Viktigt uppdrag💙

Det absolut viktigaste uppdraget vi hade idag Lilla E och jag var att servera våran bästa Jeppe frukost på säng. Han ör bara bäst och dessutom rycker han in och ut som sk.^skarv” när det krisar. Mycket värdefullt för mig då aktiviteter här hemma krockar och man inte kan vara på två ställen samtidigt 💙


Frukt på bit🍇🍐🍊

Att skära frukt och grönsaker i bitar är en enkelt metod för att få i sig lite mer än vad man skulle få i sig om det inte är uppskuret. Ikväll framför adventskalendern och medan pappa Robert var på fotbollsträning (ja nu är det igång igen) så satt vi uppradade i soffan stora som små med en varsin skål med frukt och grönt på bit.

Två världar

Innan jag åkte till Prag för några dagar ledighet och framförallt för att få lite distans från den verklighet jag dagligen lever i hemmavid så kom det en påminnelse likt ett brev på posten som man så ”fint” brukar kalla det. Fast med detta brev finns egentligen inte någonting fint. Ingenting trevligt heller, nej dessa brev från olika myndigheter som dimper ner i våran låda lite nu och då påminner enbart om hur sjuk situationen på riktigt är. Detta bruna kuvert som denna gång kom från åklagarmyndigheten påminner mig verkligen om att jag lever med mig själv som i två helt skilda världar.

Förra onsdagen då jag tog del av detta bruna brevs innehåll så bestämde jag mig för att lämna det till jag återigen är hemma igen. Mina dagar med distans ifrån vardagslivet i Prag blev ännu mer värdefulla och jag gick verkligen ”all in” och släppte allt kring det jobbiga som dagligen tickar på och ligger på här hemma.

Nu ligger detta brev alltså här och jag är åter hemma. Nu är det dags att ta tag i dess innehåll och förhoppningsvis så skippas det någon slags rättvisa denna gång. (Samtidigt som jag skriver det så ifrågasätter jag mig själv, hur många gånger har jag inte uttryckt mig så?) Fast om man gång på gång ställer till det både för sig själv och/eller andra så måste tillslut både sanningen och rättvisan komma i kapp. Jag är alldeles övertygad om att det denna gång med tanke på infon i detta brev kommer att hända någonting. Annat vore ju bara dåligt att tänka. Tron är det sista som överger mig har jag i alla fall lärt mig de senaste fem åren.

”Min” Johanna❤️

Ja så sitter jag på tåget och har inte alls långt kvar till min slutstation. Jag är nära att komma hem nu, till Sundsvall och till min stora och fina familj. För ett halvår sedan då jag hade ett möte tillsammans med min chef och då jag drog historien om hur min privata situation för tillfället såg ut så visste jag tveklöst vad jag skulle svara då han frågade: ”-Bubblan, är det någonting som jag

kan göra för dig, ja så det på något vis just nu skulle kunna kännas lite bättre?” Mitt svar kom snabbt och det var ett tveklöst ”- Efter Framtidsgalan har varit i slutet på november, kan jag få tre dagar helt ledigt från jobbet för att bara få åka iväg och få lite distans till min ständiga tickande-bombaktiga känsla i min hemstad?. Kan jag få ledigt så jag kan få möjligheten att fly ifrån det jobbiga och få distans till min vardag i Sundsvall några dagar?” och det fick jag! Dessutom tänkte jag att det också kan behövas för att sätta lite punkt för den stora Galan jag var huvudansvarig över förra söndagen. Sätta punkt och jobba lite vidare vilket vi gjorde mellan all skön träning på ett av Prags absolut fräschaste och finaste gym. ”Min” Johanna har nu hunnit med att sätta nästa större event i Framtidsgalans och min arbetsplats anda. Jag presenterar med stolthet mitt nästa projekt som riktar sig till vuxna och ungdomar tillsammans. Johanna har lyckats ännu en gång och jag hoppas, hoppas att denna dag kommer att intressera många.

Let’s dance alldeles egna Tobias Karlsson ser fram emot att komma till Sundsvall och möta alla som kommer till hans klass och/eller föreläsning ⭐️

Längtan ❤️

Att vara iväg någon gång lite nu och då från familjen är rätt nyttigt på så vis att man verkligen till 100 procent känner vad man saknar då man är borta. Denna resa till Prag är inte på sitt tredje dygn och det ör när man får bilder skickat till sig som man verkligen känner den där innerliga längtan hem. Denna gång har resan till Prag varit mycket lyckad ja som den tack och lov för det mesta är. Trots det så kan det inte hjälpas, hemlängtan får man då man tittar på sina fina skatter och som från min sambo flitigt levereras i mms format❤️

Fyra dagar borta är en hel evighet men nu alldeles snar så ska jag få pussa och krama alla de mina såååååå mycket. Jag spricker snart av längtan.

Nu börjar det viktiga arbetet⭐️

Då är det hastigt över. Det man arbetat för så hårt och ännu mer intensivt de senaste veckorna, det man har fixat inför och förberett med hela sitt hjärta och som man lagt hela sin vakna tid på är alltså tvärt över…

….Det skulle kunna vara så, men så är inte fallet då det gäller Framtidsgalan. Det är nämligen nu det rätta arbetet börjar. Arbetet som är riktat till Framtidsgalans målgrupp barn och ungdomar. Jag kan med stolthet redan nu berätta att det kommet att skänkas 20.000-25.000 kr till projektet Vuxna på stan” även detta år. Det kommer också att hända någonting riktigt trevligt en lördag i februari. Jag funderar på att rikta denna speciella händelse till både vuxna och unga tillsammans för det är just TILLSAMMANS som det finns den bästa möjligheten till förändring anser jag. På onsdag reser jag iväg några dagar och förutom att jag ska lägga massor med tid på mig själv och min egen träning så har jag som målsättning att det finns ett snyggt material gällande det jag prel. bokat en lördag i februari. Min Johanna reser ju med mig och datorn har hon med. Det är en tillräcklig garanti för att det kommer att finas ett snyggt och beskrivande material redan då jag är tillbaka efter dessa dagar på annan ort.

Man ska gå från festen när den är som roligast sägs det och det gör jag varje gång från Framtidsgalan. Jag går från festen, samlar ihop mig och alla fantastiska intryck och därefter blir det 100 procent fokus mot målgrupp barn och unga hela året tills nästa Framtidsgala.

Dygna

Alltså nu är frågan, ska jag sova ett par timmar eller är det lika bra att vara vaken 🤔 jag har nu åkt några svängar och nu börjar det att bli en lite bättre ordning bland grejerna.

Eftersom det är möte på jobbet redan kl 8.00 i en av alla lokaler vi lånat under Framtidsgalan detta år så kände jag att jag ville gå in på jobbet en extra gång för att checka det. Där inne var det precis så som tjejerna hjälpt till att ansvara för att det skulle vara. Det var undanplockat, städat och fint. Jag tog ett extra varv till diskrummet också och det var tur för där var det tallrikar med en hel del fasttorksde matrester.

äNTLIGEN så är jag klar, sova får jag göra from. i morgon ⭐️

.

Årets Gala blir spännande

Killen bakom flera av Sundsvallsprofilernas danser heter Thomas Rodin och är 37 år gammal.

Han började att dansa när han var 4år. Han har tävlingsdansat i större delen av sitt liv och studerade scenisk dans redan på gymnasiet. Efter gymnasiet så utbildade Thomas sig till dansare och danspedagog i Stockholm på danshögskolan. Under en period så jobbade han som dansare på heltid inom tv och i olika musikaler. Under hela sin vuxna tid har Thomas undervisat i dans och gör det fortfarande.