När mediebranschen träffas twittras korta tankar

Mediemässan Meg arrangerades i veckan. Jag var där. Och alla andra med kändes det som.
Åtminstone en massa andra mediechefer.
Från lokaltidningar till riksmedia, branschpress, tv och radio. Teknikleverantörer och konsulter, universitet, fackförbund och arbetsgivarorganisationer.
Ledningen för den samlade mediebranschen helt enkelt.
Problemet är att så få från helt andra branscher var där.
Det blir svårt att tänka utanför boxen om alla tillhör samma box.
Ett generellt problem i ett sektor och branschuppdelat samhälle som vårt.
Ena gången böcker, nästa byggare eller medier i mässkomplexet mitt i Göteborg. Jag antar att det funkar ungefär på samma sätt oberoende av bransch.
Framtidsfrågorna, ibland ödesmättade, är på tapeten.
Meg har ett digert program med seminarier och paneler.
Supervalåret löper som en röd tråd. Hur ska vi journalister bevaka politikerna? En tydlig osäkerhet om hur genombrottet för sociala medier, genom Facebook, Instagram och Twitter, kommer påverka valrörelsen råder. När det gäller användandet av sociala medier och smarta mobiltelefoner har kartan ritats om fullständigt på de fyra år som gått sedan förra valet.
– Sociala medier är viktiga men personliga möten blir fortfarande avgörande, säger socialdemokraternas valstrateg Jan Larsson. Gudrun Schyman, tidigare vänsterledare och nu talesperson för Feministiskt initiativ förklarar att hon satsar på hembesök.
– Om någon samlar minst 25 personer hemma så kommer jag, säger hon.
Lotta Gröning, s-märkt krönikör, fasar för valrörelsen.
– Journalisterna måste sluta ställa samma snälla frågor som de gjort i 30 år. Jag hoppas politikerna blir ordentligt osams och vi får några riktiga skandaler, förklarar hon i en paneldebatt med bland andra SVT:s Janne Josefsson.
Samtidigt som jag ser hur gratistidningarna Mitti Stockholm profilerar sig med gratis godis. Karamellerna finns i burkar märkta med Tensta och Vallentuna, Södermalm och andra stadsdelar där gratistidningarna delas ut. Godiset tar snabbt slut. En uppskattad snällhetskampanj på Meg.
Mediernas kris är den andra röda tråden. En forskare twittrar att ”nu läser halva danska befolkningen nyheter i mobilen på toa på morgonen” samtidigt som jag lyssnar på en debatt med rubriken ”Blir 2014 sista valet med tryckta tidningar”. Svaret nu blir nej, men vad händer sedan?
Meg betyder stressiga dagar för mediernas kändischefer och programledare. Som gubbar och gummor dyker de upp i den ena debattpanelen efter den andra.
En kvällstidningschef säger att han är inbokad som debattör i åtta olika ämnen. Pust!
Jag träffar många jag känner. Många välbekanta ansikten och gamla arbetskamrater. Det är roligt.
Men också tråkigt.
Nyhetsundvikare är ett nyckelord för att beskriva människors medievanor. Klyftan mellan nyhetsanvändare och nyhetsundvikare växer. Ny teknik gör en grupp i samhället till mer flitiga nyhetskonsumenter medan en annan grupp av främst yngre helt enkelt väljer bort etablerade nyhetskanaler. Ett växande demokratiskt problem.
– Ingen här i salen är nyhetsundvikare, tvärtom, men den som definierar omvärlden med ett twitterflöde är illa ute, hör jag i en av debatterna.
På Meg, när mediebranschen ses, twittras det tvärtom korta tankar så in i bänken.
Att nå ut till fler än de närmaste genom nya digitala kanaler är en jätteutmaning.
För att klara den omställningen behövs input från andra branscher. Den saknas på Meg. Trevligt i och för sig men en mässa med drag av navelskåderi.
Jag spanar förgäves till exempel efter fler duktiga dataspelsutvecklare bland debattörerna.

/Krönikan tidigare publicerad i ÖP Söndag 9 mars 2014

Publicerat av

Hans Lindeberg

Hans Lindeberg

Publicerat av: Hans Lindeberg Chefredaktör Östersunds-Posten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *