H-P is back in town

Gjorde mig en dagstur till Östersund idag tillsammans med yngsta dottern. Där mötte vi upp med äldsta dottern och tillsammans ”yrade” vi runt i en sommarfager och oerhört varm stad. Mat och fika nere på stråket var naturligtvis ett måste men innan vi hade bestämt var vi skulle dinera så kändes det nödvändigt med ett brake i promenerandet på någon skuggig plats. Vi slog oss ner på en stenmur, under några träd, alldeles vid hamnen och medan vi satt där kom en välkänd person gående mot oss. Gången var något stapplande och mannen stödde sig på en käpp där han gick.  Han kom emot oss, slog sig ned bredvid mig på stenmuren och naturligtvis måste jag fråga H-P Burman hur han har det med hälsan.

-Jo tack, svarade en ytterst ödmjuk och lite lågmäld H-P.  Med tanke på att jag låg på akademiska sjukhuset i Uppsala för några månader sedan så är det riktigt bra.

-Du ser i alla fall ut att vara vid god vigör, fortsatte jag.

-Ja, bortsett från att orden inte riktigt vill infinna sig så går det bra.

-Hur går det med spelandet då? Jag förmodar att du är här i stan för att spela med Harrda Ku, Harrda Geit?

Nja, jag vet inte riktigt, jag träffade Rubensson här borta på stråket nyss men alla i bandet är inte här och det är inget bestämt. Jag kanske spelar några låtar med Ständut Blakk i stället, det finns väl de som vill höra Jamtlandstaus skulle jag tro, svarade H-P.

-Går det bra med gitarrspelandet nu då?

-Inte är det som förut, nog klarar jag av lite vanligt ”bonnkomp” men det funkar inte så bra med högernäven än.

H-P plirade mot mig med sina pigga ögon och så forsatte han;

-Vet du, jag skulle vilja sätta upp ett rollspel på någon scen här under yran. Det är så många som är inne på min Facebookprofil och skriver. Nu skulle jag vilja träffa dem ”live” om du förstår vad jag menar. Ett Facebook ”live” där människor som brukar skriva till mig kommer fram och pratar med mig i stället.

-Jag tror jag förstår, svarade jag.

Det blev en kort stunds eftertanke där. Tystnad. Det är säkert väldigt många som gillar H-P Burman för den han är och som gärna skriver till honom på Facebook men sannolikt har han ingen aning om vilka många av dem är och nu skulle han vilja träffa dem.

-Jo, du H-P, lycka till med spelningen. Vi måste gå och få oss en bit mat nu.

Det är länge sedan jag ångrade så oerhört att jag inte tog med kameran. Den brukar nästan alltid vara med. Skulle så gärna vilja träffa honom på tu man hand någon gång och ha lite mera tid till prat och frågor.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *