Fredagkväll ⭐️

Det gäller att passa på då man får chansen. Igår ringde William till mig medan jag var kvar på jobbet, ja jag avslutade rätt sent igår med att sammanfatta en lite väl rörig och ”fram och tillbaka” och ”hit och dit” arbetsdag. Igår var en sådan där dag då jag sedan en tid tillbaka hade planerat många möten utanför skolan men tillhörande mitt arbete på skolan i allra högsta grad. Mitt fokus ligger nu till stor del på ett större event som jag håller på att ställa för, det är ju om knappt en månad så det måste gå snabbt nu med de sista detaljerna. Det måste börja marknadsföras snarast möjligt. Innan onsdag har jag som senast satt som dag att ordentligt trycka på knappen och innan dess så bör jag ha fått de sista svaren som jag inväntar från samarbetspartners för att kunna dra på ordentligt. Samtidigt som jag ska få ordning på detta så behövs jag alltså också ordentligt på min arbetsplats, ja i skolan. Det är en period då många är borta så ja, jag känner att det är svårt att lämna trots att jag har den tillåtelsen. Extra trött och slut är jag tråkigt nog av många privata själ för tillfället, ja just nu kan jag nästan våga mig på att påstå, det är lite för mycket än vad man kanske i normala fall borde både stå ut med och att klara av, men tröttheten kommer också extra mycket så fort det blir lite för många arbetstimmar. Belastningen och bördan blir lite för stor just nu och jag vet att jag måste dra lite i handbromsen där jag har möjlighet att göra det.

Min målbild de stunder då det känns som mest på detta vis blir att få ta den här sköna prommisrundan för sig mig i friska luften men jag ser alltid också framemot att få lägga mig i soffans hörn tillsammans med de barn som känner för att hålla mig sällskap. Precis då jag tänkte allt detta som mest, ja då jag var helt färdig på jobbet och redo för att åka hem så ringde William. Han hade andra funderingar och tankar än mig. Eftersom Line övernattade hos en kompis så tyckte William att han och jag skulle ta en tur till Birsta för att äta glass på vårt nya ”favvoställe”. Självklart så ville jag ju göra det. Äta glass och shoppa lite kläder. Bara fina Willekillen och jag.

Vi avslutade sedan kvällen i soffan tillsammans med Ebba och Victor som också kom hem och hade fredagsmys tillsammans med oss. Hur trött jag än är så är det underbart och fint det liv jag lever. Min fina ”Cirkusfamilj” är fantastisk och ger den kraft och den styrka som stundtals saknas.

Publicerat av

Annelie Nordin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *