Ingen dag jag längtar till så

Det är något alldeles särskilt med den här dagen. Den infinner sig en gång per år och jag vet ingen dag där förväntningar har förmågan att drabba samman med oro som den här. Det finns ingen dag där drömmar så konkret ska prövas, ingen dag där jag frivilligt lägger mina förhoppningar i några andras förmåga som just den här dagen.

 

Jag har tagit mig igenom spelarförluster, nyförvärv, träningsmatcher och sponsorpresentationer. Jag har suttit på badstränder och i sommarstugor och mina vänner har inbillat sig att jag verkligen deltagit i samtalen medan jag själv vet att det enda jag gjort är att jag oroat mig över något sms eller messengermeddelande som berättat om en spelare som halkat i duschen eller något annat som kan skapa dubbla hjärtslag en solig semesterdag.

 

Jag har tagit mig igenom sommarens substitut av fotbollsmatcher jag förtvivlat försökt trycka in i mitt liv för att uthärda fram till just den här dagen.

 

Jag vill gärna tro att jag är en klok man. Det finns tecken som tyder på det. Men just dom här dagarna är jag tacksam över att jag har en familj som har överseende med mitt intresse, att jag har en livspartner som ser något mer än den euforiska glädjen vid ett avgörande mål eller den buttra uppsynen vid en onödig förlust. Jag känner tacksamhet över att mina nära har överssende – för till syvende og sist handlar det nog om överseende – med att mitt känslotillstånd kan påverkas av skadeläget eller matchresultat.

 

Jag vet att många i min omgivning – i smyg – tvekar inför mitt intresse. Det finns säkert några som till och med dumlägger mig – som min gamla mormor skulle ha uttryckt det – men det finns också dom som har stor förståelse. Ofta handlar det om människor som har ett passionerat intresse för något annat.

 

Det är dags för seriepremiär. Den nyspolade isens doft, förväntningarnas skavande känslor och risken för den grusade förhoppningen finns där. Den kittlar, den ger nerv, den ger och den tar.

 

Spelarnas är förberedda. Dom många timmarnas förberedelse av träning ska mätas mot andra atleter. Det är deras seriepremiär, men ändå inte.

 

Samspelet mellan supportrar, spelare, spelet i sig är avgörande för hur stor den ära spelarna hoppas vinna, hur stor den framgång vi andra vill dela ska bli. Den mötesplats vi har tillsammans är arenan. Det är där skådespelet ska utspelas, det är där hjältar ska födas och myter odlas och besegras.

 

Ikväll är det seriepremiär. Den är äntligen här. Klockan 19.00 ikväll börjar det. Idag är det seriepremiär och jag har svårt att förstå varför det inte är helgdag. Seriepremiärdagen borde få ägnas åt att bara vänta in det där nedsläppet jag haft i fokus sedan den sista slutsignalen i våras.

 

Det finns ingen dag jag längtar till så.

 

Tre viktiga påminnelser inför seriepremiären

  • Det handlar om tre poäng. Varken mer eller mindre.
  • En seriepremiär bestämmer inte hur säsongen ska gå.
  • Den är efterlängtad, men det fina är att det alltid kommer fler matcher.

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Publicerat av

63 reaktioner till “Ingen dag jag längtar till så”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *