Om radions fantasifulla rubriker

En chefredaktörs vardag består oftast av stimulerande arbete. Att arbeta med en redaktion som varje dag gör allt för att skapa inträngande journalistik ger energi till den som har förmånen att vara chef.

Vardagen för en ansvarig utgivare kantas av att i särskilt knepiga fall avgöra vad som ska publiceras eller inte. Som vägledning – eftersom såna beslut inte alltid är så lätta – finns de pressetiska reglerna. Regler som bland annat säger att medierna ska vara försiktiga med att namnge enskilda personer på ett ofördelaktigt sätt. När det görs ska ett starkt allmänintresse finnas och de berörda få komma till tals. Vad begreppet allmänintresse innebär är kanske lite svårt att sätta fingret på – ett sätt att förklara är som något ”många har nytta av att känna till”.

Alltså inte ”det många tycker det är roligt att veta”, vilket skulle kunna kallas skvaller. En annan faktor när besvärliga beslut om publicering tas är om en story dubbelkollats med flera källor eller inte.

På ÖP fattas varje dag mängder av beslut som påverkar innehållet på op.se och i tidningen, om läsarkommentarer, insändare, artiklar, bilder och enskilda formuleringar. Såna beslut ingår i vardagen för nyhetschefer och redaktörer. Oftast är det helt odramatiskt. I undantagsfall kopplas jag som ansvarig utgivare in.

Ansvaret som ansvarig utgivare regleras juridiskt i grundlagen. Hela poängen är att en person ska vara ensam ansvarig för innehållet och kunna ställas till svars om en publicering skulle gå fullständigt snett.

Att inga vd-ar, finansiärer, ägare eller styrelseledamöter kan ta över och bestämma vad som ska publiceras är i grund och botten garantin för en oberoende journalistik.

I dessa tider, när till exempel näthat och personförföljelse håller på att explodera, kan det vara skäl att fundera över skillnaden på medier som har ansvariga utgivare och redaktörer jämfört med helt öppna forum där allas åsikter flödar fritt.

Så här långt in i blogginlägget finns anledning att fundera över varför jag skriver den här mångordiga inledningen.

Anledningen är att journalisterna på Radio Jämtland de senaste dagarna tycks ha missuppfattat systemet med utgivare och sprider helt missvisande bilder. Till exempel när de satte den fantasifulla rubriken ”Mittmedia stoppade kritisk text” och innan dess hävdade att en koncernledning lagt munkavle på journalister. Mittmedia är den tidningskoncern som äger ÖP och är huvudägare i Länstidningen.

Radion verkar ha fått för sig att Mittmedia har helt egna regler för hur publicistiska beslut fattas och försöker göra en poäng av det i sin bevakning. Det är allvarligt och fullständigt felaktigt.

Bakgrunden är en pågående utredning om att minska antalet anställda på Länstidningen. En nyhet ÖP berättade om så här. På Länstidningen valde en arbetsledare att på förstasidan illustrera nyheten med en stor rullgardin, vilket fick Lennart Mattsson, LT:s chefredaktör – och ansvarige utgivare – att ge sin mellanchef andra arbetsuppgifter. Branschtidningen Medievärlden beskriver händelsen så här. I går protesterade Mittmedias journalistklubb mot det inträffade.

På ÖP har vi hittills valt att inte berätta om den omplacerade arbetsledaren, som kan betraktas som en intern personalfråga. I branschpress – vilket är förståligt – och av Camilla Wahlman, ansvarig utgivare på Radio Jämtland, har händelsen bedömts annorlunda.

Att ansvariga utgivare och deras redaktioner kan se nyheter på olika sätt samt att publiceringsbeslut kan ändras beroende på hur en nyhetsstory utvecklas är en bärande del i mediernas granskande roll. När vi anklagas för drevjournalistik är det ofta på den punkten det brister, det vill säga alltför många utgivare tänker likadant.

Den spik lokalradion försöker koka soppa på handlar om en notis som skrevs av en frilansmedarbetare i gratistidningen ”100 % Östersund”.

Lokalradion hänger upp sin rapportering på att innehållet i notisen kan tolkas som kritik mot Mittmedia och att någon i koncernledande ställning plötsligt lyft på luren och sagt stopp och belägg.

I själva verket handlar det om ett självklart redaktörsbeslut. Taget lite hastigt eftersom tidningen höll på att redigeras. Ett av skälen var att notisen var ofullständig. Den berättade om hur arbetsledaren omplacerats efter att ha gjort den ifrågasatta förstasidan, men utan att chefen eller Lennart Mattsson hade intervjuats om händelsen. Läsaren kunde alltså få intrycket att vi publicerade en artikel om en uppenbart känslig sak utan att prata med berörda parter. Det hade inte känts bra, etiskt.
Ett annat skäl var att vi då inte bedömde storyn som viktig att redovisa för en bred allmänhet. Huvudnyheten gällde nerdragningen på LT.

Mitt misstag var att jag inte förklarade exakt detta för radions reporter som ringde utan hänvisade till vad jag sagt till Medievärlden. Jag tänkte nog att saken mest angick oss i mediebranschen.

Att jag skriver det här långa blogginlägget visar väl att jag gjorde fel bedömning.

Å andra sidan undrar jag om det hade spelat någon roll vad jag sagt till reportern. Radion brydde sig inte om att ta med vad jag sa till Medievärlden i sin nyhetsstory.

Det verkar bara ha funnits en enda alternativ tolkning av varför den kritiska notisen aldrig togs in. En tolkning som handlar om maktfullkomlighet i den stora mediekoncernen. Jag kan förstå att rubrikerna kittlade men trodde aldrig det var möjligt att länets största redaktion för public service kunde sätta kampanjrubriker på så lösa grunder.

Men som sagt. Jag trodde fel.

Publicerat av

Hans Lindeberg

Hans Lindeberg

Publicerat av: Hans Lindeberg Chefredaktör Östersunds-Posten

6 reaktioner till “Om radions fantasifulla rubriker”

  1. Bra skrivet Hans!!!
    Det finns en anledning till varför man slutat lyssna på lokalradion!
    Häpnadsväckande spekulationer kännetecknar ofta radions nyhetsjakt!

    Soppa på spikar kunde vara en titel för en kokbok signerad lokalradion!

    Den ständiga frågan dessutom från lokalradion när något hänt, är alltid vems fel är det!!!

    1. Hej Ulf, tråkigt att du känner så här.
      Vi på radion jobbar hela tiden för att utveckla nyhetsarbetet och vi har utvecklat ett sätt att bjuda in publiken i nyhetsarbetet för att göra det ännu bättre. Den arbetsmetoden sprider sig nu över Sverige och hittills har tio andra kanaler/redaktioner inom Sveriges radio gått i våra fotspår inom publikarbetet.
      Vi jobbar på olika sätt, men huvudlinjen är att vi tror att med publikens hjälp så kan vi utveckla och göra bättre journalistik.
      Här i Jämtland har t.ex 550 personer gått med i vårt Nyhetsnätverk för att hjälpa till att förbättra och utveckla innehållet i radion. Den som går med har olika bakgrund, erfarenheter, yrkeskunskaper och de kan med sina kompetenser bidra till vårt arbete på olika sätt. Du kanske är intresserad av att gå med? På vår hemsida hittar du mer information om hur man gör. Eller ring, så kan jag guida dig.
      Sen vill jag säga att jag tycker att vi journalister ibland gör saker lite för enkla, när vi skildrar missförhållanden. Ett stort problem beror sällan på endast en person – men samtidigt kan vi inte beskriva problem om den ansvarige inte får en chans att försvara sitt handlande, eller förklara och nyansera. Du är välkommen att höra av dig till mig om du vill prata med om det här eller veta mer om hur vi jobbar på P4 Jämtland
      Vänliga hälsningar
      Camilla Wahlman, kanalchef P4 Jämtland

  2. Tycker hela situtation är rätt självförvållat från Mittmedias sida.

    Det är allmänintresse att rapportera om arbetstillällen som går förlorade i en region. Båda tidningarna hade garanterat rapporterat om någon annan arbetsplats som låg i samma situation. Och det är inte tal om att namnge någon, vet inte riktigt varför du tar upp det. Tycker också att du på ett onödigt sätt skriver om vad den ansvarige utgivaren har för roll. Dennes roll spelar inte in i det här fallet.

    Utifrån ser detta ut som ett försök lägga en dimridå över hela situationen.

  3. Hej Hans,
    Sveriges radio Jämtlands bedömning var att den här nyheten hade ett allmänt intresse – tvärtemot vad du tyckte. Reportern som arbetade med saken sökte därför både dig och en annan ansvarig person för att reda ut saken. Båda ni två avböjde att kommentera eller förklara vad som hänt. Det känns mycket tråkigt när du börjar spekulera i vad som skulle ha hänt, eller inte hänt, om du hade valt att ge reportern den intervju som efterfrågades. Jag ska säga vad jag tror skulle ha hänt. Jag tror att reportern skulle ha lyssnat på din version, ställt viktiga kontrollfrågor och gjort en inspelad intervju med dina svar och lagt till det till sitt inslag. Beskrivningen av vad som hade hänt hade troligen nyanserats och gett en större bild av hela sanningen. Allmänheten hade fått en ännu bättre bild av det som skedde.
    Som det blev nu länkade vi i artikeln till Medievärldens hela bevakning, inkl. dina kommentarer om att saken inte hade något allmänintresse.
    Med vänlig hälsning
    Camilla Wahlman, P4-chef och ansvarig utgivare Sveriges radio Jämtland

    1. Hej

      Att visa på att utgivare och redaktioner kan bedöma nyheter olika sätt var en av poängerna med mitt blogginlägg.
      Jag har inte ifrågasatt lokalradions nyhetsvärdering utan hur inslagen presenterades. Med rubriker som helt saknade täckning, såväl i radions artiklar och inslag som i det verkliga förhållandet.
      Det är svårt att inte tolka som att SR:s nyhetsredaktion hade bestämt sig för en vinkel och att den skulle fullföljas till varje pris.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *