Mitt glada gĂ€ng💕

TĂ€nk, i september detta Ă„r har jag tillbringat 20 Ă„r tillsammans med mitt hĂ€rliga HappinessgĂ€ng. 20 Ă„r, alltsĂ„ jag minns sĂ„ vĂ€l nĂ€r jag för första gĂ„ngen bjöd in nĂ„gra deltagare till mitt TrĂ€ningsverket❀ Det Ă€r en alldeles egen och unik historia i sig som jag ska lĂ€gga lite tid pĂ„ och dra för er ordentligt nĂ„gon gĂ„ng snart. Det Ă€r inte sĂ„ mĂ„nga av de som fanns med mig frĂ„n allra första start lĂ€ngre, nej det Ă€r egentligen bara 2 tjejer som fanns med mig dĂ„ i TrĂ€ningsverkets lokaler, men genom Ă„ren som gĂ„tt, ja alltsĂ„ ofattbara i det nĂ€rmaste 20 sĂ„ Ă€r det inte nĂ„gon som slutat pga. jobbiga och trĂ„kiga sjĂ€l.

SĂ„ fick jag ett samtal nĂ„gra dagar innan julafton. En av mina HappinessvĂ€nner ringde och berĂ€ttade att hennes kĂ€raste har dött. Detta har varit Happiness Ă€kta par som jag kallat dem. De har funnits med varandra i ur och i skur, bott pĂ„ varsitt hĂ„ll men Ă€ndĂ„ funnits med varandra mest jĂ€mt. Detta var tex. paret jag checkade in pĂ„ Knaust hotell för att utvĂ€rdera hur fint det var att fĂ„ tillbringa tid som kĂ€ra i en av deras sviter som blev underlag till ett repotage till tidningen som vi producerade med hjĂ€lp av ”min” Johanna för ca 10 Ă„r sedan, detta var paret som alltid var med tillsammans i Happiness men som gjorde uppehĂ„ll de tillfĂ€llen som jag Ă€ndrade vĂ„ra trĂ€ningstider. En period pĂ„ fyra Ă„r höll de sig borta pga. att det dĂ„ krockade med Bingolotto. Jag kunde inte pĂ„ nĂ„got vis fĂ„ dem att hoppa över den sysselsĂ€ttningen för en Happiness stund med mig, men efter fyra Ă„rs uppehĂ„ll kom de Ă€ndĂ„ tillbaka. Vi har gjort och upplevt sĂ„ mycket mer tillsammans, listan kan bli vĂ€ldigt lĂ„ng. De senaste tvĂ„ Ă„ren har de haft en paus i trĂ€ningen igen och det pga. att han har varit lite ofĂ€rdig och dĂ„lig. NĂ€r samtalet med den trĂ„kiga ”nyheten” kom bestĂ€mde vi direkt att hon skulle fĂ„ komma hit mellan jul och nyĂ„r. Livet för finaste G förĂ€ndrades rĂ€tt hastigt. FrĂ„n att dagligen ha stöd och sĂ€llskap pĂ„ riktigt eller via telefonen med en livskamrat till att inte ha det mĂ„ste sĂ„klart bli en enorm omstĂ€llning. NĂ€r hon hade en önskan om att trĂ€ffa mig, ja de andra vĂ€nnerna som bor i lĂ€genheter i samma boende var bortresta till sina familjer och slĂ€ktingar sĂ„ var svaret sjĂ€lvklart ja.

För ett par dagar sedan hĂ€mtade jag min fina vĂ€n och vi hade ett par mysiga timmar tillsammans innan Robban skjutsade henne tillbaka. Det behövs inte sĂ„ mycket för att göra nĂ„gon glad och för att hjĂ€lpa nĂ„gon att skingra tankarna för en stund.❀

Publicerat av

Annelie Nordin

LĂ€mna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *