Dags att fridlysa…

På en av mina promenader i skogen härförleden, ja, det var senast det regnade för övrigt, dök jag på ett stycke historia. Jag kan väl tycka att det här historiska objektet kanske inte pryder sin plats så förfärligt väl, men om man tar sig lite tid, stannar upp och funderar lite, så är det rätt många tankar kring den här gamla bilen som tar form. Den har faktiskt varit ny en gång och säkert luktade det så där speciellt, som det bara gör i nya bilar, även i den här en gång.

-När kan den ha blivit tillverkad och var?

-Vilka var människorna, som sannolikt var britter, som för hand skruvade ihop bilen på någon biltillverkningsindustri?

-Hur levde de och vad tjänade en bilindustriarbetare i England på 1940-talet?

-När blev den exporterad till Sverige och vem kan ha varit första ägaren?

-Ja, ni ser. Frågorna kan bli ganska många. Jag tror jag vet vem som placerade den här bilen på den här platsen någon gång i mitten av 1960-talet. Det var så man gjorde. Många gamla bilvrak dumpades i raviner och nipor där det fanns mycket plats, vissa lämnades bara i skogen.

Det finns inte så många historiska objekt av den här modellen kvar i våra skogar. De har städats bort sedan länge och vem minns dem då? Nu menar jag inte att det var ett bra sätt att göra sig av med skrot men frågan är om inte det är dags att fridlysa de gamla bilvrak som ännu står kvar som den här.

En Hillman Minx, tillverkad i England på 1940-talet. Ett stycke historia.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *