Mer kultur i skolan genom El Sistema

Skolstarten närmar sig. Betydelsen av en bra skola har aldrig känts mer angelägen. Skolan skall tillgodose många behov hos eleverna. Framförallt ge de baskunskaper som är själva förutsättningen för att bli en del av vårt samhälle. Men det behövs mer än så. Skolan behöver också värna bildning. Det är ett grundfundament för att skapa reflekterande individer som förstår sig själva och andra.

Därför tror vi liberaler på mer kultur i skolan och på mer estetiska lärprocesser och mer estetiska diskussioner.

Sedan några år har en ny, klassintegrerad musikundervisning provats i Hagaskolan i Örebro. Den startade som ett socialt utvecklingsprojekt men har nu permanentats. El Sistema är en global musikrörelse som ger barn och unga möjlighet att stimulera sitt behov av kreativitet och skapar en positiv utveckling genom att spela och sjunga tillsammans. El Sistema fyller många olika funktioner. Verksamheten skapar samband mellan integration, utbildning och kultur. Den gynnar mångfald och alla barns rätt till kultur genom att undervisning har varit gratis på instrument och sång och legat i anslutning till skoldagen.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

 

 

Vi liberaler vill se en mycket tydligare satsning på denna verksamhet och har avsatt en miljon konor för att El Sistema skall kunna startas i ytterligare två stadsdelar. Vi vill att Kulturskolan även i fortsättningen ska vara ledande i detta uppdrag men även andra aktörer med kompetens inom musikskoleområdet kan anlitas. En särskild utvecklingsledare behöver rekryteras för långsiktig planering.

Bild: Pixabay

El Sistema kan bli en viktig, ny inkörsport till kulturskolans ämnesundervisning. Kulturskolan har genom åren haft stora svårigheter att kunna rekrytera barn från de stora stadsdelarna med många invandrarfamiljer. El Sistema har redan under de tre åren inneburit att en stor andel av eleverna i årskurs 2 som slutat med El Sistema frivilligt valt att fortsätta med instrumentspel, vilket kommit som en positiv effekt. Det är ett mycket gott resultat, satt i relation till det fåtal barn från Oxhagen som hittills deltagit i Kulturskolans ordinarie verksamhet.

Av många goda skäl behöver vi mer kultur i skolan. Därför är El Sistema en väldigt viktig framtidssatsning.

Dags att stärka vår europeiska identitet!

EU har proklamerat 2018 till ett kulturarvsår för att stärka vår europeiska identitet. Kulturarvsåret är ett initiativ som syftar till att sprida kunskap och stärka europeisk identitet och för att locka främst unga människor att få mer kunskap om och skapa mer intresse för kulturarv.
– Vi vill återföra kulturarvet till det offentliga medvetandet, ge det den värdighet som det förtjänar och stärka vår identitet. Samtidigt kan vi återupptäcka det som gör oss europeiska, säger rumänen Mircea Diaconu, vice president för EU:s kommission för kultur och utbildning och medlem i ALDE, liberaler och demokrater för Europa.

Bild: Pixabay

– Det finns verkligen ett intresse att bygga på för kulturarvsfrågor i Sverige säger riksantikvarien Lars Ambréus. – När det kommer till kulturarv sticker vi i Sverige ut. Svenskarna ägnar sig åt kulturarvet i betydligt högre grad än Europas befolkning i genomsnitt. Det gäller även i Örebro län. – Under året är det tänkt att det skall skapas möjlighet till kunskapsutbyte inom kulturarvsområdet och uppmuntra till samarbetsprojekt över nationsgränserna. I Sverige är det Riksantikvarieämbetet som samordnar kulturarvsåret och skapar möjligheter för alla organisationer att få extra uppmärksamhet för sina evenemang och kulturprojekt.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

För oss liberaler är det viktigt att utöka utbytet med Europas länder och på så sätt öka samhörigheten med den stora europeiska familjen. I sitt tal i Almedalen 3 juli förde Jan Björklund in EU-medlemskapet som en tredje valfråga utöver skola och integration, föranlett av att Sverigedemokraterna vill att vi ska gå ut ur EU. På kulturens område vill de göra allt för att isolera oss och omfamna det de uppfattar som det svenska kulturarvet. Sverigedemokraterna har inte förstått sig på att Sverige redan är ett mångkulturellt, frihetligt land som vi människor av alla de slag under flera generationer gemensamt pusslat samman.

I sin kulturrevolutionära iver drömmer de om ett helt annat Sverige. Ett av deras senaste förslag är att staten skall subventionera filmer som uppmärksammar den fornnordiska mytologin. För att lyckas med att programmera om våra invandrare vill de införa kulturlotsar och Sverigecenter i vissa förorter.

Sverige behöver varken kulturlotsar eller Sverigecenter. Vi har redan fantastiska muséer som har allt det som behövs för att levandegöra vårt gemensamma kulturarv. Ett kulturarv som idag räknar in det mångkulturella samhälle vi lever i och som hela tiden utvecklas. I en demokrati går det inte att omhulda ett homogent ”folk” med en gemensam vilja. Ingen konfliktfri ”nation” med skarpa gränser mot omvärlden. Demokratins naturliga hemvist är just det mångfasetterade samhälle som Sverigedemokraterna bekämpar.

Chef för kultur och fritidsförvaltningen – en övermäktig uppgift?

Chefen för Kultur och fritidsförvaltningen säger upp sig. Vill bara byta jobb, säger hon. Och så kan det säkert vara. Men något är det som inte stämmer. Det som hänt på personalsidan senaste året bekräftar det. OpenArt – chefen får gå, chefen för Allmänkultur slutar, Bibliotekschefen slutar och nu senast den högst ansvarige för hela förvaltningen. Alla säger att det inte har något med arbetssituationen att göra. Helt normalt säger kommundirektören. Men det är svårt att värja sig för tanken att det inte finns ett samband.

Kultur och fritidsförvaltningen är en stor förvaltning. Förvaltningschefen ska vara både kulturchef och samtidigt fritidschef och dessutom vara personalchef för 290 anställda. Det är inte hållbart. Inte underligt att det blir övermäktigt.

Bild: Pixaby

Vi liberaler har i 10 års tid velat se en separat kulturförvaltning med en kulturchef i spetsen. En kulturchef som har en rimlig möjlighet att ha överblick, vara innovativ och driva utvecklingen framåt. Utmaningarna att hålla ihop kommunens kulturliv i en så stor stad som Örebro kräver det. De flesta större städer har insett det för längesedan.

Överbelastningen på Kultur och fritidsförvaltningens chef blir extra tydlig nu, då flera stora utmaningar väntar på kulturområdet. Kulturkvarteret innebär både praktisk flytt samtidigt som det ställs krav på att det inte får innebära en institutionsöverflyttning av biliotek och kulturskola. Kreativa, nya organisations – och samverkanslösningar måste sökas. Ett nytt Kulturpolitiskt program ska genomföras där Kulturnämnden och förvaltningen har ett särskilt ansvar eftersom man tagit fram programmet. Ovanpå detta flyttar hela förvaltningen till Citypassagen, ett nytt aktivitetsbaserat kontor som förutsätter nytänkande för alla.

Alla dessa utmaningar kan vara utvecklande och innebära mycket gott för kulturlivet i Örebro. Men för att det ska finnas en rimlig chans att få allt på plats och i funktion måste Örebro få en kulturorganisation som har tillräcklig bärkraft för ett genomförande.

Dansen som konstform bör prioriteras i Örebro!

Dansen som konstform är eftersatt i Örebro! Dans är ett unikt uttryck och språk som behöver få det utrymme det förtjänar. Det finns många dansutövare i Örebro och de behöver professionella förebilder. Vi liberaler vill gärna vara med och prioritera dansområdet under nästa mandatperiod!

Region Örebro län tar redan nu ett stort ansvar för dansen i länet och gör en hel del som kommer Örebro till del. Regionen ordnar bland annat dansresidens, – en plats där danskonstnärer under en period erbjuds att arbeta konstnärligt. Under förra året hade till exempel gruppen ReAct!- Actions Moving ett residens i Örebro. Residenset resulterade i en föreställning som tillsammans med volontärer visades i Örebros offentliga stadsmiljö, och som lyfte fram Örebros själ på ett innovativt och lekfullt sätt.

Bild: ReAct!-Actions moving

Sedan 2017 finns också ett gemensamt samverkansavtal mellan Örebro kommun och Region Örebro län/Dans i Örebro län. Avtalet syftar till att ta fram en gemensam strategi för att stärka dansens infrastruktur och att samordna scenframträdanden, gästspel och residens.

Att i förlängningen kunna skapa något institutionellt genom att knyta en professionell ensemble till Örebro är en önskvärd och ambitiös vision, men i dagsläget inte realistiskt med tanke på befintliga resurser. Endast de största städerna i Sverige har idag egna dansinstitutioner. En satsning på en dansinstitution är ett ekonomiskt åtagande som måste ske i regional samverkan för att finansiellt stöd från Statens Kulturråd ska kunna utgå, något som är en grundförutsättning för ett förverkligande.

Bild: Pixaby

Men mycket finns att göra redan nu för att förbättra dansens infrastruktur. Avtalet med Region Örebro Län kan vara startpunkten för att utreda frågan hur den professionella dansen bör utvecklas med målet att skapa en plattform för dansområdet. Därifrån kan samverkan initieras och samarbeten utvecklas med olika aktörer. Arrangörskap av professionell dans och publikarbete kan också stimuleras. För att möjliggöra detta bör Kulturnämnden få den extra resurs som krävs för utredningsarbetet så att det förs framåt på önskvärt sätt.

Kulturinstitutionernas viktiga roll för kulturlivet

 

Vi har fått ett nytt kulturpolitiskt program i Örebro. Där kan man läsa om hur viktiga de professionella kulturinstitutionerna är. Ett litet citat: …”de offentligt finansierade kulturinstitutionerna spelar en avgörande roll för den konstnärliga kvaliteten och utvecklingen av kulturlivet i Örebro kommun”.

De här raderna i programmet slår verkligen fast att vi ska ta vara på våra kulturinstitutioner. För Örebro kommun är detta särskilt viktigt när det gäller Länsmusiken i Örebro AB eftersom kommunen är huvudägare och den utgör regionens största enskilda kulturinstitution. Svenska Kammarorkestern har etablerat sig på en toppnivå både nationellt och internationellt och bidragit till att öka kommunens kulturella attraktionskraft. Vi liberaler har aktivt medverkat till denna gynnsamma utveckling både under den tid vi var i ledningen för kommunen och därefter.

Entré konserthuset. Bild: Privat

Man kanske kan tro att professionell kultur mest riktar sig till de specialintresserade. Men då ska man komma ihåg att de professionella kulturutövarna med sin spetskompetens och höga kvalité verkar som förebild och sporre för många kulturutövare i vår region. Detta gäller i lika hög grad elitkultur som elitidrott.

Det är viktigt att breddkulturens bas utgörs av alla åldrar. Istället för den traditionella pyramiden från en bas i tidiga år till elit bör kulturutövningen genom både bredd och elit följas åt och ses som en helhet. Detta som ett gemensamt synsätt med idrotten. En stor och rik kulturutövning på alla olika nivåer och åldrar är ett gott tecken på ett sammanhållet och starkt kulturliv.

I det kulturpolitiska programmet betonas också vikten av samverkan. Citat: ”Att de olika kulturinstitutionerna arbetar i en bred samverkan med andra kulturutövare och civilsamhället har även det stor betydelse för att utveckla kulturlivet i Örebro kommun och i hela länet.” Vi liberaler har länge velat se mer samverkan mellan Örebro kommun och Region Örebro Län inom kulturområdet. Särskilt omkring Länsmuseét. Historiskt har det varit så. Kommunen fanns med i styrelsen och i ekonomiskt ansvar fram till 1992.

Börje, Beethoven och Beryl. Bild: Privat

Liberalerna vill att Örebro Kommun även i fortsättningen ska ta vara på den resurs som Länsmusiken med Svenska Kammarorkestern utgör och skapa ännu bättre ekonomiska och konstnärliga förutsättningar för dem att verka och utvecklas. Lyssna här https://www.facebook.com/Börje-Ström-Liberalerna-i-Örebro-111206349743308/?hc_ref=ARSaYO9kdMqogef9-YrLd8RgG22LxmXf6WBDDZ2wrjtw8hL5ux1e2DSNAqwaaoUVnSU&fref=nf till en intervju jag gjorde med Beryl Lunder, VD för Länsmusiken.

Civilsamhällets kulturutbud viktigt för att skapa efterfrågan

Den kulturpolitiska debatten skulle i högre grad behöva handla om hur vi skapar efterfrågan på kultur. Hur vi skapar intresse att ta del av kultur. Hur vi ska uppvärdera bildningstörsten i Sverige. Vi liberaler tror att civilsamhällets kulturföreningar och studieförbund har en nyckelroll i detta. Därför vill vi vara med och ge dem goda förutsättningar att lyckas.

En utgångspunkt är att kommunen efterlever den ”Överenskommelse för samverkan mellan civila samhället och kommunen” och de sex principer för samverkan som finns beskrivna där. Det handlar om att värna deras självständighet och oberoende, att söka långsiktig samverkan, ha en öppen och god dialog och att upphandla tjänster i mindre delar för att gynna det civila samhället. Det är viktigt att komma ihåg att civilsamhällets kulturföreningar och studieförbund ofta är beroende av offentlig finansiering för sin verksamhet.

Bild: privat

Vi liberaler ser kulturföreningar och studieförbund som en samhällsnytta och tycker de ska finansieras därefter. Därför behöver de ha ett ökat ekonomiskt stöd!

Studieförbundens möjligheter att skapa integration genom kultur är väldigt stor. De har ett tydligt samhällsuppdrag att medverka till integration. Men för att det ska kunna genomföras behöver Örebro Kommun behöver öka sitt stöd till dem. Kommunen har ännu inte återställt den besparing som gjordes 2010 och ingen uppräkning har heller skett sedan dess. Vi liberaler har år efter år lagt förslag om ökat stöd!

Simon Ledstam och Henrik Andersson. Bild: privat
Bild: privat

Ett angeläget område där Studieförbunden behöver ökat stöd är Föreningen Scenit i Kulturhuset. De har fokus på unga och ungt arrangörskap. Örebro Kommun stöder föreningen sedan flera år, men deras ekonomi är pressad eftersom de inte får någon årlig uppräkning. Överföringen av ”Ung Peng” till regionen har blivit en besvikelse och resulterat i mindre bidrag och färre ungdomar som söker. Kulturnatten, en stor kulturhändelse för ungdomar har kunnat genomföras tack vare Scenit, men går med förlust genom för lite stöd.
Vi liberaler vill att Örebro Kommun uppmärksammar deras viktiga arbete och ser positivt på att ge ökat stöd till deras projekt.

Konstsamverkan på Örebro slott

Den här veckan stängde Länsmuseét  för en stor renovering och ombyggnad som kommer att ta två år.  Under tiden kommer man hålla till på Örebro slott och bygga konstutställningar som så småningom kommer att fylla ett helt våningsplan. Att bygga utställningar är kostsamt. Det handlar om flera miljoner. Bäst vore om utställningarna kunde vara kvar när museét flyttar tillbaka, men då behövs nya pengar.

Länsmuséets entré. Bild: privat
Birgitta Johansen, Länsmuséets chef. Bild: privat

Slottet ligger mitt i Örebro Kommuns kärna och är en stor tillgång för kommunens invånare men även för externa besökare. Det borde vara naturligt för Örebro Kommun att medverka till att utställningarna permanentades.

Sydvästra tornet Örebro slott. Bild: privat

Vi liberaler har länge velat se mer samverkan mellan Örebro kommun och Region Örebro Län inom kulturområdet. Särskilt omkring Länsmuseét. Historiskt har det varit så. Kommunen fanns med i styrelsen och i ekonomiskt ansvar fram till 1992. Genom en ekonomisk uppgörelse med dåvarande Landstinget drog man sig ur och har sedan dess inte bidragit ekonomiskt utan bara haft en adjungerad plats i styrelsen. Uppgörelsen  från 1992 är sedan länge ekonomiskt avskriven och det är dags att inleda samtal om hur kommunen och regionen kan börja samverka igen.

Vi liberaler har länge tyckt att Örebro borde ha både ett stadsmuseum och ett konstmuseum.

Länsmuseét har hittills haft den funktionen i begränsat utsträckning.  Som i vårens utställning ”Örebros mellanrum” där stadens okända sidor speglas och i utställningen ”Vi blir Örebro” som pågått sedan 750-årsjubileét 2015 där Örebros stadsutveckling efter branden 1854 skildras. Kanske hela konceptet stadsmuseum och konstmuseum kunde utvecklas i ökat samarbete med Länsmuseét? En ny resurs från kommunen skulle göra det möjligt med nya intressanta utställningar. Länsmuseets nya lokaler efter ombyggnaden skapar kanske förutsättningar för detta.

I alla jämförbara större städer där Länsmuseérna ligger finns kommunen med i styrelse och därmed i ansvar. Vi liberaler tycker det nu är dags för Örebro Kommun att återta sitt ansvar!

Äldre är inte en grupp, bara årsrika individer

Vi har lätt att gruppera in människor i kategorier. Som till exempel barn och unga och pensionärer. Det gör det måhända lättare för oss att beskriva vilka vi menar och vilka vi riktar oss till. Men problemet med denna kategorisering är att den avidentifierar oss som individer. För oss liberaler finns bara ett synsätt. Äldre är inte en grupp, bara årsrika individer som har mycket kvar att ge!

Det finns en utsatthet i att bli äldre. Pensionsgränsen vid 65-67 är fortfarande stigmatiserande årtal. Det är lätt att få känslan att det verkliga livet tar slut när man slutar jobba. Men att vara människa är något oändligt mycket mer än att ha ett fast jobb. Det går inte längre att förpassa två miljoner människor till en jättegrupp som gjort sitt.

Bild: privat

Äldre är mogna individer, rika på år och alla med sina personliga intressen och val. Det måste få fullt genomslag!

För mig som kulturpolitiker (och en av dessa individer) kan jag räkna upp hur många exempel som helst på individuella val jag gör, jag kan berätta om hur nyfikenheten på allt nytt inom kulturområdet – mitt speciella intresseområde – är lika närvarande som tidigare och stimulerar mig att ta in ny kunskap.

Vi liberaler vill se ett mycket rikare och mer varierat kulturutbud för seniorer.

Örebro Kommun har sitt speciella ansvar för alla de som finns på vårdboenden, men också alla de friska och aktiva därutanför. Kulturrundan är en bra kulturverksamhet och finns på ett tiotal olika ställen. Olika andra träffpunkter finns också och så har kommunen ett stort ansvar i Seniorfestivalen, som kommunen gör tillsammans med de olika pensionärsorganisationerna. När jag träffar Anne-Li Nyman, handläggare för kulturverksamheten bland seniorer inom social välfärd är hon glad för det som görs, men ger också uttryck för att många, många fler skulle behöva engagera sig för att öka kulturutbudet. Hon efterlyser också mer av samverkan med andra förvaltningar och med Regionen.  Just därför att det finns så många olika individer med individuella önskemål.

Tillsammans med Anne-Li Nyman på Brolyckan.
Bild:privat

Som en möjlighet att få fler att engagera sig vill därför vi Liberaler inför en ”hälsopeng” riktad till föreningar/arrangörer. De kan på så sätt engagera både artister, skådespelare, musikgrupper, körer och ge dem en ersättning för att de medverkar. Det skulle även få en annan effekt, flera skulle upptäcka hur givande det är att möta äldre människor på våra vårdboenden och där få dela med sig av sin kulturella förmåga.

 

Kultur + integration = sant

I går tittade jag in på Gallerian Oscar C. I ett stort öppet rum, där det tidigare funnits en bokhandel sjöd det nu av musik, dans, konst och bild. Man bara drogs in av atmosfären. Alla nationaliteter och åldrar fungerade tillsammans. En nyfunnen glädje över det man fick vara med om lyste upp hela rummet. Det märktes att en ny tillit och nya känsloband hade börjat etableras. Här skapade kulturella möten nya förutsättningar för integration.

Det var kulturnätverket Spelrum som visade upp vad man höll på med. Syftet är att vara ”en kreativ arena för kulturella möten”. Det sker i formen av ett samarbetsprojekt mellan Musikhögskolan vid Örebro Universitet och Örebro Kulturskola. Själva kärnan i projektet är att skapa yrkesmässiga nätverk för invandrade kulturarbetare.

Spelrums projektledare Simon Schierup sitter där i mitten med sitt dragspel omgiven av en stor grupp medmusikanter. Han är universitetsadjunkt och arbetar just nu i Örebro Universitets Social Impact Lab med hur verksamheten ska kunna organiseras långsiktigt för att bli fast etablerat i Örebros kulturliv. Han varit i Brasilien för att få inspiration om hur de arbetar med integration och musik. De ideérna har här i Örebro formats till att speciellt inrikta sig på kulturell integration mellan nyanlända och etablerade svenskar.

Vägen dit ska gå genom att bjuda in en kulturintresserad allmänhet att delta i kulturaktiviteter och umgås under SPELRUM:s regelbundna lördagsträffar. Nu har den verksamheten fått luft under vingarna och börjat fungera som en väg till breddat socialt umgänge och nätverkande för såväl nyanlända som redan etablerade svenskar. Det är viktigt att alla kan känna sig välkomna. Proffs och amatörer, äldre och yngre, allas olika kulturella erfarenheter är den största tillgången.

Vi liberaler står till 100% bakom sådana här viktiga initiativ. Vägar till integration måste finnas på alla nivåer i vårt samhälle, Skolan, civilsamhällets frivilligverksamheter, idrottslivet, kulturlivet. Eftermiddagen med spelrum på Gallerian Oscar C visade att just kulturen har en särskild möjlighet att integrera på djupet. Känner mig nu ännu mer motiverad att arbeta med kulturpolitik i Örebro Kommun!

Liberalernas starka miljöpolitik har hamnat i skymundan

I kvällens partiledardebatt debatterar Jan Björklund (L) mot Isabella Lövin (MP) om miljöpolitik. Detta val är inte en slump av SVT. För liberalerna har en stark miljöpolitik som tyvärr hamnat i skymundan. Detta trots att partiet rankas högt för sitt miljöpolitiska program. Naturskyddsföreningens valgranskning 2014 visade att Liberalerna var det bästa partiet inom Alliansen när det gäller naturvård. Och programmet har nu inför 2018 års val blivit ännu bättre. I policydokumentet ”En klimatsmart framtid” för man fram 69 förslag till en bättre miljö. 24 sidor som visar att det faktiskt finns en trovärdig liberal miljöpolitik!

Liberalerna har en lång tradition i att engagera sig i naturvårdspolitik. Partiet låg bakom Sveriges första naturskyddslag 1909 och kämpade mot vattenkraftsutbyggnad av värdefulla älvar och var samma år med och startade Svenska Naturskyddsföreningen.

Den förste moderna miljöpolitikern i riksdagen var liberalen Karl Starbäck, botanikdocent från Uppsala universitet som på 1900-talets början motionerade om inrättandet av nationalparker. På 1980-talet väckte Lars Ernestam, liberal riksdagsman från Örebro i en motion frågan om skydd för den vitryggiga hackspetten. Den avslogs. Nu långt senare tas äntligen beslut om att skapa fem fokustrakter för det fåtal vilt häckande par som finns kvar i Sverige.

 

Vitryggig hackspett. Bild: Pixabay

Jag saxar gärna en del av det som finns i policydokumentet ”En klimatsmart framtid”;

– Liberalerna vill att Sverige ska vara en pådrivande kraft inom EU och i det globala miljö- och klimatarbetet. Ett land som visar ledarskap och förenar välstånd och tillväxt med ansvar för miljö och klimat.

– Vi tror på människans förmåga att lösa problem. Liberal miljö- och klimatpolitik handlar
därför om ansvarstagande och förvaltarskap utifrån kunskap och marknadsekonomiska principer. Politikens roll är att ge marknaden långsiktiga spelregler och incitament.

– Det finns både ekologiska och ekonomiska argument för att slå vakt om miljön. Djupast sett är det en moralisk fråga. Vi har inte rätt att lämna över en värld till våra barn som är fattigare än den vi ärvde av våra föräldrar

Liberaler får ofta frågan om sitt försvar för kärnkraften. Då ska man komma ihåg att även FN:s klimatpanel lyfter fram kärnkraften för att minska världens utsläpp. Liberalerna älskar inte kärnkraften för dess egen skull utan för klimatets och Sveriges elförsörjnings skull. Tills bättre alternativ forskats fram är kärnkraft både leveranssäker och klimatsmart.

I vanliga fall skriver jag om kulturfrågor. Men miljöfrågor och kulturfrågor hör ihop – de handlar bägge om hållbarhet. Vi liberaler har varit föregångare på miljöområdet. Vi kan lära av historien. Men de största utmaningarna ligger framför oss. Liberaler bör förvalta och inspireras av sitt arv.
Partiet har inte drivit miljöfrågorna tillräckligt offensivt under senare år. Det är det dags att ändra på det nu!