Tillbaka på ruta ett

Ibland är det skönt att vänta en natt med att skriva en matchanalys. Även fastän jag fortfarande är förbannad så vill jag inte längre skicka ut TV:n genom fönstret. Ok…nu till analysen av det som på förhand skulle bli en fartfylld match.

Hemmaspelare kvar på bussen

När lag har åkt buss i 5 timmar och sedan virrar runt på rören i första perioden bruka man ju prata om att spelarna sitter kvar i bussen. Igår måste de rödklädda ha åkt lokaltrafiken runt runt i stan och sedan avslutat med ett Super Meal tjugo minuter innan nedsläpp. Som supporter skämdes jag ögonen ur mig i en förstaperiod där Skellefteå fullständigt åkte ifrån ett lamt, långsamt och trögtänkt Modo. Att inte de 5500 i publiken gick hem är en eloge till dem i sig.

Varför man ska våga

Det jag gillade med Modo under de omgångar man var riktigt svårslagna var att spelare hade självförtroendet och viljan att våga spela kallt i egen zon och våga gå på i anfallszonen. Igår fortsatte istället det loja spelet som på ett ypperligt sätt exemplifieras av Joonas Lehtivuori som gått från att vara en lugn och trygg back till ett nervvrak med 3000 volt i handlederna. Vid ett tillfälle igår hade Modo jobbat ner pucken i egen zon och SAIK lyckats peta ut den över blå. Modo har då tre forwards kring blålinjen med fart att köra en anfallssväng till om bara den gode Joonas skulle lägga ner pucken. Istället vänder han hem och slår en slarvig passning till andre backen som i sin tur hamnar i tidsnöd och ger bort pucken till motståndarna.

Not my job

Ett problem relaterat till det där med att våga är det Modo just nu är bäst på i serien, nämligen att bara göra sitt eget jobb och inte underlätta för andra. Jag blir vansinnig alla gånger när spelare som är närmare pucken väljer att sätta sin lagkompis i en dålig sits genom att tvinga denne exempelvis åka ner i hörnet efter en puck och hamna i trångmål. Ett annat exempel är forwards som åker i sin förbannade båge (varför alltid detta bågande Uffe?) bara för bågandets skull men som bara visar arslet för backen utan någon som helst intention att vilja ha puck.

Eller slutligen praktexemplet där Niklas Sundström med drygt 1.30 kvar bågar runt eget mål men inte tar med sig pucken och, när backen istället ska spela upp på honom på vänstersidan, inte är beredd på att den pucken ska komma. Hur länge har du spelat center Niklas?

Slut titta på gummit!

Ni som såg Skellefteås 2-0 mål kanske håller med mig om att det ibland kan vara en idé att titta på kropp och inte på puck. Jag kan köpa att pojklagsspelare stirrar sig blinda på pucken för att göra en brytning men vuxna män med fullt utvecklade frontallober borde väl kunna förstå att pucken sällan åker runt och gör mål av sig självt?

Idag orkar jag mig inte på att dela ut några mer sågningar av individuella spelare då detta skulle inkludera de flesta i laget. Istället nöjer jag mig med att konstatera att Modo faktiskt jobbar sig in i matchen och faktiskt är riktigt nära att få till en kvittering när Kempe får ett bra läge i slutsekunderna.

Och slutligen kommer här Doktorns tre stjärnor:

  • Bernard Starkbaum – har hittat tillbaka till sitt fina spel. Personligen tror jag att mycket sitter i den vackra mustaschen som gör att han ser ut som en blandning av fransk antikhandlare och tysk mjukporrskådis.
  • Kyle Cumiskey – är många gånger bedrövlig i defensiven men är också den av backarna som faktiskt vågar ta initiativ. Om laget hittar ett jämnare försvarsspel kommer Cumiskey att växa ytterligare.
  • Ulf Samuelsson – som faktiskt vågade göra ett par ändringar i kedjorna under matchens lopp. Det har vi inte direkt varit bortskämda med tidigare. Nästa steg kanske kan bli att bänka en etablerad spelare som åker runt som en vålnad i två perioder.

Publicerat av

drhockey

4 reaktioner till “Tillbaka på ruta ett”

  1. Undrar om det är inne att vara hånfull i Västernorrland? Har sällan läst att så många människor använder sig av det skrivsättet när man inte är nöjd med sitt hockeylag. Dom gör naturligtvis så gott dom kan, ingen ska tro något annat. Däremot kan man alltid diskutera taktik och andra matchavgörande moment, men att dissa spelare till höger och vänster är inte direkt ärofullt.

    1. Håller med Farbror Bosse helt o fullt. Är folk så naiva att de tror spelarna bara glider runt. De är sitt eget företag och de vill givetvis att det ska gå bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *