Om natten ser skuggorna av berg och stenar väldigt lika ut

I natt var det pannlampornas natt.
Tiomilaorienteringen avgjordes i skogen utanför Eksjö i Småland.
Det tändes pannlampor i tusental.
Nattorientering är en egen konstart i idrottsvärlden. Mycket olik det mesta. Otroligt härligt för de frälsta, fullständigt otänkbart för många.
Din största vän i natten är ljuskäglan som rör sig framför dig i skogen. Totalt synkad med din kropp. Kombinationen av fast ljus som följer huvudets alla rörelser, omgivande mörker och löpning i skogen ger en mycket speciell upplevelse. Fullständig tankeskärpa på att registrera precis allt som går att uppfatta i ljuset från pannlampan krävs.
Skräcken är att bli stående utan att fatta hur kartbilden hänger ihop med din position. Det är då ljuskäglan börjar irra och snurra planlöst.
Tanken att lampan skulle kunna slockna existerar inte. Förrän den gör det.
Tricket är att hela tiden planera vägen framåt för att hitta den snabbaste kombinationen av kort sträcka mellan kontrollerna och säker omväg. Att aldrig under ett lopp vila i tankearbetet hur jobbig terrängen än är.
Problemet på natten är att om du tappar bort dig ser skuggorna av berg och stenar väldigt lika ut. En begränsad ljuskägla är enda möjligheten att läsa in sig på kartan.
Det knakar i skogen runt omkring, du hör medtävlare men ser dem inte. Eller så är det knäpp tyst. Du är ensam och vilse.
Tiomilas herrtävling består av tio delsträckor från sen kväll till tidig morgon. Mest berömd är den långa nattsträckan. I natt var den 17 kilometer lång.
Långa natten har skapat sina egna stjärnor. Ungefär lika betydelsefulla som Olof Mellberg var som mittbacksklippa i det svenska fotbollslandslaget. Nattlöpare som genom mytomspunna ensamloppp gett sitt lag ointagliga ledningar.
Det var en tid då nattspecialisterna skruvade själva. Lödde ihop uppladdningsbara batterier och testade hur länge de små halogenlamporna höll innan de tvärslocknade. Berättelser om hur batterier oväntat börjat brinna på ryggen mitt i skogen är en annan del av nattorienterandets historia.
Nu har teknikutvecklingen förändrat nattorienterarnas beteende. Jag tycker mig se när jag följer deras GPS-spår på kartbilden live i mobilen (en del av teknikutvecklingen) hur det springs mycket mer kortaste vägen rakt genom skogen mot kontrollerna. Som i vanligt dagsljus.
Antagligen beror det på nya ljusstarka, digitala strålkastare till pannlampor.
Om samtidigt något av nattorienterandets själ har förändrats så får det väl ses som tidens gång.
Hur det gick i Tiomila avgörs nu på söndag morgon. Jag hoppas min gamla klubb Hellas når en hyfsad placering och att något jämtlandslag tog sig fram bland de hundra bästa. I så fall en riktigt bra prestation.

/Krönikan tidigare publicerad i ÖP Söndag 4 maj 2014

Publicerat av

Hans Lindeberg

Hans Lindeberg

Publicerat av: Hans Lindeberg Chefredaktör Östersunds-Posten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *