Älgarna kom flygande över plogkanten

God fortsättning på 2013! Jag kan redan nu säga att ett händelserikt ÖP år väntar. Såväl många nya digitala satsningar som en nydesign av papperstidningen är med i planeringen. Och vi kommer fortsätta att gräva oss djupt ner i angelägna – och ibland svårarbetade – journalistiska ämnen.

Det nya året tänker vi börja med att peta i några ömma punkter här i länet. Arbetet är redan igång. I ÖP:s blogg om en öm punkt kan du följa utvecklingen av projektet och  själv bidra. En fråga är förstås vad som är skälet till att en del ämnen verkar ömma och skava och ibland till och med vara svåra att ta upp.

Vi märker det ofta när ÖP publicerar nyheter om rovdjursstammen. Väldigt många reagerar och kommenterar men det är svårt att se vad som ligger bakom debatten. Handlar det om makt, pengar, traditioner eller helt enkelt förutfattade meningar?

Förutom rovdjuren jobbar ÖP:s reportrar just nu med vindkraft, turismen och rennäringen. En samlande faktor när intressen krockar och känslorna svallar tycks vara utnyttjandet av mark och naturresurserna.

Jag funderade på hur det var att arbetspendla mellan Östersund och Stugun för rätt många år sedan. Varje gång jag satte mig i bilen startade ett riktigt älgsafari. Framförallt på höst och förvinter med mörker och halka. Jag spanade så ögonen blödde över plogkanterna efter älgar, ibland kom de flygande som synvillor, ofta stod de där livs levande.

Vilka intressen som då låg bakom att älgstammen hade fått växa så till den grad vet jag inte. Skadorna handlade inte bara om trafikoffer utan också skogen. Älgarna käkade alldeles för många skogsplant och ungträd. Skogsindustrins bas hotades.

Under några år pressades älgstammen tillbaka. Möjligen har nu på liknande sätt antalet björnar tillåtits bli många fler än vad som behövs för en livskraftig stam. När vi planerade projektet på redaktionen pratade vi om björnrädsla. Kan det vara så att många inte vågar gå i skogen som förut? Är det en förutfattad åsikt att säga att främst kvinnor känner sig hotade?

Hur älgskador slår mot skogen är förmodligen ganska väl undersökt men hur är det med björnrädslans hämmande effekter den fria bärplockningen? Och hur har den i så fall vägts in i besluten om att låta björnarna bli så många fler?

Ett exempel på ömmande punkter vi tror det är viktigt att belysa. Kanske också bidra med några svar som gör intressekonflikterna mindre känsliga.

För att klara det behöver vi din hjälp. Läs bloggen och lista dina egna ömma punkter.

 

 

 

 

 

”Lite hederligt svenskt främlingshat”

Gröt och söt, docka eller en socka. Kan det vara en slips…som rimmar på tips.
Julklappsrim är en gammal tradition. Radion brukar köra rimverkstad dan före dan, alltid ett fullständigt oförargligt program.
Jag har nog aldrig läst ett julrim som det ÖP publicerar idag. Det är långt och rimorden kränger sig fram genom texten som ett tåg på väg att spåra ur, men som tillslut lyckas hålla sig kvar på rälsen. Det är ett julrim som utnyttjar humorn som vapen och drar ironin till sin spets.
Fruktansvärt roligt att läsa. Samtidigt fruktansvärt allvarligt.
Det är skrivet av ÖP:s Stefan Nolervik.
Samma vecka som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg i en skrämmande krönika öppet berättar om hur hon förföljs av näthatet och fått dödshot när tidningen granskar främlingsfientliga sajter.
Och alla näthot får pressombudsmannen att kräva strängare lagar mot grovt förtal.
…fick Stefan nog av inskränktheten och började rimma:
”Ett koncentrat av lite hederligt svenskt främlingshat.
Vårt reservat är en superstat”, skrev han inspirerad av förslaget att göra Jämtland till ett ursvenskt reservat. Framfört av en SD-politiker i ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt.
Så här när julhelgen börjar är det en glädje att kunna publicera Stefans text, även om rimorden haltar ibland. Javisst den är hårdvinklad och fylld av ironi. Den kommer säkert få stormklockan att dåna igång de främlingsfientliga krafterna, men vi är beredda att ta den smällen.
Det är viktigare att ta striden och kunna säga: Lyft blicken, se vad som håller på att hända i ett perifert och glest befolkat hörn av världen.
Det är just precis så jag tolkar Stefans träffsäkra text.
Sverigedemokraternas företrädare förklarade sig med att formuleringen om svenskreservat var ett skämt. ÖP:s julrim kan locka till skratt men avsikten är absolut inte att skämta bort någonting. Bakom ligger fullaste allvar.
God Jul och läs med eftertanke!

ÖP har en plan…

När slog du upp en telefonkatalog senast? Eller satte in film i kameran? Idag när vi pratade om den digitala omställningen inom media på redaktionen berättade jag om en kompis som jobbade på kameratillverkaren Hasselblad. Företaget hade tidigt utvecklat en digital kamera men ledningen vågade inte satsa.

Resultatet blev att de snabbt försvann från marknaden, för att nu sakta men säkert vara på väg tillbaka. Telefonkatalogen tror jag aldrig kommer att återuppstå i någon större upplaga.

Däremot består  ÖP som papperstidning många år framöver. Säkert med ny form och nytt innehåll, papperstidningar behöver ju fräschas upp med jämna mellanrum, men du kommer att känna igen Östersunds Posten som din lokaltidning.

Idag har det snackats en del om oss och tidningskoncernen Mittmedia som ÖP är en del av i andra medier. Det beror på att vi har presenterat en plan för hur vi ska försöka klara omställningen som medierna står inför.

Logiken bakom omställningen är enkel. Antal prenumeranter minskar medan nyhetsläsandet på op.se, i mobilen och på läsplattor växer så det knakar. Men därmed inte sagt att det är en lätt strukturomvandling som tidningsbranschen står inför. Färre antal tidningsköpare betyder mindre pengar in, vilket leder till att kostnaderna  måste ner. Samtidigt som nya nyhetskanaler behöver utvecklas. Alla vet att produktutveckling kräver tid och pengar.

Därför är det viktigt att ta betalt även på nätet. Jag hoppas och tror att du som vant dig vid att ofta använda op.se också är beredd att betala för servicen.

Om vi samtidigt lovar att jobba hårt för att göra ÖP:s digitala kanaler ännu bättre, med mer webb-TV, fler artiklar, bilder, chattar och mer läsning i Ipaden, för att ta några exempel. Visst borde bra lokal journalistik vara värd en slant…kan man tycka.

Men om den betalningsviljan finns hos tillräckligt många är svårt att veta i förväg. Under 2013 kommer vi i alla fall testa någon form av digital prenumeration. Jag hoppas du hakar på.

En sak till vet jag. ÖP och Mittmedia kommer inte göra som Hasselblad. Vi har bestämt oss hänga med i den digitala utvecklingen och samtidigt  fortsätta göra bra papperstidningar.

Kanske låter som ett indiskt reptrick med tanke på att färre betalar för tidningen. Men planen handlar om just precis detta: att använda våra resurser så smart att ÖP även i framtiden kan ge dig de bästa lokala nyheterna – och annonsplatserna – fast då i olika kanaler där du kan välja de du tycker passar dina behov bäst.

 

Lättare att blogga på ÖP

En fördel med att blogga är att du kan skriva när du har lust. För mig är det stor skillnad jämfört med att ha en deadline för när en artikel ska vara klar.
En annan bra sak är att du får breda ut dig, långt eller kort beroende på hur mycket plats du behöver. Här finns inget stopp efter 140 tecken.
Nu tror jag i och för sig på att skriva så kort som möjligt. Folk ska orka läsa också.
Jag har inte sett statistik över om bloggandet går upp eller ner. Man skulle kunna tänka sig att det minskar om fler använder facebook eller twitter.
På ÖP har vi bestämt oss för att satsa mer på bloggandet. Vi vill ge fler skribenter möjlighet att publicera sig. Därför blir det nu lättare att starta en egen blogg. Vi hoppas att många ska ta chansen så att blogg.mittmedia.se blir en samlande bloggportal för länet, med olika ämnen och en bra diskussion.
Jag kan nog inte påstå att jag är jätteaktiv som bloggare. Sedan jag startade i september har det blivit ett eller två inlägg i veckan, mest om ÖP och vad vi gör.
Bloggandet ger ett bra verktyg när jag känner att det finns någon jag vill berätta eller diskutera.
Kanske något för dig att pröva, läs hur här.
Ett råd innan du startar är att läsa bloggreglerna noga. Eftersom det du lägger ut kan läsas av alla är det viktigt att veta vad som gäller.
Själv tänker jag ta en paus i mitt bloggande. Ska vara ledig några veckor. Återkommer i december, förhoppningsvis har jag så fått konkurrens om uppmärksamheten av många fler skribenter på ÖP:s bloggportal.

Gör tummen upp – nominera till Slutgnälltpriset

Kommer du ihåg ”tummen upp”. ÖP:s redaktionella satsning för ett år sedan.

Serien handlade om hot och möjligheter för Östersund och länet. Programförklaringen löd:

”I en stad i Norrlands inland som vill öka sin befolkning behöver debatten komma vidare. Den måste gå från gnäll till konkreta idéer och handlingskraft.”

Artiklarna första lördagen handlade om befolkningsutvecklingen. Samtidigt sjösatte vi en chatt där över 200 inlägg gjordes första dagen. Chatten hölls igång hela tiden under de tre veckor som Slutgnällt pågick.

Totalt kom nästan 700 debattinlägg och tips, en del av dessa gick redaktionen vidare med. Det blev egna uppföljningar, nyheter eller intervjuer under seriens gång. Specialsajten Slutgnällt hade ett par tusen dagliga läsare, artiklarna fyllde 45 sidor i tidningen och ÖP sände direkt från ett kommunfullmäktigemöte. Alltsammans för att bidra till diskussionen om framtidsfrågorna. Och försöka göra det i en slags konstuktiv anda.

Tummen skulle symbolisera framåtanda. Samtidigt andas den, ja vad vet jag. 1970-talet…Det fanns faktiskt en tanke med att vara lite retro, utan att titta bakåt blir det svårt att förstå vad som händer framåt. Ungefär så.

Jag kan väl erkänna att det var inte helt enkelt att som nyhetsredaktion lansera en artikelserie med temat Slutgnällt, symboliserad av en upptumme. Det är ju lätt att hävda att medierna bidrar till ett trist debattklimat. Därför stramade vi även åt nivån på inlägg och artikelkommentarer för att komma bort från en del okonstuktivt ”gnäll”.

Rätt eller inte. Svårt att säga. Jag är ändå glad över att vi gjorde satsningen. Många engagerade sig i Slutgnällt, den debattarena som uppstod under några veckor för att brett diskutera något vi på redaktionen tycker är mycket angeläget.

Slutpunkt för Slutgnällt version 1 blev att Slutgnälltpriset gick till Marcus Byman 22 år. Här kan du läsa mer om hans arbete med Mötesplats Oviken, ett konkret exempel på vad framtidstro kan betyda.

Slutgnälltpriset är också ett bestående resultat av ÖP:s satsning. Den 16 november tänker vi dela ut det på nytt till någon som ”som har konkreta idéer för hur det här ska bli bästa platsen att leva på.”

Klicka här och föreslå kandidater

 

 

Gärna mer nyheter från Norge

En skylt om ”cafe” annars ser huset helt igenbommat ut. Första huset på vänster sida efter gränsen var Grenserasten. I dag en byggnad man bara passerar men varje gång jag kör förbi tänker jag på morfar. Då var huset ett utflyktsmål värt många mil. Han tog med mig hit, för att köpa smör och socker som var billigt i Norge. Jag har ett vagt minne av rader av grå stickade koftor och mössor i affären.
Nu ligger köplador istället till höger om vägen och på svenska sidan av gränsen i Storlien.
Jag är på väg till journalistkonferens i Trondheim. Avsikten är att öka nyhetsflödet över gränsen.
Samma smala väg som alltid ner mot Meråker. En långsam långtradare ångar av svart rök. Svårt att köra förbi. Jag vet inte hur länge jag hört snacket om att ordna bättre kommunikationer, både vägen och framförallt järnvägen. Måste vara ett av de största politiska misslyckandena i regionen någonsin.
Nere vid E6 i Verdal stopp vid vägbygget, precis som förra gången. Jag tar av stora vägen och rullar in mot Trondheim. Nya vägar på gång även här. In mot stan. Den färglada raden av gamla trähus vid vattnet till vänster, ut mot fjorden det nya konferenshotellet. Bredvid glittrar kulörta lyktor på Rockheim, museet för norsk rock och pop som någon kom på att bygga som en enorm betonglåda ovanpå ett tomt hamnmagasin. Kör helt fel och kryssar fram mellan grävskopor och grushögar bakvägen till konferensen. Här i hamnen växer en ny stadsdel upp. Arkitekturen är enbart häftig.
Upplevelsen är likadan varje gång jag kör in i Trondheim. Jag tänker att: oj här har det hänt något nytt.
Slutsatsen är att konferensen egentligen är onödig. Enbart resan hit säger att här finns nyheter vi borde berätta mer om för ÖP:s läsare. Trondheimsregionen växer så det knakar. Måste vara ett av de mest expansiva områdena i Norden, 26 mil från Östersund. Ett exempel är att utvecklingen skulle bromsas om det inte var för en omfattande invandring.
Som lokaltidning är det lätt att ibland bli lite hemmablind. Inte minst för att det är enlighet med de flesta läsares förväntningar att vara just det.
På ÖP brukar vi byta webb-TV inslag med Adressaavisa. Om jag ska vara lite sjäkvkritisk är nog utvecklingen i Tröndelag skäl för att utvidga perspektivet och nyhetsbevakningen. Alldeles oavsett haveriet med taskiga kommuniationer borde den heta marknaden här ha stor betydelse för länets utvecklingsmöjligheter.
Det finns mer att berätta om. Utöver det lätt nostalgiska med lusekofter och att nu åker köpglada norrmän åt vårt håll.
Om vi bara håller oss till själva nationsgränsen och EU-gränsen handlar den om betydligt mer än att handeln bytt riktning. Olika synsätt på vindkraft och rovdjur och om du är egenföretagare som vill köra din grävmaskin till ett jobb på andra sidan, dyrbar krånglig byråkrati.
Så har du nyhetstips eller egna erfarenheter, på gott eller ont, om utbytet mellan Tröndelag och Jämtland får du gärna mejla mig eller [email protected]

Det är dags för en ny tidning i Östersund

I onsdags började planeringen för Östersunds nygamla gratistidning: 100 procent Östersund som veckotidning. I november kommer första numret. Tidningen ska bli en inspirationskälla, för alla som vill veta vad som är på gång i Östersund.
Men varför starta en veckotidning som är gratis samtidigt som vi vill att fler ska prenumerera på pappers-ÖP och planerar att ta betalt för en del av nyheterna på op.se?
Ja, det kan man förstås undra över?
Så här ligger det till – förklaringen börjar ganska många år bakåt i tiden.
I mitten av 1990-talet hade de allra flesta hushåll i Jämtland antingen ÖP eller LT hem i brevlådan, många prenumererade på båda. Att läsa tidningen på morgonen var en vana.
Nu skaffar sig fler vanan att börja dagen med att greppa mobilnallen, logga in på Facebook eller surfa runt. Vid åttatiden på morgonen är trafiken på op.se som allra störst. Samtidigt som ett stort antal läsare ändå helst vill ha sin papperstidning till morgonkaffet. Alltså två tydligt motsatta intressen hos er läsare (ja kanske bäst att säga att jag vet att det inte funkar överallt ute i länet där ÖP kommer senare på dagen).
Viljan att uppdatera sig på vad som hänt direkt på morgonen är stark, trenden att tidningsläsandet då går ner är minst lika stark.
Morgonvanorna är bara ett exempel på hur medieanvändandet ändrats. Istället för att vara hänvisad till en papperstidning som kommer en gång om dagen söker vi själva upp nyheter när vi vill och på det sätt som passar bäst för stunden.
Det här är egentligen självklarheter med den snabba utvecklingen av mobiler, läsplattor och trådlösa nätet, men den innebär också att ni läsare håller på att ta makten över publiceringskanalerna genom att hela tiden välja den som känns mest lämplig.
Det betyder att vi på ÖP båda behöver förbättra nuvarande tidningar, sajter och appar samt starta nya kanaler om vi vill fortsätta nå så många som möjligt. Så nu när även intresset för gratistidningar växer både bland läsare och annonsörer tycker vi det är dags för veckotidningen 100 procent Östersund. Jag tror många kommer att tycka den blir ett positivt tillskott till medieutbudet, som komplement till de gamla vanliga tidningarna och allt annat. Men det handlar också om en växande marknad. Gratistidningar dras just nu igång i många städer. Eftersom de betalas med annonser vill vi vara först innan någon annan tar upp konkurrensen.
Att tidningen blir gratis för läsarna ser vi bara som en fördel. Framöver kommer det säkert dyka upp ännu fler nyhetskanaler, digitala eller tryckta på papper. En del kostar pengar men är förhoppningsvis prisvärda med ett mycket bra innehåll. Andra kommer vara enklare och gratis.

ÖP kan vinna Årets Dagstidning

”…å dom nominerade är…”

Du vet hur det brukar låta på Idrottsgalan, Kristallenpriset, P3:s musikgala, Guldgalan och allsköns olika galor…tidningsbranschens eget pris heter Årets Dagstidning.

”…å bland de nominerade är Östersunds Posten”. Så kunde vi säga till varandra i dag på redaktionen. Jag lovar att vi känner oss både stolta och glada.

OP.se är utsedd till en av de bästa tidningssajterna i landet. Vi tävlar mot Aftonbladet och Norrköpings Tidningar om utmärkelsen Årets dagstidning – digitala medier. Finalen avgörs i början av oktober.

Visst, jag vet det är lite navelskåderi, som en personalfest för branschen men samtidigt väldigt roligt att OP.se lyfts fram bland tidningar i hela landet. När sajten gjordes om förra året var det ett lokalt utvecklingsprojekt. ÖP:s redaktionen och annonsavdelning arbetade tillsammans med företaget Adeprimo i Östersund.

I grunden handlar det förstås om att ha ett så fylligt utbud av nyheter som möjligt men vi ville också göra nya OP.se snabbare och mer lättanvänd.

Resultatet har vi sett under året när antalet besökare växer med rekordfart och många surfar runt på allt fler artiklar och TV-klipp.

På ÖP firade vi med tårta men utan gensvaret från läsare och användare hade OP.se aldrig varit en så bra lokal nyhetssajt. Det dagliga arbetet med sajten handlar mycket om att följa upp trafikflöden och se vad som är mest intressant.

På så sätt gör vi innehållet bättre, med allt från snabba nyheter till projekt som Slutgnällt. Du kanske minns ÖP:s serie om Östersunds framtid för något år sedan.

På tårtkalaset tackade jag alla medarbetare. Det är också på sin plats att tacka dig som gillar OP.se. Du bidrar till att ÖP är i final om Årets dagstidning.

Tack för förtroendet!

Vi stärktes i arbetet med att granska

Förra året hotades en av ÖP:s journalister. För att fullgöra sitt jobb som kriminalreporter bevakade han en rättegång i Östersund. Målet handlade om grov misshandel, misstankar om att kopplingar till organiserad brottslighet fanns.

Reportern hotades i förtäckta ordalag men på ett sätt som var svårt att misstolka. Mannen som framfört hotet dömdes senare för olaga hot. Fallet är överklagat till hovrätten.

Sedan journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson släppts ur etiopiskt fängelse har det uppstått en debatt som går ut på att ”de har sig själva att skylla”. Bland annat avspeglar den sig i en insändare i ÖP med rubriken ”Står journalister över lagen”.

Samtidigt ifrågasätts varför vi i media engagerat oss så starkt i deras öde, medan många andra svenskar sitter dömda i fängelser runt om i världen. Jag kan förstå om mottagandet efter frigivandet, med direktbevakning och applåder på presskonferensen, skapar osäkerhet om mediernas roll.

Möjligen är det hela ett tecken på att vi mitt i välfärdstryggheten tappat lite av förståelsen för de grundläggande värdena i pressfrihet och yttrandefriheten.

När ÖP:s reporter konfronterar misstänkt kriminella MC-gäng utsätter han sig för en risk. Samtidigt: om han inte gjorde det skulle vi inte kunna rapportera om ett rättsfall av stort allmänintresse. Många reportrar runt om i landet kan vittna om hotelser när de skrivit om grov organiserad brottslighet.

Martin Schibbye och Johan Persson tog medvetet stora risker i Ogadenprovinsen men både de och deras uppdragsgivare ansåg det uppenbarligen nödvändigt för att granska oljebolagens exploatering där.

Om inte journalister utsatte sig för personliga risker skulle vi veta lite om civila offer i  inbördeskrigets Syrien.

En avgörande fråga är hur samhället ställer upp och försvarar reportrar och fotografer som i sin yrkesroll hamnar i utsatta situationer. Som ett mått på hur starkt pressfriheten värderas.

I fallet med ÖP:s reporter ledde det till en rättsprocess där det faktum att hotet riktades mot media var en avgörande del. Hur det än går i hovrätten stärkte det ÖP:s redaktion i vårt arbete med att granska och bevaka.

När Martin Schibbye och Johan Persson fängslades i Etiopien uppstod tveksamhet ifall svenska regeringen betraktade de gripna svenskarna som journalister eller turister som trotsat utrikesdepartementets råd för turistresande. Med andra ord ”ansågs som ett vanligt konsulärt ärende”.

Trots att Schibbye och Persson dömdes av etiopisk domstol i en riggad rättegång med fejkade bevis finns nu i efterhand inga planer på kraftfulla protester mot regimen där.

Mediernas engagemang  handlar inte om att journalister ska ha en gräddfil i det juridiska systemet. Om det blir allmänhetens slutsats har vi misslyckats med att förklara det väsentliga: Att ingen får sväva på målet när det gäller ett rakryggat försvar av pressfriheten. Vare sig det handlar om rättegångar i Östersund eller övergrepp i Etiopien.

Uppstår osäkerhet på den punkten är det självklart att reagera. Och fler borde vara oroade.