Torsk i Göteborg

Jahapp, efter två raka matcher där det nästan varit lite för mycket av det positiva så känns det väl lite härligt Modoitiskt att ta en liten smäll. Ett kort inlägg ikväll då det vankas nattjobb med nyfödd. Så, här lite ris och ros.

Inledningen – Jag missade visserligen de första 6 minuterna men tycker att hela första perioden är bra. Hög press, tight mot motståndarna och framför allt rätt så lite slarv för att vara nere i Scandinavium

——-

Raset – Om den första perioden var bra så var period två och tre en uppvisning i hur man inte ska spela hockey mot ett kvickt och spelskickligt lag som Frölunda. Var det inte backar som vände fast sig själva så var det forwards som inte kunde ta emot tremeterspassningar. När isen är som i en colagrogg så gäller det att vara noggrann och inte lira med kepsen på trekvart.

——-

Ullmark – Jag vågar gå så långt som att säga att Modo hade tagit poäng i den här matchen om Reiderborn stått. Den totalsäkre Linus Ullmark som var tryggheten själv ifjol har blivit en överlugn men samtidigt överarbetande målvakt som inte längre skänker den trygghet försvaret behöver. Det gör också att backarna uppträder virrigt och inte alls kör med samma säkerhetsmarginaler som när den mer oprövade Reiderborn stått. Sen tycker jag att Ullmark gör ett jättemisstag innan Frölundas kvittering då han väljer att vinkla ner en ispuck i hörnet istället för att lägga vanten på den. Det gjorde att backarna, som redan hade syra upp i hårfästet tvingades ned i hörnet, torskade närkampen och Janmark drar den sen över axeln på Ullmark som släpper en lucka vid första stolpen. Nu hoppas jag att Ullmark står imorgon och är så där sinnessjukt bra som vi blivit bortskämda med förr.

——-

Ritola – De inledande matcherna har det positiva verkligen överglänst det negativa vad gäller den gode dalmasen. Idag var det dock inte mycket som gick rätt. Vid 1-1 skulle han naturligtvis ha lagt pucken på mål eller låst den nere vid sargen så att hans lagkompisar skulle få byta men framför allt är uppträdandet vid 2-1 väldigt märkligt. Där glömmer han bort att han fått sin vilja igenom att vara forward och följer istället med egen center ner i slottet istället för att hålla sin back. Nu hoppas vi på att Ritola studsar tillbaka när det vankas daladans imorgon hemma i Övik.

——

Slutjakten – Även om matchen till synes var förlorad vid 3-1 var det skönt att se hur Modo ändå gick för det under de sista 4-5 minuterna. Det var inga mil ifrån att en kvittering gled in och den här sortens moral är bra att ta med sig och visa upp när det går att fixa lite sköna gratispoäng nån gång där i mörka november.

Slutligen Doktorns tre stjärnor:

Adrian Kempe – Lillebror Kempe visar åter upp vilken grym talang han är. Skridskoåkningen och hårdheten i kroppen finns där. Nu väntar vi bara på att puckarna ska börja sitta och att han lär sig mosa backarna med rejäla tacklingar och inte bara lägger kroppen emot dem i sarghörnen.

Janos Hari – Jag erkänner att jag inte direkt cyklade in och badade i Sergelfontänen när det visade sig att Hari var tillbaka i Modo. Men jag måste säga att jag är extra glad att jag hittills haft fel kring just honom. Hari är just nu den forward som är kallast i situationerna direkt kring mål och dessutom har han en nyvunnen arbetsmoral som inte fanns vid senaste sejouren.

Kyle Flanagan – Egentligen borde det inte behövas så mycket mer motiv än målet. Ett klassavslut rätt upp i krysset. Men dessutom är Flanagan en riktigt rolig överraskning. En transatlant som snider och vrider men som också har lite av den där Sundströmska klubban som krokar fast och lyfter lite här och var.

——-

Nu är det bara att ladda om batterierna. Imorrn smäller det igen när det är dags att ge Salo och Kruse nya grejer att bråka om.

 

Publicerat av

drhockey

En kommentar till “Torsk i Göteborg”

  1. Pingback: Retro Jordans

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *