Det finns vissa saker som inte ska vara möjliga. Att gå genom väggar, att stirra ihjäl någon och att tappa 4-0 i en slutspelsmatch i ishockey.
Det känns på något sätt signifikativt att den här säsongen slutar på just det här sättet. Ända från första nedsläpp i september till sista hjärnsläpp ikväll så har Modo Hockey bjudit på en ishockey lika jämn i kvalitet som en Ford Scorpio. Ett tag var laget så tighta i egen zon att det knappt var värt för motståndarna att försöka göra mål. Två veckor senare var samma område öppnare och mer tillgängligt än Amsterdam i kvadrat.
——-
Ikväll fick laget inledningsvis precis det man som supporter i soffan hoppades på. Ett LHC som inte vågade gå lika hårt som hemma i Cloetta utan backade hem och Modobackarna andas. När sedan Önerud spräckte nollan och sen Nordgren (kors i taket) satte en puck så var det som att Cluben redan började tänka på match tre. Vips trillar trean och fyran in och matchen är död. Sen slår Modo av på takten och LHC lyckas göra ett mål. Ett vanligt lag med rutin och ett stabilt spelsystem hade inte fått panik i det här läget men ett valpigt Modo (där dock de äldre spelarna var lika virriga) utan ett riktigt inarbetat spel får panik vid 4-2 och sen gick det så att säga utför.
——-
En del i det här raset var ju såklart Regehrs onödiga propp på Sebastian Karlsson och de två mål som LHC satte i det efterföljande PP:t när Modospelarna tävlade med varandra om vem som kunde imitera en scoutfylla på bästa sätt. Själva tacklingen är det väl inte så mycket att säga om, den är inte snygg alls. Sen är det ju själva faceplanten i isen som gör att området utanför Modobåset mer liknar ett slakthus än en hockeyrink. Tacklingen är som sagt onödig men sen måste svenska hockeyspelare lära sig att det kan vara så att en motståndare går på kropp och att det då kan vara läge att inte sticka fram klubban och blotta sig utan att istället skydda sig själv. Man kan säga att Regehr kommer från blinda sidan men det är inte direkt en överraskning att en försvarare kliver inåt banan där i PP. För Karlssons del var det andra ruggiga proppen han åkte på den här säsongen så man kan nog konstatera att han med råge fått tillbaka av sin egen medicin mot Kahnberg för några år sedan.
——-
Sen kan jag inte låta bli att ta upp Anders Forsbergs totala apati i båset. Han må vara världens trevligaste karl att intervjua men den enda aktiviteten man ser under själva matchen är när han rynkar på ögonbrynen och skriver något i sitt hemliga block efter ett bakåtmål. Om det är så att han håller på att bygga upp en laddning inombords så vill jag inte vara i närheten när grejerna exploderar.
——-
Doktorns tre stjärnor:
- Linus Ullmark – Det har varit en njutning att ha fått låna denna blivande NHL-stjärna
- Oscar Hedman – Den back som ändå varit stabilast över de här två matcherna
- William Nylander – Som vi hoppas stannar och dominerar nästa säsong i SHL
——-
Slutligen vill jag gratulera Linköping till kvartsfinalplatsen och hylla dem för värvningen av Chad Kolarik. Lite vassare än Jeff och T.J…