Såååå tragiskt

Till dessa bifogade bilder med text nedan behövs det inte så många fler beskrivande ord, budskapet är ju glasklart!

Hur kan det egentligen finnas så många sk. vuxna som inte kan bete sig? Det haglar ju med knäppheter på tex. sociala medier. Det är direkt elaka och kränkande inlägg där inte bara den som postar detta (ursäkta uttrycket), skit, verkar ju helt ha missat kursen hur man beter sig mot andra både i verkligheten och på nätet. De som står runt om och är personer som faktist KAN påverka, agera och sätta stopp för alla hemskheter väljer istället att stå vid sidan av och ”gillar”, heja på och genom ett sådant val av handlande direkt påverka detta helt vilsna och tokiga beteendet i en fortsatt felande riktning.

Vi säger ofta till varandra här hemma, hur mycket mer tokigt kan det egentligen bli? Det är sorgligt men tyvärr vanligare än man vill tro, det är alldeles för många vuxna som inte vet hur man ska agera och bete sig i samspelet med andra. Hur ska det bli för våra älskade barn? De gör ju som vi gör, inte som vi säger. Tyvärr är det bara att konstatera, mycket snack och oerhört många synpunkter mot andra är det tyvärr många gånger från personer som inte kan bete sig själva, (det finns extrema exempel på rätt nära håll). De vuxna personer som hellre pekar och riktar in sig på ett dåligt vis mot andra istället för att kolla in sig själv i spegeln är rätt säkert de mest osäkra och olyckliga. Det taget ur sammanhanget är ju både sorgligt och tragiskt. Livet är lindom för kort för att ödsla på ett dåligt vis kan man ju få tycka.

Det är tyvärr inte konstigt alls att det är krig i världen då det kan se så fruktansvärt illa ut på så nära håll.

Starkt intryck

Det kommer fram en sådan väldigt fin bild på telefonen då 10-åringen ringer till mig. Det är ett foto som han knäppte på sig och mig och som han också direkt efter installerade i min lur. Jag är alldeles för oteknisk till en sådan handling ska tilläggas. Det som händer då det ringer och bilden på oss dyker upp är att jag nästan glömmer bort att svara, jag fastnar istället i något slags stirr som gör att jag låter det gå väldigt många signaler. Jag tycker nämligen att fotot är så otroligt fint och säger så mycket mer än vad man kan beskriva. Det är dessa handlingar direkt från barnen som motiverar mig och får mig att fortsätta att känna till ett hundra procent hur rätt det är, ja det blir också ett direkt bevis för mig hur mycket jag faktist betyder för de små när andra elaka tungor säger annat. Dessa små handlingarna kan man tycka, men i det jag lever med så är de enorma och för mig otroligt värdefulla. Det vi har kan inte någon ta i från oss. Barn är oslagbara på alla vis och det får jag bevisat för mig gång efter gång. Att vi har lyckats skapa så fina band och att vi är en ”Cirkusfamilj” som blivit starkare tillsammans än man vågade drömma om, det betyder egentligen allt för mig och det jag fokuserar på för att fixa varje dag i rätt riktning så mycket bättre. Såklart finns det stunder då jag är ledsen, förtvivlad och så oförstående till att det finns personer som verkligen föraktar, pratar skit och säger de mest elaka saker om mig (tyvärr har vi ju fått lov att både spara och dokumenterat sådant skit) men jag har lärt mig att trots att jag känner en enorm ledsamhet för det så fokuserar jag på det jag har och det jag har varit med att skapa tillsammans med våran fina och enormt kärleksfulla familj. Det är knepigt att förklara, men det hjälper mig att fortsätta tro på att detta är det rätta för mig oavsett hur mycket det påverkat mig och min personlighet den senaste tiden. Jag inbillar mig att om jag fortsätter att tänka på det viset så kommer jag att bli mitt gamla jag igen, min bättre version av mig själv som jag faktist både gillar och mår bra med💕

10-åringen har fått en alldeles ny vän. Han beskriver vännen som en av de bästa personer som han träffat på länge. Förra lördagen var vännen och hälsade på hemma hos oss och efter att jag och W hade skjutsat hem honom och vi satt i bilen på väg tillbaka hem så berättade han för mig att han hade pratat med denna nya kompis om livet. Jag förstod rätt direkt vad han menade för det var inte så länge sedan som vi hemma satt och pratade om det, ja att det kan kännas skönt att kanske ha någon annan att prata med om hur saker och ting står till. Inte bara med mig, pappa och personalen på Skeppet. Ja, så när han sa att han pratade om livet förstod jag direkt så jag bekräftade bara honom och visade med hela mig att det var ju en bra handling. Jag tänkte att han har den största rätten att behålla de tankarna och det han delar med sin fina vän för sig själv. Fast W tänkte annat. Han berättade i detalj vad han sagt och började med att lite ursäkta sig för att han hade jämfört mig med vännens hund. Eftersom vi har ett sådant kärleksfullt och fint band så blev jag varm i hela mig innan jag ens fick den mest fantastiska historien berättad för mig.

När pojkarna hade gått ifrån fotbollsplanen upp över backen påväg hem hade W berättat för sin kamrat att jag egentligen inte är hans riktiga mamma men att jag är som en sådan eftersom vi lever med varandra precis hela tiden. Vännen hade då frågat: – men hur känns det? Då hade finaste W sagt: – Jag kan tänka mig att det känns som då du fick din hundvalp, det är lite ovant från början men sedan blir det en med familjen. Han tittade på mig efter att han beskrivit mig som en hund och flinade till lite samtidigt som han sa: – hehe, tänk att jag jämförde dig med en hund. Jag skrattade tillbaka och kunde knappt hålla igen mina tårar. Kramade om honom och sa: -Jag tror att det är den finaste jämförelsen någon någonsin har gjort gällande mig”

Vilken enorm stark förklaring från en 10- årig vän till en annan vän. Vad ska det bli av denna fantastiska lilla men så stora grabb tro💙 Jag vet att jag ska fortsätta att njuta och backa upp precis så som jag har gjort de senaste snart 6 åren, för detta är ännu ett bevis och ett direkt resultat av vad jag och vi som familj hittills kämpat så hårt för varje dag.

Kärlek övervinner hat, elakhet och hemska lögner….så är det.

Fina och kloka barn ⭐️

Barn är så fantastiskt kloka. De både förstår mer och klarar av så mycket mer än man någonsin kan ana. Bara vi vuxna är ärliga. Det är hemligheten till deras klokhet och trygghet, i alla fall hemma hos oss känns det som att det är förklaringen. Självklart så har de rätt att få veta vad som händer och sker omkring oss. Självklart ska de få förklarat för sig vad det är som gjort att de inte längre kan hoppa fram och skrämma mig hur som helst längre, varför den stora förändringen har skett med mig, hur jag har totalt ändrat beteende från att absolut vara den modigaste de känner (ja ironiskt nog var det vad alla barnen sa till mig för ca. fyra år sedan), till att jag är det absoluta motsatta. Eller är jag svag egentligen? Nej det vet jag att jag inte är för då skulle jag ju inte utmana min rädsla som jag precis varje dag bestämmer mig för att på något vis göra, men visst är jag väl aningen ”stukad” ska jag medge och stundtals funderar även jag om jag någonsin kommer att bli mitt ”gamla” obekymrade, grubbelbefriande och mer rätta JAG.

Varje dag kämpar jag iaf. hårt för det. Jag skulle kunna välja att bli helt sänkt och riktigt bitter. Jag skulle kunna välja att totalt lägga fokus på källan till VARFÖR det blivit som det blivit för och med mig mycket mycket mer än jag redan gör, men hjälper det mig eller stjälper det mig på min resa att komma tillbaka till att bli mitt bästa JAG igen? Såklart hjälper det INTE! Däremot kommer jag aldrig att sluta upp med att prata om det jag drabbats av. Jag vet att det finns så många med mig som drabbats hårt av vad bla. missbruk kan göra (eller förgöra). För mig är det inte ens någon med blodsband så det måste ju vara helt galet och djupt tragiskt för de som drabbas med närmare anknytning. Jag är så innerligt glad och tacksam att mina föräldrar gav mig så mycket med bra värderingar då jag växte upp. De har i ur och skur ställt upp för mig och min bror. Funnits där då vi har velat förverkliga alla våra drömmar. Detta är någonting som jag har så sjukt mycket nytta av nu då jag själv står i utmaningen att inte bara uppfostra och hjälpa mina egna barn, nej också att uppfostra mina fina och helt fantastiska två bonusbarn. Ja, vi har nu levt med varandra på full tid ska tilläggas i snart 6 år, så nog har jag fått utrymme tillräckligt och nog att smitta av mig med mina värderingar som jag som sagt så fint fått me mig sedan barnsben🙏

Detta fick jag från de små tjejerna då jag kom hem efter avslutat arbete. UNDERBART och det säger typ allt för mig just här och just nu.

En vän i med och motgång

Innan jag lade på luren igårkväll så slank det ur mig ett tack och du hörde det också Benitha❤️

Jag säger det igen men nu viljestyrt och inte på impuls som igår!

TACK för att du vågar vara vännen som finns där i vått och i torrt. Även under perioder då det känns lite tyngre och då jag är inne i processen som jag tyvärr får lov att vara i en gång per halvår. Perioden då jag inväntar svar på om jag får ett fortsatt skydd som jag haft de snart senaste tre åren. Tack för att du vågar möta mig då jag inte bara är mitt starka, positiva och sprudlande jag. Tack för att du finns där då jag också visar mitt mer sårbara och känsliga jag❤️

Att få vara vän med dig min vän betyder väldigt mycket för mig!

Även om det också för dig innebär att anpassa sig lite efter min sambos tider gällande fotboll. Idag innebar det nämligen att vara i svampskogen

kl. 8.45 för att hinna tillbaka innan samling.

(Tack o lov hade jag en skarv där hemma i Jeppe som hjälpte mig med barnen 30 minuter.) det tog nämligen längre tid än vi trodde att leka bergsget😅

Energifylld igen

Hur trött jag än är, (ja det kan nog inte ha undgått någon som valt att ha kontakt med mig de senaste två veckorna att så är fallet) så är jag som på nytt fylld med energi då jag kommer från några timmars arbete vid Navet och på stan⭐️

Det är en tillfredställande känsla att direkt finnas på platser där man känner att man gör en stor skillnad.

Magisk dag på stan⭐️

I går var vi som vanligt på stan och det går nästan också att säga att såklart var Sundsvall-Vängåvans Rotary också på plats, de är nämligen ofta med på torsdagens träff med två flitiga representanter,Ewa och Lars-Åke. Vi från Engelska skolan finns alltid med 3-4 gånger varje vecka så denna dag var inte något undantag. Jag fanns med från start och Mr. Marwick kom när hans lektioner hade avslutat. Igår kom också ännu en eldsjäl med. Katarina har sitt 100 procent ordinarie arbete men kommer alltså också ofta med någon gång varje vecka. Detta gäng är verkligen ett fantastiskt gäng och det smittar av sig på stan’ vill jag lova. Vi hade många quizande barn igår trots att den kalla höstluften börjar göra sig påmind🍁

Tillsammans så gör vi skillnad

Det man gör talar högre

Att en människas egna oförmåga och otillräcklighet leder till avundsjuka, missunnsamhet och en direkt elakhet det får jag i det verkliga livet erfara och det blir så många gånger övertydligt och totalt glasklart att det är så. Att sjuka människor beter sig på det viset ja tyvärr, så är det men att sk. ”friska” människor runt om personer som beter sig så vidrigt, det har jag fortfarande så svårt att få i hop. Fast det är där och då så oerhört skönt att dra på sig sin nya och fina mössa för att bege sig ut en sväng i den höstiga och friska luften. Det hjälper att direkt tänka klart igen och varje andetag stärker mina tankar i rätt riktning. Oerhört tacksam är jag för att ha funnit en strategi som hjälper.

Jag är mycket väl medveten om att jag gör det största som jag någonsin kan göra. Jag finns som en bra vuxen och en god och framförallt stabil förebild för några små individer som verkligen behöver det och som visar och bekräftar mig varje dag för just det. Det kan inte några elaka tungor ta ifrån mig någonsin för det är större än precis allt.