Bra journalistik skaver. Den känns ofta obekväm. Berättar kanske något jag absolut inte vill höra talas om, som gör att jag känner mig arg och provocerad.
Bra journalistik måste få skava utan att dömas ut som snedvriden.
Två nyhetsreportage i lördagens ÖP har väckt reaktioner. Antingen hyllningar eller rena sågningar, där ilskan vänds mot innehållet i ÖP:s artiklar och vad vi väljer att publicera. Många tycks ha fått skoskav när bilderna inte passade.
Bräcke by night – fylla och fight var rubriken på Stefan Nolerviks reportage. Han följde med två gymnasieelever, Linneá från Strömsund och Jon-Erik från Oviken, en vardagskväll på byn. De träffades vid Centrumgrillen, åkte runt i en Volvo 740 under några timmar och pratade om skolan, gängen, rasismen, drömmarna och sysslolösheten.
– Det är så grupperat. Dels är det invånarna, så är det vi som går på gymnasiet och så är det invandrarna, berättade Jon-Erik.
Ett reportage som kunde ha utspelat sig på många fler platser än just Bräcke. På op.se var det mest kommenterat under hela helgen.
Usch och fy. Vinklat utan minsta motvikt. En käftsmäll mot en hel by, tyckte en del läsare. Kritiken var rätt hård. Samtidigt som andra uppskattade att ÖP lyfte frågan och beundrade ungomarna som ställde upp.
Jag förstår att Stefan Nolerviks nedslag i Bräcke väckte reaktioner men absolut inte åsikten att det aldrig borde ha publicerats.
Det stämmer att andra röster saknades som motvikt men den här gången lät vi två ungdomar beskriva sin vardag. Läsaren kan inte missa att det handlar om Linneas och Jon-Eriks egna upplevelser av Bräcke, inga andras och utan anspråk på att ge en heltäckande bild. Ändå är deras berättelse minst lika relevant som att låta ett kommunalråd eller forskare uttala sig när grundfrågan är den avgörande: om att stanna eller dra härifrån.
Det andra reportaget handlade om jaktbrott. ÖP:s reporter Marcus Berglund hade fördjupat sig i statistik över skillnaden mellan antal anmälda och uppklarade brott. Rubriken var ”Få fälls för jaktbrott: Vi lever i ett laglöst land”, en slutsats Brottsförebyggande rådet (BRÅ) formulerat i en rapport.
Självklart kan artikeln upplevas provocerade för en del. Som exempel utgick ÖP från ett rättsfall där åklagaren var övertygad om att bevisningen skulle räcka till en fällande dom för grovt jaktbrott men den misstänkte mannen friades.
Många reagerade och delade reportaget på Facebook. Av artikelkommentarerna avstod vi från att publicera ett antal inlägg som gick för långt. Kritiken som riktades mot ÖP:s publicering var bland annat följade:
”Alla ska vara lika inför lagen…jag tycker mig se ännu en artikel som gjord för att smutskasta en grupp i samhället i jakten på att sälja mer. Trodde ÖP var bättre än skvallerpressen på den punkten.”
”Hur kan ÖP publicera ett påstående som bevisligen är fel då tingsrätten friade honom. Det känns som det inte är tillräckligt att bli oskyldigt misstänkt.”
Kort sagt: Repotaget skavde ordentligt. Huvudfrågan är om det var pressetiskt rätt att ta upp ett rättsfall där en misstänkt (här helt anonym) har friats från alla anklagelser. Svaret är att domar öppet måste kunna granskas och diskuteras i media, utan att det tolkas som ingrepp i den personliga integriteten från de som vill lägga locket på – i det här fallet i frågan om tjuvjakt.
På så sätt får allmänheten insyn i hur rättsapparaten fungerar. Och slutsatserna kan ju gå åt olika håll, om hur lagar tolkas eller om polis och åklagare gör ett dåligt jobb.