När den tiggande kvinnan utnyttjade sin EU-rätt skulle hon bort

Om problemet inte syns så finns det inte. Om kvinnan som sitter på gatan och tigger tvingas flytta till en annan plats, en annan stad, ett annat land. Är saken ur världen då?
Undertonen bland politiska partier som har stoppad invandring som huvudmål för sin existens kan tolkas så. Flyktingar hjälps bäst där de hör hemma.
Det gick jag och funderade efter lunch en dag i Östersund. Med blötsnö och kallblåst. En tanke till dök upp:
Är det skillnad på rättigheter för fläskkotletter och människor?
Utanför ett av varuhusen satt en kvinna med en pappmugg och ett plakat med spretig text och några bilder framför sig. Hon hade huvan djupt nerdragen för att stänga ute kylan. Det måste vara fruktansvärt kallt att sitta rakt på marken många timmar en sådan dag.
Hon tiggde pengar. ÖP berättade för några veckor sedan i ett Lördagsreportage om en romsk familj som rest till Östersund. Den enda utväg de såg för att komma undan förföljelse och fattigdom hemma i Rumänien var att ta sig hit och tigga på gatorna. Familjen sov i sin bil vid tågstationen.
Varifrån kvinnan utanför varuhuset kom vet jag inte. Jag kan tänka mig att hennes historia är liknande.
Hon satt på gatstenarna in mot husväggen under ett smalt utskjutande tak för att komma i skydd för blötsnön. Då gjorde maktens språk entré i form av en väktare. Och det är här som den inledande frågan blir relevant: När osynliggörs problemet?
Väktarens uppdrag var att tvinga bort kvinnan, trots att hon hade all rätt att stå där så länge hon inte ofredade eller hindrade förbipasserande. Att tigga, eller samla in pengar för olika ändamål, på offentliga platser är helt lagligt. Såväl utanför ett varuhus som vid en bankomat.
Om det känns olustigt och provocerande att se tiggare på Östersunds gator så har inget med juridik att göra trots att det var vad väktaren försökte utnyttja som grund för sitt ingripande. Eftersom kunderna hade klagat.
Kvinnan protesterade så gott hon kunde med kroppsspråk och på dålig engelska. Väktarens kroppsspråk var tydligt och bestämt. Hon skulle bort. Kalkylen byggde nog på att kvinnan skulle ha ganska oklara begrepp om sina egna rättigheter, helt enkelt ge upp och försvinna därifrån ställd inför maktspråket.
Och hela saken vara ur världen, just då och på den platsen utanför varuhuset.
När jag frågade väktaren varför han ansågs sig kunna tvinga bort den tiggande kvinnan blev plötsligt det utskjutande taket en avgörande faktor. Under taket var marken privat så där fick hon inte sitta. På gatan någon meter utanför där blötsnön yrde var marken däremot allmän och tillgänglig för tiggare, menade väktaren. Även det ett försök att utnyttja en maktposition utan att ha rätt. Oavsett ägare anses hela gatan utanför varuhuset som allmän plats.
Det hela slutade med att väktaren gick därifrån. Och kvinnan satt kvar med sin textade skylt bredvid varuhusingången.
Intill stod en reklamaffisch där billig fläskkotlett annonserades ut som extra vara. Fläskkotletten var importerad, från EU-landet Danmark.
Jag vet förstås inte vad leverantören fick betalt för ett parti fläskkotletter men det ligger ju nära till hands att tro att varuhuskedjan utnyttjade EU:s fria rörlighet för varor och handlade där det var absolut mest ekonomiskt lönsamt. Och att det kändes helt okej att den här dagen kunna annonsera om superbillig fläskkotlett utanför ingången till varuhuset i Östersund.
Men när den tiggande kvinnan – som även hon utnyttjat sin EU-rätt att fritt röra sig i Europa – ställde sig bredvid reklamskylten var det plötsligt inte alls okej. Hon skulle köras bort. Dubbelmoralen osynliggöras.

/Krönikan tidigare publicerad i ÖP Söndag 13 april 2914

Publicerat av

Hans Lindeberg

Hans Lindeberg

Publicerat av: Hans Lindeberg Chefredaktör Östersunds-Posten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *