Det finns mycket att lära av Nils Horner

Nils Horners röst har gett mig bilder från platser som jag aldrig kommer se. Hans rapporter i Sveriges Radio har gjort att jag fått möta människorna bakom de stora nyhetshändelserna och katastroferna. De drabbade, de bortglömda, de fattiga, de utsatta.
Jag tänker på hur han tog sig fram till byarna som förlorat allt i Indien och Indonesien efter Tsunamin 2004. När det mesta av rapporteringen om katastrofen fokuserades på Thailand. På hur han berättade om våldtäktsoffer i Indien, bönder som drabbats av kärnkraftskatastrofen i Fukushima, motståndsmän i Nepal och hans möte med människor bland ruinerna i Tacloban på Filippinerna när tyfonen jämnat hela staden med marken.
Jag har haft Nils Horners röst i öronen när jag cyklat hem från jobbet med Ekot eller Studio1 i lurarna. Jag kände inte Nils Horner ändå blev han min vän. Rösten med ett drag av dialekt, sakligt och lite torr, men med stor värme i. Pratande i ett slags energiskt staccato, som om han funderade på hur han skulle skildra det han just såg framför sig. Den välbekanta rösten blev mitt öga ute i det väldiga Sydostasien. Nu har rösten tystnat.
Beskedet i tisdags att Nils Horner skjutits till döds i Kabul var svårt att ta in. Chockerande men om man ska vara ärlig inte helt osannolikt. Säkerheten för journalister som arbetar runt om i världen har försämrats katastrofalt de senaste åren. I Syrien har 130 journalister och nyhetsförmedlare dödats enligt organisationen Reportrar utan gränser. Så sent som för två månaders sedan släpptes reportern Magnus Falkehed och fotografen Niclas Hammarström av sina kidnappare i Syrien.
Att en utrikeskorrespondent kallblodigt mördas är djupt tragiskt och ett fruktansvärt angrepp på alla demokratiska värden som finns. Jag känner också en personlig sorg, som om en kollega och arbetskamrat har dödats i tjänsten.
Mordet på Nils Horner är till sin konsekvens ett angrepp på pressfriheten som vi här på ÖP försvarar. Journalister verksamma i Sverige är förstås inte på långa vägar så utsatta men det journalistiska uppdraget vilar på samma grund.
Därför finns mycket att lära av Nils Horners sätt att verka som journalist. Hans förmåga att se och kunna skildra det osedda från katastrofområden och stora nyhetshändelser runt om i världen.
Om jag ska försöka sammanfatta Nils Horners arbetsmetod så blir det ”gräv där du står men gräv så djupt att du synliggör vardagen för den enskilda människan eller familjen på plats”.
En metod som är lika användbar och relevant för journalistik, vare sig rapporteringen handlar om återförening av familjer splittrade mellan Syd och Nordkorea eller ett flyktingläger i Grytan utanför Östersund.

/Krönikan tidigare publicerad i ÖP Söndag 16 mars 2014

Publicerat av

Hans Lindeberg

Hans Lindeberg

Publicerat av: Hans Lindeberg Chefredaktör Östersunds-Posten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *