Höst på Hovet

Så är man åter hemma från Hovet efter att ha sett Modo nolla Stockholms enda elitserielag i en match som, om man kisar och tänker på sitt ”happy place”, i bästa fall kan klassa som medioker. Modo känns rätt igenom matchen lika taggade som Zlatan i en träningsmatch mot Andorra men när motståndet består av Happy-Steen, ett hologram till målvakt och Stuart Little så spelade det ingen roll.

Matchen

Den första perioden inleddes i ett bakfullt tempo där lagen turades om att bjuda varandra på gummit i mittzonen men där AIK ändå försökte skapa något. När hela publiken (merparten Modoiter) började tänka på kaffe och mazarin hasar sig dock Madsen upp på vänsterkanten och spelar in till Cumiskey som nyper till direkt.

Andra perioden fortsätter sedan i samma sega stuk fram tills dess att Ludde Byström får sätta en puck strax innanför blå. Efter detta blev farten något bättre och när Dave Spina visade Josh MacNevin att det inte räcker med att nr 44 och vara rightare för att kunna åka skridskor så var säsongens tydligaste straff ett faktum. En straff som vår specialist Mario ”Bieber” Kempe satte distinkt bakom Lundström.

När väl tredje perioden satte igång så såg nämnde Lundström till att de stackars gnagare som fortfarande uppehöll sig i arenan fick nog och åkte hem när han agerade schweizerost på Spinas lösa skott från blålinjen.

Doktorns tre stjärnor

  • Bernhard Starkbaum – hade ingen lätt match då hans utespelare i många fall agerade lojt och hellre lobbade runt pucken i egen zon än såg till att få ut den över blå.
  • Ludwig Byström – satte sin första elitseriepuck och spelade rätt igenom stabilt. Väldigt konstigt att han blev bänkad under en lång period när Uffe valde att gå på fem backar.
  • Dave Spina – jobbar hårdare än en undersköterska med att dra runt på två gamla farbröder med bly i grillorna. Trots detta gör han ett mål och skapar en straff i afton.

Slutligen en stor eloge till Modopubliken. Utan den hade det varit 1500 pers på läktaren idag och när man kröna kvällen med en ”ska ni gå hem nu” gör det inget att regnet möter en när man kliver ut i höstrusket. God kväll!

 

Bingo i Karlstad

Vi som såg gårdagens match är nog ganska överens om att det blir rätt mycket roligare underhållning när ett bortalag kör gasen i botten och går för vinst än när man parkerar Maerskfärjan framför mål likt Växjö.

Tacklingsbingo

Inför matchen blev det en liten snackis kring den tacklingsbingo som jag utmanade vår forne kapten Tollefsen på. Något som också Värmlands Folkblad gjorde Färjestadsfansen medvetna om i en intervju med Doktorn: http://www.vf.se/sport/ishockey/skanker-pengar-nar-tollefsen-blir-tacklad

Den gode Ole-Gunnar accepterade givetvis att bli måltavla i detta välgörande ändåmål. Det är inte för intet han är känd i den Nordamerikanske hockeyn som ”The Norwegian Nightmare”!

Matchen

Själva matchen var en riktigt underhållande tillställning där Modo ägde de första två perioderna. Vad som värmde extra var hur Modo kör vidare som inget hänt efter Micke Johanssons turliga 1-0. Historiskt sett hade en lördagsmatch i Karlstad varit död efter detta. Nu var det istället så att Färjestad blev ängsligare och efter 15.03 fick Håkan Loob njuta av ett direktskott i PP av ren NHL-klass.

Under första halvan av andra perioden måste FBK-fansen ha satt det hemkokta i halsen då Värmlands stolthet knappt lyckades ta sig över mittlinjen men som vanligt den här säsongen så har Modo kempesvårt att sätta sina chanser.

I tredje perioden hittar Färjestad tillbaka in i matchen och när Modoförsvaret misslyckas med att läsa av det klassiska triangelspelet in i slottet så sitter 2-1 rätt i krysset. I underläge fortsätter Modo att skapa chanser och till slut lyckas Spina sätta pucken bakom en annars riktigt bra Salak.

I straffläggningen gjorde dock Salak en klassiskt målvaktsgrej. Efter att ha blivit uppfintad till 20:e bänkrad lyckas inte Kempe lyfta pucken över benskydden, något som får Salak att pumpa testosteron som en gammal Östtysk släggkastare och håna Kempe över missen. I resten av världen kallas detta dyngflyt!

På Modos andra straff får Ritola en blackout och glömmer bort om han ska slagskottsfinta eller skjuta, vilket resulterar i en halvfösning rätt på Salak. När slutligen även Steen missar kan Looben kosta på sig ett leende över två poäng.

Doktorns tre stjärnor

  • Alexander Steen – Visar återigen upp sin stora verktygslåda. Sätter direktskott, gruffas med Tollefsen och köttar in på mål.
  • Kyle Cumiskey – Åkte skridskor så att det tårades i ögonen. Följde dessutom med upp i anfallen och spelade stabilt i defensiven.
  • Ole-Kristian Tollefsen – Accepterar att bli måltavla för tacklingsbingo till förmån för Barncancerfonden. Något som garanterat inte Rickard ”matchen var avgjord” Wallin hade gjort. Enligt min räkning får Tollefsen fyra rejäla tacklingar och jag sätter därför in 400:- på fondens plusgiro 90 30 80 – 0 under dagen. Hoppas ni andra hakar på.

Nu laddar vi om inför AIK borta på tisdag. Till er Modoiter som bor i Stockholm eller planerar att dyka upp på Hovet rekommenderar jag att köpa biljetter i god tid. Det är ett sjukt tryck på plåtar i huvudstaden nuförtiden!

Vem har vänt på tabellen?

En nackdel med att vänta med sin matchanalys till dagen efter är att andra redan hunnit skriva det man vill ta upp. I fallet Luleåmatchen har Pelle Hägglund redan skrivit en intressant krönika här: http://allehanda.se/sport/kronikor/1.5160034-hagglund-ett-bredare-lag-har-lyft-modo

Därför ska Doktorn försöka ge i alla fall några nya vinklar på vinsten.

Bredden

Vi kan väl börja med det mest positiva, det som på andra sidan pölen brukar kallas för secondary scoring, det vill säga att de två normalt ickeproducerande linorna producerar. Igår kändes tredjelinan med Ritola, Kempe och Svensson som en andrakedja och de lämnade oftast över till nästa lina via en tekning i anfallszonen. Att fjärdekedjan sedan går in och sätter matchavgörande 3-2 värmer i hjärtat på en gammal powerforward!

Kylan

En av de största skillnaderna jämfört med fjolåret är att vi äntligen har fått backar som inte får ett epilepsianfall vid minsta lilla press i försvarszonen. Istället tar man det lite lugnare och försöker spela sig ur situationen. Då forecheckande spelare i Elitserien allt som oftast är sinnessjukt låsta systemtänket räcker det med en Beyonce-vick på rumpan för att ha lurat ner en Abbott i sarghörnet.

Dock var det inte bara positiva saker igår. Över till avdelningen skärpning:

Förstakedjan

Vår leading line fortsätter att hacka i maskineriet. Att Spina inte riktigt vet hur han ska åka ännu eller att Skröder ser ut att trampa runt i sirap är problem i sig. Det största kruxet är dock hur Uffe ska få Sundström ur sin dvala. Under de här nio matcherna har den gode 24:an kastat iväg fler blindpuckar än under hela fjolåret. Att han igår dessutom gång på gång blev överspelad i styrspelet gör att jag känner en viss oro inför de matcher där Steen och Co inte levererar.

Slutligen kommer här Doktorns tre stjärnor:

  • Mattias Ritola – har kört LCHF och väger enligt uppgifter numera 62kg. Ser fantastiskt bra ut (särskilt med tanke på frånvaron) och verkar ha riktigt kul på isen.
  • Richard Stehlik – har gått ifrån att vara ett långsamt kylskåp med problem i egen zon till att vara ett långsamt kylskåp som skänker trygghet. Igår dessutom flera bra förstapass för att starta anfall.
  • Mario Kempe – utseende som Justin Bieber, skridskoåkning som Pavel Bure, handleder som Pavel Datsyuk och målsinne som Mattias Hellström.

Nu längtar vi väl alla till morgondagens match mot Loobs Lakejer och vår förre lagkapten Ole-Gunnar. Ni som följt mig på Twitter (@DoktorHockey) vet att jag några gånger körde tacklingsbingo med Tollefsen till förmån för Barncancerfonden. Då gällde det antalet tacklingar han skulle sätta på bestämda motståndare. I år är reglerna lite annorlunda. Därför kommer Doktorn att skänka 100:- för varje hård tackling en Modoit sätter på vår exkapten. Resultatet redovisas på söndag. En bra sak för en bra sak helt enkelt. Vilka hakar på?

Laddad inför Luleå

Nu är knappt sex timmar kvar till nedsläpp i kvällens elitserieomgång. Dagens motståndare är Luleå, en klubb som under Jonas ”Simply Red” Rönnqvists ledning gått ifrån att vara kända som ett köttande storväxt lag till att numera hyllas i pressen som fartfyllda och roliga men ändå taktiskt fulländade.

En intressant sak detta har medfört är att man från Lulehåll de senaste åren också lett Elitseriens gnälliga vad gäller fysiskt spel, stolt anförda av Tomas ”Bulan” Berglund. Att se Bulan gråta ut kring tjuvsmällar mot Luleå känns ungefär lika naturligt som att se Lars Ohly propagera för ökad privatisering i samhället.

Inför den här säsongen har man dock bestämt att det är slut med det nygamla snälla och spelande Luleå. Istället ska man vara det nya underhållande, snälla men ändå rätt jobbiga att möta Luleå.

Därför valde man också att göra den generösa gesten i att plocka upp Linus Klasén från samhällets botten och krydda detta med Kim ”jag har aldrig tagit i någonsin i hela mitt liv” Hirschovits.  För att bli jobbiga lockade man upp Anton Hedman som ratades i Modo. Dessutom lyckades man (i alla fall fysiskt) friskförklara andre brorsan Abbott så nu är det all in.

Tipset för ikväll blir vinst 3-1, matchvinnande mål av Kempe!

Nu kör vi!

 

Vardagslunk mot Växjö


3 poäng är alltid 3 poäng. Det gäller även ikväll efter säsongens hittills tråkigaste match mot gladhockey-Janne och hans Växjö. Okej att Växjö gick igenom kvalserien för två år sedan med ett igelkottsförsvar men nu när man ändå har två linor som ser vassa ut vore det kul om nån stackare skulle våga sig över offensiva blå.

Nu ska jag dock inte lägga alltför mycket skuld på Växjö utan man följer sin gameplan och det är upp till Modo att försöka få hål på köttmuren. Hade Modo satt 1-0 på den bipoläre finnen redan i de första bytena hade det här blivit en annan match men eftersom allas avslut andades Björn Svensson så var det inte förrän i slutskedet som Öviks nye frälsare Alexander Steen dunkade in returen från Nagy i PP.

När Cumiskey drog på sig en tvåa med tre minuter kvar stramade det lite i nervbanorna men när Växjö spelar med samma självförtroende som Salle efter tre brända frilägen så blev det aldrig riktigt farligt. Istället kunde Steen visa Tomi Kallio(?) hur man sätter en offensiv tackling a´la Foppa och via Skröder kunde sedan Sundström sätta tvåan i tom kasse.

Doktorns tre stjärnor

  • Bernhard Starkbaum – har sannerligen ingen lätt match när han får spendera största delen av de 60 minuterna med att räkna primtal för att få tiden att gå. Sen när det behövs agerar han lugnt och säkert och samlar på sig säsongens första nolla.
  • Niclas Torp – gör sin bästa match för säsongen. Det märks att det låga tempot passar Torp och han fick dessutom sätta in ett par tacklingar.
  • Janos Hari – fick väl inte en enda minuts speltid men var ändå den som stod och klappade om resten av killarna när man åkte av isen. Väldigt lite Linus Klasen över den gesten.