Gullig bil💕

Bubblanbilen har nu precis blivit pimpad med ögonfransar som jag fick för ett par år sedan av Cissi, eller ”Saga-mamma” som jag för det mesta kallar henne. Nu är det bara en knallröd pussmun som saknas för att denna lilla Fiat 500 ska bli en komplett liten Disneybil. Robban gillar det inte och det är anledningen till att jag och William smög ut för att äntligen fixa dessa fransar. Så nu kommer Robban att få köra en riktigt gullig liten bil lite mot sin vilja framöver, men som William sa påvägen in: ”- pappa kommer att vänja sig snart” (hihi)

Skönt häng med bra gäng

Idag så var det många som meddelade att de inte kunde delta under eftermiddagens arbete. Eller rättare sagt, eftermiddagens frivilliga arbete. Egentligen så är det ju otroligt att så mänga olika människor faktist engagerar sig och lånar ut en stund av sin värdefulla tid så som de faktist gör då de bestämmer sig för att hänger på. Tråkigt nog så verkar sjukdom slå till precis samtidigt, så blev det åtminstone denna dag.

Trots ”bortfall” så blev vi ändå tillslut fyra pigga och glada. Ewa från Rotary var med för andra gången i ordningen. Hon kommer tillbaka nästa torsdag igen har hon lovat. Katarina dyker upp nästa fredag också. Moa som har hängt på ett par gånger tidigare ringde mig och kom till oss vid Navet sista timmen 👊🏻

Hur sjukt får det vara?

Jag blir så påverkad och så sjukt illa till mods av att se alla dessa påverkade människor som befinner sig vid Navet i den centra delen av Sundsvall. Jag ser dem precis varje dag, eller nästan varje eftermiddag eftersom jag finns där 4 vardagar per vecka i syfte att vara en bra förebild för de yngre barnen som är där av RÄTT anledning, nämligen för att åka buss!. Hur tänker denna klick människor som inte är en liten klick längre, nej denna klick individer i helt olika åldrar. Både män/kvinnor, yngre tjejer/killar.

Finns det verkligen inte NÅGON släkting, nära bekant eller annan person som kan prata dessa människor till rätta? Finns det inte NÅGON som dessa människor känner ett så pass stort förtroende för att de förstår att om de försöker att säga någonting, ge tips eller råd så gör personerna i deras närhet det för att hjälpa??!

Jag landar alltid i tanken på att flera av dessa människor säkerligen har någon anknytning till något eller några barn. Idag hörde jag en välkänd stämma som ALLTID får mig att sluta andas för stunden. Det är samma stämma som ljöd vid Navet i fredags och många gånger innan fredagen också ska tilläggas. En påverkad och gäll röst kopplad till samma välkända person som alltså är en av de som utmärker sig (åtminstone för mig och de mina) och är en av de här ALLA människorna som hänger vid Navet, alltså som inte direkt är där för att åka buss. Tänk om denna persons barn plötsligt skulle dyka upp på denna plats för att åka buss precis som många av vännerna redan gör? Hur skulle det mötet bli?

Numer slutar jag alltså inte att andas för stunden pga. rädsla, nej det har jag tack och lov lärt mig att hantera lite bättre. Så pass att jag åtminstone kan andas normalt och fungera hyfsat bra. Den största anledningen numer till dessa långa andningspauser sker pga. att jag känner en sådan stor förtvivlan och en ledsamhet som jag inte kan klä in med ord.

Barnen, vad säger man till dem, hur förbereder man dem på att möta detta tragiska? Med tanke på denna totala öppenhet så är ofrivilliga möten där barn är inblandade snart ett faktum!

Vad gör vi liksom då? BEDRÖVLIGT och djupt tragiskt, det är precis vad det är och ingen verkar kunna göra någonting. Det är ju precis samma visa och refräng år efter år.

Vi fortsätter såklart att fokusera på det friska, men tråkigt nog så är det inte alltid så lätt att inte se och höra det andra.

Vi fortsätter med vårt arbete. Tillsammans och på stan’. Det känns som det enda rätta👊🏻

Jag har en bra Side kIck som jag saknade idag ⭐️

Ännu en rolig dag

Vi har helt klart en annorlunda och rolig arbetsplats. Massor med temadagar. Så pass många att jag faktist har börjat slarva på sistone. Jag har helt och hållet glömt nästan varje tillfälle den senaste tiden vilket inte alls är särskilt roligt, men det blir framförallt stressigt, för självklart så fixar jag till någonting snabbt. Nödlösningar eller rättare sagt snabba lösningar har blivit min grej. Det är ju någon/några personer som placerar dessa upptåg så självklart måste vi övriga kollegor visa dem respekten genom att delta! För mig finns det inte något annat alternativ i alla fall.

Denna dag som var självaste World book day firade jag som självaste Guld/ Lock en ”Quickfix” som fick duga för denna dag

Debattartikel ⭐️

Jag har inte hunnit med att fundera så mycket mer än att jag tackat ja på frågan som kom från en av MittMedias medarbetare. Jag kommer att skriva en debattartikel ovh jag tror och hoppas att min Johanna och kanske min pappa kan granska själva innehållet och själva upplägget. Jag ser framemot att göra detta och känner mig hedrad över att jag fått frågan. Innehållet och själva temat håller jag lite på men jag kan avslöja att på min väldigt tidiga prommis så fick jag rätt bra koll på det hela. Det är bra häftigt hur saker och ting bara faller på plats och kommer till emellanåt.❤️

Tillsammans på stan⭐️

I går var vi många!

Torsdagar har blivit en dag då Sundsvalls kommun finns på plats genom olika enheters representanter. Det kommer också att vara en dag där Rotary kommer att finnas med till och från.

Tillsammans på stan blir mer och mer ett projekt utifrån vad jag alltid har trott på och jobbat hårt för.

Nämligen, oavsett vem man är och vart man arbetar så är det vårt ansvar att TILLSAMMANS förenas och att verka för våra unga eller andra som har behovet av stöd och hjälp.

Utmaningen framöver blir att få med ungdomars föräldrar tänker jag.⭐️

En vecka har vi nu funnits de flesta vardagarna några timmar under eftermiddagarna. Vi finns i huvudsak för de små och för att öka tryggheten för de som känner arr det behovet finns. Jag kan redan efter dessa dagar konstatera att det är väldigt många återkommande människor som verkar ha Bussnavet i Sundsvall som någonting helt annat än en plats att befinna sig på för att kliva på och av bussen. Det är direkt beklämmande att se hur verkligheten gör sig påmind om hur otroligt många människor som inte direkt är den bästa versionen av sig själv befinner sig där av direkt felaktiga anledningar och frågar man mig så kan jag rabbla exempel som stärker det jag menar .) att befinna sig vid Navet i flera timmar, hur kan det bli så fel?

Jag citerar vad våran snart 10-åriga grabb sa då vi mötte en missbrukare vid Östersund station i väntan på tåget hem för några veckor sedan : ”- man kan ju bara hoppas att ingen här känner den personen eller att personen INTE har några barn’! Starkt, ärligt, klokt och förmodligen hårt för de missbrukare som just väljer att befinna sig öppet och synligt vid offentliga platser. Fast oerhört ärligt och modigt att kunna uttrycka sig på det viset. Jag förstår helt och fullt vad mitt bonusbarn menar. De senaste fem åren har jag lärt mig det mer ordentligt än någonsin tidigare. Den tuffa verkligheten kom plötsligt så väldigt nära och det är en verklighet som är ordentligt påfrestande för oss alla.

Tillsammans på stans premiärvecka är nu över och det har gått så otroligt bra! Jag ser fram emot varje eftermiddag nere vid Navet för jag vet att varje litet ögonblick som vi finns där gör skillnad för många ⭐️

Sov gott

Line ropar på mig från sin nya och mysiga koja på nederslafen: ”-mamma Annelie, alltså den är rätt bra den här Lilla Anna och Stora Gubben”. Jag bara älskar hur barn bara säger det som känns rätt och så direkt. Önskar att den spontaniteten aldrig behöver växa bort. Två fina tjejer har nu sagt tack och Go”natt för ännu en fin dag och jag kan bara hålla med Line, Lilla Anna och Långa farbrorn är bra ⭐️