Mamma Annelie

-Jaså det är du som kommer Lilla Bubblan! 

– Bubblan, ska vi köpa ditt vatten oclså (en srandard kommentar då vi är och handlar)

– Mamma Annelie, vi går ut nu..
Ja, kärt barn har många namn och här hemma känner jag mig verkligen som det där kära barnet. Den Lilla började ett tag också med att ropa Annelie då hon ville någonting och det var nog den största anledningen till att de större syskonen började säga mamma Annelie till mig. Fast mer och mer har mitt namn försvunnit de senaste dagarna.  Så sent som nu på morgonen sa 7-åringen till mig innan han drog iväg till skolan:        ”- men, åååå… Jag tror visst att mamma är lite sjuk”.”, oclså klappade han mig på huvudet där jag halvlåg i soffan.  Ingen annan bar i närheten så jag tolkar det som att han för dagen valde att säga så.

Jag känner att de situationerna då det händer, det händer nämligen väldigt ofta med mitt andra bonusbarn så blir jag lite förvånad och tänker efter om jag hörde rätt. Barnen är däremot helt naturliga med det. Det som känns bra och rätt för dem, ja det är det absolut viktigaste i det stora hela.  Jag har många namn här i familjen och de väljer att säga vad som passar dem. Så kommer jag alltid att tänka oavsett vad andra säger/tycker. Barnen ALLTID först, så tänker alltså jag och har alltid gjort. Sitt egna vuxna EGO bör alltid komma i andra hand är min personliga åsikt.

Möta sig själv någon gång

Jag förstår verkligen inte, vad är det som gör att människor inte ser sig själv i spegeln utan istället klankar ner och skyller på alla andra?  Alltså överför sitt egna totala misslyckande på andra helt oskyldiga individer och öppet hånar och går in för att leta situationer där de ser sin möjlighet till att göra avtryck i form av avskyvärda kommentarer och direkt nedlåtande och personligt kränkande uttalanden?  Ibland, och då pratar vi om ytterst sällan företeelser så tas det bort både foton och rakt  sorgliga och skrämmande utlägg, men då är det ju redan försent. Då har det ju redan hunnits med att både synats och print screenats. Det är såklart jobbigt att få detta ursäkta svenskan SKIT  skickat till sig, men det är samtidigt så  nödvändigt för på något vis finns ju tron på att det någon gång måste få ett slut.  Det onda segrar ju sällan, det är någonting man alltid kan luta sig tillbaka mot, men vad är det som driver människan till att projicera det dåliga som egentligen inte handlar om någon annan person än sig själv mot allt och alla andra?  Vad  är det som driver en människa till att peka  med hela handen och för den delen hela sin arm mot andra personer då det egentligen inte ska riktas mot något annat håll eller plats än där personen ifråga själv är placerad. Jag blir ledsen, rädd och på samma gång frustrerar.  Vi har barn här  hemma i en ålder där sociala medier snart ingår i deras vardag. Hur skyddar vi dem från detta skit?   Hur lär man barn att förstå skillnaden, ja att vuxna människor helt enkelt inte kan bete sig och att de helt ogenerat och helt ofiltrerat visar och sprider tokigheter på sina sociala medier totalt hämningslöst.  Istället för att  behöva lära våra barn  och förbereda dem för det värsta tänkbara, vore det inte bättre att alla vuxna som inte kan bete sig och som inte kan föra sig som sig bör helt enkelt skärper till sig och bestämmer sig för att lära sig det?  Är inte det det absolut enklaste och bästa för alla och då med största hänsyn för våra oskyldyga barn såklart. Istället för att börja fippla med telefonens knappar eller datorns tangenter borde man kanske ta sig en titt i spegeln istället. Att se sig själv i spegeln och påriktigt rycka upp sig, det kanske är lättare sagt än gjort, men OM det nu råkar finns en besvikelse över tex. återkommande misslyckanden så kanske det måste komma ut på något vis och om man ändå står placerad framför spegeln och ser på personen som visar sig där, ja men då kanske det är läge att rikta sin skit mot just den man ser och på så vis bespara andra helt oskyldiga?! När man ändå  står där framför spegeln och kanske stirrar på den direkt skyldiga så kan man ju också passa på att avsluta med att säga: ”Ifrån fel har man alla möjligheter att komma rätt, men det är ingen annan än vi  (personen+personen i spegeln) som kan göra det jobbet tillsammans.  Helt enkelt ett avslutande peptalk ifrån sig själv och till sig själv. Som avslutning (dvs. om man nu orkar stå kvar och se sig själv så länge)  kan man  isåfall passa på att säga : – Nu kör vi!  Vi gör om och vi gör rätt!

Att vara i chefsposition

Att vara chef kan ju såklart vara både glassigt och glammigt, men är det bara så det är?  Nej, för att vara  en bra chef så krävs det så många saker av personen i fråga och det är verkligen få personer som jag tänker passar ordentligt in i den rollen egentligen. Det är så många personer som antar sig chefsrollen av helt fel anledning, medvetet eller inte det låter jag vara osagt. Jag har själv varit chef och jag kan säga att det var inte min grej!   Eller jag ska kanske inte uttrycka det så för jag märker att det jag tycker många personer i chefspositioner brister i och har stora svårigheter med, det är händelser eller områden  jag inte alls har några problem med.  Jag hade tex. inte jobbigt med det här att inte vara för mycket kompis med de anställda.   Visst, känslan kunde bli rätt ensam ibland men jag anser att när man gör sitt val med att anta utmaningen att bli chef och att leda olika typer av människor, ja då får man nog räkna med att man också krasst väljer att bli lite ensam. Det är ju förhoppningsvis någonting man tycker är värt den dagen lönen kommer, det  ingår liksom i hela paketet tänker och tycker jag. 

På festen drack jag som chef tex. aldrig alkohol tillsammans med mina medarbetare, jag åkte alltid rätt tidigt hem och jag skapade aldrig några personliga och djupare relationer med mina anställda, varken med killarna eller tjejererna.   Det var ett aktivt val jag gjorde och någonting jag trodde på att man som chef borde göra för att bli den bästa och mest rättvisa mot alla som då jobbade tillsammans med mig.  Jag pratar alltså inte enbart om att hålla sig ifrån att festa med sina anställda,  jag pratar om så mycket mer som tex. det här med att dela hela sitt privata liv med sina anställda eller att prata nedvärderande om andra inför anställde. Det kan också gälla det här med föreningslivet för den delen. Är man en ledande person oavsett samanhang så är man såklart aldrig tillåten att prata dåligt  om andra personer  eller andra ledande profiler oavsett om det gäller företaget eller ledningen kring idrottsföreningen .  Det finns ju inte om man fått fötstoendet att vara en chef eller annan ledande person. 

En ömsesidig respekt tror jag inte skapas förrän en chef eller ledare har koll på  hur man faktist bör bete sig i en sådan position som jag dessutom tror att man ofta söker tig till själv av olika anledningar och med  det sagt menar jag såklart också att det finns de som söker sig till en chefsposition eller annan ledarposition med en sund och av rätt anledning.  Under min tid som chef dök det ALDRIG  upp varken mail eller sms sena kvällar eller någon gång under helgen ifrån mina anställda. Inte i något personligt avseende iallafall.  Att skapa den där distansen utan att ens prata om det, är det verkligen så svårt?  Jag tror nämligen inte att man alltid kan skylla på distanslösa människor omkring sig, jag tror att man som chef har ett stort ansvar och kan vara grunden till sådana handlingar många gånger.  Kroppsspråk, signaler, inte ha riktigt koll på vad som är rätt ellerbfel då man är chef,  ja jag tror sällan att det  är någonting som uttalas på annat  vis än så faktist.  Att man som chef har ett stort ansvar för andras handlingar, visst, till en viss del, men man har  ett väldigt stort ansvar över vad man utstrålar själv också.  Att som chef ha ett personansvar är krävande och det är väl därför jag tänker att långt ifrån alla passar in i rollen. Hur en chef uppmuntrar och vad en chef på olika sätt visar  att den tillåter kan ju kanske vara  den största anledningen till att anställda tar chansen eller ger sig själv tillåtelsen till de mest märkligaste beteenden som kliver  över gränsen man bör ha. 

Personalansvaret tog  iallafall för mig bort hela glädjen med det roliga som  företagande faktist annars  är.  Hur människor beter sig, respektlösheten och hur det falska spelet faktist ibland skiner igenom för att det tex. ska plockas  poäng hos chefen, det är nog den biten jag har haft och har absolut jobbigast med.  Hur fungerar människor egentligen överhuvudtaget om vi nu bortser från självaste personen chefen?  Hur kan man påriktigt tycka att det är OK att tex. höra av sig till sin chef sent på kvällen via sms eller tom. nästan mitt i natten en fredag bara för att ta ett enkelt och konkret exempel som jag vet förekommer . Hur tänker man att det ska tas emot?  Jo, antingen så har man såklart den relationen med sin chef att man vet att det på något märkligt vis är OK, eller också så skiter  man fullständigt i det och kanske tom. i fyllan kommer på att det är läge att kontakta chefen oavsett vad  klockan och veckan visar för tid  eller  för dag.  Kanske är man i en situation där man inte har någon alls att ta hänsyn till? Man kanske dessutom fungerar så att man  fullständigt struntar i om chefen har familj eller är helt själv.   Ja, jag har väldigt svårt med hänsynslösa och egoistiska människor.  Jag är ingen person som närs av uppmärksamhet och bekräftelse på ett sådant  vis heller, så det är  nog den största anledningen till att det totalt krockar för mig när jag hör talas om så märkliga händelser.   Såklart tycker jag att det är roligt att få bekräftelse precis som jag  tror många fler  med mig tycker, men det ska då vara  för det jag är och presterar, inte för hur jag ser ut eller för någonting som tillhör annat än mitt arbete. 

Enkel Play Doh

Det är några som  har efterlyst receptet för enkel Play Doh vi gjorde hand avtryck  i. Här kommer det. Leran man aldrig kan bli för stor och vuxen för ⭐️

4 dl mjöl

2 dl salt

2 msk citronsyra

2 msk matolja

4 dl kokande vatten med valfri färg 

Jag brukar dubbla receptet 😊

Direkt från livet

Jag är så väldigt glad för att vi tog oss iväg igår. Jag och min äldsta dotter kom i sista minuten tills teaterföreställningen skulle börja. Detta tack vare min son, han tog nämligen hand om sin lilla syster hela kvällen. De andra barnen  fick hänga med sin pappa till hans fotbollsträning. Det är ett ständigt pysslande och framförallt när  icke inplanerade händelser krockar med min sambos för stunden rätt intensiva tränings/match schema, men vill man så kan man!  Jag  ska tillägga att det är mycket tack vare de fina och fantastiska personerna jag har i min närhet. Utan dem hade jag förmodligen inte haft sä pass mycket med energi som det förvånar mig att jag ändå har för tillfället. ❤️

Rik i livet

Pengar är en förbrukningsvara, ingenting som i själen gör människan lycklig mer än kanske just för stunden. Såklart underlättar pengar mycket men jämför man med annan rikedom så som kärlek så så har pengar inte en chans till att konkurrera.  Jag är så lyckligt lottad i mitt liv som har så mycket med kärlek i min närhet .  Tänk att jag har en så fin dotter på snart 20 år och den minsta är i det närmaste 3 år. Tänk att jag dessutom har fler barn och bonusbarn spridda i olika åldrar däremellan.  En kärleksfull och fin sambo ska såklart också nämnas.                 JAG ÄR RIK I MIN VARDAG OCH I MITT LIV❤️

Från svart till vitt…

Erfarenheter tar man med sig, goda som dåliga.Man förvaltar dem och man förvandlar dem och plötsligt  så har man uppnått någonting positivt.

Ett sätt att överleva och att klara av saker som sker?  Visst kan det vara så, men om man också sprider det man upplevt och det man lärt sig vidare, ja då gör man ju samtidigt någonting gott och bra för andra. 

Att allt dåligt för med sig någonting gott tillslut och att sanningen överlistar lögnen, det är någonting jag alltid lutar mig tillbaka mot✨⭐️✨

Vill man, ja då kan man och den kraften finns hos oss alla ❤️

Lugn dag 

Det  blir en hel del arbete för min del under Sportlovsveckan, men första dagen hade jag sedan tidigare bestämt att tillbringa  tillsammans med barnen.  Lillan kommer därefter att få vara ett par dagar med sin mormor och morfar medan de andra två får ha lite Sportlovskul på Fritids.  Det ser de framemot vilket såklart känns bra.  

Eftetsom jag har legat sjuk och nedbäddad några dagar så blev det inte några stora och utsvävande planer för dagen.  Fast jag tänker rätt ofta så oavsett om jag har mer eller mindre ork, det enkla är nämligen det som oftast  det som blir både mysigt och roligt.  Det behöver heller inte kosta speciellt många kronor.  Veckans föesta Sportlovsdag har vi tillbringat hemmavid.   Vi har gjort handtryck i lera efter att ha bakat och degat en del.  Vi har åkt skidor på gården, lekr Herren på  Täppan på den stora snöhögen och grillat lite korv nedanför husets trappa.  Just nu vilar vi lite och värmer oss medan vi ser en film. Snart blir det tärningsspel där vi har kommit på lite egna spelregler. 

Som sagt, det behöver inte kosta så mycket  mer än närvaro,tid och engagemang ❤️