Den strukturella rasismen blir en etablerad sanning

Midsommarhelgen 1948 i Jönköping. En uppretad folkmassa attackerar Kålgårdsområdet i östra delen av staden. Skrämda och livrädda försökte de boende barrikadera sig i sina lägenheter. Folkmassan trängde sig in, slog sönder bostäderna och misshandlade invånarna. En del boende flydde genom att kasta sig ut genom fönstren. I Kålgårdsområdet bodde romer som tillhörde resandefolket. I fem dagar drog folk runt på gatorna i Jönköping beväpnade med blådaggar och påkar för att leta upp romer. De som påträffades misshandlades.
Man sa att nu skulle de resande köras bort från Jönköping en gång för alla.
Polisen förhöll sig till en början passiv, tidningarna tog parti för folkmassan. Den allmänna uppfattningen var att romerna hade sig själva att skylla eftersom det var en ”accepterad” sanning att ”alla vet hur romer är”. Det vill säga deras personliga egenskaper definierades utifrån etnicitet. Romer påstods i ligga bakom övergrepp på kvinnor och stölder. Ett rykte sa att många av Jönköpings cirka 500 romer levde som ”utsugare” på bidrag från fattigvården. En kontroll senare visade att det var fel. Tre fick bidrag från samhället, en betydligt mindre andel än bland Jönköpings övriga befolkning.
Upploppen under midsommarhelgen 1948 har kallats Jönköpingskravallerna och utgör bara en enskild händelse i det samlade förtrycket som riktats mot romer genom åren. Andra exempel är konsekvent genomförda tvångssteriliseringar och barn som bortadopterats från sina föräldrar med tvång.
Och så har det fortsatt. Hur romer nekats att hyra bil fast det stod rader av outhyrda bilar på bensinmackar runt om i landet visade Sveriges Radio för ett och ett halvt år sedan. Dagens Nyheter avslöjade hur polisen i Skåne enbart utifrån etnicitet registrerat släktskap och familjeband för flera tusen romer, barn, vuxna och åldringar i ett särskilt register.
Rasism har många ansikten. Ett är den strukturella rasismen, som drabbar i det tysta som verkar långsiktigt nedbrytande och som blir till någon slags etablerad sanning, om ”hur de eller de är”. Det slående är hur mönstret av väldigt många om och men går igen när strukturerna till sist ändå kommer upp i ljuset och ansvariga ställs till svars. Visst registret var väl egentligen fel, men det var ändå bra att ha….
I veckan redovisade ÖP uppgifter om en romsk familj som nekats parkera en husvagn på tre campingplatser fast det inte var fullbokat. En var kommunägda Östersunds Camping. Senare skrev kommunen på sin egen hemsida att det hela berodde på ett missförstånd. Samtalet med förfrågan om att ställa upp husvagnen hade missuppfattats på campingen. Där trodde man att  det rörde sig om en gratisuppställning och en fråga om sponsring. En solklar efterhandskonstruktion tyckte diakonen Carina Grinde som engagerat sig i att försöka hjälpa familjen. Och samtidigt medgav kommunens ansvarige chef för ÖP när vi frågade vad som egentligen sades under samtalet att: ”Nja, alltså. Vi kom in på en diskussion om romer i största allmänhet, och för all del även andra grupper, som inte klarar att hålla rent omkring sig.”
Mönstret känns igen. Återigen många ”om och men”.

/Krönikan tidigare publicerad i ÖP Söndag 22 juni 2014

Publicerat av

Hans Lindeberg

Hans Lindeberg

Publicerat av: Hans Lindeberg Chefredaktör Östersunds-Posten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *