Jag funderar över varför slow-tv slår igenom nu

Dimman vällde in över Sundsvall strax efter lunch i tisdags. Det historiska ögonblick som närmade sig höll på att försvinna i osynlighet. Åtminstone för alla som följde webb-tv sändningen via ÖP och Sundsvalls Tidning från brolyftet  Det sista betongblocket som förbinder nya E4:an över Sundsvallsfjärden skulle lyftas på plats. Bara några centimeter återstod. Webb-tv sändningen hade pågått i flera timmar. Så mycket action var det inte frågan om, men många tittade.
Så kom dimman..men när tjockan plötsligt lättade något gick det ändå att se hur brodelen slutligen hamnade rätt. Så sändningen på op.se fick sitt lyckliga slut.
Tv-genren kallas slow-tv. Tv utan redigering och klipp. Utan regi och manus. Bara en kamera som registrerar. Hur äggen kläcks i fågelholken, öppen kamera på plogbil i snökaos.
När norska NRK sände flera dygn i sträck från en av Hurtigruttens färjor stod norrmännen uppradade på klipporna längs kusten för att heja och hälsa i live tv när båten passerade. En tittarsucce’.
Jag kommer att tänka på filmen Empire, en svartvit rulle från 1962. Möjligen är den en föregångare till slow-tv.
Empire State Building i New York är var världens högsta byggnad fram till 1970. I Empire låter konstnären Andy Warhol kameran registrera fasaden under åtta timmar och fem minuter. Lampor som tänds och släcks. Hur upplevelsen av byggnaden skiftar från dag till natt.
Taket har en karakteristisk form med ett långt antennspröt som pekar mot himlen. I mörkret lyser det från de översta våningarna som om ljuset kom från kommandocentralen på en jättelik rymdraket. Kanske var det så Andy Warhol tänkte sig imperiets cockpit? Några klipp från filmen finns på Youtube.
Jag funderar över varför slow-tv slår igenom nu. Brolyftet i Sundsvall med totalt 16 000 tittare är ett exempel. På op.se kommer vi nog med fler sändningar. Ett projekt skulle kunna vara älgjakten.
Om det tog 50 år för slow-tv att slå så tog det fem för Facebook. Nog finns väl en del av förklaringen där. I själva ökningstakten av den tekniska utvecklingen. Som en följd av delningar, gillanden, nya intryck och interaktion i en flodvåg. Vem visste något om Facebook före 2008?
Hursomhelst. Fort går det. Hur nyheterna ska flyttas över till den smarta mobilen är den utmaning vi inom media jobbar hårdast med just nu.
Vad blir nästa pryl som så i grunden får oss att supersnabbt ändra beteende. Tjaa, säg det?
Medan man tänker kan det vara skönt att titta på något som rör sig riktigt långsamt, till exempel en betongbro.
Eller helt enkelt blåstirra ut genom fönstret för att försöka förnimma hur gräset växer.

 

/Krönikan tidigare publicerad i ÖP Söndag 9/2 2014

Publicerat av

Hans Lindeberg

Hans Lindeberg

Publicerat av: Hans Lindeberg Chefredaktör Östersunds-Posten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *