Fina💕

Idag som så många andra dagar skjutsade jag 7-åringen till en aktivitet. Tänk att hon var yngre än vad Ellie är nu då jag kom in i hennes liv. Det är inte så konstigt att vi är så tighta som vi är.

Det känns verkligen så skönt att från hela sitt hjärta känna att jag tycker om henne och hennes storebror precis lika mycket son jag tycker mina biologiska barn❤️💙.

Slapp och skön söndag

Idag är vi lite på halvfart. Det passar ju fint när vädret är som det är. William är väl den som är piggast av barnen så därför passade det ju bra att en av hans vänners mamma hörde av sig till min sambo. Det kom som på beställning att frågan om att hänga med dem till Freemover kom. Ja, framförallt då vi hade tagit beslutet gällande att ha en lugn och skön vilodag idag. Båda tjejerna har varit lite smått krassliga och har klagat på lite halsont, så vi hoppade tom. över basketträningen. Det som i normala fall blir som ett familjeevent att starta igång söndagen med.

Träning för min sambo och en av mina chefer körde vi ändå som vanligt. Det är en söndagstradition som vi (läs min sambo) helst inte ruckar på. Barnen fick då vara en stund hemma hos min äldsta tjej med sambo. William och Line har ju inte hunnit med att se hur de har det i sin nya lägenhet så det blev såklart en uppskattad timme. När vi hämtade dem så berättade de att de hade fått både pannkaka, munkar och massor med frukt. De tyckte att Victor o Ebba hade väldets finaste lägenhet ❤️

En fin lördag ❤️

I går drog Robban o William iväg på fotbollsträning. Jag blev kvar med tjejerna och vi bestämde oss rätt spontant för att baka bullar. Bullat till farfar som lilla E var noga med att tillägga. Saft och glott, bullar blev det och vi tog med dem då vi efter grabbarna kommit hem drog ut till just farfar och de andra i Skrängstabodarna. Två av Robbans bröder är också hemma i Sundsvall några dagar så vi blev ett litet trevligt sällskap.

Ellie älskar att leka med sin farmor och hon bryr sig väldigt mycket om hur sin farfar mår. Det blev en riktigt bra dag med snöskottning, bullfika, taccomys och lek. När vi kom hem stod Ebba utanför gården så vi fick avsluta kvällen tillsammans med henne ❤️

3 snälla barn 🌷⭐️🍰

Tre snälla barn önskade sig pappa Robban som present i dag på sin 39-åts dag. Sagt och gjort, tre inslagna barn fick han som present 🌷❤️🍰

I dag har vi firat pappa Roberts födelsedag . Den bästa pappan och sambon man kan önska sig.

….Men födelsedagsfika fick vi göra på egen hand. Fotbollsträning väntade i vanlig ordning för Robban.

Roligt träningsminne⭐️

Tiden som mammaledig med Lilla Ellie var magisk. Sju månader hemma, ja alltså det hör med mammaledighet blev en helt ny erfarenhet för mig trots att jag har två till biologiska barn. Hur går det ihop tänker ni? Tidigare egen företagare svarar jag 😊

Under mina promenader tillsammans med Lillan passade jag på att träna tillsammans med henne både i och utanför Vagner. Jag är så glad och tacksam över att Emma från Studio Unik var med mig och fotade vid ett av våra träningstillfällen.

Tråkig läsning

Jag fick en artikel länkad till mig från olika personer. Jag brukar få det vilket är både bra och dåligt. Det dåliga är att tankarna snurrar igång rätt ordentligt och kanske i onödan. Denna länk handhar om en incident som inträffade förra veckan på onsdagen. Det kanske inte alls är någon person som vi har någon koppling till personligen men oavsett så blir man ju illa berörd av sådan här läsning, ”så i onödan” är nog fel uttryck . Det positiva som påminner med sådan här läsning (om man nu någonsin kan använda ordet ”positivt” i dessa sammanhang) är att jag blir extra påmind om hur viktigt det är att agera och att direkt få göra någonting. Att kämpa ännu hårdare för att få fler att ansluta sig till att skapa trygghet för våra barn i centrala Sundsvall och vid Navet. Tillsammans på stan kommer jag att satsa ännu hårdare på detta år. Tänk om jag kan få till fyra vardagar varje vecka?! Läsning som denna (se bifogade skärmdumpar nedan) driver mig ännu hårdare till att förverkliga det.

Denna 30 åriga kvinna är det alldeles säkert jätte synd om i grunden för vad är det som driver en människa till att både nära kniv och att vara missbrukare?! Det är SÅKLART en tragedi bara det i sig, men jag tänker mycket på andra icke påverkade människor runt omkring. Jag tänker på mig själv och vad jag blev drabbad av mitt på ljusa dagen för ett par somrar sedan . Då klockan var mitt på ljusa dagen (13.30 ) och jag befann mig på Storgatan. Den förföljelsen av av en påverkad kvinna förföljer mig fortfarande.! Den historien avslutade på ett bra vis för att jag hade sinnesnärvaro stor nog till att ta mig in i en butik för att söka skydd. Jag tänker såklart inland, hur hade det gått om jag inte gjorde på det viset? Tänk om detta var en kvinna dom också var rustad med kniv? Ja, tankarna snurrar såklart emellanåt. Eftersom det inte stannade där utan kvinnan följde efter mig in i butiken så larmade personalen tillslut vakter till plats och polis därefter.

Såklart ska det inte vara på det viset och jag tror tack och lov att det är långt innan det händer någonting liknande som jag blev drabbad av, (ett polisärende som för övrigt lades ner i brist på bevis!!!) men att bara se dessa påverkade personer i sin närhet och som inte alltid beter sig fullt normalt, det ska inte bli en normal vardag. Våra små ska inte matas med dessa tokiga incidenter som sker mellan berusade och drogpåverkade personer ett stenkast ifrån dem medan de tex. står och väntar på bussen. Vi måste därför agera och det gör vi allra bäst tillsammans⭐️< img src=”https://blogg.mittmedia.se/wp-content/uploads/sites/92/2018/01/img_6287-1.jpg” class=”size-full wp-image-6770″ height=”1084″ width=”750″>

Vilken dag

Jag är förvånad över att jag fortfarande håller mig vaken. Fast det är väl så att man måste ge sig själv en stund av lugn och ro för att just kunna komma till ro tänker jag. En stund för att få samla ihop sig och helt enkelt bara få andas tillsammans med sig själv. Denna dag slog nog alla rekord i att vara fullproppad av olika tider, aktiviteter och med det massor av ”måsten”. Efter gårdagen med jobb i Nolbybacken hela dagen för min del så hade jag helt klart behövt en dag med total vila. En hel dag utan några krav och utan en massa aktiviteter. Såklart fungerar det inte på det viset. Att ha barn är förenat med både krav och ansvar. Självklart så är det alltid så oavsett hur trött eller slut jag än är som förälder.

För att summera dagen från början så ni får en lite bättre bild av denna hektiska söndag:

6.15 startade ett kioskpass i Nordichallen. Eftersom William skulle spela sin fotbollsmatch för dagen redan kl. 7.30 så hängde han med sin pappa till kioskpasset redan 6.00. Jag, tjejerna och min största grabb sov kvar hemma.

Sova, ja det hade jag gärna gjort hela dagen idag som sagt men eftersom Line hade basketträning redan kl. 10.00 så fick vi inte stanna kvar i sängen så länge som jag hade önskat. Det var en trött ”mamma Annelie” som dukade fram frukosten för att sedan dra iväg till Balders för att kolla på basket. Nu var klockan 10.00

Eftersom Jeppe sov hemma hus oss så lämnade jag Lillan hemma. Ellie är en rätt trotsig och lite smått tjurskallig ung fröken nu för tiden och jag kände redan innan att jag varken hade utrymme eller tålamod för några 3-års konflikter. Jo, jag försöker verkligen att vara tydlig och konsekvent så mycket som jag bara orkar men om just orken redan innan är slut så är det ju toppenbra om man kan hitta alternativa lösningar. Jesper blev alltså min Ellie vakt. Hon var verkligen supernöjd, så det tackar vi storebror för.

Når vi väl var på basketträningen så gjorde jag upp med Line att jag skulle lämna stället en liten stund för att köpa en present till kalaset Ellie rätt direkt skulle åka på efter att träningen slutat. Ja, jag vet, det är en maximal bristande planering, men när det blir för mycket som det tenderar till att ha blivit den senaste tiden så tar jag verkligen dag för dag och löser det som det kommer. Den lilla framförhållning som jag övat mig till att ha verkar totalt ha försvunnit.

11.30 var det då dags för kalas i gympasalen på en skola i närheten av vår bostad (tack o lov) Jag blev kvar där hela kalastiden förutom de sista 20 minuterna. Eftersom jag skulle få hänga med min son för att få se revy som hans tjej är engagerad i så var det nödvändigt att handla alla tillbehör till kvällens kalas. Jag gjorde själva inhandlingen men tack och lov så tillagade min sambo det hela medan jag slappnade av ett par timmar och njöt av bra underhållning. Revyn var riktigt bra och förutom att Jespers flickvän var engagerad så var det också en kollega till mig som ingick i själva dansnumren. Hon var riktigt duktig, det var alla måste jag säga.

Väl hemma igen så var det då alltså dags för kalas. Vi firade både Jesper och Robban som fyller år med några få dagar emellan. Förutom att mina föräldrar var med på detta firande S kom även Ebba, Victor och Ebbas kompis Moa hit. Jeppes tjej Ellen var såklart också med.

När jag skriver om dagens händelser så tänker jag att det är väl inte så konstigt att man är lite trött och energilös. Allt detta som har hänt denna dag skulle ju kunna vara händelser utspridda över en hel vecka. Underbart är familjelivet, ja nästan alltid 😅

Tack dör en intensiv men bra dag❤️

Familjedag i backen

I dag var det verkligen full fart i Nolbybacken. De är otroligt duktiga alla som engagerar sig i den slalomklubben . Det ligger mycket med arbete bakom detta evenemang som jag haft turen att få följa på lite närmare håll genom mitt samarbete med VASA Bryggeri. Denna gång blev det min tredje gång i Nolbybacken.

Årets läsk son vi bjöd på var klassikern Portello men också Vira Blåtira i två varianter. Det lanseras just nu en ny variant som är sockerfri. Jag fick ett smakprov med mig hem som jag testade tillsammans med barnen. Den blev uppskattad och kommer alldeles säkert att göra oss sällskap här hemma på lördagarna framöver.

Lite trevliga foton från dagen får sätta punkt för 2018 års familjedag i Nolbybacken.

Livets gåta

För mig är inte livets stora gåta, ”älska,glömma och förlåta”, nej för mig är livets gåta någonting helt annat.

Varje gång jag tar den där prommisen för mig själv, ja då det finns möjlighet att snacka med sig själv så klurar jag på den helt omöjliga ekvationen ja den mest hopplösa gåtan att lösa.

Varför är det så vansinnigt orättvist? Det finns så många människor som fullständigt skiter i att ta vara på sig själv och det fantastiska liv som breder ut sig framför deras fötter. Hur kan man inte välja att kliva ut och bara ta för sig när det finns så mänga levnadsglada människor som inte skulle vilja göra annat än att ta för sig och bara leva men blir stoppade pga. sjukdom? De mest levnadsglada människorna kan inte eller orkar inte ta för sig pga. sjukdom som sätter stopp. VARFÖR denna orättvisa? Jag kommer alltid att grubbla på denna gåta och jag kommer förmodligen aldrig att förstå mig på denna svårlösta ekvation.

Så länge jag har exempel i min närmaste närhet, exempel på att helt och hållet skita i livet och exempel på sjukdom som sätter stopp för livet så kommer jag att fortsätta med mina promenader och funderingar gällande svårlösta ekvationer. Jag får det verkligen inte att gå i hop.

Fuck Cancer och Fuck missbruk.