Nu börjar det viktiga arbetet⭐️

Då är det hastigt över. Det man arbetat för så hårt och ännu mer intensivt de senaste veckorna, det man har fixat inför och förberett med hela sitt hjärta och som man lagt hela sin vakna tid på är alltså tvärt över…

….Det skulle kunna vara så, men så är inte fallet då det gäller Framtidsgalan. Det är nämligen nu det rätta arbetet börjar. Arbetet som är riktat till Framtidsgalans målgrupp barn och ungdomar. Jag kan med stolthet redan nu berätta att det kommet att skänkas 20.000-25.000 kr till projektet Vuxna på stan” även detta år. Det kommer också att hända någonting riktigt trevligt en lördag i februari. Jag funderar på att rikta denna speciella händelse till både vuxna och unga tillsammans för det är just TILLSAMMANS som det finns den bästa möjligheten till förändring anser jag. På onsdag reser jag iväg några dagar och förutom att jag ska lägga massor med tid på mig själv och min egen träning så har jag som målsättning att det finns ett snyggt material gällande det jag prel. bokat en lördag i februari. Min Johanna reser ju med mig och datorn har hon med. Det är en tillräcklig garanti för att det kommer att finas ett snyggt och beskrivande material redan då jag är tillbaka efter dessa dagar på annan ort.

Man ska gå från festen när den är som roligast sägs det och det gör jag varje gång från Framtidsgalan. Jag går från festen, samlar ihop mig och alla fantastiska intryck och därefter blir det 100 procent fokus mot målgrupp barn och unga hela året tills nästa Framtidsgala.

Dygna

Alltså nu är frågan, ska jag sova ett par timmar eller är det lika bra att vara vaken 🤔 jag har nu åkt några svängar och nu börjar det att bli en lite bättre ordning bland grejerna.

Eftersom det är möte på jobbet redan kl 8.00 i en av alla lokaler vi lånat under Framtidsgalan detta år så kände jag att jag ville gå in på jobbet en extra gång för att checka det. Där inne var det precis så som tjejerna hjälpt till att ansvara för att det skulle vara. Det var undanplockat, städat och fint. Jag tog ett extra varv till diskrummet också och det var tur för där var det tallrikar med en hel del fasttorksde matrester.

äNTLIGEN så är jag klar, sova får jag göra from. i morgon ⭐️

.

Årets Gala blir spännande

Killen bakom flera av Sundsvallsprofilernas danser heter Thomas Rodin och är 37 år gammal.

Han började att dansa när han var 4år. Han har tävlingsdansat i större delen av sitt liv och studerade scenisk dans redan på gymnasiet. Efter gymnasiet så utbildade Thomas sig till dansare och danspedagog i Stockholm på danshögskolan. Under en period så jobbade han som dansare på heltid inom tv och i olika musikaler. Under hela sin vuxna tid har Thomas undervisat i dans och gör det fortfarande.

Minsting på äventyr💕

Det är väldigt knepigt att ha minstingen iväg på eget äventyr utan oss. Det tycker vi alla. I morgon kommet hon hem efter en tre dagars resa tillsammans med fina farmor och farfar. Detta blir också lite knepigt för 8 och 10 åringen som alltid är de som är med farmor och farfar om det är någonting som ska göras och inte lilla E. Självklart så var de glada för hennes skull men efter att ha hört ca 100 gånger att hon ska få hälsa på sin alldeles nya kusin så blev de lite trötta på henne. Detta är iallafall nyttigt för dem alla. Det är viktigt att kunna glädjas för andra också oavsett om det känns lite trist och tråkigt för sin egen skull,

Vi har iallafall haft en så mysig helg även på hemmaplan och lördags då jag, Line och William kom hem från Victor och Ebba efter att vi sagt hejdå till pappa R som skulle iväg med sina fotbollsgrabbar på avslutningsfests så kröp Line nära mig i soffan och sa förnöjt: ”Det är bra mysigt att det bara är vi några dagar ändå” ❤️

Snart så⭐️

Framtidsgalan,

Jag bara älskar att jag får fokusera på detta arbete nu och att jag har så väldigt många med mig. Ibland är det så skönt och så sjukt tillfredställande att känna denna kärlek och styrka som jag genom åren får sprida och dela tillsammans med så många. Det blir både en bekräftelse och en inre seger som jag vet att precis ALLA som är väl insatta delar med värme tillsammans med mig. Jag har valt att beskriva det hat och den surrealistiska verklighet som jag tyvärr inte verkar slippa och de som satt sig in i detta helt galna delar och till ett hundra procent stöttar mig. Att leva i skyddet av ett kontaktförbud har varit någonting som jag har lutat mig tillbaka mot och känt mig trygg med. Det är ca 3 år sedan jag fick ett sådant utfärdat första gången i detta liv och förhållande ska tilläggas, men det är någonting som jag också haft i ett tidigare förhållande, vilket är anmärkningsvärt bara det i sig. (ja hur sjukt är inte det egentligen). Det vet också alla nära och kära, att kontaktförbudet är förenat med en slags trygghet för mig. Alla de som precis som jag älskar det jag verkar för och med stolthet står upp för känner inte något annat än en innerlig glädje och stolthet när de märker att jag orkar att kriga på och att fortsätta mitt ❤️-projekt trots allt.

Jag fortsätter på linjen att möta hat med kärlek. Jag tycker faktist att jag blivit ännu bättre på det desto mer hat som jag får utstå . Numer märker jag att jag inte blir ledsen längre, nej, det har gått så långt att jag har börjar förstå att detta inte handlar om mig och därför kan jag heller inte göra någonting åt det. Jag kan ärligt inte bry mig mindre, det finns så mycket annat och någonting så mycket roligare att bry sig om. Att umgås och att ge kärlek till mina barn för att nämna ett bra exempel. Eftersom vi dessutom har en stor familj med många barn i så har vi också fullt upp. Mycke’ kärlek blire’. Mina alla barn bär alla mina värderingar med sig och det med stolthet och det är jag självklart också väldigt, väldigt stolt över.

https://drive.google.com/file/d/1XZUdpEfK_e28i6NAdFBr02QbzD5oroc-/view

Sjukskriven vän❤️

Nu var det ett tag sedan jag hälsade på min kära vän Cissi så när jag åkte därifrån igår kväll så lovade jag mig själv att det inte ska dröja allt för länge till nästa gång. Tänk, Jag låg vaken rätt sent och tänker på allt vi hann prata om. Den promenad som vi hade förbestämt blev enbart ett varv runt kvarteret för att istället sätta oss i hennes soffa en stund där vi bara snackade och åt favvo glass.

Alltså vi lever i ett fantastiskt land med ett oerhört fint skyddsnät omkring oss då det behövs och det var just den frågan vi fastnade i och som faktist fortfarande etsade sig kvar och höll mig vaken rätt länge igår. HUR kan människor missbruka vårt system i den grad att det drabbar våra sjuka som har behovet på riktigt? Ja, jag syftar på försäkringskassan och systemet för sjukskrivningar. Tänk att det finns en hel avdelning med människor som har som sin arbetsuppgift att granska och att hitta personer som väljer att fuska! En hel utredningsgrupp alltså som inte jobbar med annat och bara det är ju helt fel. Jag är så dum och naiv och ställer mig frågan, ”ska det ens berövas”? Det är bra såklart att vi har ett sådant system också men det är ju rent ut sagt helt sjukt galet att det ens ska behövas?! Varför kan människor inte bara sköta sig? Hur känns det då man kollar sig i spegeln på kvällen och vet att man indirekt försvårar och kanske tom. förstör för de stackars människor som är berättigade sjukskrivning på riktigt, dvs. de människor som inte kan annat än att vara sjukskriven men som heller inte har kraft och energi nog mycket för att orka med allt som krävs för att bli beviljade. Att ” bara” orka kliva upp vissa dagar kan vara besvärligt och en energiladdad handling tillräcklig och nog också ska det dessutom inte gå alldeles enkelt med att ställa för sjukskrivningen, en effekt som som kanske tom. uppkommit till viss del av alla som bluffar?! Personer som knappt orkar med alla dessa olika steg som krävs eftersom systemet verkar missbrukas, ja självklart så finns det det en större misstänksamhet som gör det mer krävande för de individer som ansöker om sjukskrivning. Det blir självklart en effekt av fisk. Personer som söker måste ju självklart upplysa om de håller på med någon form av sidoverksamhet. Är man tex. sjukskriven till 100 procent så är det ju också det som självklart gäller. Jag funderar för mig själv igen, hur kan det inte efterföljas?Fast som sagt, jag är så dum och naiv att jag inte förstår hur det ens kan vara möjligt att inte följa det som gäller. Det är för mig inte ens en fråga, fast tydligen en sådan pass stor så det krävs en hel utredningsgrupp som arbetar med det dagligen 😳

Min vän orkar inte alltid med att kliva upp pga. smärta. Det är mer ett undantag än en regel att hon tar sig ut och hon driver inte något företag på sidan som det aktivt går att ”jobba” genom. (När det gick upp för mig under vårt samtal igår kväll att det inte är helt ovanligt att människor också håller på så, ja då blev jag faktist väldigt bekymrad.. hur är det ens möjligt att göra så tänkte jag och tänker fortfarande och ännu mer på min sjuka vän.) Nej, min vän har fullt upp med att vara just sjukskriven och hon har fullt upp med att klara av det. För min fina, ärliga och alltid hårt kämpande vän så slår jag ett extra slag för att alla som myglar och som orkar att jobba lite extra trots en hög procent sjukskrivning granskas och åker dit. Det är nämligen inte rättvist att min vän som på riktigt är oförmögen att arbeta måste jobba så hårt för att bli beviljad fortsatt sjukskrivning. Det ör både ledsamt och beklämmande.

Snacka om att min vän Cissi är en vardagshjältinna❤️ A Super Hero in real⭐️

Läran om Livet❤️

Jag är så lyckligt lottad som haft turen att ha blivit rustad med så bra värderingar sedan barnsben. Så pass att jag med stolthet kan säga att jag har formats till en hyfsat vettig vuxen som gärna tar på mig rollen som god förebild för våra barn och ungdomar. Jag brukar inte framhäva mig själv direkt för jag tycker sällan att det behövs, det man gör visar nämligen mer än det man säger och faktist så blir jag bara mer och mer på det klara med att de som mår sämst och de som väljer att inte ta ett ”vuxenansvar” över huvudtaget, nej tragiskt nog inte ens för sig själv, är tyvärr de som skränar och skriker både som mest och värst. Det man är och står för märks och det är väl det som räknas tänker jag men självklart så struntar jag inte i galenheterna som tyvärr aldrig verkar få något slut.

På senare tid har jag ändå börjat med att ta ton och jag kliver faktist fram lite oftare nu än förr märker jag. Självklart så påminner alla barn och unga som väljer att vara tillsammans med mig och som lyssnar till mina historier, tips och råd om att det jag förmedlar, det är någonting som de tar till sig av och tom. efterlever. Ja jag har faktist så många exempel på det vilket är direkt fint och rörande i sig. Det är därför egentligen lite dåligt och fånigt av mig att inte ge mig själv en klapp på axeln och lite ”kred” för att jag hamnat så rätt i mitt liv, till vardags och i mitt arbete. Det som jag periodvis blivit och fortfarande blir utsatt för påminner självklart också mig om vilken viktig roll jag faktist har. Dessa för mig helt overkliga vuxna påminner mig om hur viktigt det verkligen är att lära våra barn och unga hur man ska bete sig. Deras dåliga beteenden blir helt enkelt mycket ”bra” exempel på hur man INTE ska bete sig. Detta har jag i åtanke varje gång jag får möjligheten att få möta unga och i de stunderna försöker jag att förmedla så mycket klokhet som jag bara kan.

Jag är också väldigt tacksam över att de tar vara på mig och det jag försöker att sprida och förmedla på min arbetsplats. Varje gång en ungdom kommer fram till mig efter att vi haft ett snack och säger: ”- Jag ska göra som du Ms. Bubble, jag ska aldrig någonsin ta i en cigarett” eller då någon förälder säger till mig att deras barn har bestämt sig för att bli en sådan dansfröken som mig då hen blir stor så känner jag att jag har lyckats med det jag gör. Det driver mig också vidare och framåt. För ett par veckor sedan hamnade jag i en riktigt intressant diskussion gällande rökning. En ungdom var väldigt upprörd då hon berättade att hon hemskt nog såg en gravid tjej/kvinna röka. Eftersom jag själv också vet att det sjukt nog förekommer så triggade det igång mig ordentligt. Ja, lika upprörd som tjejen var blev även jag. Samtidigt kände jag någonstans i min totala frustration en slags lättnad då denna ungdom lyfter detta till ett samtal med mig. Det ger ett slags hopp om att det jag försöker förmedla faktist ger någon form av effekt. Jag har alltid varit av den åsikt att vi behöver bli duktigare på att prata om saker med våra unga. Vi skyddar dem inte genom att inte prata om verkligheten. Det som finns existerar ju oavsett om vi pratar om det eller ej.

Jag har som sagt exempel på att blivande mödrar inte bara rökt sig igenom en graviditet utan flera. I mitt stilla sinne kan jag undra hur det påverkar barnet/barnen och min oro sträcker sig långt utanför fosterstadiet i mammas mage. Hur blir det för dessa utsatta barn i framtiden? Hur blir det som tonåring? Kommer suger att finnas extra mycket? Suget som gör att det blir mycket svårare att stå emot och att säga nej då kompisttrycket knackar på? För mig är detta helt oförsvarsbara beteende mot helt oskyldiga en typ av misshandel! För om man gör det aktiva valet att röka dagligen under sin graviditet, vem tänker man på då? Den frågan känner jag att jag inte behöver svara på. Jag anser att det är någonting som inte behöver besvaras för det ör ju en solklar egoistisk handling och ingenting annat!

Ps. Detta är ju en blogg som JAG, Annelie Nordin skriver i. Det borde ju inte behövas ett förtydligande men ger det ändå. Självklart så är det ju utifrån MINA personliga erfarenheter och utifrån mina egna personliga värderingar jag därför också skriver. Jag förstår SJÄLVKLART att jag INTE delar samma värderingar och åsikter med alla. Hur skulle det kunna vara så? Jag menar vi är ju alla väldigt olika och ser därför på saker och ting på helt skilda vis, det förstår väl alla?! Fast fortfarande så är detta ändå MIN blogg och på MIN plattform så uttrycker jag mig på mitt vis och utifrån mitt sätt att tycka och tro. Väljer man att följa just mig och min blogg så hoppas jag att det är för att bli lite inspirerad eller kanske för att känna igen sig med tanke på att jag emellanåt även delar med mig av hur jobbigt jag och min familj stundtals har det. Om man far illa av/tar åt sig på fel vis av vad jag skriver så gör dig själv en stor tjänst, hitta någon annan person som insprutar dig och gör dig på bästa humör. Mitt mål med det jag delar och skriver är att försöka få alla att tänka till, reflektera och kanske också inspirera så pass att det leder till att du som läsare/följare till mig vill bidra till att arbeta för en lite snällare, och bättre värld ❤️

Kärlek övervinner hat, det vet jag❤️

Bästa mottagandet 💕

En alldeles underbar känsla som är så väldigt svår att klä in med ord uppstår alltid i hela mig då jag kliver innanför ytterdörren till vårt fina hus efter att jag varit bortrest några dagar (denna gång ett par dagar i Falun för roligt uppdrag på en mässa). Att mötas av världens finaste barntrio som med hela sig, ja både via kroppsspråk och verbalt uttrycker hur glada de är att jag är hemma igen är fantastiskt och mer därtill. Det betyder så oerhört mycket och det påminner mig så starkt hur mycket kärlek vinner över hat. Barn läser av och förstår så mycket mer än vad ord någonsin kan beskriva. De känner av, är kritiska och när de bestämmer sig för att någonting känns på riktigt, då går de verkligen ”all in”. Jag påminns ofta genom banes beteende mot mig om hur lyckligt lottad jag är som blivit utvald att få uppleva detta otroligt starka och så fina. Det är någonting som jag nämligen aldrig har tagit för givet. Det sitter inte direkt i någon titel om ni förstår vad jag menar. Ett barns kärlek kan man inte lura sig till, det är någonting man helt och hållet måste förtjäna. Jag är som sagt oerhört lyckligt lottad som får möjligheten att älskas och att älska så många barn. Tänk, fem fina i våran härliga Cirkusfamilj ❤️