Det sitter inte i väggarna

Framgång sitter inte fast i väggarna. Det finns inte automatiskt och skapas heller inte av sig själv i atmosfären, nej det krävs såklart bra människor för att få till det hela. På min arbetsplats finns det otroligt många goda exempel på personer som går de där extra milen som krävs för att få ett positivt rykte som man därefter förtjänar.

En av flera personer som jag beundrar är våran ”one and only” Ms. Henriksson. Hon är en magisk person med så många styrkor som är beundransvärda. Redan då jag började på skolan för 7 år sedan fastnade jag lite extra för henne. Hon var den som tog emot mitt första samtal då jag ringde för att efterlysa kontaktuppgifter till den ansvarige och hon var också den första som tog emot mig då jag skulle träffa min chef för första gången. Kanske är det anledningen till det speciella band jag har till denna människa eller också är det för att hennes hela väsen och personlighet tilltalar mig så väldigt mycket. Jag tror på det senare, för Karin Henriksson som hon heter åstadkommer så otroligt mycket och hon gör det i det tysta ja helt utan massa snack. Hon bara kör på och kräver inte någon extra kred. för det. Hon bidrar verkligen mycket till den atmosfär vi har på skolan och den höga kvalitén vid alla event skolan anordnar och hon står bakom märkbara förvandlingen av skolan då det vankas högtider. Våra avslutningscermonier är det hög klass på och det bla. på grund av denna kvinna. Hon har nämligen magiska och mycket kreativa fingrar. Hon är en ”doer” hela hon. Det blir snyggt och det är välordnat.

Som om det inte vore nog. Igår hängde jag med Ms. Henriksson till IKEA och bevittnade hur hennes inköpsturer ser ut där. Visst, det ingår i hennes arbetsuppgift men det är inte ”bara” att inhandla 6 (eller det kanske tom. var 8) garderober, 50 st. förvaringslådor i plast, massor med kontorstillbehör och då minst 10 av varje grej, mattor , lampor, klappbord, kontorsstolen, flera små bord och ytterligare garderober men modellen mindre. Alltså, att handla tillsammans med Ms. Henriksson var verkligen en upplevelse. Den erfarenheten tar jag med mig och inser ännu mer att det positiva sitter inte bara sådär i väggarna, det är någonting som skapas av någon och för mig är Ms. Henriksson ett sådant bra exempel på en sådan person. Jag har svårt att se så många jobba på det vis som hon gör. Jag är väldigt imponerad och så stolt att få vara hennes medarbetare ⭐️

Fyra överlastade vagnar blev det denna gång. Förra veckan fyllde hon sex vagnar tydligen 😅

Lycka att kunna cykla💕

Ett magiskt ögonblick✨

I helgen har morfar och Ellie övat och övat. Flera varv med träning runt området har det cyklats, precis så som jag, min bror, Ebba och Jeppe har gjort med älskade pappa/morfar.

Jag känner inte så många som är som han. 73 år och spänstig och tålmodig som få ❤️

Ellie sa också att mormor lagar den godaste frukosten som finns så kan vi ha det så mycket bättre?

Jag värdesätter detta enormt mycket.

Sjukdomen ställer till det

Det finns någonting som upptar mycket av min tid och någonting som jag helt klart funderar väldigt mycket på. Hur kan det komma sig att man som missbrukare ger sig rätten till att tycka att det är helt OK att ställa till det för andra, skälla, prata skit och bete sig allmänt dåligt och direkt ohyfsat medan de som i sin tur blir drabbade på både det ena och andra viset bara ska hålla tyst?! Jag är själv drabbad och känner många med mig som precis som jag tycker att det tillslut blir tillräckligt och nog! Det finns två sidor på det mesta (allt) och en missbrukares story i jämförelse med en som råkar bli offer eller syndabock/syndabockars story blir garanterat två historier som skiljer sig radikalt! Vi ska våga prata om det som händer och ja, trots att missbruk är en fruktansvärd skitsjukdom som förvandlar de drabbade till en skugga av sitt rätta jag så har man som ”drabbad” rätt att både tycka och känna att det sjukdomen ställer till med är direkt vidrigt.

De missbrukare som jag haft/har kontakt med och som tillslut efter mycket hårt arbete med sig själv lyckats bli ren, dvs. de som tagit beslutet att inte dricka en endast alkoholdroppe för att inte åka dit igen säger ofta ungefär samma sak: Det tuffaste med att bli ren är att då kommer sanningen ikapp. En sanning som för det mesta är förenat med en ångest för vad man ställt till med för människor i sin omgivning. Att göra upp med sitt förflutna i det missbrukande tillståndet och att be om ursäkt till de människor som direkt blivit drabbade är den tyngsta biten och många analyserar att det faktist är just därför många får återfall. Sanningen blir för tung och skapar en ångest som blir svår att hantera. Några glas vin, öl eller cider och det är igång igen.

Vi behöver prata om detta för tänk så många oskyldiga barn som blir drabbade. De har faktist också rätt till sin besvikelse och behöver stöd till att förstå att ingenting är deras fel. Det finns väldigt bra hjälp att få som drabbad familj och det är så väldigt värdefullt. Får man tillgång till de via bistånd från kommunen och SOC så som vi fick så rekommenderar jag varmt att ta vara på den möjligheten. Inte minst om det finns mindre barn inblandade

Tyngdtäcket på vift ⭐️

Under några dagar har jag lånat ut mitt täcke med tyngd till en god vän som jag tror kan ha nytta av ett även hon. Det är ju bra att få testa några dagar tänkte jag innan hon inhandlar ett själv. Tänker att jag på så vis gör både henne och Cura of Sweden en tjänst. Ikväll ska jag få tillbaka mitt täcke igen och jag ska villigt erkänna, jag har saknat det då jag inte har haft det.⭐️

Fina tjejer 💕

Speciellt denna tröja (se bild nedan) har Ellie fastnat för och det är en tröja som jag tycker att Line hade alldeles nyligen. En tröja som då var en av mina favoriter och gärna tog på Line så snart den var tvättad och ren. Älskade ungar, åren går så fort och när jag sitter ner och bara reflekterar ja så som jag gör nu i en buss påväg från Boden så inser jag hur länge mina ”extra” barn har funnits i mitt liv. Jag säger förresten sällan ”extra” innan ordet barn. Det styrde nämligen den större av dem bort för rätt länge sedan. Ordet ”extra” blev inte något positivt ord tyckte han då det satt ihop med ”barn”. Hela begreppet blev fel tyckte han och jag kunde bara hålla med och lade alltså av med det ❤️

Älskade ungar. Barn är så otroligt okomplicerade. De är också mästare på att ta vara på livet och att leva efter vardagen på det vis som den är. Anpassningsbara på ett för dem friskt och sunt vis och jag tänker ofta med tanke på konstiga och oförståeliga omständigheter i våran närhet, det är väl en himla tur att våra barn fungerar så. Hur det annars skulle vara vill jag inte ens tänka. Vi lever här och nu. Vi är tighta och vi tar till vara på varandra vill jag lova. Många händelser gör oss nämligen påminda om vilken fantastisk tur vi har som just har varandra . Hela våran fina Cirkusfamilj❤️

Balans i Cirkusfamiljen⭐️

Ett minne dök upp i mitt FB flöde. För exakt ett år sedan var vi tillsammans med de stora barnen i Prag. De fick den resan som 18 och 20- års present. Eftersom vi har Robbans barn på full tid och mer eller mindre alltid har haft så tar vi tillfället i akt med de stora då möjligheten ges. Farmor och farfar är de två som för oss gjort det möjligt genom åren och de senare åren även min mamma och pappa då de hjälpt till from. när våran gemensamma lilla E kom till världen. Har man barn i olika åldrar, ja så som jag och Robban hade då vi träffades så är det en skyldighet av just oss vuxna att ta hänsyn till alla och fixa bra för precis alla barnen oavsett hur det nu än ser ut. Jag menar barnen är ju en tredje part och bör därför inte på något vis bli drabbade på ett dåligt vis för att vuxna ”ställt/ställer” till det. Jag inbillar mig att då man har ett starkt fokus för att ordna det bra för just ALLA så får man också på något vis till det. Det blir då någonting som högt prioriteras och i vårt fall har vi verkligen våra far och morföräldrar att tacka för att vi faktist får och genom åren fått till en hyfsat god balans för hela stora Cirkusfamiljen ❤️

Som sagt, i dag för ett år sedan var vi i Prag för sista kvällen o h vi hade en längtan hem efter de små som bodde hos farmor/farfar och mormor/morfar de dagar som vi var iväg.

Rökfri miljö för barn

Jag är så glad att det ser ut så här kring våra barn (se foto nedan). Sedan några år tillbaka ser det ut så för ALLA våra barn tack och lov och så ska det alltid vara i en miljö där barn lever och vistas tycker jag med bestämdhet. Att röka i närheten av barn är en slags misshandel. Säkert håller inte alla med mig men vilken tur då att vi lever i ett samhälle där man har rätt till sin åsikt 👊🏻

Detta var ett papper som jag hjälpte ett av våra mindre skolbarn att fylla i förra året