utställningar är kostsamt. Det handlar om flera miljoner. Bäst vore om utställningarna kunde vara kvar när museét flyttar tillbaka, men då behövs nya pengar.

Länsmuséets entré. Bild: privat
Birgitta Johansen, Länsmuséets chef. Bild: privat

Slottet ligger mitt i Örebro Kommuns kärna och är en stor tillgång för kommunens invånare men även för externa besökare. Det borde vara naturligt för Örebro Kommun att medverka till att utställningarna permanentades.

Sydvästra tornet Örebro slott. Bild: privat

Vi liberaler har länge velat se mer samverkan mellan Örebro kommun och Region Örebro Län inom kulturområdet. Särskilt omkring Länsmuseét. Historiskt har det varit så. Kommunen fanns med i styrelsen och i ekonomiskt ansvar fram till 1992. Genom en ekonomisk uppgörelse med dåvarande Landstinget drog man sig ur och har sedan dess inte bidragit ekonomiskt utan bara haft en adjungerad plats i styrelsen. Uppgörelsen  från 1992 är sedan länge ekonomiskt avskriven och det är dags att inleda samtal om hur kommunen och regionen kan börja samverka igen.

Vi liberaler har länge tyckt att Örebro borde ha både ett stadsmuseum och ett konstmuseum.

Länsmuseét har hittills haft den funktionen i begränsat utsträckning.  Som i vårens utställning ”Örebros mellanrum” där stadens okända sidor speglas och i utställningen ”Vi blir Örebro” som pågått sedan 750-årsjubileét 2015 där Örebros stadsutveckling efter branden 1854 skildras. Kanske hela konceptet stadsmuseum och konstmuseum kunde utvecklas i ökat samarbete med Länsmuseét? En ny resurs från kommunen skulle göra det möjligt med nya intressanta utställningar. Länsmuseets nya lokaler efter ombyggnaden skapar kanske förutsättningar för detta.

I alla jämförbara större städer där Länsmuseérna ligger finns kommunen med i styrelse och därmed i ansvar. Vi liberaler tycker det nu är dags för Örebro Kommun att återta sitt ansvar!

Äldre är inte en grupp, bara årsrika individer

Vi har lätt att gruppera in människor i kategorier. Som till exempel barn och unga och pensionärer. Det gör det måhända lättare för oss att beskriva vilka vi menar och vilka vi riktar oss till. Men problemet med denna kategorisering är att den avidentifierar oss som individer. För oss liberaler finns bara ett synsätt. Äldre är inte en grupp, bara årsrika individer som har mycket kvar att ge!

Det finns en utsatthet i att bli äldre. Pensionsgränsen vid 65-67 är fortfarande stigmatiserande årtal. Det är lätt att få känslan att det verkliga livet tar slut när man slutar jobba. Men att vara människa är något oändligt mycket mer än att ha ett fast jobb. Det går inte längre att förpassa två miljoner människor till en jättegrupp som gjort sitt.

Bild: privat

Äldre är mogna individer, rika på år och alla med sina personliga intressen och val. Det måste få fullt genomslag!

För mig som kulturpolitiker (och en av dessa individer) kan jag räkna upp hur många exempel som helst på individuella val jag gör, jag kan berätta om hur nyfikenheten på allt nytt inom kulturområdet – mitt speciella intresseområde – är lika närvarande som tidigare och stimulerar mig att ta in ny kunskap.

Vi liberaler vill se ett mycket rikare och mer varierat kulturutbud för seniorer.

Örebro Kommun har sitt speciella ansvar för alla de som finns på vårdboenden, men också alla de friska och aktiva därutanför. Kulturrundan är en bra kulturverksamhet och finns på ett tiotal olika ställen. Olika andra träffpunkter finns också och så har kommunen ett stort ansvar i Seniorfestivalen, som kommunen gör tillsammans med de olika pensionärsorganisationerna. När jag träffar Anne-Li Nyman, handläggare för kulturverksamheten bland seniorer inom social välfärd är hon glad för det som görs, men ger också uttryck för att många, många fler skulle behöva engagera sig för att öka kulturutbudet. Hon efterlyser också mer av samverkan med andra förvaltningar och med Regionen.  Just därför att det finns så många olika individer med individuella önskemål.

Tillsammans med Anne-Li Nyman på Brolyckan.
Bild:privat

Som en möjlighet att få fler att engagera sig vill därför vi Liberaler inför en ”hälsopeng” riktad till föreningar/arrangörer. De kan på så sätt engagera både artister, skådespelare, musikgrupper, körer och ge dem en ersättning för att de medverkar. Det skulle även få en annan effekt, flera skulle upptäcka hur givande det är att möta äldre människor på våra vårdboenden och där få dela med sig av sin kulturella förmåga.

 

Kultur + integration = sant

I går tittade jag in på Gallerian Oscar C. I ett stort öppet rum, där det tidigare funnits en bokhandel sjöd det nu av musik, dans, konst och bild. Man bara drogs in av atmosfären. Alla nationaliteter och åldrar fungerade tillsammans. En nyfunnen glädje över det man fick vara med om lyste upp hela rummet. Det märktes att en ny tillit och nya känsloband hade börjat etableras. Här skapade kulturella möten nya förutsättningar för integration.

Det var kulturnätverket Spelrum som visade upp vad man höll på med. Syftet är att vara ”en kreativ arena för kulturella möten”. Det sker i formen av ett samarbetsprojekt mellan Musikhögskolan vid Örebro Universitet och Örebro Kulturskola. Själva kärnan i projektet är att skapa yrkesmässiga nätverk för invandrade kulturarbetare.

Spelrums projektledare Simon Schierup sitter där i mitten med sitt dragspel omgiven av en stor grupp medmusikanter. Han är universitetsadjunkt och arbetar just nu i Örebro Universitets Social Impact Lab med hur verksamheten ska kunna organiseras långsiktigt för att bli fast etablerat i Örebros kulturliv. Han varit i Brasilien för att få inspiration om hur de arbetar med integration och musik. De ideérna har här i Örebro formats till att speciellt inrikta sig på kulturell integration mellan nyanlända och etablerade svenskar.

Vägen dit ska gå genom att bjuda in en kulturintresserad allmänhet att delta i kulturaktiviteter och umgås under SPELRUM:s regelbundna lördagsträffar. Nu har den verksamheten fått luft under vingarna och börjat fungera som en väg till breddat socialt umgänge och nätverkande för såväl nyanlända som redan etablerade svenskar. Det är viktigt att alla kan känna sig välkomna. Proffs och amatörer, äldre och yngre, allas olika kulturella erfarenheter är den största tillgången.

Vi liberaler står till 100% bakom sådana här viktiga initiativ. Vägar till integration måste finnas på alla nivåer i vårt samhälle, Skolan, civilsamhällets frivilligverksamheter, idrottslivet, kulturlivet. Eftermiddagen med spelrum på Gallerian Oscar C visade att just kulturen har en särskild möjlighet att integrera på djupet. Känner mig nu ännu mer motiverad att arbeta med kulturpolitik i Örebro Kommun!

Liberalernas starka miljöpolitik har hamnat i skymundan

I kvällens partiledardebatt debatterar Jan Björklund (L) mot Isabella Lövin (MP) om miljöpolitik. Detta val är inte en slump av SVT. För liberalerna har en stark miljöpolitik som tyvärr hamnat i skymundan. Detta trots att partiet rankas högt för sitt miljöpolitiska program. Naturskyddsföreningens valgranskning 2014 visade att Liberalerna var det bästa partiet inom Alliansen när det gäller naturvård. Och programmet har nu inför 2018 års val blivit ännu bättre. I policydokumentet ”En klimatsmart framtid” för man fram 69 förslag till en bättre miljö. 24 sidor som visar att det faktiskt finns en trovärdig liberal miljöpolitik!

Liberalerna har en lång tradition i att engagera sig i naturvårdspolitik. Partiet låg bakom Sveriges första naturskyddslag 1909 och kämpade mot vattenkraftsutbyggnad av värdefulla älvar och var samma år med och startade Svenska Naturskyddsföreningen.

Den förste moderna miljöpolitikern i riksdagen var liberalen Karl Starbäck, botanikdocent från Uppsala universitet som på 1900-talets början motionerade om inrättandet av nationalparker. På 1980-talet väckte Lars Ernestam, liberal riksdagsman från Örebro i en motion frågan om skydd för den vitryggiga hackspetten. Den avslogs. Nu långt senare tas äntligen beslut om att skapa fem fokustrakter för det fåtal vilt häckande par som finns kvar i Sverige.

 

Vitryggig hackspett. Bild: Pixabay

Jag saxar gärna en del av det som finns i policydokumentet ”En klimatsmart framtid”;

– Liberalerna vill att Sverige ska vara en pådrivande kraft inom EU och i det globala miljö- och klimatarbetet. Ett land som visar ledarskap och förenar välstånd och tillväxt med ansvar för miljö och klimat.

– Vi tror på människans förmåga att lösa problem. Liberal miljö- och klimatpolitik handlar
därför om ansvarstagande och förvaltarskap utifrån kunskap och marknadsekonomiska principer. Politikens roll är att ge marknaden långsiktiga spelregler och incitament.

– Det finns både ekologiska och ekonomiska argument för att slå vakt om miljön. Djupast sett är det en moralisk fråga. Vi har inte rätt att lämna över en värld till våra barn som är fattigare än den vi ärvde av våra föräldrar

Liberaler får ofta frågan om sitt försvar för kärnkraften. Då ska man komma ihåg att även FN:s klimatpanel lyfter fram kärnkraften för att minska världens utsläpp. Liberalerna älskar inte kärnkraften för dess egen skull utan för klimatets och Sveriges elförsörjnings skull. Tills bättre alternativ forskats fram är kärnkraft både leveranssäker och klimatsmart.

I vanliga fall skriver jag om kulturfrågor. Men miljöfrågor och kulturfrågor hör ihop – de handlar bägge om hållbarhet. Vi liberaler har varit föregångare på miljöområdet. Vi kan lära av historien. Men de största utmaningarna ligger framför oss. Liberaler bör förvalta och inspireras av sitt arv.
Partiet har inte drivit miljöfrågorna tillräckligt offensivt under senare år. Det är det dags att ändra på det nu!