Herbert och hans liv

Den 25 mars 2012 gick Herbert Eriksson, Hammarstrand, ur tiden. Han gjorde det i en ålder av 99 år och 9 dagar. Innan sommaren 2005 visste jag inte ens att han fanns men jag är oerhört glad och tacksam idag att jag fick lära känna honom. Det började så här:

Vid en angenäm stund, en vacker sommarkväll i Hoo år 2005, fick jag en skrivbok i min hand. När jag öppnade boken fanns där nedtecknat stora delar av en då 92-årig mans liv. Han hade fått boken av sin dotter 1992 för att uti denna skriva ned sådant som varken hon eller hennes egna barn annars någonsin skulle ha möjlighet att komma ihåg eller kanske ens skulle ha fått reda på. Boken var då inte färdigskriven men när jag började läsa vad som där var skrivet, önskade jag att jag haft en likadan efter mina förfäder. Jag blev också tillfrågad om jag ville renskriva det Herbert hade nedtecknat och naturligtvis ville jag det. Jag lånade med mig skrivboken hem och det tog mig några dagar att läsa igenom det som skulle visa sig vara stora delar av Herberts liv.

Herbert var bördig från Lövåsen i Ångermanland men levde nu på sin ålders höst vid äldreboendet Strandliden i Hammarstrand. I januari 2006 besökte jag honom för första gången för att lära känna honom och för att fråga honom om hans medgivande, att publicera materialet i någon form. Över en kopp kaffe och dessutom lite ”starkt” till berättade han mycket av det som finns återgivet i skrivboken. Jag kommer ihåg vad Herbert sade när vi träffades första gången:

-Filmen Barnen från Frostmofjället var nog ingenting mot de prövningar vår familj fick utstå under min barn- och ungdomstid.

Jag är fortfarande den första att instämma.

Han och hans dotter Ingrid var vänliga nog att låta mig använda skrivboken fritt och efter mycket pusslande och insamlande av ett rikt bildmaterial kunde jag slutligen överlämna ett näst intill färdigt material, lagom till en kusinträff som hölls här i Hammarstrand.

Att här beskriva innehållet i häftet låter sig inte göras då det skulle bli allt för långt. Dock har han beskrivit sitt och sin familjs liv från tiden i den timrade och oerhört kalla stugan, byggd på kullerstenar på Lövberget, ca 2km från Lövåsen. Huset var ett arrendatorsboställe där familjen på tio syskon och två vuxna fick bo så länge fadern Erik arbetade i skogen för skogsbolaget som ägde det. 1925 planerade familjen att flytta till Döviken i Ragunda men det blev inte riktigt som de tänkt. Mamma Kristina drabbades av lunginflammation och avled. Flytten blev av och fadern fick jobb vid kraftverksbygget i Krångede men dessvärre omkom han i en olycka där. Hur syskonen sedan fick lov att klara sig själva och mycket annat kan man läsa om i det material som Herbert själv skrivit till sin dotter och till sina barnbarn.

Är du intresserad av att ta del av Herberts liv så hör av dig till mig. ÖP har mina kontaktuppgifter.

Publicerat av

Sören Olsson

En kommentar till “Herbert och hans liv”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *